Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

tisdag 31 mars 2015

Till ögonläkare


I dag äntligen var det tid att besöka ögonläkare.
Har dragit mej alldeles för länge trots att jag vetat att allt inte är som det ska. I natt vaknade jag förstås och tankarna snurrade i skallen. Varför jag funderat på ögonen är att de varit grusiga och dimmiga (särskilt mot kvällen) och katastrof, knappt nån mascara har jag kunnat använda! Nå det har jag klarat mej utan riktigt bra. Dessutom har synen ändrat vansinnigt enligt mej själv.
Till saken hör att min farmor har Glaukom, i vanligt tal grön starr som skadar synnerven. Hennes ögon fick för sent hjälp vilket gör att hon är så gott som är blind i dag. Detta låg jag och funderade på i natt och jag var som ett litet asplöv när jag blev inkallad i dag.
Men det var en bra och förklarande läkare och han undersökte noga. Igen kom min ålder upp och tydligen håller hela jag på att torka ut. Han satte droppar i ögonen som borde ha fuktat ca 10 sekunder men redan mellan 3 och 5 sekunder såg han första torra fläcken och det var snabbt kunde han konstatera. Annars var ögonbottnarna och trycket bra och med lite tur kan jag ha mina gamla glasögon ännu i ca 2 år men sen blir det progressiva. Visst, jag såg inte hundra med de jag har nu och så får jag hålla på att ta av dem och sätta på dem beroende på vad jag ska se eller läsa. Men om jag bara orkar med det så går mina gamla fint ännu.
Glaukom är ärftligt och eftersom det finns i släkten så är chansen att jag ska få det tio gånger större än för nån annan. Men upptäcks det i tid går det att styra sjukdomen med ögondroppar för att hålla ner trycket. Han rekommenderade att efter 50 ska jag kolla vart tredje år och det får han skriva upp att jag ska. Lättad över svaret och vetskapen om att irritationen i ögonen kan lindras med dropparna jag fick.
Men i kväll ska jag på aktläsning till kyrkan och lyssna till Sångens Vänner som sjunger. Så inte droppar jag före jag är hemma tillbaks, vem vet hur jag blir av dessa droppar? Får göra som kvinnan som blev ordinerad en matsked konjak för cirkulationen av sin läkare. Först låste hon dörren så hon inte skulle ta sej ut i fyllan och villan när hon väl tagit sin matsked. Det var klokt gjort.

måndag 30 mars 2015

Hallå vädret!


Det är ju ingen fason på vädret nu.
Tror inte det kan bli mycket äckligare än så här. Blött klibbigt slibbigt yäk! Ingen vill gå ut knappt ens Zeb. Lillebror tog sej an kvällspromenaden med honom och lämnade glatt över torkandet av tassarna till mej. Måste komma på nån tvättlösning i det fria åt honom snart. Jag blir galen av allt de där lurviga tassarna drar in.
På tal om lurviga tassar  så har jag inte visat vad jag fyndade i den suveräna souvenirbutiken Mailan putiikki i Äkäs. Gick omkring där och drallade och plötslig hängde en zebupojke framför mina ögon. Tänk det att se sin hund i nyckelknippsformat i en souvenirbutik. Jag fick hjärtklappning och svettåkomma av blotta synen. Överlycklig stegade jag ut ur butiken med en ny nyckelring med namnet Zeb ingraverat på baksidan. Kan eventuellt tänkas att hon som graverade hade tänkt att mitt namn skulle stå där eller min telefon nummer, men allt jag fick ur mej var ZEB! och så fick jag skriva ner namnet på papper. Vilket kanske var tur för annars hade det säkert stått SEP! Vilket i och för sej också varit lite originellt.

