Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 30 januari 2014

Hushållslärarinnan


Det blev köttsoppa i kväll.
Med ugnsvarma färska batonger bakade på semlemjöl. Sätter man en liten deg på jäsning strax man kommer hem har man det lagom färdigt till kvällsmaten. Busenkelt.
Som alltid när jag strimlar palsternacka och rotselleri och känner doften kommer jag ihåg min gamla hushållslärarinna från högstadiet. Hon hade en förkärlek till soppor och rotsaker och pratade alltid om just rotsakerna på ett sätt som gjorde att det vattnades i munnen på mej, väldigt svårt att beskriva och måste upplevas.
Annars hade jag en särskild respekt för henne och minns en gång när jag skulle knäcka ett ägg och hon plötsligt stod bakom mej för att övervaka och jag blev så förskräckt att hela äggsörjan flög över arbetsbänken. Blev så paff att jag ropade åt henne att hon inte kan stå och se på hur som helst.
På åttan hade jag en annan lärarinna som jag var släkt med men ändå inte så nära. Minns att jag fjäskade och försökte allt vad tygen höll och hon var vänlig och snäll och berömde mina stekta plättar som jag gjorde med "spetskant"
Att jag gjorde mitt bästa där berodde på att jag skämdes så fruktansvärt när vi flickor redan i sjuan vägrade gå ut på rasterna och stängde in oss på wc. Lärarinnan var ofta rastvakt och fick stå och bulta på dörren för att få oss därifrån. Men för min del fick det ett snabbt slut när jag fick reda på vem hon var.
Men alltså sopplärarinnan, hon borde få veta att hon påverkade mej oerhört när det kommer till rotsaker. Men gå nu sen och sej åt nån att varje gång jag ser en palsternacka tänker jag på dej.

onsdag 29 januari 2014

Det löser sej


Plus:
- Jag har fått göra mitt favoritarbete för tillfället.
- Solen besöker oss dagligen.
- Jag hade energi till att göra ordentlig hälsosam och näringsrik mat till familjen.
- Torkat damm.
- Jag har ännu inte drabbats av förkylningen som de andra i huset.
- Det gror i min basilika odling.


Minus:
- Långt till våren.
- Onödigt kallt (inte minst för lillebror).
- Hittade en död stackars liten talgoxe i växthuset. Han hade tydligen hittat in men inte ut.
- Växthusdörrarna flagar målfärg...rejält! Jag som har satt så mycket arbete med att skrapa, slipa, grunda och måla. Undrar vad för sorts färg det sålts åt oss.
Men vi har en positiv lillebror som konstaterade att han kanske får användning av sin målarspruta som skolan kastat men som han putsat och fixat till en helt användbar spruta.
Ja ja, det löser sej ska vi tro.

tisdag 28 januari 2014

Fastlagstisdag?


Vilket sammanträffande.
Småtrött efter arbetsdagen tänkte jag att vi tar den enkla vägen och eldar i spisen i kväll. När glöden är på topp grillar vi korv. Som vanligt hann det inte bli den bästa glöden före korvarna var grillade och uppätna.
Så kommer storebror och frågar när det är fastlagstisdag egentligen när butikerna redan länge haft gräddbullar i sina hyllor. Och så visar det sej att han köpt hem fyra stora fastlagsbullar till kvällskaffet. Mor i huset blir salig.
Så lite fastlagstisdag har vi allt haft hos oss i kväll med grillkorv och fastlagsbullar.

söndag 26 januari 2014

Well done


Min vän Gunilla gjorde klart för mej häromkvällen att i ett kök där det bakas bröd är det en verklig tillgång ifall det finns en batongplåt. Det fanns det inte hos oss.
Men hos Clas Olsons fanns och turligt nog hade jag beställt en tripp åt det hållet i går och härefter finns också batongplåten i vårt kök.
Kunde ju inte hålla mej utan satte en deg på jäsning i kväll och måste ju säga att Gunilla hade rätt. Fina batonger även om mina blev lite well done så här första gången när jag glömde kolla ugnen. Plåten behöver inte smörjas och batongerna bara att lyfta upp med en fin räfflig yta på undersidan, precis som de köpta har. Bara att blåsa mjöldammet av formen och in i skåpet.


Alla gjorde vi oss rejäla Dagobert mackor och lät oss väl smaka.
Av 3 batonger finns det endast en kant kvar så det var en rejäl åtgång och vi funderade att det kunde vara en bra avslutning även andra söndagskvällar. Att knyta ihop helgsäcken med hemmagjorda batonger skulle inte sitta helt fel.
Alla mina karlar är snoriga nu så få se hur länge jag klarar mej, brukar ju sägas att den jävligaste tar det inte på så få nu se.
Hursomhelst tror jag det blir tidig läggning i kväll, sömn är ju bra för det mesta.

lördag 25 januari 2014

Nöjd nöjdare nöjdast


Det behövs inte särskilt mycket för att få den här kvinnan nöjd.
En Kokkola resa med några veckors mellanrum och få lorva omkring i butikerna för mej själv, mer behövs inte. Träffade på en bysbo som undrade om jag hade smitit, men förklarade att jag har alla med mej men vi tog olika vädersträck alla fyra så fort vi steg ur bilen.
På vägen hem kom jag på att det jag verkligen skulle handla när vi kom till staden hade jag totalt glömt bort, så otroligt typiskt mej. Men inget jag kan leva utan.
Här hemma har jag sått årets första basilika då jag sprang över örtmylla, frön och en vacker kruka.
Verkar som om jag blivit riktigt "hooked"på färger tidigare än vanligt i år, ljusa och pastelliga. Så när jag nästan krockade med en korg full av ljusrosa och ljusgrönt 7 bröder garn kunde jag inte motstå så nu har jag satt igång en strumpstickning till mej själv och jag ser redan att de lätt kommer att förväxlas med gräddiga marsipanbakelser.

fredag 24 januari 2014

Den känslan, den känslan...


Fredag igen och jag älskar den där känslan av att komma hem och det är ingen brådska med något, hela helgen ligger ju framför med tid till måsten och nöjen. Men fredagskvällen den är rätt helig i min värld.
Ligga sked med Zeb och hålla i hans lurviga tass medan han ligger med huvudet på min arm och drar långa stockar. En verklig favorit. Att göra mat till familjen och korka årets första vinflaska och sitta där tillsammans och summera veckan som gott. Bastubad och allmänt soffhäng.
Gårdagskvällen var också en höjdare i sej. Kände att här krävs ett ordentligt kvinnfolksmöte och ordnade ett. Först besökte jag farmor som det är ett tag sen jag sett, dock har vi pratat i telefon. Satt knappa timmen med henne före jag styrde bilen mot Purmo och väninnan Gunilla.
Alltid trevligt och mysigt att komma dit, sätta sej i kökssoffan och få en kaffekopp serverad. Där satt vi sen och löste världsproblem som surdegar och vikten av att äga en batongplåt. Drömde oss fram till våren och funderade vad som kommer att vara nödvändigt i mitt växthus, som basilika och lavendel i zinkbalja och vinrankans vara eller icke vara. Stora problem och bekymmer alltså, men det mesta löstes och trevligt hade vi.
En väninneträff en torsdagskväll och fredagen går som en dans.

