Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 30 november 2012

Det var den dagen


Det går fort när man har roligt.
Dit for den lediga dagen och mycket har jag fått gjort. Saffransbullarna blev attans goda och jag har troligtvis ätit en eller två för mycket.
Pyntat och städat och lillajulgranen har fått flytta in i köket. Liten och fin är den.
Frissabesök hade jag också och är klippt mest i nacken. Har en ny frisyr på gång och vet inte ännu hur det slutar. Fattar inte folk som kan gå hela livet igenom med samma frisyr, de måste vara otroligt nöjda med sej själva. Önskar jag var likadan. Lite mera rödhårig blev jag sen här hemma. Inte alls så mycket som jag helst skulle vara men fegar alltid ur när jag köper hem färg.
Nu blir det att njuta av fredagskvällen och försöka få till lite massage med doftljus/massageoljan jag fick av syster. Få se sen om jag har brännsår på axlarna i morgon lillajul till ära.

Ludiskuffarens tid


Den som ännu inte är ägare av en ludiskuffare, gå för allt i världen och skaffa en.
Var så glad att det var pinande kallt ute i dag. Då fick jag anledning att söka efter den mysigaste mössan ever.
Snygg bild annars men sånt bjuder jag på. Verkligheten är så här och inget annat. Ögonen har tårats och blivit rödkantiga av blåsten. Det sista av gårdagens mascara har gjort mej svart under ögonen. Mycket stylisch yeah!
Nu till saffransbulladegen som jäser över kanterna.
Hoppas du gör din dag till en bra dag!

torsdag 29 november 2012

Käraste syster


Vad kan göra en mera varm om hjärtat en vanlig torsdageftermiddag än när ett litet sött paket står på hyllan i ens omklädningsskåp på arbetet.
På kortet står Trevlig lillajul! ö. syster.
Att ha en lillasyster är en rikedom, verkligen. Åldersskillnaden har gjort sitt och jag har varit steget före hela tiden, men vartefter åren går påverkar det inte så mycket längre.
I paketet som jag öppnade strax jag kom hem, för vem klarar av att vänta till lillajul liksom fanns ett underbart vaniljdoftande massageljus. Hon vet verkligen att vanilj är en favoritdoft och varje gång jag går förbi det måste jag bara ta och snusa lite i det. Mmmm....
Alltså jag har igen en ledig morgondag och fredagsfeelingen har gjort intrång redan nu. Inte alls dumt att förkorta arbetsveckorna så här före jul. Den möjligheten har jag inte haft tidigare.
Morgondagen kommer att bestå av en ordentlig promenad från morgon (är det tänkt i alla fall), bullabak och frissabesök. Så nog ska den dagen också flyga i väg. Men lite sovmorgon ska jag unna mej efter att ha stigit upp klockan fem den här veckan.

onsdag 28 november 2012

En bra mittiveckandag


En riktigt bra kväll så här mitt i veckan.
Snickaren kom hem för att vara ledig resten av veckan och det om nåt gläder ett modershjärta.
Medan gubben hämta hem pizza satt vi andra i köket och pratade om dagar som gått. Och skrattade, så där avslappnat och härligt som det bara kan bli med ungarna omkring sej. Hoppas de aldrig blir annorlunda än vad de är i dag.
Så tvättade jag fönster och hängde upp lite stjärnor. Med skrivbord upp efter fönstren är det inte det enklaste och när jag bad om att det skulle göras rum åt mej bakom bordet drogs det ut ca 20 cm. Såg frågande på sonen och han tittade tillbaka och frågade "räcker det inte" med allvarlig min. Joo visst sa jag tveksamt och han fortsatte med sitt. Härlig bedömning på min kroppshydda där tycker jag. Så jag har pulat mej bakom balanserandes på fönsterputs, trasor och gardinsstänger och fixat det.
Så mycket mer blir det inte i kväll.


Köpte tidningen Tove älskade hem i lördags och har bläddrat igenom den flera gånger men inte förrän i går såg jag den här fantastiska kudden. Världen håller på att bli en bättre plats, faktiskt.
"There is a crack in everything thats how the light gets in" är mitt favoritcitat av min favoritpolare Cohen. Nu finns det på kuddfodral och jag tänkte genast att det gör jag enkelt själv med tyg och textilpenna. Har gjort text på örngott tidigare.
Det finns en spricka i allt och där kommer ljuset in. Hur mycket säger inte de orden.

tisdag 27 november 2012

Förstå det tekniska


Spotify, det har jag haft ca en vecka.
För den som är lika oteknisk som jag kan jag säga att därifrån får man en massa musik. De andra i familjen har haft det hur länge som helst men jag har sökt min musik på annat håll. Har heller inte velat tjata om att någon ska hjälpa mej, dum kossa som man ibland känner sej. Men så utan vidare fixade gubben det åt mej och frågade vad musik jag vill ha. Joe Cocker blev mitt självklara val och det är det enda jag har ännu, men ojojoj vilken musik! Hans nya skiva är en 10 poängare och ett super julklappstips.
Så i kväll har jag lärt mej ännu en ny grej. Man kan spela musiken medan man bloggar! Fattar ni hur bra? Och hur dumförklarad jag blivit som inte fattat det av mej själv. Dum kossa, det är jag det. Men det kan jag leva med och det är ingen annan än jag som kallat mej det så ingen ide att ringa kvinnojouren.
Så nu sitter jag här och gör moves och har verkligt svårt att koncentrera mej.


Jag skrev väl igår om att jag gjorde stjärnor och hjärtan av den sista massan. Målade dem i kväll och murgrönan fick strax lite pynt och blev lite juligare.
Har köksfönstret klart för julen. Dammade av gardinen och satte upp dem igen. De är vita med beige rutor och lite hjärtbrodyr längst uppe. Alltså passar de påsk, midsommar, jul och alla gånger däremellan. Vi ska inte göra det så svårt.
Gubben hade velat sätta bort elljusstaken ännu några dagar men jag ställde den färdigt i fönstret. Provstöpslade den men drog ur tillbaka och tänkte att jag ska hålla mej ännu för husfridens skull. Men så var jag ut med roskis och såg att grannen hade hade ljus i sin utejulgran. Sprang så in och ropade hahaa! grannen har ljus i sin gran så nu ska här ljusstaken på! Ni förstår det är ett litet inbördes krig hos oss och båda kämpar för sin sak.
Ett litet tack till våra grannar för att ni har förstått det här med att vara ute i god tid.



måndag 26 november 2012

Snöat in på tre gubbar


Virkhysterin är åter i full gång och det var absolut fel tidpunkt att börja med det nu när så mycket annat är och borde vara igång.
Men som vanligt är jag lite måndagslullig så det sker inte så mycket ändå. Har tagit ut några hjärtan och stjärnor av den sista modelleringsmassan som jag sen kan pryda upp ett par julkrukor med.
Hotade också med att hänga upp nån belysning i fönstren men om det är nåt vi är oeniga om i det här huset så är det just tidpunkten för dessa upphängningar. Jag anser att nu är den absolut mörkaste tiden på året och det är då vi behöver bli upplysta och uppmuntrade. Gubben och sin sida är tvär och inåtvänd och tycker julen ska pyntas dan före julafton typ. Hur roligt är det då sen om jag får fråga.
Sneglade bort mot svägerskans och jag kan nästa lägga huvudet i pant att där lyser nåt röd och juligt i ett fönster. Jojjomensan, men gubben har också kikat ditåt och påstår att nejnej det är nog nåt annat, har de inte alltid haft nån sån lampa? Försöka duger.
Så istället har jag landat vid datorn och snöat in mej på tre skönsjungande gossar. Ja en av dem är numera medlem i änglakören men en gång i tiden var de tre och jag hade gett rätt så mycket för att uppleva dem live. De finns också i min skivsamling men är rätt sällan spelade. I så fall ska jag vara ensam hemma och bara lyssna och njuta. Det här kan vara en sida av mej ni inte känner till men så har jag också en massa sidor.
Vill ni höra och se vad jag menar? tryck HÄR

söndag 25 november 2012

Fått hem både sonen och staken


Så kom då sonen hem med elljusstaken under armen. Finare än jag mindes att den var och kunde konstatera att det var mödan värt.


Nu är det nästan som på slottet hos oss.

Nu börjar det på allvar


Hallå! Vet ni att vi nu är inne i den sista månaden före julafton.
Det betyder att inget eller ingen stoppar mej längre. Skulle i så fall vara mitt "friska" knä som har fått för sej att trilskat riktigt ordentligt. Trodde ett tag i går att nånting höll på att gå sönder i det men i dag igen har det hållit för granrishämtning.
Fick gubben med till skogs från morgonen och slarvade hem en hög med granris och en pytteliten lillajulgran till nästa helg. Har nu pyntat på verandan och den blev strax mera inbjudande. Nu är det bara snö som fattas.
Sökte en elljusstake i går som jag sett i Vasabladet men i Kokkola fanns den inte. Så slog det mej ute i skogen att tänka sej så har jag haft en son i Vasa i natt och som åker förbi Prisma där på hemvägen. Sms:ade försiktigt 12.40 om han är vaken, kan inte vara nog så försiktig. Så han ringde upp och jag satt här och viftade med händerna och beskrev hur den såg ut (som om han såg det va?!) och snäll som han är ska han vika in och se om den finns.
Pyntandet, nu börjas det!

lördag 24 november 2012

Gjort Kokkola


I dag var det dags för den traditionella shoppingrundan före jul med min väninna och hennes dotter.
Såna roliga traditioner ska man verkligen hålla liv i. Startade från morgon och kom hem på sena eftermiddagen.
Men, jag har blivit världens sämsta shoppare. Det är då sant.
Jag hittar absolut ingenting hur jag än anstränger mej. Kommer in i en affär och ser hur mycket det finns att handla och hur många fina saker som helst. Så går jag en runda, känner på föremålen (är ju inte Essebo för assit) men fegar ur till sist och tänker att inte behöver jag ha nåt och går ur affären tomhänt. Men man förstör ju inga pengar då heller och gubben är nöjdare här hemma.
Tänte få mej nåt nytt i klädväg. Provade 4 skjortor och 3 klänningar. Kom hem med 0. Troligtvis gräver jag fram nån gammal lumppa till julens fester.
Murgrönan köpte jag faktiskt. Slängde fem blommor när jag kom hem.


Det här härliga garnet fastnade jag för. Höll i ett nystan, la det tillbaka i hyllan, gick ett varv, plockade sen på mej fem nystan och betalade. Hade jag inte gjort det hade jag dunkat huvudet i väggen när jag kom hem. Skulle ha ångrat mej så. Ska försöka virka nåt fint att vira runt min hals.
Själva shoppingen då är väl egentligen inte huvudsaken, nej det är ätandet. Gjorde ett smart drag och gick rätt tidigt till Rosso för att häva i oss pizza. Julöppningen gjorde att det framåt dagen var smockfullt med folk och vi hade troligen fått vänta i en evighet på mat. Åt den klart godaste pizzan på länge. Kyckling,ananas,blåmögelost och barberquesås på rågbotten, ajajaj...


Vackra bivaxljus fick jag av väninnan som hon gjort på sin rehabilitering vid Masku. Doftar gott av honung och jag tror inte jag har hjärta att bränna dem.

fredag 23 november 2012

Vita drömmar


Har bläddrat igenom gamla vinterfoton och lever på hoppet om en vit jul.
Åtminstone en vit vinter nångång i alla fall. Det här är två år gamla bilder och det var en härlig smällkall VIT vinter. Minns hur vi njöt medan många klagade på kölden.
Just nu är det svårt att fota i allt det mörka så visst är det då bra att ta till gamla bilder.
Kvällen är så där behagligt lugn och skön. Glad att få ha alla samlade runt matbordet igen en gång. Vips så är de ut på spåret igen.
Fixade till mina sista lediga dagar idag och det betyder att jag inte har en endaste full arbetsvecka kvar det här året. Nåt gott förde knäoperationen med sej.
Det tycker jag vi tar en glögg på!