söndag 29 mars 2015

Sommartid


Så var vi igen över på livets ljusa sida och sommartid.
Undrar om jag tänker likadant i morgon när väckningsalarmet går och klockan egentligen är 04.00?
Nåja det tar några dagar och så är detta normalt igen, men visst är det nåt av det onödigaste vi håller på med, det kommer man inte undan.
Det blev en riktigt bra kväll i går och visst hade vi Earth hour också här. Nu blev det så att vi for in till stan för att äta. Hade tänkt pröva nya Korv Görans men attans så populärt det stället är, proppfullt så vi fortsatte vidare till det beprövade O`Learys. På hemvägen köpte jag glass och när timmen började satt vi i stearinljusens sken och åt dajmglass. Inte illa alls.
Ett segelfartyg i modell större tavla har länge legat på min to do lista, och det blir ju inte före man gör den eller hur? Jag hade bestämt mej för att det skulle ske under den här helgen men timmarna går och så har man i skallen hela tiden att efter att jag gjort det och det, då kanske jag tar tag i det. Vilket betyder att det aldrig blir av. Så i dag i stället för att ställa till med mat rensade jag köksbordet och spred ut mina målarpenslar och pyttslar. Visst blev det mat ändå medan jag lät målningen torka i omgångar och betrakta på avstånd och när det blev tid att äta skuffade jag bara ihop så mycket att vi fick rum vi tre som var hemma.
Den här målningen var nåt av det roligaste jag gjort på länge. Kanske för att det "flöt"på så bra och jag var så inspirerad och taggad. Sällan kommer det nån analys från familjen om mitt målande men i dag har det kommit från alla, enbart positivt. Förutom då gubben i början av proceduren fick ur sej att inte ska väl vågor vara så svarta? Då bad jag honom knipa igen och återkomma.

lördag 28 mars 2015

Lördagsfeelis


Att vakna till ett ordentligt strilande utanför fönstret och veta att man kan ligga och dra sej hur länge man själv vill är en känsla som slår mycket. Stiger man upp klockan fem en hel vecka förstår man att njuta av en lördagsmorgon som denna. Lillebror hade skoldag i dag så han var tidigt igång, men så är han ju självgående också och klarar sej.
Plötsligt hade de två andra kommit på den "goda" ide´n att besöka ett par cykelaffärer och inte gick det bättre än att en till cykel följde med hem. Nu sitter då tre Trek ägare och gör narr av min Tunturi, men det kan de gott göra för jag är fullständigt nöjd med min cykel och tänker behålla honom länge än. Dessutom cyklar jag inte med märket som en hel del andra tycks göra.
Det betydde att jag fick några sköna timmar i ensamhet och nu låter det som om jag ogillar familjen vilket jag knappelunda gör, men det är så behövligt med lite tid i ensamhet.
Jag bakade bullar och pysslade runt med lite påsksaker för att hinna njuta av dem en kort tid som ju påsken är. Gjorde en inbjudande utekruka vid trappan fast snöslaket vräkte ner.
Plötsligt dök mamma upp så där passligt efter att första bullaplåten tagits ur ugnen och jag kunde konstatera att ljuvlig bulladoft sprider sej kilometervis. Så det blev mjölk och bulla och en pratstund.
I kväll borde vi delta i Earth hour fast jag tycker vi har det lite varje dag. Vi lever i ett mörker hos oss alltid. Så lite lampor på som möjligt och då mycket hellre tända ljus. Men vi får nu se, det kan ju komma nånting mycket bra på tv också som gubben påpekade. Själv tänkte jag att vi kunde äta nåt gott i fladdrande ljuslågor. Så olika är vi.
Apropå tumnageln vill jag bara säga att pyntar man till påsken så är det lika bra att löpa linan ut.

fredag 27 mars 2015

Oh ljuva kväll!


Har man kanske inte väntat på denna fredagskväll månne?
Veckan har varit tung med okristligt tidiga mornar och jag som annars inte är van att gå och stå så mycket i arbetet (åtminstone inte på ett år) har gjort det hela veckan och varit totalt slut varje kväll.
Glädjande nog var det tänkt att jag skulle ha kvällsskifte nästa vecka men det ändrades på igår eftersom jag behövs på ett annat uppdrag. Så då kör jag vanligt dagskifte.
Stack mej in till hospitalet i kväll för att hälsa på Merabs Carmencitan som fått en ny kroppsdel i veckan. Att överraska och glädja är det bästa som finns.
Fantastisk att vi åter igen har en helg att se fram emot. En helg där det ska bakas bullar och vridas klockvisare. Jag tar emot den med öppna armar.

