Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 29 september 2011

Bara för att...



Har hem gubben strax efter åtta och det ska bli så bra att sitta vid köksbordet en stund. Har därför köpt hem lite gott.
Bara för att...
De veckor han har kvällskifte hinner vi knappt prata med varann.
Det är en mörk regnig torsdag.
För att jag måste få våndas med någon om att Patrik inte hört av sej och telefonen är avstängd. Han skulle i dag marschera 20 km med stridsutrustning och full packning från lägret de haft i veckan. Jag är OROLIG!
För att jag behöver synpunkter på vilken tavla jag ska donera. Har fått förfrågan idag och jag är ärad och på samma gång får jag ut lite reklam. Beslutsångest.
För att jag bränt äpplen i kastrullen i kväll.
Bara för att det är en vanlig torsdag.

onsdag 28 september 2011

Det är farligt att motionera



Fick ingen bra bild på mitt alster från målarkvällen men den får duga. Är inte så gul i verkligheten.
Kvällen har varit bra och givande och det är ett härligt gäng jag får tillbringa min tid med.

Erik fick så rätt att det är farligt att motionera.
Han hade frivilligt varit på innebandy i går kväll och stukat sin fot rejält. I morse kunde han knappt lyfta den över trösklarna i skolan så på dagen hade han ringt fysioterapeuten i byn och fått tid till honom. Han konstaterade att det var en ordentlig töjning på nån sena och ev nån muskeltråd av. Fick kylpåse och fotstöd av honom och dessutom skjutsade han Erik tillbaks till skolan.
30 euro blev det att kosta och han frågade Erik om han ville ha bankgiro. Då sa Erik att han har 20 euro i börsen om han kan ta resten på bankgiro. Fysioterapeuten sa då att 20 räcker riktigt bra. Tänk vad härliga människor man träffar på ibland.
Så nu är det färdigt motionerat på ett par veckor åtminstone för nu klarar han inte ens av att gå till grillen.

På tal om härliga människor så kom gamla chefen på besök till jobbet idag. Många gånger har han så bråttom så han inte hinner tala med oss arbetare utan bara kontoret.
Men i dag stannade han till vid mitt jobb och frågade hur det går med mitt konstnärsutövande och jag berättade lite smått. Så när han for lyfte han handen och sa "sköt om dej" Alltså först blev jag riktigt paff för vi är inte vana med sånt. Men vad det värmde, tre enkla ord tog det för att jag skulle känna mej en smula gladare.
Det är ord som inte kostar oss nånting hur mycket vi än slösar med dem, och som jag sagt förut så smittar det av sej till nästa och nästa så till sist så har man ett gäng glada människor omkring sej.

tisdag 27 september 2011

På noll


Blåsigt värre därute idag.
Men här inne i planeten är det stiltje minsann. Men man tackar och tar emot, alla dagar kan ju inte innehålla älgar och flashbackar. Det skulle ingen klara.
Skitdag på jobbet när inget gått som det skulle och jag får göra om allt igen. Men på det sättet blir man inte sysslolös heller.
Så ikväll är det bara min trogna följeslagare och jag. Du och jag Zeb.
Så min sticksöm och en kopp Cappuccino och världen känns strax varmare och kärleksfullare.
Farmor blev åtminstone väldigt glad över äppelkakan och då känner man att man gjort något rätt i alla fall.