onsdag 22 januari 2014

Trött på granris


Borde få en ny bild till bloggen.
Är oerhörd trött på granris och kottar just nu. Men tills jag hittar en ny, helst vår inspirerad bild får jag och ni ge er till tåls med dörrhjärtat. Men jag suckar varje gång jag öppnar min blogg och tänker att det där hjärtat ännu hänger på vår ytterdörr och lär troligen hänga där till påsken.
Saken är den att vi väldigt sällan använder dörren på framsidan och därför stör den inte lika mycket där som här inne. Många gånger glömmer vi bort att sopa snön av trappan där och stället ser obebott ut, och den som menar komma in möts för det mesta av en låst dörr men det är bara att plinga på.
Lite smarriga färger skulle allt sitta bra i hemmet nu, senast i februari åtminstone.  Så här efter julen är det mycket murriga färger hos oss men vartefter veckorna går smyger det sej in ett och annat fräscht inslag.
Först kanske i form av nya grönväxter som jag sen plågar till döds antingen med för mycket vatten eller för lite eller helt enkelt bara av att jag visar mej för växten i fråga. Jo jag har den förmågan ser ni. Sen blir det gardiner och kuddarnas tur att bytas ut.
Lite vår har jag haft redan i kväll när jag halkade in på nätshoppandets underbara värld och beställde en rosa huppari. Rosa av alla färger.
Ute är det vackert som i en sagovärld om dagarna, synd bara att man är så trött och hungrig när man kommer hem att man missar det mesta av dagsljuset. Ska ta mej ut med Zeb i mörkret nu i stället. Han mår förövrigt prima igen.

måndag 20 januari 2014

När man minst anar


Jag har fått lite nya arbetsuppgifter om dagarna och jag trivs.
Sitter för mej själv med svettsglasögon och hörlurar inklämd mellan hyllor och löder med gas och lever i min alldeles egen lilla värld. Skulle jag inte ha radio i lurarna hade jag ingen aning om vad klockan är och när det är paus. Det behövs inte mycket för att få mej att trivas på arbetet, att få arbeta självständigt och hålla på med "smopåtas" det är verkligen min grej. Jag är bara på inlärning ännu men hoppas på att bli en duktig löderska.
Så när man nöjd kommer hem efter dagen, får sej en powernap och risgrynsgröt i magen känns det bra. Tar en sväng ut med hunden och beundrar den oändliga stjärnhimlen och önska man kunde plocka ner åtminstone en liten stjärna som skulle lysa för en när det känns mörkt och kusligt. Hinner bara svänga in på gårdsplanen igen när jag fattar att nu är nåt på gång med Zeb.
Hans lilla kropp skjuter rygg och han raglar omkull. Ett anfall på gång. Talar lugnande med honom och känner mej själv väldigt lugn och sansad, jag börjar ju bli van. Han söker kontakt med mej hela tiden men anfallen drar ut på tiden och jag har mobilen i fickan och ringer efter Patrik som är där inne. Hastigt kommer han också ut, det känns ju så mycket tryggare att vara två i den kalla kvällen. Hinner tänka ett och annat tills det lugnar ner sej och Zeb kan börja gå omkring normalt igen. Han är alltid lika glad när det är över och svansen går som en propeller. Närhet vill han också känna efteråt och vi hade ett mysigt kramkalas  på köksmattan när vi kom in.
Men där ute i mörkret när jag ännu inte visste hur det skulle gå, om det skulle lämna på och komma anfall på anfall eller om vi ännu en gång skulle slippa undan med blotta förskräckelsen, hann jag tänka många tankar. Så mycket har jag/vi funderat hur fruktansvärt ont det än gör, att en till natt som den vi upplevde på veterinärjourmottagningen för snart ett år sen går vi inte igenom en gång till. Det var ohyggligt att se på Zeb då och hur det härjade med hans kropp och inga mediciner ville lindra anfallen. Nej blir det flera sådana utryckningar så väljer vi att avsluta hans liv. Det blev för mycket för hans hjärna senaste gång och lynnet förändrades och man vet ju inte hur ett lika långvarit anfall ytterligare skulle förändra. Hoppas innerligt att vi inte ska behöva ta det beslutet för det kommer att göra mej till ett vrak, men vi behöver ändå vara beredda på att det värsta kan hända en dag.

söndag 19 januari 2014

Vacker söndag


Vilken vacker dag det varit om än kall.
Men här på eftermiddagen när det kom lite snö och vädret blev varmare var det bara att passa på och ta lite frisk luft. Gäller ju att passa på lediga dagar med att få lite dagsljus.
Efter utevistelsen var det att byta mundering och bege sej på 7 årskalas till Purmo.
Snart blir det att ställa sej för ny arbetsvecka igen för helgerna bara flyger iväg. Men för varje dag ett steg närmare våren.
I ugnen står det rispiroger på värmning och så äggsmör till det, mums. Gäller att njuta det sista av kvällen.
Pavarotti yrade jag om att jag skulle teckna häromdagen och i dag tyckte jag var en alldeles ypperlig dag att verkställa det på.