torsdag 26 mars 2015

En viss längtan


Det råder en viss längtan till våren som redan var här och vände.
Men så mycket hann hon våren att jag nu längtar till det spirande gröna, ljumma kvällar och att komma igång i uterummet naturligtvis. Det ligger ännu i någon sorts vinterdvala och väntar på att kläs i vårskrud och pastelliga färger. Om inte förr så till påsken ska jag städa upp där och bjuda på den första kaffekoppen.
Tomat och paprika frön har jag sått, men det är nog mera som ett skämt eftersom jag inte på långa vägar har gröna fingrar. Men så här för att verka lite duktig så har nu åtta små papperskrukor som står i fönstret. I ett senare skede får jag smyga iväg och köpa mej stora och stadiga plantor att ståta med i uterummet.

onsdag 25 mars 2015

Blunda och lyssna

(Bild lånad från nätet)

I kväll är en sån kväll när jag har Sinatra på spellistan, blundar och lyssnar.
Perfekt när man inget orkar och har en strejkande tumme som bara finns där men är helt obrukbar.
Efter arbetet vek jag in hos farmor som stod beredd med kaffe och glass, ibland är det så behövligt. Så gick vi på promenad för att få sol och frisk luft för att ännu en liten stund sitta och prata.
Vissa dagar behövs det inte mycket mer, en farmor, en Sinatra och inte att förglömma, en skojande härlig lillebror här hemma.

tisdag 24 mars 2015

Små förändringar


Som sänglampor har vi en lång tid haft två olika gubben och jag. Nåt som ungarna i tiden haft till sina skrivbord. Med nya sovrumstapeter föddes tanken på att få till nåt mer helhetligt så småningom. Eftersom jag visste att Ikea skulle besökas på hemvägen från fjällen kollade jag in lite extra deras lampsortiment och fastnade direkt för denna. Den är stor och charmig och har det där lilla extra i form av svartvit tygsladd. Så gillar jag också den lilla enkla av och på knappen som sitter behändigt till när ögonen börjar rulla i huvudet och boken smäller in i näsan. Inget sökande efter brytaren längs sladden eller nånstans högt upp.
Det allra sista av luftrummet i bilen packades alltså med två stycken av dessa godingar och jag var nöjd och är fortfarande nöjd. En sann njutning att läsa om kvällarna med bra belyst uppifrån.
Förövrigt tyckte jag Ikea hade mycket fint den här gången. Speciellt deras uppbyggda kök var sånt som fick mej avundsjukt att sucka. Två av deras soffor likaså. Så kommer jag hem och visar bilder jag tagit med mobilen för ungarna och de tar ner på möblerna direkt. Säger att sånt kan man inte köpa, kommer att gå upp i fogarna gnissla och ha sej. Ja så är det väl med möbelsnickare i huset. Men det hjälps inte, jag tyckte ändå att det fanns mycket fint.
Men jag fick i alla fall mina hett efterlängtade sänglampor och kan konstatera att små förändringar kan göra stor skillnad.

måndag 23 mars 2015

På gång


Så var vi på gång med ny arbetsvecka.
Med vädret som varit i dag längtar man inte ens ut så det har gått finfint att nöta betonggolv. Först var det tänkt att vårt vinterledigt skulle bli denna vecka men vi ändrade till tidigare och med tanke på bilder vi i dag sett från Äkäs så var det ett bra beslut.
Efter att ha softat en hel vecka var jag peppad på brödbakning så nu har jag första plåten bröd på gräddning i kväll. Få se om jag bränner vid när jag har flera saker på gång.
I går blev det en akvarell. Tyckte inte jag hade nån som passade in i mitt våriga kök så då fick jag helt enkelt tillverka en. Anemoner i pastelliga färger blev en glad färgklick på väggen.

söndag 22 mars 2015

Snow Village

Eftersom det är söndag, snålblåst och allmän lättja tar vi det sista ur Lappland tycker jag. Här blir det en bildkavalkad från Snow Village i Lainio. Fotat med telefonen, därav grynigheten.



 















lördag 21 mars 2015

Resan


En panoramabild med telefonen när vi gick över sjön in till byn första kvällen.


Gubben är den enda av oss som tar sej högst upp på Kukastunturi och får se vyer av detta slag.


