En riktigt bra kväll så här mitt i veckan.
Snickaren kom hem för att vara ledig resten av veckan och det om nåt gläder ett modershjärta.
Medan gubben hämta hem pizza satt vi andra i köket och pratade om dagar som gått. Och skrattade, så där avslappnat och härligt som det bara kan bli med ungarna omkring sej. Hoppas de aldrig blir annorlunda än vad de är i dag.
Så tvättade jag fönster och hängde upp lite stjärnor. Med skrivbord upp efter fönstren är det inte det enklaste och när jag bad om att det skulle göras rum åt mej bakom bordet drogs det ut ca 20 cm. Såg frågande på sonen och han tittade tillbaka och frågade "räcker det inte" med allvarlig min. Joo visst sa jag tveksamt och han fortsatte med sitt. Härlig bedömning på min kroppshydda där tycker jag. Så jag har pulat mej bakom balanserandes på fönsterputs, trasor och gardinsstänger och fixat det.
Så mycket mer blir det inte i kväll.
Köpte tidningen Tove älskade hem i lördags och har bläddrat igenom den flera gånger men inte förrän i går såg jag den här fantastiska kudden. Världen håller på att bli en bättre plats, faktiskt.
"There is a crack in everything thats how the light gets in" är mitt favoritcitat av min favoritpolare Cohen. Nu finns det på kuddfodral och jag tänkte genast att det gör jag enkelt själv med tyg och textilpenna. Har gjort text på örngott tidigare.
Det finns en spricka i allt och där kommer ljuset in. Hur mycket säger inte de orden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar