Hos oss är det också så att när katten är borta dansar råttorna på bordet.
Svärföräldrarna stack iväg på semester så då passade vi på att "låna" faffas moppe och så begav vi oss ut på vägarna. Hälsningar bara till faffa och fammo nånstans i Kuusamo ifall ni är uppkopplade.
Det är faktiskt första gången jag kör i sommar, det har bara blivit så. Men det är otroligt roligt att köra så jag kommer nog att ta några vändor än i sommar. Nu var vi ju inte längre än till Purmo och cruisade efter den inom motorcyklisterna kända Nybrännvägen men som första gång räckte det gott och väl till.
Lite Hells angels känsla eller nåt i den stilen hahaaa!
Det här med att vara mamma är en nog så knepig sak. Först när barnen är små och man har allt upp över öronen så önskar man att man skulle orka tills de blir stora och klarar sej på egen hand. Längtar ihjäl sej efter den egna tiden när man kan göra och fara som man vill. Gud vet hur många gånger jag ätit upp mina ord de senaste åren. De växer upp alltför fort och inte blir bekymren mindre ju äldre de blir, de bara blir större.
Från den stunden man vet att de växer i ens mage startar kärleksbanden obönhörligt och man dras med och det finns absolut ingen återvändo. En kärlek som är så stor att den gör en lite rädd ibland. Man beskyddar ungarna från allt ont och slåss med ens eget liv som insats om det blir nödvändigt.
Så kommer också dagen när de ska ut i världen, stå på egna ben, ta sej igenom svårigheter och göra misstag. Gånger då det enda man kan göra är att stå vid sidan om, ge goda råd men de själva måste ta sej igenom svårigheter, själva ta beslut. Det kan göra ont, så fruktansvärt ont. För kärleksbanden som knöts en gång de brister aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar