Den känslan, den känslan...

Fredag igen och jag älskar den där känslan av att komma hem och det är ingen brådska med något, hela helgen ligger ju framför med tid till måsten och nöjen. Men fredagskvällen den är rätt helig i min värld.
Ligga sked med Zeb och hålla i hans lurviga tass medan han ligger med huvudet på min arm och drar långa stockar. En verklig favorit. Att göra mat till familjen och korka årets första vinflaska och sitta där tillsammans och summera veckan som gott. Bastubad och allmänt soffhäng.
Gårdagskvällen var också en höjdare i sej. Kände att här krävs ett ordentligt kvinnfolksmöte och ordnade ett. Först besökte jag farmor som det är ett tag sen jag sett, dock har vi pratat i telefon. Satt knappa timmen med henne före jag styrde bilen mot Purmo och väninnan Gunilla.
Alltid trevligt och mysigt att komma dit, sätta sej i kökssoffan och få en kaffekopp serverad. Där satt vi sen och löste världsproblem som surdegar och vikten av att äga en batongplåt. Drömde oss fram till våren och funderade vad som kommer att vara nödvändigt i mitt växthus, som basilika och lavendel i zinkbalja och vinrankans vara eller icke vara. Stora problem och bekymmer alltså, men det mesta löstes och trevligt hade vi.
En väninneträff en torsdagskväll och fredagen går som en dans.