torsdag 22 november 2012

När inget händer


Det finns många kvällar när jag sätter mej vid datorn och inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva. Helst ska det ju vara nåt intressant men mitt liv är inte särskilt glamouröst eller lyxigt.
Vet ändå att det finns flera därute som följer mej dagligen så därför blir det några rader ändå om dittan och dattan.
I kväll handlar det om snickaren. Egentligen finns det två snickrare i huset eftersom storebror förkovrar sej som bäst i träets fantastiska värld. Men nu tänkte jag mera på han som ännu på riktigt går i skola. Skrivbordet på bilden var ett eget projekt strax han for tillbaka efter sommarlovet. Det ritades upp under ledigheten och mättes ut eftersom det inte är nån stor yta han har att röra sej på. Det tog inte lång stund före vi fick hämta det med paketbilen från Terjärv. I bilen hem funderade gubben och jag på om han tänkt på att det ska genom dörren också men det hade snickaren också tänkt på och det gick precis.
Det är gjort i ask,precis som vitrinskåpet som syns i hörnet. Av samma material görs det nu ett matsalsmöblemang. Pallen är också tillverkad av honom, samma gäller "pedalbordet" som syns under bordet. Det måste vara oerhört roligt att ha egenhändigt gjorda möbler, särskilt den dag de får ett eget krypin.


Coolaste lampan i huset finns också i hans rum, en vanlig bygglampa.
Trärosen gjorde han på ettan.

onsdag 21 november 2012

Äntligen kommit igång


Vi fortsätter leva i mörker och här inne tänder vi fler och fler ljus.
Vet inte om det är just mörkret som gör det men nog är jag trött efter arbetet nu på dagarna. Frisk luft saknar jag också. I går motionerades inte hunden och i kväll tog gubben hand om saken. Själv tog jag äntligen tag i klädgarderobstädningen. Det var verkligen på tiden. När man hittar underkläder med prislappen kvar och inte har en blekaste aning när det införskaffats, ja då är det på tiden att gå igenom ett och annat. Kunde rätt snabbt konstatera att de är riktigt dåligt på klädfronten. Arbetspajtor med ingrodd svett och hål under armarna finns i parti och minut. 4 st Cohen pajtor, eller så kallade kvalitetspajtor. Men sen är det slut liksom, bara urtvättad skit. Men sitter man mest hemma som jag behöver man inte så mycket men sen blir det ju panik också den dag man verkligen skulle behöva ha nåt anständigt att sätta på sej.
Mitt i eländet kom jag på att jag har två hemmagjorda julklappar som är spårlöst försvunna. Har letat och vänt upp och ner på det mesta men inte ett spår finns av dem. Så där blir det när man stoppar undan lite här och lite där och tror att man minns stället sen. Säkert löser det sej, det är ju en månad ännu att leta på men just nu är det en gåta.
Minnet alltså, det är en vara det borde gå att köpa mera av.


Gissa bilden kunde vi ha här.
Ibland misslyckas det verkligen men kan bli fint ändå. Det är Patriks radiostyrda helikopter som är ut och flyger. Men det såg ni ju direkt va?

tisdag 20 november 2012

Rapport från beckmörkret


Alla i det här huset tyckte att det bästa man kunde göra av sin lediga tid var att sova bort den. Åtminstone en liten stund efter arbetet. Jag har ju den förmånen att ha en levande pläd som är den varmaste och gosigaste man kan ha.
Tänk att man kan bli mörkrädd mitt på blanka dagen. Trodde knappt mina ögon när jag stack näsan ut genom dörren i dag. Riktigt kusligt och visst tar det på humöret, annat hjälps inte.
Men man får ju inte ge sej så till slut pallrade jag mej upp med en motvillig hund som gärna hade fortsatt sova (ni skulle höra hur han snarkar och smackar förnöjt).
Hade ingredienser till limpor jag inte bakat förut och nu var det dags att testa. Rörde ihop degen som skulle jäsa 1,5 timme och under tiden hann jag besöka farmor. Två flugor på smällen alltså.
Kom hem,slängde degen i tre brödformar och så in i ugnen. Där har de nu exakt 20 minuter kvar och doften de sprider i huset...mmm. Det blir att ta sej en smörgås så man orkar sova liksom.


Ett roligt paket fick jag hämta på posten idag.
Lite lyx till julens fester. Och en liten tröst i mörkret.

måndag 19 november 2012

När det inte blir som man tänkt sej


Hade ju sett framför mej hur mysigt mitt lilla lamphöghus skulle bli, ett vackert blickfång.
Nu blev det inte riktigt så. Det är vingligt och rangligt och sladden med lampan jag hade tänkt använda var förstås mycket större än jag mindes.
Sur och tvär har jag dragit fram alla lampsatser till juldekorationer och ingen har passat. Men jag har i alla fall fått en oreda utan like i storgarderoben. Grattis till det!
Testade nu med ett värmeljus för att överhuvudtaget få en bild men en lampa ska jag ännu ha, så är det bara. För hur rangligt och fult det än är ska det stå fram för som jag har kämpat med att hålla väggarna stående och skarvarna att hålla så ska det banne mej stå fram.
Nu är jag så där ynkligt måndagstrött och frusen och det tar inte överhuvudtaget med nåt, alltså gör jag inget heller.
Och i dag har solen lyst från en blå himmel medan jag varit fast inne i fabriken. Heja vädret!

söndag 18 november 2012

Köpmannamässan




Bilderna från tidningen Jeanne d´ Arc Living.
På mässan kom jag över en tidning till reapris, visserligen fjolårsnummer men när har väl julen varit så annorlunda från år till år. Om man nu inte hör till trendnissarna.
155 sidor full med ljuvliga inspirerande bilder och en hel del recept. Den kommer att få ligga framme länge länge.
Jag är verkligen inte den första som klagar på vädret men nu håller det väl ändå på att bli för mycket.
Det gråa ligger tungt och lågt över bygden och på nåt sätt känns det som om allt har stannat av. Åtminstone här runt oss ser man inte ens till folk mera. Alla sitter inne i sina stugor, tror bara det är jag och Zeb som törs ut numera.
Skorna sjunker djupt ner i sörjan och nu syns det t.o.m avtryck av mina skor där tårna är inåtvända, hur roligt är nu inte det. Sörjan har man sen allt upp till midjan och allt får tvättas efter varje promenad. Ni kan bara ana hur hunden ser ut... och vilket arbete det är med hans päls. Men han är lika glad för det, allt tills han med våld blir intryckt i duschskåpet.
Massor av folk på mässan var det och jag hittade en hel del trevligt folk att prata med. Snickaren hamnade i tjänst med kort varsel så honom kanske ni såg vid Optimas monter i fall ni var där.
En julklapp hittade jag och så en limpa och några semlor. Det blir ju mest att man går och tittar och tar sej ett provsmak här och där. Mest imponerad var jag nog av Sverige Åke som svarvade skålar i färsk björk så att det skvätte om det. Han har varit på Optima och hållit kurs när båda pojkarna varit där och ett föräldramöte passade in just med det så jag har sett honom arbeta en gång förut. Mycket imponerande och fort går det.
Själv har jag  fortsatt med min modelleringsmassa. Gjort klart det tredje tro hopp och kärlek och har nu putsat och målat på nästa projekt. Får jag det klart i morgon ska jag visa nån bild på det.


Snickaren in action med intarsia. (skitig mobilbild)

lördag 17 november 2012

Tro Hopp och Kärlek


Vi har en pojke som när han var liten brukade tala om tro på kärleken när han menade symbolerna tro hopp och kärlek. Gulligt.
Jaha, här är då slutresultatet av mitt tvådagars projekt. Lite juligt men ändå inte. Rosetten går att byta till annan färg om man så tycker och nu gäller det bara för mej att hitta en plats åt det.


