Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

söndag 31 juli 2011

Kvällen före



Militärkängorna är igen på väg söderut med pojken. Nu tar det åtminstone två veckor före han kommer hem.
Därför känns det bra att arbetet börjar i morgon och jag börjar få nåt vettigt gjort. Dagarna går så mycket fortare då än här hemma för jag har ju som ni vet "världen färdig"och går mest bara och rullar tummarna.
Mina sommarlånga naglar är klippta och välslipade. Har haft ordentliga naglar i sommar och inte såna där avbitna som man tydligen kan ha även vid hög ålder. Jag kommer aldrig att sluta bita på naglarna, det är som en sjukdom som går i arv i rakt nedstigande led.
Cykeldäcken är pumpade, tänkte köra den sportiga stilen åtminstone första morgonen.
Snart ska jag söka fram arbetsbrillorna och försöka hitta de urtvättade och sunkna t pajtorna jag brukar ha i arbetet. Mycket att komma ihåg som jag förträngt i sommar.
Men före ska jag ut i trädgårdsgungan med ett glas vin, en god bok och riktigt ta in den vackra kvällen.

Förut i kväll när jag var ute kom en dam från byn gående med sin hund och en ny valp jag inte sett tidigare. Det jag kunde konstatera var att den påminde fasligt om Zeb,valpen,med samma tecken ovanför ögonen och samma färger.
- Hej, har ni skaffat en till hund?
-Ja, hon gick och fick valpar så vi sparade en.
-Jaha... Den ser nästan ut som vår Zeb, samma tecken i ansiktet och så...
-Ja, jag har också tänkt på det när vi gått förbi här och sett er hund. Men valpens mormor var en lapphund och pappan är en spaniel.
-Jasså, det förklarar saken. Eller...föresten hur gammal är valpen?
-Omkring ett halvt år.

Saken är den att Zeb här i vintras var på en olovlig friasresa till just deras hus och grannar. Men pappan var ju en spaniel hette det.


Är så inspirerad av Deko tidningens bilder från bostadsmässan. Men inte är det mycket en fattiglapp som jag kan göra om och fixa med i hemmet. Då kommer färgsprayburkar som en välsingnelse. För några euro får man nya och fräscha inredningsprylar att inreda med. Den vita korgen var en ful gulbrun tingest som kommer att få förvara nån pläd i sovrummet i höst. Den stora svarta krukan har varit blå med beiga blommor inristade. En ful pjäs som stått i förrådet i flera år. Nu ska den få flytta in i vardagsrummet när jag fått planterat fredskallan i den. På samma gång fick två ytterkrukor nytt lyft som varit gröna förut. Ena krukan får en garderobsblomma och den andra en vitblommande orkide´.
Ibland behövs så lite.

lördag 30 juli 2011

Att ta tillvara det sista



Hela semestern har jag tänkt att vi skulle leta fram Muurikkapannan och steka plättar. I dag blev det av. Det är nåt visst med stekta plättar utomhus och jag vräkte i mej en hel del kan jag erkänna.

Var på en liten loppistur på eftermiddagen. Kom på det rätt sent så nästan alla hade stängt men en superloppis som jag inte besökt förut fann vi och där strosade jag runt ett bra tag. Massor av grejer men inte just de ljuskopparna som jag nu har fått för mej att jag vill ha. Såg massor av dem på loppiset på Jakobsdagar men hade då inte ännu kommit till insikt om att det är just de jag vill ha. Typiskt.
Så det blir att leta vidare. En Lp skiva med Gary Moore fick följa med hem. Hittade också en annan skiva som det var så nära att jag tagit hem för alla goda och härliga minnens skull. Baccara, alltså minns ni dem? De två tjejerna, ena med rött långt hår och alltid klädd i vita kläder och den andra mörk med svarta kläder.
Vi hade skivan hemma när jag var barn och de var mina stora favoriter. Jag brukade sitta och rita av omslaget och speciellt rosen och namnet Baccara. Poserade framför spegeln som de poserade på omslaget och inbillade mej nästan att jag var den rödhåriga.
Min bästis och jag gick i barnträdgården på den tiden och vi brukade klä ut oss, bästisen i svart och jag i vitt och klackskor förstås. Alltid när vi slapp ute så sprang vi till ena gungan och gungade hårt och sjöng Yes sir, I can boogie ännu högre. Det där höll på ett bra tag och jag undrar om inte tanterna tröttnade på de "stora stjärnorna" ibland.
Nu harmas jag nästan på att jag inte köpte skivan till mej. För 4 euro hade jag fått äkta knaster och en liten bakåt tripp i tiden.

fredag 29 juli 2011

Färgstark



Kreativiteten har åter flödat.
Konstigt hur humöret påverkar vad man målar och hur man målar. Jag är ännu så pass grön i området att jag inte hittat min stil ännu, kan också vara så att jag alltid kommer att hoppa mellan att måla torrt, vått så det stänker om det och allt annat däremellan.
Hur som helst småchockade jag gubben när han kom från fotbollen och jag höll på att sätta denna i ram. Inte riktigt vad jag annars målar och definitivt inte så starka färger. Men jag är nöjd just nu med den, i morgon kan det vara helt annorlunda men just nu gör den mej väldigt glad och det ska väl målningar göra.
Den hänger nu i vardagsrummet som annars är en beige sak hos oss och då behövs det verkligen färgklickar. Den är inte så liten heller, ramen mäter 40*50 cm.

Så kan man konstatera att semestern är förbi för den här gången. Det har varit en annorlunda sommar med omställningar och känslor i svall. Fastän jag mitt i allt sammans haft underbara dagar med fokus på vänner och en massa skoj ser jag fram emot rutiner och ett lugnare tempo i form av höst.
Jag vet att jag har sånt som jag inte hunnit med men de ensamma höstkvällarna ska jag också ha nåt att göra så ni som väntar på ett besök från mej så kommer det nog. 4 veckor ledigt går alldeles för fort.

Min soldat är på hemväg.Friden lägger sej över huset. Allt gott.



Veterinärbesök

   





Öroninflammation blev dagens dom.
Zeb har kliat sitt öra en längre tid och häromdagen var det blodigt och fult. Ringde för att få veterinärtid och nu är vi alla lite slutkörda efter den pärsen.
Det gick bra allt tills vi öppnade fönsterrutorna i bilen då vi satt och väntade. Då spred sej ljuva aromer av hundar och katter in i Zebs nos och det var slut på friden.
Väl inne i undersökningsrummet var han så upp i varv att vi fick sätta munkorg på honom för annars hade han ätit upp oss alla tre därinne. Bet mej ordentligt i tummen dessutom.
Varför han börjat reagera så negativt de två sista besöken vet jag inte, han som förut varit så samarbetsvillig och glad åt personalen.
Nästa gång vi ska dit får vi nog mura igen nosen på honom och sätta munkorg på redan här hemma.
Ingen enkel match med medicineringen heller. Tablett två gånger om dagen i 10 dagar + örondroppar morgon och kväll i 14 dagar, så ska det dessutom putsas rent en gång om dagen. Det blir nästan värre än mina morgon och kvällsritualer.
Så nu är vi alla mer eller mindre slutkörda och har tagit igen oss så gott det går. Ska försöka ta tag i lite hushållssysslor ett par timmar framöver. Sista semesterdagen till ära.

torsdag 28 juli 2011

Lycka





Lycka måste väl ändå vara när man får plocka de första hallonen från egna trädgården.
På eftermiddagen njöt vi av hallonkaka med glass och färska hallon. Resten frös jag in och det blir säkert att plocka en mugg i morgon också.
Har försökt ta vara på eftermiddagen efter bästa förmåga. Det blev med en bok ute i solen och med Erik som sällskap mellan varven.
Tänkte vi skulle hitta på nånting men det var dåligt med ideer så då for vi till Kokkola för veckoslutsshopping. Tog en sväng via Anttila och så hittade jag den bästa helfigursspegel, måste ha gubben att komma titta på den fantastiska spegel som gjorde att jag såg både lång och smal ut. Banne mej om inte benen blev lite rakare också! Den skulle hem till oss.
Nu pryder den sin plats i sovrummet och inte är den en nätt sak men vid nån renovering ska jag spraymåla den. Nu är den guldfärgad och pampigt värre.

Bostadsmässan hade jag tänkt besöka i sommar men med värmen och trängseln så drar jag mej just nu. Köpte därför inredningstidningen Deko som har allt man behöver se från mässan, sparar då också en nätt slant och ändå kan jag se bilder därifrån så mycket jag vill. (det är ju en finsk tidning så den blir som en bilderbok för mej:)
Så nu tar jag min kaffekopp och tidning ut till gungan och blir kvar där ett bra tag.

Att äntligen fatta tag i penseln


Förmiddagen har gått åt till att skapa.
Känns bra att jag på eget initiativ kommit mej för att fatta penseln. Den första målning jag gjort här hemma i sommar. Jämför med förra sommaren då jag gjorde 10 på raken. Men man ska väl inte jämföra, det har varit två helt olika somrar.
Med två intensiva men roliga dagar i bagaget tror jag den här dagen kommer att gå i lugnets tecken, tror jag, man vet ju aldrig vad som dyker upp.
I går kväll var vi bjudna till bekanta och vi fick en trevlig kväll.

Två semesterdagar kvar. Två. Egentligen gick den alldeles otroligt fort den här semestern och jag har haft en massa skoj att tänka tillbaks på när jag står och svettas i min arbetshalare. För värmen ser ut att fortsätta och den kunde faktiskt lugna ner sej nu, jag har fått alldeles tillräckligt.
Nej nu ska jag se efter vad resten av dagen har att erbjuda. Vi hörs!

onsdag 27 juli 2011

Tacksam


Har besökt en kär vän idag.
Min vän med de goda kakorna, som alltid får mej att ta mer än vad som borde vara tillåtet.
Som jag alltid får hållit igång samtalen med, inga tysta stunder här inte.
Som förstår när jag berättar om hur det känns när barnen flyger iväg, om att nästan älska ihjäl sina barn och att hitta sej själv.
Som får tiden att gå så otroligt fort. En vecka tillsammans borde vi åtminstone ha för att få det mesta ventilerat.
Så tacksam över att ha som vän.
Min vän.

Semestern fortsätter med vänner


Sitter med sömnskorv i ögonen ännu denna morgon.
Jag har blivit hysteriskt bra på att sova länge om mornarna nu. Minns ni min första semestervecka? då jag var ute med Zeb mellan sex och sju nästan varje morgon. Men det var ju inte klokt egentligen, skönt men inte klokt.
Nej nu ligger jag och drar mej och svettas när mellan lakanen och slänger av mej täcket för att om en liten stund kura ihop under det igen. Det gäller att passa på för om en vecka har jag spenderat första kaffepausen på arbetet redan.
Gårdagen var en intensiv men rolig dag. Vi hade gäster, allt från Sundbyberg i Stockholm och från Essehemmet i just Esse. En riktigt trevlig eftermiddag med många skratt.
På kvällen var vi och fira goa mamma som fyller år idag. KRAM PÅ DEJ!
Där bjöds det på grillad korv och Ålandspannkaka. Den var för övrigt riktigt god så den ska jag testa på att göra själv för receptet har jag liggandes i mina gömmor.

Åt våra gäster igår hade jag gjort en Fransk hallonkaka, låter lyxigt värre jag vet men den var enkel att göra och smakade sommar. Så jag tänkte dela med mej receptet som jag för övrigt hittade i tidningen Lantliv.

2 ägg
2 dl socker
2 1/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver (vilket jag nu i skrivandets stund kom på att jag glömt,därav lite kladd i mitten:)
200 g frysta eller färska hallon
Ca 100 g smör, kylskåpskallt

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en pajform med fasta kanter.
2. Vispa ägg och socker poröst. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i smeten.
3. Bred ut smeten i formen. Fördela hallonen jämnt över. Hyvla över smöret så det täcker. Låt grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter.

Severa med grädde eller smältande glass. Jami!

Fullt ös idag igen men jag återkommer senare.

måndag 25 juli 2011

Sista semesterveckan börjat


Just nu kan jag tänka mej riktigt bra att börja arbeta nästa vecka men jag hinner ju alltid ändra mej.
Sista veckan av ledigt på gång och jag har aldrig sett maken på lathet. Fast ogräset skulle växa in i öronen på mej skulle jag inte reagera. Det är just det som är det negativa med att vara ledig i 4 veckor, jag blir latare för var dag som går och till sist sitter jag bara och stirrar framför mej.
Inte före jag återvänder till arbetet får jag igång nåt vettigt här hemma.
Men inte vet jag om det gör nånting. Däremot har jag träffat en massa fina människor och det kommer jag att göra ännu den här veckan. Jag prioriterar vänner framför nypolerade golv om man säger så. Tror att jag är snäppet rikare på det viset.