lördag 18 januari 2014

Det hjälps inte


Vi är bara i januari och kölden så sträng att jag knappt törs sätta näsan utanför dörren och så här kan vi få ha det länge ännu. Men det hjälps liksom inte, jag längtar till våren.
Har aldrig längtat förr som jag längtar nu, vintermänniska som jag är. Jag som gillar snö och köld och det gör jag förvisso nu också men nu har jag växthuset som står därute och väntar på mej. Fast det i skrivandets stund är mörkt så vet jag att det står därute när jag kikar ut genom fönstret.
Så för att stilla min längtan eller smöra på den ordentligt bara hur man nu ser på saken så plöjer jag trädgårdstidningar och söker sittgrupper på nätet. Köpte två finska tidningar i dag och så bra på finska som jag är blir det mest att titta på bilder och låta sej inspireras. Köpte dessa mest för att 2013 års bästa trädgård som korats finns i Esse och bara det gör det värt besväret att knaggla lite finska.
Verkligheten är att det just nu står - 24 på mätaren och jag måste ut en runda med hunden, kan bli rätt uppfriskande känner jag på mej. Sen blir det att dricka varm glögg och te om vartannat resten av kvällen. Hade sparat glögg för en glöggfest jag tänkt ha i växthuset men jag ville inte ha den så länge det regnade och var slaskigt och tänkte vänta på lite snö. Men nu är inte att tänka sej i den här kylan så jag har helt enkelt beslutat att dricka upp glöggen. Sen när det blir mildare nångång kan jag ju ha en hot chocolate fest eller nåt.

fredag 17 januari 2014

Som att plocka godbitar ur en konfektask


Inte alls trevligt att gå ut med hunden på skitrunda i dessa tider.
På dagens runda märkte jag hur jag liksom stelnade gradvis och började mer och mer luta mot höger, fråga mej inte varför. Zeb brydde sej inte nämnvärt över att jag höll på att stelna utan det var lika trevligt att nosa upp spår och han tog god tid på sej. Tänkte för mej själv att jösses hund kan du inte sätta dej och skita nu. Skit nu! Så äntligen satte han sej och vi kunde vända hem igen.
Måste lyfta på hatten åt sonen som arbetat utomhus hela veckan. De verkar vara av annan kaliber de unga för mej hade de fått tina lös framåt vårkanten det är då säkert.
Så var det så roligt att komma hem i dag när sonen slutat tidigare och hade handlat hem fredagsmat och höll på att tillreda den. Då bultar mammahjärtat lite extra. Det är andra tider hos oss nu när var och en förtjänar sina egna pengar och det är så sant som det är sagt att allt har sin tid.
Som grädden på moset denna fredagskväll har det spelats covers på Cohenlåtar i radio Vega och jag har förstås legat med örat fastklistrat vid högtalaren. Som att plocka godbitar ur en konfektask sas det om hans låtar, mästarens mästare som fyller 80 år i år.
Punkt på det.

torsdag 16 januari 2014

I svagt rosa


Gladast av alla i dag var Zeb som fick komma in när vi kom hem.
Eftersom det varit olika arbetsskiften har nån varit hemma med honom i veckan och han har inte behövt vara ute långa stunder. Självfallet har han sådan päls att han klarar mycket kyla men han är bortskämd och tycker precis som vi andra att inne är det skönast. Nu blev det så att alla for på jobb från morgon och det betydde att Zebs rutiner också ändrades.
Efter att ha fått ett tuggben hitta han sin favoritplats i sängen och borrade ner nosen bland kuddar och fårskinn och suckade förnöjt. Jag följde hans exempel och gjorde sällskap där bland kuddarna. Där låg vi och kurade medan världen utanför fönstret sakta började skifta i svagt rosa. Allt tills Zeb hörde kylskåpsdörren och fick bråttom till köket, då var vår stund över.

onsdag 15 januari 2014

Små drömmar


Är trött och mör i hela kroppen, fötterna trött efter åtta timmars stående arbete.
Suck och eländes men med lite vila tar det sej igen.
Tyckte vädret var lagom behagligt när jag kom hem och fortfarande ljust så jag fick för mej att rensa ut det lilla juliga som har funnits i växthuset. Fönstren var prydda i det finaste mönster man kan tänka sej.