Jag gjorde två stycken så det ena gav jag till Patrik och har nu ett tredje på tork som Erik ska få. Inget som värdesätts så högt i dag men jag la det i byrålådan och sa att en dag ännu kan det kännas mera värdefullt. Särskilt när det pratas om egen lägenhet så småningom.


Har använt modelleringsmassa som jag köpt på Clas Ohlson. Kavlade ut (med vaxduk under) med en glasflaska till lämplig tjocklek. La pappersmodellerna på som jag skissat ut på fri hand och skar efter modellerna. Sen tog jag vatten i ett glas där jag doppade en träkniv i och slätade ut kanter och ojämnheter. Gjorde hål för snöre med ett penselskaft. La dem på en skärbräda för att torka under natten. När massan är våt är den lite gråaktig men efter att den torkat blir den mera vit.
Dagen projekt var då att få kanterna ännu slätare och då tog jag till fint sandpapper. Därefter målade jag med vit hobbyfärg som var Glossy för att få lite blänk. Färgen inhandlades vid Bokhandeln. När det torkat var det bara att binda ihop med snören och sätta rosett på. Snören från Blossom och Petterssons Trädgård (dit ni för övrigt ska åka om ni är svältfödda på ögonfröjd).
Det fantastiska med det här var att en ny ide´ la sej som bomull i hjärnan på mej :)
Kan bli lördagskvällens räddning.

fredag 16 november 2012

Min dag


Vad svårt det är att kunna sova en fredagmorgon när man faktiskt har all tillåtelse i världen att dra täcket över öronen och bara låta gå.
Nej då är man uppe med tuppen och så lagom till eftermiddagen blir det en powernap för att man överhuvudtaget ska orka se lite tv i kväll.
Förmiddagen gick åt till att få hem mat, hobbyfärg och juliga snören. Så kom lilleman hem från sitt uppbåd och det blev en tur i skogen för att kolla in "ägorna". Det blir Dragsvik för hans del till sommaren.


Sprang på en bortglömd lada.


En liten förhandstitt på det jag håller på med.


Så ett litet tips till er som har en död älg i frysen.
Släng älgen i en gryta. I med öl (2 burkar krävdes till vår älg), en flaska soja, pepparkorn och lagerblad. Låt puttra på i minst två timmar och du har en fantastisk mör älg efter det. Behöver inte ens skäras upp, den bara ramlar isär i små läckra bitar.


Till sist ännu lite handarbete och druvor och tjofaderittan så har man plötsligt en dag som inte gått av för småhackor.

torsdag 15 november 2012

Lugnet lägger sej


Just nu sjunger Nat King Cole en skön julsång för mej.
Youtube är en fantastisk grej där man hittar allt man behöver beroende på dagsläget. Just nu softar jag ner efter fyra arbetsdagar och golvskurande i kväll. För i morgon har jag åter en ledig dag, och en ledig dag betyder att jag försöker göra nåt roligt av den.  För att riktigt veta att det är nåt särskilt och ingen vanlig vardag. Hoppas åtminstone att vädret kunde vara hyfsat och det är verkligen inte mycket begärt, för att Zeb och jag ska kunna ta en långpromenad.
Så ska jag ta itu med det nya materialet jag köpte. Ska skissa ut några modeller än i kväll så det bara är att kavla upp ärmarna sen. Spännande.
Så kanske jag tar och besöker den finfina blomster och present affären här i närheten. Har hört att det kommit in det mesta inför julen nu och att gå och se på allt vackert kan vara en verklig fröjd.
Som ni säkert har fattat vid det här laget är jag fullständigt betuttad i julen, det är också ett sätt att ta sej förbi det trista vi nu lever i. Hellre att vara ute för tidigt än att sjunka ner i allt det svarta.
Lite guldskimmer i vardagen mår vi alla bättre av, men vi kan inte förvänta oss att det ska komma av sej själv. Nej det får vi allt jobba på.