Erik blir hela 17 år idag och jag skrapar mej i huvudet och undrar vart åren tog vägen. Minns ännu natten när fostervattnet gick och vi fick åka in till BB. Jag hade inte räknat tid före en månad framåt men han var envis redan då och skulle ut och checka världen. Så liten och så blå! Han var inlindad i flera lager av filtar de första dagarna och det enda jag såg var det lilla huvudet och de små spelemansfingrarna.
Men han växte snabbt till sej ikapp med att han dreglade ner tröjor. Röda kinder och glad som ett Hangökex när han väl kommit från koliken.
Vid halv års ålder hade han ett andningsuppehåll och som tur var hände det hos läkare som skickade oss till akuten där det efter provtagningar och lungröntgen konstaterades att han led av Bronkit som senare utvecklades till astma.
Otaliga är det nätter vi satt oss i bilen för att i ilfart ha kört till sjukhus för att få spira. Vi har vaknat av att Erik sparkat med fötterna i sänggaveln för att få oss väckta när han inte fått tillräckligt med luft. Då gäller det att inte själv drabbas av panik utan ta det lugnt och öppna alla fönster för att få luftombyte. Hur många gånger har jag inte väntat på nästa hostattack, vänt honom upp och ner och stoppat fingrarna i halsen på honom för att få upp det sega slemmet som hotat kväva. Alla de nätter vi suttit och grävt i sandlådan medan andra sovit bara för att luften har varit fuktig och sval och vidgat hans luftrör.
Men mitt i allt elände har han varit en glädjespridare och familjens clown. Tack och lov har astman blivit så mycket bättre att han vissa perioder kunnat vara utan medicinering. I dag är den inget hinder för honom bara medicin finns till hands.

Patrik har i eftermiddag åkt tillbaks till Dragsvik. Han har verkligt njutit av det civila och det gick bra att åka igen för han var rätt säker på att slippa hem igen till fredag. Det blir en massa bussittande.
Helgen efter det skulle han troligtvis sitta i beredskap men det är bra att veta så får han förbereda sej mentalt, även mamma...

Snart ska jag sätta mej med en filt, en kaffekopp och ett avslappnande fotbad ute i gungan och ta med en bok att läsa. Så mycket bättre kan inte en måndagskväll bli den sista semesterveckan.

ERIK 17 ÅR


Grattis Erik på födelsedagen! Du har gått från en sumobrottares kropp till en slank, stilig rockare.

söndag 24 juli 2011

Svettig söndag


Alltså ni får tycka vad ni vill men nu vill jag inte ha mera värme. Det här är ingen årstid för varken mej eller Zeb. Tacka vet jag vinter med snö att plumsa i och att efteråt få gå i bastu eller kura ihop sej under filten med en rykande kaffekopp och massa ljus tända, det är kvalite´. För mej alltså.
Zeb flyttar sej från ställe till ställe och ligger och andas tungt. Han har nu hittat en ny favoritplats vid ytterdörren med svala kakelplattor och där har han överblick över allt som händer.
I bland så drömmer han och det rycker i benen på honom och jag tror det är de snöklädda vidderna som far genom hans huvud.

Gårdagen var också en svettig historia, mera kanske av att gubben och jag cyklade till stan helt frivilligt. Jag hämtade mina målningar från Rådhuset för att vara säker på att de skulle komma i min ägo. Har faktiskt lov på att få mina målningar från ifjol, de har legat under nåns soffa i ett års tid nu.
Kvällen tillbringade vi i skolparken med att höra på Fantasia med Hannu i spetsen. Superskönt gung enligt min mening och visst är det tråkigt att de la av. Men kanske de återförenas flera gånger som de gjorde igår. Tidvis satt vi med paraplyen uppspända för regn och blåst.

Här hemma har vi haft en soft eftermiddag med häng i sofforna medan regnet öste ner. Härligt att ha alla samlade, det är så sällan numera och jag njuter desto mera av stunderna.
Nu åker Patrik och träffa kompisar en stund och det ska han ju göra. Det är med dem han har roligt och kommer bort från det militära.

I kväll blir det en liten fest hos oss med kaffe och tårta. Vår lilleman Erik fyller i morgon och vi passar på nu när storebror är hemma.

lördag 23 juli 2011

Loma


I går var ju lite som julafton när man som liten väntade och väntade att det skulle bli till kväll och tomten skulle komma. Nu var det ju inte tomten jag väntade på utan nåt ännu bättre.
Vi for till stan och vandrade runt som alla andra och stannade för att lyssna till musik lite här och där.
Så kommer då Patrik och modershjärtat bubblar av lycka över att se honom. Så stilig.


Det var inte bara jag som var glad att se honom.
Nu får vi ha honom hemma ända till måndag och just nu behövs inte mycket mera.

fredag 22 juli 2011

Jakob åttan


Gubben kom på den smarta ide´n att anmäla sej till Jakob åttan idag. Jag hamnade med som fotograf förstås. Det blev en riktig folkfest med 688 deltagare sammanlagt och nytt deltagarrekord. Det sprangs marathon, halvmarathon och åttan (8km).
Gubben gick det riktigt bra för och han sprang in på målområdet före jag faktiskt hade väntat honom. Men att fullt friska människor ger sej ut frivilligt i sommarvärmen och halvt plågar livet ur sej kan jag inte förstå. Många "gamlingar" som man ska vara halvt förskräckta över att de ska stupa vid mållinjen och såna som kommer nästan med sidan före som ännu har halva loppet kvar. Men det är väl såna där sega gubbar.

Så småningom ska vi söka oss in mot stan för att höra på musik och träffa vänner och bekanta. Men det jag ser mest fram emot är där runt klockan 23.00 när Drakabussarna anländer till busstationen. Kan ju tänkas att han fortsätter i stan ifall han orkar men det ser vi då. Det är lite av julafton idag.

Igelkottar smyger i skymningen


Trevligt besök fick Zeb och jag igår kväll när vi skulle ut och leka med tennisbollar efter 23.00. Zeb hittade en annan intressant boll men en aning för stickig för att leka med. Jag tog in Zeb igen till hans stora förtret och hämtade kameran.
När jag väntade att den här lilla bollen skulle öppna sej igen ser jag en annan igelkott komma lufsande över gräsmattan. Att ha besök av två igelkottar på en gång är en upplevelse man inte hör så mycket om mera. När jag var liten hade vi massor av igelkottar runt huset och vi brukade ha dem i meijerilådor och mata dem med mjölk vilket vi senare fick veta att inte är så bra.
Sen dess har jag bara sett ett par men har vetat att Zeb haft besök av kanske just de här samma flera nätter i sommar. Undrar om de har besökt hans matkopp med torrfoder. Patrik har sett en när han kommit hem sent.