måndag 26 september 2011

Flashback


När jag kom till jobbet i morse hade jag en överraskning i mitt klädskåp.
Syster hade rensat i skåpen och hittat två små dockor som har tillhört mej och kommer från min barndomstid  hos farmor och farfar i Lappfors.
Med ens var jag tillbaka på köksgolvet i farmors kök med skåpdörren öppen och leksakerna som fanns på golvet i det skåpet. Inga fina leksaker fanns där utan mycket som deras egna barn haft nångång. Tex en nalle sliten och älskad av så många barn, undrar om den finns kvar nånstans ännu. Legoklossar och så dockorna som hade blivit köpt till mej och min syster. Den nakna dockan på bilden hade en rosa klänning och fint lockigt hår som ny. Tänk att jag ännu minns när vi fick dem, syster fick en med ljust hår.
Så fanns med också en ljuvlig babydress som har tillhört Erik.
Storlek 50. Tänk att min snart 1,90 långa Erik har rymts i en så liten dräkt och kanske den var lite stor till att börja med då också. Jag försökte lägga den upp efter mej och bylta till baken lite för att försöka känna efter hur liten han varit. Man kan bli sentimental med mindre och jag har ikväll gått och nynnat på låten Slipping through my fingers som sjungs i Mamma Mia filmen. Den låten har jag haft svårt att höra på alla de gånger jag sett filmen när mamman sjunger för sin dotter som ska gifta sej. Hon undrar vart åren tog vägen och varför så mycket av det de skulle göra aldrig blev av och nu var det försent.


Plockade en korg med äpplen ikväll som jag satte i tidningspapper och ska på det sättet försöka få dem sparade en tid framöver. Få se om det lyckas. Sen plockade jag in en korg till med fallfrukt som jag dagligen tar med till jobbet. Just nu har jag en äppelkaka i ugnen som jag tänkte ge till min farmor.

Hade på vår skogspromenad ikväll ett nära möte med skogens konung.
Jag gick i allsköns ro och Zeb hade en massa intressant att nosa på efter vägen. Plötsligt tvärstannar jag och tänker att den där stora stenen har inte funnits här förr. Så lyfter stenen sitt huvud och plötsligt har den blivit till en stor älg med horn. Så är det som när bilden fryser i tv:n, vi står alldeles stilla och stirra på varandra med 50 meter mellan oss. Jag tänker att här ger jag mej inte utan jag ska stirra ut honom men inget händer. Så klappar jag i händerna och ropar åt honom att sticka för här har vi varit före honom. Ingen reaktion då ännu på en stund men så flyttar han sej lite längre bort men stannar igen för att titta på oss. Min duktiga jakthund har ingen aning om vad som pågår utan ser på mej med sin blick som säger att nu skulle det vara dags att sparka iväg några stenar som jag får jaga.
Så jag lyfter upp honom i famnen så han ska få se älgen men tror ni han får blicken på den? nej nej.
Nångång där kommer tanken till mej att en arbetskamrat faktiskt fått springa undan en ilsken älg och ta sej in i en lada. Då tar jag mej försiktigt tillbaka och så småningom joggar jag lätt (läs hysteriskt springandes) hemåt.
Det var nog det närmsta jag varit nån älg nångång, ja om man bortser från när den legat skivad mör och god på tallriken förstås.                  

söndag 25 september 2011

Vackert



Vackraste dagen på länge har vi haft idag. Tyvärr har jag inte förstått att ta tillvara den på bästa sätt. Har suttit en stor del av dagen framför tv med ungarna, söndagar är det mycket tv hos oss. Gubben har bandat ett antal filmer eller serier under veckan och så ska det mesta ses på söndagar, men det är skönt att inte ha en massa måste hinna med utan ta till vara varandra och vår dyrbara tid. Under tiden blir det småprat, kaffe och nåt kaloristint.
Så har jag fastnat så i stickandets underbara värld. När man har ett garn som skiftar färg kan det bli hur spännande som helst att bara sticka avigt och rät för halsduken ändrar hela tiden.
Så har jag hittat en ny underbar röst på YouTube som jag lyssnar på om och om igen. Joe Purdy. Enbart sköna låtar verkar han ha och nu stiger habegäret inom mej igen. Musik, jag säger då bara det vad det gör med människor. Ahhh....
Hann dock fånga lite solljus i dag.