onsdag 14 november 2012

En vanlig onsdagskväll


Oj vad jag längtade hem i dag.
Väl hemkommen värmde jag glögg (det är ju nästan jul), sträckte på mej och utbrast Herregud vad skönt det är att vara hemma! Ibland skräms jag av den där känslan av hur bra jag trivs här hemma.
Men efter att ha varit halvdöd ett bra tag tänkte jag ta tag i kvällsmaten men då kom gubben med ett ypperligt förslag. Han tyckte vi kunde gå ut och äta och samtidigt skulle jag få gotta mej åt alla julsaker och blingbling som nu är framsatta.
Jag var inte sen att kasta potatissäcken tillbaka in i skåpet.
Kom hem med två julklappar, lite onödigt skräp och ett material som jag aldrig har använt förr. Det är också ett av de tusentals saker som ploppar upp i mitt huvud under arbetsdagen. Berättar inte mer om det just nu för det kan faktiskt bli pannkaka av det hela än. Men lyckas det blir det en helt annan sak. Är så peppad av min ide just nu att jag helst av allt vill skolka i morgon.

tisdag 13 november 2012

Dagens sista ljus




Vi hade bråttom i dag Zeb och jag.
Bråttom att hinna ut och ta tillvara det lilla dagsljus som fanns kvar. Ett par minusgrader och tunn isskorpa på vattenpölarna. Luften hög och klar. Underbart.
Inget torkande av leriga tassar när vi kom hem. Ingen våt päls. Alla glada. Underbart.

måndag 12 november 2012

Medmänsklighet


Vi har en av de senaste flyktingarna som kom till byn på praktik hos oss.
En liten man med ett leende som får solen att titta fram lite grann. Det som jag tycker är så oerhört viktigt just med dessa människor är att de ska bli sedda och att folk ska prata med dem. De bits ju faktiskt inte och har samma känslor, längtan och drömmar som vi andra.
Visst, utseendemässigt skiljer vi oss åt och de grymheter och tragedier de bär med sej vet vi lite om i vårt trygga samhälle. Men annars är de som du och jag.
Ändå är det väldigt få som vågar öppna munnen inför dem, andra har bara bråttom förbi. Den vi har hos oss ska lära sej bättre svenska och komma in i samhället, men hur ska de lära sej om inte vi talar med dem?
Tänk dej själv att fly till ett annat land, bli satt i arbete utan att kunna landets språk och ingen tar större notis om dej, bara tisslar bakom din rygg.
Här hjälper det inte att hälsa god morgon och få ett leende tillbaka. Det är inget vi kan slå oss för bröstet för. Nej prata lite i taget, lär känna och bilda ett förtroende.
Det vi pratade med varann i dag var inte så många meningar och vi förstod nog varann inte helt men jag fick ett leende tillbaka varje gång vi möttes. Alltid en början och en bit på vägen.

söndag 11 november 2012

Pappas dag


Ibland önskar jag vrida åren tillbaka med sjungande småpojkar, egenhändigt gjorda farsdagskort och en hel del tisslande på morgonen.
I dagsläge får man riva dem halvt medvetslösa ur sängarna på förmiddagen för att far i huset inte längre klarar sej utan morgonkaffet.
Men vid frukostbordet piggnar de till och vi får en mysig stund av gemenskap med lite extra gott bröd crossainter och pålägg. Det här är nåt jag kört med nu de sista åren sen de vägrar stå utanför sovrumsdörren och köra flerstämmig skönsång. Så oerhört viktigt ändå med traditioner, och fast alla blir äldre måste man hålla fast vid något. Åtminstone så länge som alla bor hemma.
Farfar uppe på backen har också blivit firad med huset fullt och där har vi hållit lotteridragning av "vem köper åt vem julklappar" (börjar bli en tradition det också) och funderat över julmiddagen.
Sen dess har jag suttit med pläden virad kring mej läsandes min "vågar inte gå i pannrummet" bok medan elden i spisen spritt värme. Ack så skönt när regnet piskar där ute.