Den här lilla bollen pratade jag med och bedyrade att jag är den snällaste han träffat på och bara jag får ta en bild så skulle han slippa mej. Berättade att han skulle få en bild av sej på min blogg så att andra skulle få se så fin han är. Då stod han länge och väl och poserade för mej och det var bara att fota. Då plötsligt kommer en stor hare springades förbi oss men den var så snabb att där hann jag inte med, men vilket djurliv! Tydligen är det den här tiden vi borde vara vakna för att se allt som rör sej i naturen.

torsdag 21 juli 2011

Mina vänner än en gång


Gårdagskvällen blev hellyckad.
Så jag fick skratta igår! Magmusklerna fick sej en rejäl omgång men det kan behövas för hur jag än söker dem är de mycket svåra att hitta efter sommarens alla festligheter. Men de finns där nånstans och än är inte sommaren slut.
Vi hade en fin kväll på O´Learys och jag åt en god pepparkryddad kyckling med chilimajonnäs och vitlöksgratäng. Jami!
Vi hade fått fönsterbord och det var hur intressant som helst för massor av folk var i farten och många bekanta som vi (jag och väninnan) satt och vinkade ivrigt åt. Så skulle alla de andra vi inte kände kommenteras också och vi kom fram till att inte ens hemma i tv:n har de så underhållande program som vid vårt fönsterbord. Där blev vi och sitta länge och beordrade gubbarna att beställa in mera dricka så att vi med gott samvete kunde stirra på allt som rörde sej därute.
Av allt skrattande kunde väninnan i wc spegeln konstatera att hon hade fått dubbla ögonbryn och så skrattade vi lite till. Vi hann inte se så mycket av musikutbudet där ute men lite folk pratade vi bort tiden med.
En härlig kväll som jag hoppas det blir flera av.

Efter lite garderobstädning och klädtvättande fortsatte den här dagen tillsammans med vänner. En soft eftermiddag med kaffe och intressanta diskussioner och funderingar. Alltid lika roligt att besöka hemmet ifråga och idag fick jag se hur deras trädgård frodas och de vackraste röda vallmor.
Har under många år haft det stora nöjet att få besöka dem och känner mej alltid lika välkommen. Det sätter jag stort värde på trots olikheterna och åldersskillnaden. Egentligen är ålder bara en siffra, hittar man "det där" hos varandra kan man umgås och ha det hur trevligt som helst.

Ja så nu sitter jag här och betraktar ännu en bra dag. Väntar så smått på att min soldat ska höra av sej så vi får det bekräftat att han kommer på loma i morgon. Sen har vi om ca 45 minuter äntligen Ernst i tv rutan igen. Trevlig kväll på er där ute!

onsdag 20 juli 2011

Att ha tråkigt


Tydligen börjar gubben tycka att här är lite för mycket program och åkande hit och dit så i dag skulle vi bara en gång in till stan och hör sen!
Jaha vad gör man? jo man lyder blint...och har tråkigt.
Alltså det finns att göra här hemma och förmiddagen gick åt till att bära in spisved i förrådet för kommande tider, rensa ogräs, klippa gräsmattan, dammsuga bilen, men det är ju inte roligt bara nödvändigt.
Eftermiddagen har varit lång och jag har gått ut och in och inte riktigt vetat vad jag ska hitta på.
Erik har farit på bandövning och gubben hölls inte hemma han heller utan det ska hjälpas hit och dit. Tydligen räknas inte det som att vara borta men annat är det när jag far nånstans. Då är det kaffedrickande och doppande och skvallrande eller så rinner pengarna mellan fingrarna på mej, gubbens kommentar alltså, inte min.
Men nu har jag smitt planer för morgondagen i hans frånvaro hahaa.
Nej men ska sanningen fram är det ganska skönt att dra benen efter sej i bland också och att ha lite tråkigt mellan varven skadar inte heller. Men när jag är ledig vill jag göra en massa skoj och träffa människor för till hösten orkar jag inte ur huset efter arbetsdagen och då blir det mycket ensamsittande i soffan. Varannan vecka kommer jag sitta här och mögla för mej själv när ungarna studerar och håller fosterlandet säkert och gubben arbetar.

Men just nu har vi en fin sommar onsdagskväll framför oss som jag ska göra det bästa av. Vi har reserverat bord vid O´Learys med vänner och hoppas få äta gott. Så bjuds det på Roots musik hela kvällen i Skolparken så mycket roligt att se fram emot.


Bilderna är tagna från Aspegrens trädgård efter gårdagens regn.

tisdag 19 juli 2011

Vernissage


Va fin vår utställning blev till sist. Det är svårt att få nåt sammanhängande när alla vimsar om varandra, pratar och målar mellan varven men med facit i hand tror jag alla var nöjda i kväll på vernissagen. Eftersom det redan är andra året vi har denna tillställning på Jakobsdagarna så är det numera tradition och återkommer nästa år. Esa Tiainen blev utsedd till "gudfader" över tillställningen och han borde känna sej hedrad där bland allt kvinnfolk.
Själv har jag skrivit in mej i konstföreningen Jakarte så jag hoppas på att vara mera engagerad i konstens värld framöver.


Före vernissagen blev det sommarjazz på Betanias innergård och det var riktigt trevligt. Kaffepaus hade vi också där och man tror inte att det ska finnas ett så grönt och lummigt ställe mitt inne i stan. Vackert och rofyllt.
Är så nöjd med dagen och känner en harmoni som jag inte haft på länge.
En skön känsla som ska få vagga mej till sömns ikväll.

Konstworkshop


Har suttit och målat flera timmar (pratat lika mycket) vid Aspegrens trädgård idag.
Regnet öste ner i morse när jag for men inte var det något hinder. Första tavlan målades inne i orangeriet och där var det riktigt mysigt att vara kreativ och se hur regnet öste ner där ute.
Hungrig blir man ju fort och vi hade hört att det vankades plättar med grädde och sylt uppe vid prästgården så det var liksom ett måste. Efteråt flyttade jag mej ut och målade en lite mindre tavla där. Satt ett par gånger med paraplyet över målningen däremellan solen sken.
Träffade fina målarvänner som Esa, Helena, Barbro och Carita, såna som man förväntar sej att se på dessa tillställningar.
Och vet ni vad? Jag har inte glömt bort hur man målar!

Vernissage i kväll i Rådhuset kl 19.00 Välkomna om ni har vägarna förbi.

måndag 18 juli 2011

Att njuta kungligt av det enkla


I dag har vädret visat sej från sin bästa sida. På förmiddagen molnigt men ändå varmt vilket var perfekt för att besöka staden Jakobstad och storloppiset som gick på torget. Erik och jag var främst på jakt efter Lp skivor men hittade inte det rätta så vi kom hem tomhänta. Men jag träffade bekanta och stämningen var på topp.
Vid cafe Fredrikas uteservering uppträdde Peter Svanström så honom lyssnade vi på en stund.

Väl hemma var det fortfarande mulet och jag tyckte vi hade rätt svalt inne så då satte jag igång med bullbak. Så nu har vi färska bullar och det är länge sen sist. Så fick jag också värmt upp huset igen och lagom så här efteråt kom solen som nu är stickande het.

Gubben och jag är ensamma hemma för Erik har farit cyklande med sina kompisar till stan för att vara med om Parkrock. Passade på att grilla ihop lite rester ur kylskåpet och det kan bli hur bra som helst. Har man inte så höga förväntningar så kan man njuta riktigt kungligt. Såg sen på bilden att en fluga redan börjat inta sin del och det är ju hur fräscht som helst! Men bor man på landet så bor man.


Inledde Jakobsdagar med att i går kväll höra på Betaniakören som uppträdde i Betanias vackra kyrksal. De sjöng så fint och stämningsfull och jag hade kunnat sitta länge än och bara lyssna. Var så tacksam över att tidigare på kvällen pratat med en nöjdare Patrik än på länge. Äntligen har de börjat få fara till soldathemmet och känna sej lite civila för en stund.

Ska försöka samla ihop mina målargrejer nu för om vädret tillåter ska jag delta i en konstworkshop vid Aspegrens i morgon. I fjol målade vi vid Runebergsstugan och hade vernissage i Rådhuset på kvällen. Sen hängde våra alster hela veckan till allmän beskådning. Om sanningen ska fram fick jag aldrig tillbaks mina två målningar så det ska va lite intressant att se ifall de skulle dyka upp i morgon. Man vet aldrig. Det var inga höjdare till tavlor så hos mej hade de hamnat i garderoben men de var ju mina hur som helst.
Ska vara riktigt roligt att hålla i penseln igen. Ska jag vara ärlig har jag inte målat på ett par månader så vem vet, jag kanske har glömt hur man gör. Men då börjar jag om från början igen.

söndag 17 juli 2011

On the road again


Hos oss är det också så att när katten är borta dansar råttorna på bordet.
Svärföräldrarna stack iväg på semester så då passade vi på att "låna" faffas moppe och så begav vi oss ut på vägarna. Hälsningar bara till faffa och fammo nånstans i Kuusamo ifall ni är uppkopplade.
Det är faktiskt första gången jag kör i sommar, det har bara blivit så. Men det är otroligt roligt att köra så jag kommer nog att ta några vändor än i sommar. Nu var vi ju inte längre än till Purmo och cruisade efter den inom motorcyklisterna kända Nybrännvägen men som första gång räckte det gott och väl till.
Lite Hells angels känsla eller nåt i den stilen hahaaa!


Det här med att vara mamma är en nog så knepig sak. Först när barnen är små och man har allt upp över öronen så önskar man att man skulle orka tills de blir stora och klarar sej på egen hand. Längtar ihjäl sej efter den egna tiden när man kan göra och fara som man vill. Gud vet hur många gånger jag ätit upp mina ord de senaste åren. De växer upp alltför fort och inte blir bekymren mindre ju äldre de blir, de bara blir större.
Från den stunden man vet att de växer i ens mage startar kärleksbanden obönhörligt och man dras med och det finns absolut ingen återvändo. En kärlek som är så stor att den gör en lite rädd ibland. Man beskyddar ungarna från allt ont och slåss med ens eget liv som insats om det blir nödvändigt.
Så kommer också dagen när de ska ut i världen, stå på egna ben, ta sej igenom svårigheter och göra misstag. Gånger då det enda man kan göra är att stå vid sidan om, ge goda råd men de själva måste ta sej igenom svårigheter, själva ta beslut. Det kan göra ont, så fruktansvärt ont. För kärleksbanden som knöts en gång de brister aldrig.

Vänner på kaffe


Äntligen äntligen har vi haft träff med "gamla"bekanta och det var så otroligt skoj.
Jag och väninnan började träffas regelbundet när våra förstfödda var små och eftersom vi var hemmamammor hade vi många gånger träff en gång i veckan och det gjorde att våra barn hade lekkamrater och vi vuxna kom varandra allt närmare.
Vi blev de allra bästa vänner och utbytte tankar och funderingar om det mesta och det var en ovärderlig gåva. Efter några år kom jag in i arbetslivet igen och tiden blev en bristvara. Senare började väninnan också sitt jobb och våra träffar blev allt glesare. Nu hade vi också gubbarna involverade och det blev nån lördagskväll nu som då.
Så gick det då som det kan gå att månader blev till år. Hemskt egentligen att man ger upp en fin vänskap på det sättet men vi hade fullt upp på varsit håll. Nu känns det som om vi är på väg tillbaka och i kväll fortsatte vi där vi slutade (om vi nu nånsin slutade).
Ska ta kontakt i början av veckan och bestämma en kväll när vi ska ut och äta tillsammans under Jakobsdagar. Det är jag så glad för.

fredag 15 juli 2011

Caravanare för en dag


Det här med husvagn,förtält och grannar tätt inpå varandra har aldrig varit nåt för mej. Men en dag går bra och att dessutom få tillbringa den i glatt sällskap gör det ännu bättre.
Vi har ätit god mat, solat, lackat naglar, spelat minigolf och ätit lite till och vad mer kan man begära av en semesterdag egentligen.
Masala camping är ett lugnt och skönt campingområde med sjön alldeles intill och många grillplatser. Verkligt vackert område så skulle jag mot alla odds bli med husvagn så kunde jag tänka mej det stället. Men jag kommer nog aldrig att bli husvagnsägare, jag är inte gjord för sånt.

Halva semestern har jag nu avverkat men jag känner ingen panik. Två veckor ännu och jag kommer att vara redo för arbetslivet efter det.
Nästa vecka ser jag fram emot med Jakobsdagar och mycket program. Är vädret på vår sida blir det nog att ta sej till stan på cykel nån dag igen.