lördag 24 september 2011

Att ännu få vara med på ett hörn



Ja morgonen blev så där lång och utdragen vid köksbordet med den obligatoriska kaffekoppen som den brukar bli lördagar.
Gubben skulle på talko så jag och pojkarna bestämde oss för att ta en tur till grannstaden. Jag förpassades till baksätet och chauffören var given. Men så länge jag får följa med är jag nöjd. Lite körde jag dock där i baksätet men kom ganska snart fram till att Patrik klarar det här helt utan mina goda råd. Patrik har en tid funderat på en tv till sitt rum som han också kunde koppla datorn till. Nu blev det bara lite koll på utbudet och inget köp men nånstans ska man ju börja.
Erik var på loppis för att jaga LP skivor men hittade inte det han sökte. Fick nöja sej med att få nya gardiner till sitt rum istället.
Själv köpte jag garn i de härligaste färger. Kvällen är på så vis räddad för min del. Är ingen hejare på stickning så det lär bli en halsduk för det klarar jag av, det är bara det att jag börjar ha ganska många halsdukar. Förr stickade jag mönstertröjor sockor och vantar men jag får det inte att bli så jämt och fint som jag vill så jag har nästan givit opp. Så är det nån som känner sej hugad att sticka ett par mönstersockor så är det bara att höra av sej...
Mormor ville träffa barnbarnen men hon var på jobb så på hemvägen svängde vi in via Neste och drack en kopp kaffe med henne. Hon har bekymmer i pojkarna fast de blivit stora och jag vet att det uppskattas av dem. Men så är hon en hurtig mormor också.
Ja så nu blir det jag, stickorna och mitt nya garn ett par timmar framöver.

fredag 23 september 2011

Gulli-Gullan


Ännu en härlig fredagskväll med ledigt framför. Har inget inplanerat inför helgen och det är då jag trivs  som allra mest. Att vakna upp en lördag morgon och bara starta dagen med en kopp kaffe och fundera hur man spenderar dagen på bästa sätt. Att också ha två sovande ungar i sina sängar ger dagen ett extra lyft.
Erik hålls hemma ikväll för regnet fortsätter och att då ta sej fram på moped är inget vidare. Satt just och funderade med honom om när han får bil och det viktigaste verkar vara musiken som ska spelas, men det är väl lite så med den som är musikintresserad.
Vi diskuterar mycket musik han och jag och det tror jag han tycker är lite roligt att mamma håller sej up to date med hans musiksmak, band och sånt.
Men ikväll sökte jag fram nåt på YouTube åt honom som han inte hört tidigare. Det är nämligen så att hans klass ska till Jokkmokk på studieresa under höstlovet och ska man dit måste man absolut ha hört om Jokkmokks-Jokke före resan. Spelade Gulli-Gullan för honom och han var kanske inte så imponerad men nu vet han i alla fall vem han var. Tror inte det är många i hans ålder som känner till honom.
Patrik sitter i bussen på väg hem och jag ska hämta upp honom och hans kompis vid busstationen sen. Har hämtat honom en gång förut och det är minsann liv och rörelse då Drakabussen kommer. Många mammor, pappor, brudar och vänner som väntar på de sina.
Skavlan blir det ännu ikväll och nån syndigt god smörgås med massor av ost.

torsdag 22 september 2011

Städdag



Fick så ta mej i kragen och städa i kväll, ja det är i och för sej lite på hälft ännu för datorn drog så förfärligt. Men i alla fall.
Jag är hundägare och den här årstiden med mycket regn är rena döden för husets golv. Grus sand lera gräs löv, ja allt fastnar i pälsen och under tassarna och det hjälper inte hur man torkar tassarna före han kommer in så ramlar det en massa från honom vartefter han torkar. Så nästan varje kväll springer jag efter dammsugaren och egentligen är det inte klokt för en liten stund efteråt är det likadant igen.
Men nu är mattorna ute och det var inte igår precis och golven torkade. Ska ännu yra omkring med dammtrasan för det är verkligt nödvändigt.
Måste göra det klart för i morgon kommer ungarna hem och Erik tål inte mitt städande fast han är en flitig dammtorkare själv. Det bara skallrar i huset när hans dörr går igen bara jag tar fram dammsugaren. Har otaliga gånger fått höra om mitt sk städdille och "du skulle se hur det ser ut hos andra" är en ständig kommentar.
Men när vi i tiderna flyttade in i vårt nybyggda hus fick det inte vara ett enda dammkorn på golvet förrän en av pojkarna drog fram dammsugaren och for över hela huset. Det höll faktiskt i sej flera veckor och det var ett evinnerligt surrande hos oss. Sen var det tipp topp i pojkarnas rum, allt på plats och i sin ordning. Så satt de då där och tittade men kom fram till att de hälsar på hos farmor och farfar för här hemma kan man inte röra nånting. Tack och lov har det gått över också och nu är vi alla delaktiga i att dammtussarna växer i hörnen. Riktigt skönt när jag tänker efter.

onsdag 21 september 2011

Happy Birthday



77 år idag.
Håller med Lou Reed som sa vi får vara tacksamma vi som lever på samma gång som Leonard.
Bono i U2 sa att vi nu ska hylla denne mästare i sångtexter för det kommer aldrig mera nån som han.
Håller helt med, är därför tacksam att jag hann ta del av hans sånger live t.o.m och jag hyllar honom varje dag.
Om jag skickat gratulationer?


Självklart!
På Cohen files gjordes en speciell sida där fansen fick skriva sina gratulationer och den vidarebefordras idag åt födelsedagsbarnet. Roligt att få vara en liten del i det stora.

I kväll är det målarkurs som gäller. Är lite spänd på hur det ska gå, fick en sån dålig start  med en ordentlig svacka och har därför inte hållit i en pensel på hela veckan. Men skam den som ger sej.

tisdag 20 september 2011

Silverlera



Jakarte hade ordnat med en kvällskurs i silverlera som jag har deltagit i.
Jag är en total smyckesfreak och vad kan väl då vara roligare än att designa sitt eget personliga smycke.
Hon som höll kursen var finskspråkig-lucky me! Men jag höll mej tätt till en jag kände från förr och hängde med i det mesta, tror jag. Så råkade jag bli ensam med den finskspråkiga vid brännugnen och fick en lång predikning om olika brännugnar och de som har en temperatur på 800 grader och de som har 500 och hur silvret reagerar beroende på ugn och tid. Där stod jag hummande och nickande och emellanåt sa jag ett förvånat jassååå! och höjde på ögonbrynen så hon skulle fatta att detta var revolutionerande för mej. Om mina jassååå kom på rätt ställe har jag ingen aning om men jag lär inte träffa henne på ett tag.
Men visst var det intressant att först göra en prototyp och sen ta fram silverleran och göra en likadan. Så skulle det torka och sen i ugn. Därefter patineras för den som ville vilket gjorde smycket lite mörkare och enligt mångas mening också en dyrbarare look. Så var det att gnida som attans med skoputsmedel och borra hål för öglan.
Riktigt roligt med smakar det så kostar det. 30 euro för leran,öglan och bränning. Kedjan är en av mina gamla.

måndag 19 september 2011

Hem till ett kyligt hus



Höstkylan har också hittat in verkar det som.
Så ruggit och kallt när vi kom från jobbet idag så gubben ändrade om ventilationen till "vinterläge" och jag har gjort eld i pannan så bara den blir tillräckligt varm ska här köras in värme.
Men det är trots allt det här som är tjusningen med hösten, att få vira in sej i en filt och blunda en stund när man är trött efter en dag på jobbet. Vi har ännu inte eldat i spisen men med den här farten blir det snart aktuellt.
Hälsade på hos farmor en timme i dag före jag kom hem. Hon satt vid bordet och lyssnade på en bok, romaner och spänning gillar hon. Vilken tur att det finns böcker på cd för den som inte ser läsa själv. Otaliga timmar har farmor fått att gå där vid sin spelare.
I kväll blir det att hälsa på mamma en stund och det ser Zeb fram emot. Han ska nämligen få följa med och då får han åka med bil. Det är nästan för mycket roligt för honom på en och samma gång. Nu ligger han på sin vakt så att matte inte bara i misstag glömmer honom hemma.

söndag 18 september 2011

I natt kom frosten


Tror det var de sista blommorna från trädgården jag plockade in i morse.
Frosten hade lagt sej som ett vitt täcke på gräsmattan i natt och detsamma kommer att hända denna natt. Annars har vädret varit otroligt fint i helgen och jag hoppas ni tagit tillvara de härliga dagarna. Gubben och jag for på promenad med hunden så länge pojkarna ännu sov och luften var kylig men före vi var hem igen värmde solen så skönt. Den här höga klara luften har jag längtat efter.
Annars gillar jag inte söndagar för det är splittringens dag i vår familj och den gör mej inget gott. Bara titta på klockan hela tiden och buss att passa och hinna säga allt det som känns viktigt och ändå blir det ganska tyst i bilen på väg mot stan och så plötsligt sitter jag ensam i bilen på väg hem igen. Jag kommer aldrig att vänja mej.
Det känns annorlunda med Erik. Han far till skolan som är självvald och han trivs och får utlopp för sin kreativitet och har vänner sen länge tillbaks omkring sej. Så är han aldrig långt borta. Men Patrik har inte så mycket att välja på, han bara får finna sej i situationen och så är han den tystlåtne pojken och ibland fast vi pratar mycket kan det vara svårt att veta hur han känner och hur han har det. Då tar det lite extra att se honom ge sej av. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? Det har väl aldrig varit lätt.
Typiskt söndagkväll när mitt innersta är i uppror och känslorna flödar. Det är då tankarna irrar omkring och inte hittar fotfäste. I morgon känns allt bättre igen.
Så har jag en vecka framför mej med mycket roligt att se fram emot och jag tänker ta tillvara varje stund.

lördag 17 september 2011

Soliga lördag


Fick ta tag i de förbenade äpplen igen i dag och för att kunna frysa in saften måste jag frosta ur frysen för där fanns mest is. Alltså var jag riktigt allert från morgonen men tyvärr har det dalat ju längre dagen gått. Massor av folk är förkylda nu och kanske det är det jag har i kroppen för jag är så innerligt trött och håglös. En sån där dag när man känner sej ful och klumpig och man ser på sina nerbitna naglar och tänker herregud vad händer egentligen. Tror nästan jag får ta en tur med hunden än i dag för att få det att kännas bättre.



På eftermiddagen försökte jag locka ungarna med till skogen med mej och Zeb men utan framgång. Erik visade på dataskärmen direkt och sa: ser du inte jag är redan i skogen, och visst var han det för dataspelet handlade om nån jakt i skogen eller vad vet jag.
Patrik behandlade jag inte desto mer för han lever sina dagar i skogen.



Solen värmde riktigt skönt och vi njöt av det fina vädret. Zeb jagade fåglar och var så lycklig när han kom tillbaks över att han skrämt iväg dem.



Tur att det regnat så mycket den senaste tiden så det fanns tillgång till vatten. Extra roligt också att trampa omkring i alla vattenpölar. Härligt att ta in honom sen...



Tre rådjur såg jag också. Som tur var växte gräset högt och Zeb visste inte av dem, annars hade det nog blivit mer än fågeljakt.

Ja det var visst en tur ut till som gällde.

fredag 16 september 2011

Så var det fredag



Efter några få korta timmars sömn steg jag i morse upp med ett leende på läpparna. Gårdagens fantastiska kväll satt fortfarande i mej och att få dra igen dörren till en sovande jägare för att inte väcka honom la ett lugn över mej.
Arbetsdagen gick snabbt och att sen få komma hem till ett hus med ungdomar gör att dagen inte just kan bli bättre. I köksskåpet stod två nya muggar som jag alldeles glömt bort att gubben beställt åt oss. Med bilder på vår lilla sötnos, allt går att få nuförtiden.