lördag 10 november 2012

Rapport från tomtemors stuga


Dörrkransen kom upp redan till allhelgona.
Vacker i all sin enkelhet med lite hampasnöre. Närmare julen kanske ett rött hjärta kommer till, vem vet.
Alltså den där glöggen, den innehöll vissa procenter och de verkade hålla igång julstämningen ända in på denna dag. Körde igång med de första jullimporna (det lär bli några innan julen är här på riktigt).
Eftersom jag sällan har bara ett projekt på gång utan helst yr på i alla hörn funderade gubben i fall han skulle åka iväg för att titta på motorsågar. Hade försökt lite smått att få honom engagerad i ett av projekten och han blev säkert smått förskräckt att jag skulle göra allvar av saken.
Nåja tänkte jag, låt gå för hans lilla utflykt, den kunde höra till farsdagshyllningen eller så. Hur intressant kan en motorsågsbutik bli egentligen undrar ju jag men det är väl nåt manligt som inte jag fattar.
Så fort han var utanför dörren sökte jag bland mina cd skivor och hittade Schaffers jul cd, ja ni läste rätt. Så här har det ekat Bereden väg och Stilla natt mellan väggarna. Ungarna är så vana med mina infall att de knappt noterar men gubben, han hade nog exploderat han.
Så har någon pepparkaka slunkit ner och det är ju så gott. Inte lönt att tänka på linjerna nu om man inte gjort det tidigare i år. Och jag håller med väninnan som sa att den dag de smala som bara äter sallad slutar dö då börjar också hon med kaninföda. Poäng till henne!
Goa mamma svängde förbi en stund och det var fint. Har inte setts på en vecka, minst.
Så ringde svägerskan och bjöd på kaffe och det var riktigt roligt. Vi bor grannar men hur svårt är det inte att bara bjuda över så där. Där har jag nåt jag måste skärpa mej med.
Och dagen blev kväll och nu sitter jag här och summerar. Blev inte alls tokig. Blir att varva ner i soffhörnan med handarbetet för i morgon ska vi kvinnor springa häcken av oss för papporna (gör vi inte annars det också?) Nåja, hursomhelst springa häcken av sej var det.
En liten extra hälsning till Amerikagatan i kväll. Roligt med positiv feedback. Ha det bäst!




fredag 9 november 2012

In the mood for glögg


Har i dag dagdrömt om ett gott glögg, Nyåkers pepparkakor och auraost.
Just nu känns det som om jag är i julhimmelriket. Doften av ett julkryddigt glögg har kittlat näsan och ett par pepparkakor har slunkit ner.
Anser att det är nu man måste börja för att hinna riktigt ordentligt. Med några minusgrader och vitt puder på marken finns det inga hinder kvar.
Här njuter vi nu av fredagsfeeling efter en vecka som verkat onödigt lång. Sovmorgon längtar alla till och en dag utan minsta måsten.
Tacksamhetens tankar har malt i mitt huvud i dag. Har så oändligt mycket att vara tacksam över. Framför allt är det ju familjen och ibland blir jag riktigt tårögd av att bara tänka på de mina. Vilka ömhetsbevis som visar sej när man själv känner sej som mest sårbar och ledsen.
Fast just nu har jag inget att vara ledsen över egentligen. Nu är jag bara nöjd och tacksam till vad livet fört med sej.
Nu mina vänner njuter vi fredag.

torsdag 8 november 2012

Som Fäbodastranden


I kväll är jag riktigt mossig och eländig.
Känns som om Fäbodastranden är i mina ögon, sandig och eländig.
Lite handarbete ska jag väl ändå ta tag i, det är helt enkelt för roligt för att låta bli och julen mina vänner, julen närmar sej med stormsteg.
Väntar så på morgondagen när nattskifte ännu en gång är över i detta hus och snickaren kommer hem. Han har fått sina snygga vinterskor på posten och blir spännande att se om de passar. Nya skor är väl inget märkvärdigt men om ni tänker er att allt i klädväg i flera års tid har varit svart tänkte jag svälja tungan när det plötsligt blev bruna.
Borde sätta mej ner med en inköpslista för morgondagens Prisma besök. Det säjs att det är farsdag på söndag och lite extra godsaker bör det då också bli.
Men nu alltså handarbete i soffhörnan och till sist boken Sandmannen, haha så passande just nu.


Fler än jag är tydligen däckad...