Ett ämbar med jordgubbar stod på trappan och väntade på att bli rensade när vi kom hem idag. Svärmor hade plockat åt oss och det var inte alls illa. Nu är de färdigt rensade men får stå i kylen tills i morgon, måste få hem socker för att göra sylt. Härligt att ta fram jordgubbssylt mitt i vintern och drömma om sommaren som var.

torsdag 14 juli 2011

En dag vid Tuuri


Ja där har jag varit idag, inte för att jag hade behov av stället men för att få dagen att gå. Det är det viktigaste just nu, att fylla dagarna med aktiviteter så att kvällen kommer och jag igen får en ny dag att fylla. Låter inte klokt jag vet och det är inte klokt heller men nu just funkar det bäst så.
Fruktansvärt med folk! De var överallt och det talades ryska och finska vart man än vände sej. Föräldrar som inte fattar bättre än slarvar sina skrikande små gaphalsar med överallt för att sätta andras klena nerver på prov. Att folk inte har annat för sej på semestern än att trängas i butiker och lura sej att man köper billigt. Det är långt ifrån billigt bara man kollar priserna lite.Enda som är billigt är gamla filmer och cd:n.
Nåja jag var ju själv där men inte blev det nån stor investering för min del. Köpte mej en handväska från Nahkapaikka för jag har sååå lite väskor från förut, tycker jag åtminstone.
Den som fick mest på resan var Zeb som fick nytt koppel och nya tennisbollar att tugga sönder.
Gubben införskaffade en navigator och den skulle förstås testas med detsamma genom att ta oss hem igen. Så fick man välja om Patrik eller Astrid snackade, Patrik tyckte jag förstås men båda två lät lite torra och ointressanta. Varför väljer man inte nån med behaglig röst som man bara väntar på att få höra istället för att bli irriterad och ropa knip käft varje gång Patrik eller Astrid öppnar munnen. Ta tex Cohen (varifrån fick jag honom nu plötsligt?) Han skulle säga "Turn left, baby" eller "Honey, after 200 meters turn right" ni vet med en stämma som får huden att knottras som kycklingskin. Visst tusan skulle det vara ett sant nöje att vara ute och åka en sväng då!

Angående MIN Patrik så tror jag det går bättre för var dag som går. Har bara hört korta sms av honom förutom ett telefonsamtal. Mest lektioner verkar det vara än så länge och maten tyckte han var ok. På fredag skulle de slippa på kvällsar så nåt positivt har pojkarna att se fram emot. Men det tar säkert sin tid att komma in i ruljansen där.

Vill tillägga att jag inte slipper och kommentera eller svara på någons kommentar, varför vet jag inte och inte ens datanördarna i familjen kan lösa mysteriet så det är bara att se tiden an. Men ni vet varför det är tyst.

onsdag 13 juli 2011

En eftermiddag med vänner


Vänner är ovärderliga, så är det bara.
Hade förmånen att tillbringa eftermiddagen med min barndomsvän och hennes äldre syster. Systern kom vi fram till att det är 4 år sen vi senast sågs. Men vi har varit så mycket tillsammans att det känns som att det bara är att fortsätta där vi sluta senast. Det är i alla fall en stund sen vi lekte kalikagubben och ge mej en vink och sånt. Om somrarna sov vi i deras stora tält och spelade pidro tills vi fick ta ficklampan till hjälp för att se korten, däremellan vi sprang ner till ån för att simma. Grälade gjorde vi ibland men det är sånt som hör till, för det mesta hade vi bara roligt. Det var en härlig bekymmerslös tid som jag alltid kommer att minnas.

Här hemma är vi lite i fixartagen eller rättare sagt gubben, jag hjälper bara till lite grann. Han har målat pannrumsgolvet och håller nu på med förrådsgolvet. Vi har ju bara bott 11 år så inte har vi ännu hunnit men nu blir det gjort i alla fall.
Ska just servera honom kaffe på terassen och kanske han också borde få ett vinglas så duktig som han är, så kan jag själv också ta ett utan dåligt samvete. Man får inte vara dum.

tisdag 12 juli 2011

Kvällsljus



Positiva saker


Mitt i min vardag av oro för min lilla "soldat"så händer det också positiva saker att glädjas åt.
Ta nu Patrik tex. Fick sms i går kväll att han kom till GRK (granatkastarkompaniet) och det hade han satt som första alternativ när de skulle välja. Det var ju en positiv sak men i ärlighetens namn vet jag inte om han själv visste så mycket om valmöjligheterna. Han skrev också att inte är det ju som där hemma men nog ska det väl gå. Då blir man lite blödig men det bjuder jag på.
Skönt egentligen att inte behöva vara den kalla hårda typen som inte kan visa att det finns känslor där bakom pansaret. Det ser man tillräckligt av ändå runtomkring sej. Så här är jag och det är inte mycket att göra åt fast jag nog skulle kunna vara utan det allra känsligaste av mej men säj hur gör man då? Det finns ju bara där.

Nåja nästa positiva sak är att Erik äntligen fått åtgärdat sin nageltrångsstortå. Vi var i dag till läkare och han tog bort en tredjedel av nageln och nu sitter Erik med ett mega bandage runt tån. I.o.m att han har Von Willebrand blödarsjuka blödde det ganska länge efteråt och troligt vis kommer den att småblöda ett par dar men vi får följa med och blir det värre åker vi tillbaka.

Egentligen går det ingen nöd på Erik där han sitter och har foten högt. Hans nya Fender kom idag och nu sitter han och jammar i ett rum som är väl uppvärmt av dator och förstärkare. Men han trivs och det är huvudsaken. Hans Jackson gick i byte men det sörjer han inte över för den här är av bättre kaliber.
Allt gott och väl så här långt.

måndag 11 juli 2011

Att vara lite ledsen


I dag är jag ingen muntergök, långt ifrån.
Patrik har farit till det militära och det tycker inte jag är nåt vidare, jag som helst vill att allt ska lunka på i samma trygga invanda vanor. Vet att det snart börjar kännas bättre men idag får jag inget gjort utan går med en så där liten klump i magen och tänker på de långa månaderna som ligger framför.
Hoppas nu bara att han tycker stället är ok och kan slå dövörat till för alla gaphalsar.
Kvart över sex i morse skulle bussarna fara från busstationen men lite försenade blev de nog. Där var många pojkar som skulle rycka in och alla med likadana frisyrer, den kortsnaggade varianten.
Det positiva var att många Essebor for in nu och de flesta satt i samma buss så resan ner blev kanske roligare på så sett.
Erik är som bäst och övar med sitt band och för en stund var det osäkert om det alls skulle gå vägen för vi hade ett himla åsk och regnväder här men det gick rätt snabbt förbi. Nu lyser solen igen och jag ska rycka upp mej och se vad kvällen har att erbjuda.

lördag 9 juli 2011

Med dörren öppen mot sommaren


Största delen av eftermiddagen och kvällen har åskan kommit och gått. När man väl trott det var över har det bullrat till igen. Nu tycker jag om åska i måttliga mängder så mej har det inte stört nämnvärt.
Jag öppnade båda dörrarna och hade korsdrag för att få in den kyliga luften som kom med åskan och regnet. Satte mej i den röda soffan i hallen med en inredningstidning och jag tror det var den bästa stunden på dagen. Skön sval luft strömmade in och vyn ut genom bakdörren kunde ha varit sämre (bilden ovan). Zeb försökte smita ut en gång men med det samma kom en rejäl smäll och han rusade genast in tillbaka till tryggheten. Det var den enda gången han försökte smita sedan låg han vid mina fötter och sov.