Zeb fick en ny skär leksaksgris i går så hans fredag har gått i lekfullhetens tecken. Nu springer han och biter i den grymtande grisen runt i huset och kastar den i luften mellan varven. Så tar han den mellan sina framtassar och tvättar den omsorgsfullt för att sen börja om igen. Ibland behövs det inte mycket för att få en lycklig hund.
Äpplen kommer till förbannelse i år och jag plockade in en hel plastväska med fallfrukt som nu hamnat i saftmajan. Visst är det bra att ha men varför inte lagom nångång?
Sen blir det framstupa sidoläge i soffan och Skavlan ska få underhålla mej en stund framöver.

torsdag 15 september 2011

Tuff brud i lyxförpackning


Kan erkänna att det är lite tantvarning över det här inlägget men so what!
Jag och syster har varit på Lill Babs konsert i kväll. I somras fick vi den briljanta ideen om att ta biljetter till oss och vår mamma till hennes födelsedag men det gick om intet för mamma hade bokat resa tills idag. Alltså tog vi systers svärmor istället och det gick också bra.
Blev lite förskräckt när vi kom dit och "gamla damer"var det enda vi såg men så småningom dök det upp flera i vår ålder och det kändes genast bättre.



Men alltså vilket yrväder! 73 tror jag hon är idag och som hon håller igång, svetten rann och hon hade en stor trasa att torka sej med. En underbar artist som verkligen bjuder på sej själv och så många fina tankar hon delade med sej. Sveriges Tina Turner, jag säger då bara det. Så vill jag också vara om jag får leva. Nå kanske inte avverka lika många karlar som hon men hennes aptit på livet och att ta vara på varje dag.



Här står jag så vackert och dikterar vad hon ska skriva och hon lyder naturligtvis.



Creddigt värre!
Alltså den här bilden bjuder vi på syster och jag för Lill Babs bjöd verkligen på sej själv. Vi kan säga som så att det bästa redan hade gått och jisses! hon ser ju för ung ut. Men fantastisk härlig människa.

Det kom vissa spydiga kommentarer på jobbet idag men de skulle varit med när hon satt i famnen på ett par karlar i publiken i kväll,det hade garanterat fått tyst på dem, en stund i alla fall.

onsdag 14 september 2011

Som att ped



Målarkursen drog igång i kväll och jag har aldrig varit så oförberedd som nu. Tittade igenom mina saker i går och kunde konstatera att jag endast har några papper kvar och det är inte likt mej.
Ungefär det samma kan man säga om mitt målande, oförberedd och näst intill panikslagen när jag märkte hur osäker jag var. Jag kluddade på med färger hit och dit och använde flera pensar, jag som annars använder högst två hade nu fem igång.
Det är alltför länge sen jag målade och alldeles för sällan det visade sej i kväll. Men min målarfröken tror stenhårt på mej och det är en tröst mitt i eländet och hon sa att det är precis som med "pedasi" har du en gång lärt dej så finns det där det är bara att öva.
Nåja målningen som jag såg framför mej i soptunnan redan fick några extra penseldrag efter goda råd och när jag kom hem och fick se den i annat ljus var den trots allt inte så dum.
17 akvarellister var vi i kväll, både nya och gamla. Två herremän och det är alltid trevligt för oss kvinnfolk. Den ena har varit med förut men det känns säkert roligare för honom att få en karl till sällskap. Den gamla sa åt den nya att han inte behöver vara rädd för kvinnorna, det är som där hemma att bara man pajar dem lite emellanåt så går det riktigt bra.