Om jag vill det eller inte vandrar tankarna iväg till våren när jag befinner mej där i växthuset. Först och främst ser jag fram emot att vi ska få det klart invändigt och fönstren spröjsade. Men också växtligheten jag tänkt driva fram där och färdigt köpt, jag har ingen stress med att behöva driva allt från frö.
Så hoppas jag att kreativiteten och skaparglädjen ska infinna sej där. Samtidigt som det ska vara en lugn oas där jag kan smyga in och lägga mej bland kuddarna på den tilltänkta dagbädden och höra ett sakta uppfriskande vårregn smattra mot taket. Låter det inte skönt?
Men också kunna bjuda in vänner på en kopp kaffe eller ett vinglas när vädret utanför inte är det bästa. Längtan är stor just nu.

måndag 13 januari 2014

Ny vecka


Ingen är väl van med kölden ännu kan jag tro.
Åtminstone jag tycker jag fryser konstant nu. Vi var på bio i går kväll och såg Hundraåringen och hade jag bara varit lite modigare hade jag suttit med mössan nerdragen över öronen. Jackan hade jag tänkt ta bort men ångrade mej och satt istället invirad i den filmen igenom. Snacka om att frysa och mina fettlager har då rakt inte hjälpt mej än i vinter.
Men Hundraåringen var mycket sevärd och underhållande så ta chansen och gå se den. Ännu i går fanns det bara enstaka lediga platser kvar så den drar fortfarande folk.
Nåja kölden verkar ha mej i sitt grepp så i dag har jag haft dubbla sockor och en extra jacka virad runt benen i arbetet och näsan har varit så kall att jag ibland behövt känna ifall den suttit kvar eller trillat av. Väl hemma var det att sätta igång en brasa och så gjorde jag en semledeg så att jag med gott samvete kunde grilla ugnen till max.
Så nu blir det rykande hett te och färskt bröd under ett lager av plädar. Trevlig måndagskväll!

lördag 11 januari 2014

Fina lördag


Lördagen kom med ordentliga minusgrader och ett vitt täcke över bygden.
Äntligen säger jag som väntat på riktigt vinterväder och säkert många andra. Slängde ut mattorna för en ordentlig vädring för en gångs skull, de har också lidit att det mörka och dystra vädret.
Saftmajan har puttrat i dag och nu har vi 3,5 liter hemgjord saft. Tyckte att byggaren som ska vara ute hela dagarna i det kalla vädret som nu utlovas behöver kunna ta med varm saft i termos för att ha nåt att värma sej med.
En trevlig pratstund med svärmor på förmiddagen och en stund med goa mamma på eftermiddagen har satt glans på dagen.
I kväll ska det eldas i spisen och läsas en god bok medan värmen sprider sej i rummen. Så har vi också Stjärnorna på slottet på tv, det enda program jag just nu följer med.

fredag 10 januari 2014

Periodare


Jag är en riktig periodare när det gäller att dricka te.
Det kan gå långa perioder när jag inte alls ser åt tepåsar men sen igen när det svänger så blir det minst ett par koppar om dagen.
Nu har jag hittat ett nytt märke och nya sorter. Clipper som bland annat säljs vid Vackra Du här i Esse. Har jag nu förstått det rätt så är det både rättvisemärkt och utan tillsattsämnen. Te vill jag gärna ha till kvällen före jag kryper i säng, köpte därför ett "god natt" te och så ett uppiggande att ta efter arbetsdagen för att orka lite till. Båda två är riktigt goda och nu ser jag åter en tid fram emot mina små testunder.