Vi skidade en dag till Kesänkikeidas. Fantastiska spår, vädret, skidorna och humöret på topp. Endast över Kesänkijärvi var det småjobbigt med isiga och breda spår. Där fanns det inte mycket mer än att bara försöka stå still och staka på. Där framme fick vi se den efterlängtade Kuukkeli matas ur handen på en karl.


Jag och min gubbe.


En eftermiddag tog vi oss till en husdjursgård där de allra vanligaste djuren såsom grisar, får, getter, hästar, kor m.m fanns. Till min stora förtjusning fanns där också alpackor som är en favorit sedan länge. Har aldrig sett dem i verkligheten så här blev jag en lång stund. Vilka individer alltså. Så villiga att bli fotograferade och till och med ett smile bjöd den här finingen på.

fredag 20 mars 2015

Home sweet home


Här kommer mamma och jag, skiddrottningar Äkäs aldrig förr har beskådat.

Men nu är vi hemma och det är trots allt så otroligt skönt.
Vi har haft fantastiska dagar med sol, gnistrande snö och tankat mera ork. Vi har verkligen vilat upp från vardagens bestyr och måsten. Sovit när vi behövt det och gjort bara sånt vi själva varit peppad på att göra. Jag har läst och ritat lite grann, kanske mindre än jag tänkt från början men timmarna har gått så otroligt fort så före man hunnit blinka har det åter blivit kväll. Att bada bastu varje eftermiddag är en lyx i sej, att ta en promenad in till byn om man så känt, ut och äta när man inte ids koka maten själv... Ja så vill jag att min ledighet ska va.
På hemvägen svängde vi in till Ikea, åt deras köttbullar och handlade. Bland annat nya sänglampor till gubben och mej. Trodde inte vi skulle få rum i vår fullpackade bil men med lite ommöblering och med oss kvinnfolk fastspända mellan väskor och kläder som i skruvstäd så kunde jag ta hem två stycken. En har jag monterat och det blev super, jag är så otroligt nöjd. Så med dessa lampor är vårt sovrum komplett kan jag tycka.
Zeb hade svårt att tro att vi verkligen kom hem när vi svängde in på gården men när jag öppnade dörren och började prata med honom föll han in i världens glädjedans. Tror vi båda två var lika lyckliga av att se varann. Nu i kväll har han inte vikit från vår sida.
Tillbaka i morgon med mera bilder.

torsdag 19 mars 2015

Sista kvällen


Så kom den då,sista kvällen.
Vi ska göra upp eld i grillkåtan en sista gång, grilla korv och se elden bli till glöd medan skymningen kommer.
Vi har haft en innehållsrik dag. Först åkte vi till Lainio och Snow Village. Ett snöslott med otroligt fina is skulpturer upplysta i olika färger. Måste göra ett skilt inlägg om det senare.
Fortsatte vidare till Levi där min morbror med familj har varit också denna vecka. Han hade födelsedag i dag så vi överraskade honom strax innan han skulle in på spa. Där drack vi födelsedagskaffe med dem och hade en trevlig stund. Gick sen omkring bland shoppingbutikerna före vi styrde kosan mot det lugnare Äkäs. När vi for på morgonen var det grått men när vi kom tillbaka sken solen. Under tiden vi varit borta hade ett par centimeters snötäcke lagt sej.
Nu njuter vi av det sista lugnet, packar ihop lite saker och så. I morgon städar vi och styr färden hemåt. Borta bra men hemma bäst heter det ju.
Vår lilla Zebupojke har jag saknat. Här har många sina hundar med sej och vi har dagligen stött på lapphundar och jag har ååat och suckat och tänkt på vår lurviga. Men han lär ska ha haft det bra, fått vara hemma och haft sina rutiner. Men nog ska det bli härligt att få rufsa om i hans päls. I morgon kväll.

onsdag 18 mars 2015

Sista skiddagen



Nu är det sen onsdag kväll och vi sitter och hänger i soffor och stolar. Trötta efter en intensiv dag och snart tar vi natt.
Vi tog oss in till byn och Jullis i går kväll och fick suveräna pizzor oss serverade. Jag vräkte i mej hela och funderade  sedan om pizzorna blivit mindre eller min magsäck större. Jag vill tro på det första.
Eftersom solen visade sej från sin bästa sida kunde inte mamma och jag hålla oss från skidspåren i dag heller. Och som otränad med endast 50 meter på skidor hemma så får jag nu smålida för det. Mitt opererade knä har sagt till på skarpen och är nu svullet och sjukt. Så jag har packat ihop skidorna och så lär de ska få vara till ett annat år.
Mamma och jag tog den sedvanliga souvenirshops rundan i dag och provsatt korgstolar på ett café medan vi drack Tazza choklad. Sen tog vi oss alla över till Ylläs sidan där det är mera liv och rörelse i backarna.
Efter det befann vi oss plötsligt på restaurang igen eftersom karlarna tyckte vi "uppfört oss skapligt" i dag och jag åt de mest smakliga batatfranskisar jag tror går att åstadkomma.
I morgon väntas det sämre väder så vi har tänkt bege oss på utfärd med bil den sista heldag vi har här uppe i fjällen.
Men under dessa dagar har jag lyckast överraska mej själv med att njuta som allra mest i skidspåret och äta pizza som en hel karl.
På bilden skyddsrenen som lillebror köpte sin mommo efter att hon vurpat i spåret och fått hjärnskakning för många år sen. Sen dess följer den alltid med på resorna hit upp.

tisdag 17 mars 2015

Glada dagar


Ni får lite dåligt med bilder så länge jag är på resande fot, men senare ska jag samla ihop de bästa åt er. I dag blir det bara en nöjd bloggerska.
Skidutrustningen åkte fram efter morgonmålet och vi styrde skidorna mot Kesänkijärvi. Lika fantastiskt som gårdagen men i spåret över isen var det verkligt isigt och vi parstakade oss fram till kaffestugan där varm saft och bulle väntade. Där fick vi äntligen se den efterlängtade Kuukkeli äta ur handen på en man.
Som eftermiddagsnöje besökte vi en liten husdjurspark med bl.a överviktiga minigrisar och de fantastiska alpackorna. De har jag inte sett i verkligheten förut men de var ännu gulligare än jag trott.
Den friska lapplandsluften gör en både pigg och trött på samma gång och vi tog oss en liten lur här i stugan medan gubben var ut på isen och fotade fjällen.
I kväll blir det något av en höjdpunkt i matväg på denna resa. Jullis megapizzor brukar vara en succé så det ska återupplevas än en gång.

måndag 16 mars 2015

Skiddrottning


Säg aldrig aldrig, det har jag lärt mej i dag.
Tänkte att jag ska tvinga mej i spåret på förmiddagen så har jag över pinan och kan säga att jag åtminstone försökte.
Mamma och jag gav oss iväg på fruktansvärt bra smorda skidor eftersom gubben är en hårding när det gäller att smörja skidor. Solen sken från en klarblå himmel och spåren var perfekta.
Det blev en mer än positiv upplevelse och vi lovprisade våra skidor, spåren och vädret och allt var perfekt.
No kan he vara grannt! hojtade mamma, ja no kan he vara grannt skrek jag tillbaka. Så susade vi omkring i tre timmar och jag fattade knappt att det var jag som kände mej så oerhört lycklig.
Hem och äta, bada bastu, göra en blyertsteckning och sen for jag med gubben på promenad in till byn. Det blev 6 kilometer.
Så jag kan inte annat än vara nöjd med dagen. Ren och skär njutning.
Till och med så att jag ser fram emot morgondagens skidtur.

söndag 15 mars 2015

Framme


Efter många timmar i bilen kom vi så framme till Äkäslompolo och vår stuga för några dagar. Vi har haft samma stuga flera gånger och det känns som att komma hem. Solen har lyst från en klarblå himmel och vi har suttit med nosarna mot solen och varit på en frisk promenad. Skönt att röra på sej efter allt stillasittande. Tror det blir tidig kväll, i alla fall känns det så. Karlarna har gjort upp eld i grillkåtan så nu ska vi grilla lite korv och sen bastu på det. En perfekt avslutning på vår första dag.