tisdag 13 september 2011

Mammas lilla Zebu



Vår hund har epilepsi och har gått på medicin i över 1,5 år
Medicineringen började efter flera anfall och provtagningar hos veterinären. Första tiden med tabletterna var jobbig för Zeb och för oss som tittade på. Den var som rena knarket och han gick med vinglig gång och slapp varken upp eller ner i soffan utan lämnade halvvägs. Så småningom vande sej hans lilla kropp och anfallen var borta, ända tills i går kväll.
Hans ska ha tablett morgon och kväll och på helgerna när rutinerna rubbas glömmer vi ibland bort ena gången och så var det också i söndags. Så i går vägrade han ta tabletten på morgonen för magen var i olag men när jag kom från jobbet tog han den.
Sent på kvällen när jag satt och såg på Idol låg han på sin vanliga plats vid spisen och plötsligt ryckte det till i honom och jag såg att ena frambenet var i en konstig ställning. Jag förstod direkt vad som var på gång. Så började hans flera minuters kamp med anfallen och han gick i en grotesk ställning mot hallen där han flera gånger slog i garderobsdörrarna för att sen gå rakt in i ytterdörren. Där blev han liggande och anfallen vred och vände på hans kropp. Att behöva uppleva det med sin hund är fruktansvärt, du är totalt maktlös och kan bara titta på. Jag måste gå undan flera gånger och jag var så fruktansvärt rädd och hjärtat gick som en hammare i bröstet på mej. Försökte hela tiden tala lugnande med honom så han skulle höra att jag var där. Många säger att de inte vet av omvärlden när de har ett anfall men jag såg hela tiden hur han sökte kontakt med ögonen.
Så lugnade det sej för en stund och han kom fram till mej och jag kände hur hård han var i kroppen ännu och så kom nästa anfall igång. Vid det här laget var jag totalt förstörd och ringde gubben och frågade om han kunde komma hem tidigare för Zeb krampar. Som tur var var de just klara för kvällen och han kom hem. Anfallen gav sej men han var länge förvirrad efteråt. Trött blev han inte men han drack mängder av vatten. Under hela tiden rann det seg saliv ur munnen på honom som jag sen fick torka från golven. Resten av kvällen satt jag och grät floder när allt lugnat ner sej. Den som har varit med om när en hund får ett epilepsianfall vet vad jag skriver om och det är inget jag önskar min värsta fiende ens.
Zeb är ju min vän i vått och torrt och vad skulle det bli av mej utan honom.
Han sökte närhet hela kvällen efteråt precis som om han vetat att det varit nära igen en gång. Vi har fått veta att Zeb haft en syster som fått avlivas pga epilepsi och där hjälpte ingen medicin.
Jobbigt, jobbigt. Varenda gång han nu gör några hastiga rörelser har jag hjärtat i halsgropen.

måndag 12 september 2011

Att njuta av just ingenting


Måndagar är i allmänhet en av de sunkigaste dagar på hela veckan. Långt till helg och ledighet.
Men just den här dagen har gått ovanligt fort, varför vet jag inte men jag ska väl inte analysera desto mera utan bara tacka och ta emot.
Men mitt hem är min borg eller hur det nu var. Jag kan njuta så fruktansvärt av att få komma hem och det betyder mysstund med hunden (gubben på jobb).
Så skönt att lägga sej och vila fötterna med en hund som kurar ihop så tätt intill med nosen intryckt under min arm. Så ligger vi en lång stund och tro nu inte att nån av oss hålls vaken nej nej, där ligger vi och smådregglar till jag kommer till mej igen.
Så kurrar magen och jag lufsar till köket för att röra ihop nånting. Dagens blev kebabkött, skinka, strimlad paprika och en lök, allt uppfräst i stekpanna och sen turkisk joghurt nerblandat. Jag säger bara det, då de rika skulle veta hur de fattiga mår. Slänger mej i soffan med min tallrik och slötittar på tv: medan jag äter.
Men jag har alltid i bakhuvudet att jag borde få nåt vettigt gjort varenda kväll, nu behöver det inte vara nåt stordåd men så där lagom så man inte skäms alltför mycket av hur man spenderar sin tid. I kväll blev det gardinsbyte och fönstertvätt i vardagsrummet. Gardinerna jag hängde upp är min mammas gamla och då menar jag verkligen gamla. Ca 30 år har de på nacken men det är inget jag bryr mej om, jag tycker de fortfarande är fina.
Så tog vi oss då en promenad i regnet och vi var som två dränkta frassar när vi kom tillbaks, men efter en dusch och en tekopp så känns det bra att ha offrat sej för hunden.
Det är ju dock ett väder som jag gillar när det blir höst, regn och blåst. Bara man inte har så stora fordringar på tillvaron kan man njuta av små små saker som gör en så lycklig.