Det fanns många olika sorter att välja mellan så det blir säkert att pröva på flera. Dessutom fanns det koffeinfritt kaffe och kakao.


Fick hem ett prov på en annan sort,Yogi te med chokosmak som tyvärr inte föll mej riktigt i smaken. Det roliga med det här teet är att det med varje påse följer med en liten text att glädjas åt.

Så har vi fredag och med endast fyra arbetsdagar i bagaget sitter det likväl så perfekt med ledig helg.
Vinter tycks komma på allvar nu och det är pinande kallt. Det är liksom on eller off, nåt annat verkar inte existera. Men att vi får lite vitt på marken det gläder jag mej åt.
Nu blir det soffhäng och med en nyinköpt trädgårdstidning kommer att att få en riktig go stund.

torsdag 9 januari 2014

En luddig värld


Det mesta tycks lite gråluddigt nu.
Grått och dimmigt från morgon till kväll och allt annat tycks också lite grått och luddigt. Så mycket nytt händer inte hos mej nu utan vi jobbar på och alla far vi hemifrån med ca halvtimmas mellanrum och lika kommer vi tillbaka. Det som är glädjande in i veckorna är kvällsmaten när vi kan samlas och prata om dagen som gått. Småsaker kan verkligen uppskattas.
Det enda vettiga jag kom på igår var att jag ska göra en blyertsteckning av Pavarotti bara jag får tid. Satt framför datorn igår kväll googlade bilder av honom och lyssnade till hans tolkning av Nessun Dorma och jag får gåshud helt enkelt. Är det nåt man ska harmas över är det väl att möjligheten att höra honom live glidit oss ur händerna.
Minns hans framträdande i Torino 2006 som för övrigt mej veterligen blev hans sista framträdande. Jag skulle hämta hem sonen från Sursikdisco och det blev förstås mitt i invigningen och jag fick lägga det på bandning. Lyssnade på radiosändningen i bilen och när jag körde över viadukten vid Nautor började han sjunga Nessun Dorma och det glömmer jag inte i första hand. Det var kanske något nytt för er, att jag gillar Pavarotti. Tillika skakar jag gärna rumpan till ordentlig workout musik och allt däremellan, nästan.
Nu får jag rusa iväg till gymmet, med en trilskande vadmuskel, vad nu det ska bli till. Men jag kan ju alltid ge boxningssäcken en omgång och ligga i massagestolen. Det kommer inte att gå nån nöd på mej.

tisdag 7 januari 2014

Arbetsdag




Så har vi första arbetsdagen på stickan.
Första morgonen vi alla fyra ställt oss till "riktiga" arbeten, tänk att också den dagen kom. Lilleman var en mycket nöjd byggarbetare när han kom hem och det är ju bra att början är bra.
Känner att vi alla är rätt degiga i kväll ovana som vi är med att stiga upp tidigt och vara igång hela dagen. Går ju inte direkt att lägga sej ner när man känner för det eller ta en extra kaffepaus.
Men jag har också haft en inspirerande dag i och med att jag tilldelats nya arbetsuppgifter. Jag vill gärna lära mej nya saker och får jag bara tillfälle nappar jag på. Så i dag har det stått lödning med gas på halva dagsschemat. Lite pilligt och hett var det men sen jag fick rätt färg på lågan ;) och lite ahaa upplevelser flöt det bättre på.
Julen är nu bortstädad så när som på två bordslöpare och skönt är det. Vanliga fönsterlampor hänger igen i fönstren i stället för stjärnorna. Många längtar nu till våren men inte kan vi ta den ännu för i så fall blir vi tokiga av väntan. Nej nu skulle det sitta bra med snö och minusgrader. Gott folk det är bara början av januari ännu.