Före ovädret kom var jag på hantverkarmarknad vid Fornstugan. Träffade en massa trevligt folk och fick en timme att gå där. Farmor hade beställt en kaka med mej så det inhandlade jag genast, hembakt går alltid åt i rekordfart. Själv köpte jag ett bröd, beundrar de som värmer upp huset med brödbak i dessa tider. Så såldes dvd:n Ådalsbygd II och den kunde jag inte motstå när jag fick veta att min farfar fanns med på filmen. Den är inspelad på 60 och 70 talet och det är nog mycket som ser annorlunda ut i dag. Med på filmen fanns flera av min och gubbens släkt och andra vi kände till. Verkligt intressant och vad bra att den kommit som dvd och till försäljning. Den borde finnas i alla Essebors ägo och de som skulle vilja vara Essebo :)
Satt så en stund med farmor som har det kämpigt i värmen. Jag gav henne ett gott råd,att låsa dörren och splita av sej näck, det finns inte så mycket annat att göra åt värmen. De gamla lider nog av hettan, den har varat i så många dagar nu.
Farmor hade beställt ett nytt armbandsur åt sej. När hon trycker på en knapp säger klockan vad den är, oj vad jag gillar dessa små finesser som underlättar åt synskadade.

Patrik kom hem från H:fors och var nöjd med resan och konserten. For iväg igen med kompisarna på grillfest. Det är ju lite sista kvällen med gänget om man säger så.
Erik är med sina kompisar vid Enafolk (mitt mommos och moffas) och spelar dataspel. Första natten kom han hem halv fyra, i morse kom han halv sex och i kväll när han for fråga jag om han kommer hem mera i dag, nä, det far nog till i morgon blev svaret. Men det är ok, jag vet var han är och där finns kylskåp och mikro så de har allt de behöver när datorerna är med. Det är sommarlov och de är unga bara en gång så lev och ha roligt nu, sen kommer andra bekymmer.

I fall det är nån som undrar över min nya hobby så håller jag fortfarande på. Jag behöver inte längre bli blå i ansiktet av att det tar så lång tid att byta ackord och jag har börjat spela en ny låt Ain´t no cure for love och det går som på räls hrm...
Nu är fingertopparna röda och ömma av att ha tryckt desperat på stålsträngar så lite vila blir det nu.

fredag 8 juli 2011

Karting och teater


Min stora pojke for i morse med tåget till Helsingfors och målet var Olympiastadion med Alice Cooper och Iron Maiden. Vet att de hittat till hotellet sen har jag inte hört nåt. De är 4 pojkar och jag kan inte tro annat än att de har roligt. Kommer tillbaka i morgon kväll.

Det gjorde att mina andra pojkar tyckte vi kunde åka till Härmä och köra fort på utebanan. Jag som har semester ifall ni inte visste hakade på som fotograf om inte annat.


Själv har jag alltid nöjt mej med att se på. Skulle säkert klanta till det rejält om jag släpptes ut på banan, spärra hela vägen för andra, köra in i bildäcken eller göra en rejäl vurpa eller nåt. Dessutom sa de i dag att det var otroligt hett under dräkten och då kan man ju börja lukta svett. Yäk!
Så jag och kameran hittade vår plats i solen.

Hade bokat biljetter till sommarteatern vid Åliden i kväll så här har programmen avlöst varandra. Men jag städar inte bort mina 4 veckor, det är de alldeles för dyrbara för. Kanske ifall det blir regnigt och kallare men inte före det.
Teatern var riktigt bra, kanske det märktes att det var många unga förmågor men visst fick man skratta åt de mest dråpliga scener. Sjökvist var min klara favorit och han hade hittat exakt det som den Sjökvist hade när jag var liten och satt framför tv:n och tittade på svartvit Åsa Nisse.
På hemvägen landade vi vid Essegården där Vattenfestivalen var i full gång. Träffade vänner som vi pratade med en stund.

Bäst var ändå att komma hem, sätta fyr i grillen, äta och njuta av den ljuvliga sommarkvällen.

Oriflame


Wow! Nu är det sommarrea också hos Oriflame.
Fötternas Rolls Royce inom Oriflame har vård för spruckna hälar och fotmask att ha över natten. För trötta och svullna ben finns en helt magisk mousse som "sprakar" när man smörjer in. Den lugnar och stimulerar. Helt underbar (fick testa på träffen igår).
Mascaror till halva priset 6.90. Läppstift 15 olika nyanser till 3.90
Naturvänliga schampon du kan använda i sjön vid villan tex.
Sol krämer.
Bodylotions tex morotskräm för 3.90.
Återfuktande ansiktskrämer till nedsatta priser.
 Parfymer, you name it. Nästan allt är billigare nu.
Hör av dej ifall du är intresserad av något och får jag ihop tillräckligt så skickar vi efter härliga och prisvärda produkter. Du kan också gå in på Oriflames hemsida och bläddra själv i katalogen www.oriflame.fi
Vi säger en och en halv vecka framåt tar jag emot beställningar.

Nu blir det Go Kart vid Härmä.
Njut av dagen!

torsdag 7 juli 2011

Min nya hobby


Minns ni att jag före midsommar beställde The little black songbook. 70 av Cohens låtar med text och ackord. Så här länge har det tagit att få hem den men äntligen har jag den i min hand.
Tänkte att jag skulle få Erik att spela lite låtar för mej men han sätter på ett elakt leende sen drar han några gånger över strängarna och säger att han inte kan sån här skit. Vilken fuling alltså!
Det gäller att inte ge sej så nu har jag tagit saken i egna händer. Tog tag i hans akustiska, tog tag i sångboken och satte mej i soffan.
Enkla ackord kan jag och allt finns beskrivet i boken så det är inte så svårt. Men så finns det med ett ackord som heter Bm och det finns i varendaste sång och till det borde man ha minst två händer för att få alla strängar på plats och en tredje hand som drar över strängarna. Hur i herrans namn kan man komma på ett sånt ackord?
Hursomhelst har jag övat glatt och lärt mej Bird on a wire rätt hyfsat om jag får säga det själv. Har suttit och sjungit med och när jag kommit till just Bm har jag fått dra ut på tonen tills jag blivit blå i ansiktet för att få tvinnat fingrarna i den rätta positionen. Inte lätt att vara gitarist och nu beundrar jag Erik och hans förmåga ännu mer. Som sagt skam den som ger sej och innan ni vet ordet av har jag gett ut en egen cd med Cohen covers.