lördag 14 mars 2015

Ti stziidär ilag


Gobbi sa: vi far stziidär
på skara
Ja trood he sko gaa som
fö hara
Klääd me spårttit å nätt
bliistra åpåå
Dähä sko gaa lätt
Ja hamna i na slags
selavinglo
Skåda opp å gobbi va rej
langt ut på lindo
Me stakar som sko va
left å rajt
insåå ja he sko vaar
en fajt
He knyckt å haka i
å stziidre håss om kåss
He jälpt int ho ja än too i
i spåri ja int va båss
På tokitee ja int va na pigg
Sväng om
for heim
å dzik å ligg


Denna dikt beskriver hur mitt första och enda försök till att stå på skidor i år blev.
Och nu är det packade och klara i en skidbox för att nötas i fjällen. Blir svettig vid blotta tanken.

fredag 13 mars 2015

Lediga dagar


Känslan när jag slängde igen dörren efter mej i dag är obeskrivbar.
Vintersemester framför och ute väntade sol och blå himmel.
Har sett på lite gamla lapplandsbilder i kväll för att komma upp i varv och det är med lite sorg i hjärtat när jag ser de lyckliga två pojkar i slalombacken, i skidspåren, grillkåtan och stugan. De små pojkarna är nu så stora så att de går sina egna vägar. Men jag tror att de resorna kommer för alltid att finnas med dem.  Kuukkeli på bilden har fascinerat dem alla år vi varit dit och har gett oss många glada skratt.
I kväll har jag en riktigt slapparkväll och får inget gjort. Blir att ta sej i kragen i morgon i stället.
Men en veckas ledig tid och dagar i fjällen ska bli så fantastiskt.

torsdag 12 mars 2015

Vässt var det här!


En dag, åtta timmar.
Sen tar jag vinterledigt. Så ska jag ligga som klubbad fredag kväll och mysa över de lediga dagarna. Lördag städa tvätta och packa. För på söndag bär det av norrut till ett efterlängtat ställe, en efterlängtad stuga och ett efterlängtad lugn. Ska bli så skönt.
Så i kväll har jag vässt upp mina teckningspennor som är en självklarhet i packningen på denna resa. Pennor block och en bra bok, det går långt före skidorna som jag lika gärna kunde glömma hemma.
Så Julli, värm upp pizzaugnen för snart kommer vi! Och Maila, hoppas du har mycket fint i din butik att fröjdas åt. Och fjällen, träden, snön och solen, vi kommer så att trivas tillsammans.

onsdag 11 mars 2015

Merabs


Det var en gång en herr Dadelstrand som levde sitt stilla liv uppe på den släta kullen tillsammans med sin hulda maka. Han trivdes bäst när han fick påta i jorden i sin lummiga och fantastiska trädgård. Av all nejdens skot gjorde han fantasifulla tingest som i stort sett prydde alla hörn och skrymslen.
Hans stora nöje i livet var dadlar och tillät sej alltid ett par om dagen. Nyårsafton till ära kunde det bli tre. Ville han riktigt festa till det blev det persikor i sockerlag och Fazers blå.
Nu hade sommaren övergått i höst och det myckna arbetet i trädgården började ta slut. Men Dadelstrand som var en rådig karl sörjde inte nämnvärt utan han hade andra planer för den långa vintern som låg framför.
Han grundade gruppen SÄLLSKAPET MERABS SKÖNHETER efter favoritförfattaren Torgny Lindgrens bok Merabs skönhet. Självklart hade han fått klartecken från Lindgren själv att återanvända namnet. Gruppen skulle diskutera litteratur, konst, musik och annat trevligt och det var ingen gräns på hur långa inläggen skulle få vara.
Det som hände sedan är som den bästa solskenshistoria.
Rätt snabbt fick han napp av intresserade och hade fått samlat en nätt liten grupp omkring sej.
Skriverierna kom täta och vi lärde känna varandra, alla kände dock någon kom vi fram till. Det tog inte länge före vi hittade varandra och gemensamma intressen. Inläggen blev djärvare, djupare men också hysteriskt roliga. När jag satte upp bilder på den nakna modellen jag tecknat för nåt år sen tror jag att jag satte ribban. Det liksom lossnade lim i fasaderna och alla hämningar var som bortblåsta.
Här har jag skrattat dagligen åt avhävda skidor, barbösatöser och andra frållerier. Men mycket goda råd om böcker kommer och djupa funderingar kring konsten när det kommer till sölvies målningar och det där med ögonet och öronets vara eller icke vara.
Herrarna i denna grupp har slängt alla fördomar överbord och börjat måla så det stritter. Jag har fått vara med om deras första målningar och det känns stort.
Själv har jag dristat mej till att göra ett par dikter på dialekt. Ti arbeit ilag och Ti stziidär ilag. Ti arbeit ilag dikten har t.o.m blivit skickad åt självaste herr Hulde´n men om han ännu ligger avtuppad i förfäran över att en Essebo förvrängt hans dikt, det vete vi icke ty han har icke höres av.
Men vi har tänjt våra egna begränsningar med idel hejarop och inbördes beundran.
Jag har många namn i gruppen: Fru administratörskan, Anemonen, Essisööto och flodpärlmusslan, ja men ni förstår att jag trivs. Dessutom har jag tilldelats Merabs vita ros för min "ungdomliga framåtanda". Så har vi då Dadelstrand, Härfågeln, Carmencita, Rosa och Solola.
Sex glada skönheter som igår kväll träffades för allra första gången sen vi för ett halv år sen kom igång med Merabs. Vi är en sammansvetsad liten familj med stora planer.
Så lägg Sällskapet Merabs Skönheter bakerom öronet ty ni hafva icke varken hört eller sett det sista av dem än.

tisdag 10 mars 2015

Föreläsning


I kväll ska vi på föreläsning gubben och jag.
Om att vara backpackers i mogen ålder. Australien och Nya Zeeland.
Hur vi nu hamnade på den kan man fråga sej eftersom vi inte tänkt den tanken ens. Ja helt enkelt för att det kan vara riktigt intressant att höra på nån som är så äventyrslysten. Och dessutom så råkar det sej så att jag i kväll för allra första gången på ett halvårstid som vi haft kontakt via fb får träffa fem andra härliga människor i verkliga livet. Tre kände jag till från tidigare när vi började umgås, två är helt nya bekantskaper för mej. Så fantastiskt roligt kan man ha det en regnig tisdagskväll.

måndag 9 mars 2015

Min godnatt saga


Fick den ljuvligaste lilla bok i min hand i dag. Den blir min godnatt saga i kväll, om jag törs.

Så grep han henne i armen, och det bar av rätt ner i mörka jorden med dem genom en gång så svart och lång som natten, och Stina Maria tänkte: " Aldrig såg jag då maken till rävgryt, detta blir väl min död."
Och så var hon i de underjordiskas rike. Där sover de djupa skymningsskogarna, som aldrig rörs av någon vind, där sveper dimman tung över vida skymningsvatten som aldrig speglar sol, måne eller stjärnor, där är urtidsmörkret. Och där bor de underjordiska i bergens grottor och hålor.


söndag 8 mars 2015

En söndag


Vilken härlig söndag vi haft, och än är den inte slut.
Då syftar jag på vädret som har bjudit på ljumma vindar och en sol som börjar värma så smått. Själv är jag halv om halv ännu och tröttheten ligger som ett ok över axlarna och ögonen känns grusiga. Men hädanefter är det bara att dra upp snoret och ta sej vidare. Har varit ute ett par vändor under dagen och samlat ännu lite kvistar och på en blöt och lerig promenad med hunden.
Det som göms i snö kommer upp i tö...
Lillebror har frivilligt !? mockat hundens glidminor som han lagt under vintern lite här och där och jag fick syn på min länge försvunna lilla sekatör bland gräset vid hallonbuskarna. Se där!
Efter en vecka borde jag befinna mej bland fjällen och det ska bli så skönt att koppla av. Gubben har fixat skidorna och jag har sneglat så smått på hans tilltag, undrar om det alls var nödvändigt. Ännu har jag inte bestämt om jag överhuvudtaget tänker stå på de armade trälapparna.
Men före det kommer årets hittills roligaste happening att gå av stapeln men det tar vi lite senare.
I går kväll hade jag nöjet att vara alldeles ensam och fy tusan vad jag kan tycka det är skönt ibland.
Så jag fullkomligt täckte köksbordet med målarduk färger och penslar och drog till med magnolior den kommande våren till ära.