måndag 6 januari 2014

Nu är det slut


Tänk att den här dagen också kom.
Sista lediga dagen och i morgon börjas jobbet igen. Lite skönt kan jag ändå tycka att få nån rutin i vardagen, som det är nu håller jag på att bli verkligt lat. Och om man kan sova ihjäl sej så är vi hela familjen på god väg. Det kan bli tuffa tag i morgon när klockan ringer redan före fem...
Men det har varit sköna lediga lata dagar, och jag kan ärligt säga att jag gjort mest sånt jag gillar. Ingen jul tidigare har jag fuskstädat till julen som jag gjorde nu och ingen jul har jag bakat så lite sött , och vet ni, det har gått alldeles fantastiskt ändå. Jag har trots det lyckats överkonsumera konfekt i alla dess former, min specialitet.
Till nyåret fick jag ta mej i kragen lite mer och gjorde en djupdykning bakom köksspisen. Man vet ju aldrig hur en nyårsfest slutar och var gästerna råkar hamna. Så där är det åtminstone rent och snyggt än så länge.
Men i stället har jag läst tre böcker och börjat på den fjärde, målat två akvareller och motionerat så gott som varje dag, ibland t.o.m två gånger om dagen. Bara för att jag kunnat och haft möjlighet. Dessutom är vi igång på gymmet igen så snart syns det inget av chokladhetsätningen.

Det finns två nya ljushållare här hemma. Den vackra renen med sin värmeljushållare hade nyårsgästerna med sej och jag gillar den verkligt. Själv hade jag också tidigare köpt en likadan som födelsedagsgåva och man köper ju åt andra det man också själv kunde tänka sej så det var mitt i prick att vi fick en sån till oss. Den andra "ljusstaken" är en Blossa glöggflaska som fått svart sprayfärg på sej och en målad vit stjärna till. Passa bra in i min svartvita värld så här efter julen.

söndag 5 januari 2014

En kväll att minnas


Vernissage och midvinterfest, vilken lyckad kombination.
Ett 70 tal personer hade sökt sej till tobaksmagasinet för invigning av utställningen. Det skålades och hölls tal, minglades och kramades. Trevligt att återse "gamla kollegor" som man ser rätt sällan. Hade sällskap med min krokiväninna och vi beslöt att blir det mera kroki så nappar vi på direkten.
Ett sällskap medlemmar sökte sej senare upp ett par trappor till Jakartes utrymmen där vi höll midvinterfest. Laxpaj, sallader med couscous, räkor och kyckling, gräddig vitlöksdränkt dressing och batong bjöds det på och det var vansinnigt gott. Även laxpajen gick bra ner med rejält av dressingen. Tänkte att jag kan lära mej äta fisk ännu då jag blir stor.
Fint dukat med massor av ljus och pappstjärnor och ljusslingor upphängda på staffli.
Vi hade budgivning på paket med kluriga rubriker och fick sen öppna dem inför de andra. Jag fick två paket och det ena innehöll renhornspulver vilket lär ska vara bra mot potensen! Knappt så jag tordes ta i det. Det andra innehöll en pokal där det stod Jakarte volunteer 2014 så där fick jag pokal före uträttat förvärv så att säga. Det var mycket finurligheter och dråpligheter i paketen och många glada skratt.
Glatt styrde jag hem mot mitt Esse sen, tacksam över att jag får vara en del av den gemenskapen.

lördag 4 januari 2014

Va va de ja sa


Ja det gick ju som det gick.
I rena glädjeivern kom en tavla till vid köksbordet sent i går kväll.
St. Alban´s English Church som ligger vid Churchill parken i Köpenhamn. Om ni åker till Köpenhamn så missa inte att gå den långa vackra leden i parken och som tar er förbi Havsfrun. Vi hade en otroligt varm dag där för 1,5 år sen när det var lite på en vecka sen jag knäopererades och ändå gick vi kilometer efter kilometer. Det var först sen hemma problemen kom.
Det om det, men man ser ju hur det sporrar när någonting bra händer.
Har endast ett akvarellpapper kvar i mina gömmor så det blir snart att inhandla mera. Längesen jag haft ärende efter papper. Ska försöka göra 2014 till ett bättre målarår. Få se om jag lyckas.
Snart snart får jag ställa mej till vernissage.