Glöm nu inte bort Ernst i kväll. Själv har jag lagt honom på bandning för jag har Oriflameträff på cafe Fredrika men sen kan jag ju se det om och om och om igen om jag vill. Smart va!

onsdag 6 juli 2011

Cykeltur


Här fortsätter vi att göra det bästa av vår semester och det fina sommarvädret.
I morse blev det en skön sovmorgon efter att jag två mornar i rad varit på tidig promenad med hunden. Att sen sitta i solen och bläddra i dagstidningen i lugn och ro och fundera ut hur man bäst spenderar dagen, det är livet det.
Så småningom kom Patrik upp och genast frågade han om jag kan klippa militärfrisyr åt honom i dag. Det kom lite plötsligt eftersom jag tänkt att det blir nog med det sista vi gör här på söndag. Men nu är han hursomhelst stickig som en igelkott på huvudet och jag har nog slätat över hans huvud en och två gånger idag. Det blir mer definitivt nu för var dag som går.

På eftermiddagen satte gubben och jag oss på våra cyklar och trampade iväg till Jakobstad. Gick i några affärer och hamnade slutligen ute vid Pavis där vi åt varsin Jägarsmörgås och njöt av det fina vädret och segelbåtarna där ute till havs.
Att cykla är ett av de roligare motionsformerna jag vet men mina knän tar verkligt stryk och det blev att smörja med Ice Power när vi kom hem. Vissa andra kroppsdelar blir också ur funktion, ja man kan rentav undra om man tappat någon del ibland. Men det brukar lösa sej så småningom. Därför sökte vi också cykelbyxor med stoppning idag men de är rätt dyra och man kanske ska cykla mera än vad vi gör för att investera i såna.
Det värsta är nog ändå när man har upp ordentlig fart och får nåt stort flygkräk innanför blusen och klara att inte tappa fattningen och skrika i ren panik, hålla cykeln på banan samtidigt som man krafsar febrilt med ena handen för att bli av med kräket och bilar kör förbi. Det borde man få stilpoäng för.

I kväll har Patrik haft match och vår vana trogen har vi suttit bland publiken. Oavgjort och det var helt ok. Skulle gubbarna som alltid följer med på sidan och "kommenterar vitt och brett om hur de borde göra och inte göra" spela så skulle vi vinna alla matcher. Ibland blir jag så otroligt trött på dessa förståsejpåare att jag snart kommer att lägga en saftig kommentar. Men så kloka var de idag att de funderade om de skulle hoppa in som förstärkning men de kom fram till att före de far in på plan skulle de ringa ambulansen och färdtjänst. Kloka gubbar de där.

tisdag 5 juli 2011

Allt för familjen


Satt och funderade idag att vi borde göra nåt tillsammans hela familjen. Sista veckan vi är samlade på länge och det gör mej lite nojig. Hade några förslag och frågade Patrik som jag mest ville göra det här för och han tyckte vi skulle fara och fiska. Nu gick det inte med nån plats här i närheten utan en ordentlig utflykt skulle det bli.
Ni förstår att jag var till mej av lycka över en fisketur men vad gör man inte för familjen. Så här letades mask och metspön och jag fick stå för piknikkorgen. Sedan bar det av mot Maxmo till en bro som är känd för god fisketur. Det stämde mer än väl för de drog upp firre efter firre och jag satt med kameran i högsta hugg och oade och ahade mest hela tiden. Äckligt värre var det att se när de trädde masken på kroken för att inte tala om när de bröt nacken av firrarna och jag satt med fingrarna tryckta farligt långt in i öronen för att inte höra knaket.


Men vi fick en härlig eftermiddag med många skratt och nöjda karlar och jag är glad att vi gjorde utfärden. Hemresan var långt ifrån angenäm med fisklukten hängande i luften i en varm bil och stunder kom när jag tänkte dra av. Vid Oravais Abc blev det ordentlig handtvätt. Vi hade fisk med hem i en påse i kylväskan för att eventuellt röka den men ingen orkade så det blev kattmat. Funderar nu seriöst om jag ska införskaffa en ny kylväska. Tanken på att slemmiga fiskar legat där mina fina grillbiffar ska transporteras är ingen höjdare.


Måste få visa en sån fin handstickad sjal jag fick i går kväll av min fina väninna och hennes familj. Tänk vilket arbete som ligger bakom och att jag tyst önskat att nån kunde göra mej en sån nångång. Ibland blir önskningar besvarade och det var en så fin överraskning. Den kommer att vara flitigt i användning.

Sommarmorgon 06.00-06.45







måndag 4 juli 2011

Som en Hollywoodfru


Det måste ju vara så här de rika fruarna studsar omkring i storstaden när de är på shopping som jag studsade fram idag. Det lyxigaste känslan ever alltså.
Nåja nu hade jag bara en papperskasse men den var i alla fall från Noolan. Drömaffären för mej som jag aldrig vågat mej in i för jag har tänkt att de ser direkt vilken fattig lantlolla som kommer och ignorerat mej totalt. Så har det i alla fall varit de få gånger vi besökt en Mercedes bilaffär tex. De har sett direkt när man kommer in med slitna jeans och t shirt att det inte ens är värt att få det feta kostymarslet från stolen.
Men nu seglade jag in med en världsvanhet som jag inte ens visste fanns med presentkortet brännande i handväskan. Så mycket vackert och så mycket beslutsångest. Väl hemkommen var jag så nöjd över mina val som blev en svart linnetopp och en beige tunika. Båda mycket användbara.

Inte nog med det. Jag köpte också örhängen som hör ihop med halssmycket jag fick i gåva. Vet att det finns armband ännu i serien och då jag nu var på gång frågade jag expediten vad det kostar, inte för att det nu är aktuellt med ett sånt men eventuellt senare. Jo han började bläddra i broschyrer och hittade uppgifter. 460 euro... Jaha okej, men som sagt det blir inte nu. Jösses vad det kostar att va fin alltså. Tror faktiskt att jag får hålla mej till de som finns vid KappAhl för 9.90.

I kväll blir det korvgrillning med goda vänner.