lördag 7 mars 2015

På vift


Efter tre dagar inom husets väggar var jag i dag redo för lite äventyr.
Äventyret efter en ordentlig flunsa behöver inte vara så märkvärdigt, särskilt då man ännu är lite groggy och känner sviterna av dagarna som varit. Så jag var lycklig med lite matuppköp och strosande i affärer. Redan efter en Rosmarinkruka, en ny tandborste, kaffe och panini kändes världen som en bättre plats.


Sen sprang jag på den bästa skorean på länge.
Tänkte att jag kan ju kolla omkring lite nu när jag ändå var på plats. Jag och passande skor är det mest sällan skådade som händer så förväntan var lika med noll. Dessutom ingick det absolut inte i dagens planer. Men när jag trodde jag hade sett alla sko par som fanns att se kikade jag lägst ner i en hylla och där fanns skor av favoritmärket Rieker. Provade och ta mej tusan om inte de passade! - 30 % t.o.m. Plötsligt mitt i värsta ruskvädret och en flunsa som knappt hade gått om stod jag där med vårens nya skor i handen.
Är det nånting jag är noga med är det just skor ( säger hon som har de mest trasiga arbetsskor i hela fabriken). De får kosta så pass mycket att jag darrar när jag sätter plastkortet i apparaten vid kassan. För har jag inte bekväma skor blir hela jag lidande. Så Rieker har blivit ett märke som för det mesta passar och jag har väl typ fem par av det märket nu. En annan favorit är såklart Ecco som jag gjorde glädjetjut över sent i höstas när jag hittade värsta vinterskorna. De kunde jag leva i om jag fick välja, stora och rymliga och tårna tackar dagligen. Kan tänka mej att de för samtal med varann där i skorna. Stortån ropar åt lilltån- är du här nånstans? och lilltån svarar- jo här borta i andra ändan! Och så skrattar de glatt och tycker livet är för underbart. Rieker har mindre utrymme för tårna men är fasligt bekväm på foten. Ja det blev nästan en doktorsavhandling det här nu, om skor och mina tår.

fredag 6 mars 2015

Våryra


I dag måste jag helt enkelt sticka ut näsan genom dörren.
Efter att ha både sovit och snorat bort flera dagar blir det att försöka komma ur eländet.
Lite sol i ansiktet kändes inte helt fel. Tog mej en vända ut i uterummet och nu när jag inte orkar någonting och svettas för minsta lilla sak skulle det ha varit så roligt att börja städa ut vintern där. Så typiskt.


Zeb är mera rubbat än vanligt av att nån verkar vara hemma hela dagarna men inte kommer på promenad. Nej han har allt fått vänta till kvällen tills nån förbarmat sej.


I alla fall njuter han av den sista snön (och hoppas på mera)
Våryra har vi båda två hur som helst. Jag som känner att flunsan sakta släpper sitt hårda grepp och har orkad trolla bort de grå hårstråna i dag. Ta mej tusan om inte tånaglarna ska få nån läcker färg också. Fredag gott folk!

torsdag 5 mars 2015

Vart for dagen?


Som två strandade valar har vi suttit här lillebror och jag.
Såg på honom där han satt med munnen öppen och hakan ner till bröstkorgen och kom sen på mej själv att sitta likadant. Bästa sättet att kunna andas var sonens replik och jag kunde inte annat än att hålla med.


Jag trodde verkligen inte att det gick att sova som jag gjort.
Har sovit bort nästan hela dagen i etapper. Vaknade till av att solen lyste i ansiktet och kravlade mej upp. Efter en dusch var jag som på nytt född och det kändes mycket bättre. Solen gör små under ibland. Fast i kväll har jag sovit också en liten lur.
När jag nu sovit så denna dag hann jag aldrig med Törnfåglarna. Men om ni vill lyssna till en sång med Chamberlain ska ni få möjlighet. Han har gjort allt den här i dags dato 80 åriga killen, spelat in skiva, gjort filmer och målat tavlor.
HÄR kan du lyssna.