fredag 3 januari 2014

När smilet lämnat på


Det känns lättare nu.
Jag vet att jag fick en tavla med i utställningen. Lämnade in två och fick med en, det är rätt bra tycker jag. Nu skriver jag lugnt och sansat men ni ska veta att utanför Tobaksmagasinet kom det segergester och glädjetjut och sonen som var med för att prova nya arbetskläder himlade med ögonen men var klok nog att gratulera och låta sin mamma hållas.
Strax innan vi körde in i stan spelades Studio Killers låt Who is in your heart now when Leonard Cohen singing Hallelujah. Jag tog det som ett tecken att det skulle fixa sej och när jag steg in i galleriet så hände min tavla av Cohen där.
Ingen akvarell den här gången utan en blyerts som jag är vansinnigt stolt över, nåt av det bästa jag gjort om nån frågar mej.
Det gör något med självförtroendet också, något positivt. Jag kände hur jag rycktes upp lite grann ur skorna just där när jag fattade att en tavla kommit med. Jag har en lång down period med mitt skapande även om jag inte släppt det helt och hållet, det kommer jag aldrig att göra utan kommer envist att klamra mej fast även om det bara är en skör tråd att hålla tag i. Så pass mycket glädje ger det även om prövningarna är många.
Nu ska jag bara njuta av glädjekicken den här dagen gav och vem vet om jag producerar nåt ännu på småtimmarna i rena ivern.

torsdag 2 januari 2014

Fågelår


Det har flyttat in tre domherrar i växthuset.
Min omgivning har uppmärksammat att det varit ett fågelår för mej i år, mest då i uggleform.
Tycker att de passar så bra i granen så där lär de ska hänga så länge det finns barr på den.
I dag har det varit inlämning till Jakartes årsutställning.
Länge tänkte jag inte delta eftersom jag inte målat särdeles mycket den sista tiden men så gjorde jag det i alla fall. Två tavlor förde jag till Tobaksmagasinet och i morgon kommer en jury att välja vilka som ska med. Det är en verklig pina och jag bannar mej varje gång jag utsätter mej för detta. Ingen vill väl att ens tavlor ska bli ratade. Men gjort är gjort och nu är det bara att vänta och se.
Vernissage blir det hur som helst i Tobaksmagasinet på lördagkväll klockan 18.00 om nån är intresserad.  Efteråt ska vi medlemmar ha en midvinterfest med laxpaj och sallad. Jo jag tackar jag.

onsdag 1 januari 2014

Den första dagen


Vilken rolig nyårsafton det blev!
Redan dagen före hade jag börjat förbereda sånt som gick i matväg, nämligen efterrätten. På morgonen var jag tidigt igång, så tidigt att de ännu inte hunnit tända belysningen i den lokala blomsterbutiken när jag behagade anlända för att köpa blomster till bordsdekorationen.
Sen småfixade jag nästan hela dagen i köket fram tills gästerna anlände. Jag tycker om det där fixandet med dukning och matlagning när jag väl kommer fram till vad som ska bjudas på.


Det blev timmar av mat och skratt och efter tolvslaget var vi överens om att salta biten skulle dukas fram i form av ostar och kex. Så satt vi igen runt bordet, men det är så en nyårsafton firas när den är som bäst, i glada vänners lag med mat och dryck. Och massor av skratt.


I dag leker jag med champagnekorken och ler åt öppnandet av den när jag stod på trappan och ropade "tänt va de här!"
Zeb har vi rastat längs igenväxta skogsstigar i dag och han verkar må bra trots att han var alldeles skräckslagen av grannarnas smällande under kvällen. Han hade svårt att komma till ro och hade inte alls nån lust att vara ute under kvällen. Det där smällandet är ett verkligt sattyg för hundar.
Så mörknar det redan där ute på årets första dag trots att det bara är eftermiddag. Undrar om jag ska söka fram virksömmen och virka ihop lite mormorsrutor, snart är ju våren och växthus säsongen här.