Men hallå! Att det säljs jultidningar och kataloger fulla med julkrafs dimper ner i brevlådan har jag lite svårt med. Men vad vet jag, vi är ju trots allt redan inne i september.

söndag 11 september 2011

11/9


11 september är ett datum som de flesta förknippar med attackerna mot WTC och det är ju förståeligt för det skakade om de flesta och ett ögonblicks verk gjorde världen till en otryggare plats.
11 september blev också Anna Lindh i Sverige knivhuggen till döds.
11 september dog min pappa och jag glömmer aldrig morgonen när telefonen ringde och vi fick dödsbudet.
11 september är inte bara död och elände för det är också Eriks dopdag och för det har vi hos oss haft ett ljus tänt idag.
Datumet 11 finns för oss i flera sammanhang.
Patrik är född den 11:e
Hans militärtjänstgöring började den 11:e
Min morfar dog den 11:e

I dag har varit en härligt varm och solig dag som började med promenad i skog och mark. Sen har vi mest slappat i soffan för det är ju vilodag. Gubben hämtade ett ämbar lingon ur skogen så jag rensade en stund i kväll. Erik har smått långtråkigt och det märks att storebror inte varit hemma. Svårt att aktivera en 17 åring när inget egentligen är roligt. Därför tror jag han trivs så bra i sin skola där han får jobba med händerna och skapa något eget. Vi borde egentligen fixa till ett ordentligt snickarrum här hemma också. Vem vet det kanske blir en dag, drömma får man åtminstone och det kostar inget heller.

lördag 10 september 2011

En ny pojke


                                                 FÖRE


                                                 EFTER

Jag håller på att bekanta mej med en ny pojke. Han heter Erik och bor i mitt hus hahaa!
Som sagt var det frissa dag i dag och jag fick aldrig riktigt på klart om håret endast skulle toppas eller om han skulle ta lite mer på samma gång.
Skjutsade honom till frissan och for själv för att träffa mamma så länge och trodde jag skulle dra av när jag hämtade upp honom. Då i positiv bemärkelse alltså. Jag bara började skratta och fattade inte vart han tagit vägen. Det är som om vi hade en ny pojke i huset nu och jag kan inte annat än småle för han blev på nåt sätt lite yngre och lilla uppnäsan syns tydligare (det kan jag absolut inte säga åt honom) men han blev så gullig. Själv är han också nöjd men tyckte redan det var kallt om huvudet.

Det har varit hans dag i dag för efteråt for vi till Kokkola för att inhandla kläder åt honom. Han kom med helt frivilligt fast han annars stenvägrar för det mesta. Så länge han har nåt att sätta på sej behöver han inget nytt (det har han fått utav sin pappa).
Nu fick han i alla fall nya jeans, strumpor och en college. Hittade en vit bomullströja med lite snygga detaljer som jag visade för honom men han spände ögonen i mej och förklarade sakligt att även om håret är bort betyder det inte att han blivit annorlunda. Så vi hittade en SVART college som han var nöjd med.

Det här med håret har länge varit på tapeten och när storebror snaggade sej inför militärtjänstgöringen funderade han att när han ska på uppbåd ska de nog ha på klart om han blir C karl pga astman för här blir inget hår klippt i onödan för att fara och prova på och sen efter några dagar hamna hem igen.
Nu är det problemet ur världen.

I kväll är vi bortbjudna till goda vänner. Ska bli så roligt.
Ha det bra var ni än är.

fredag 9 september 2011

Plum



Fredagskvällen med sitt mys är här och själv är jag nybadad och lagom avslappnad.
Har just tryckt i mej en superbig glasstrut med kaffet och det var precis det som behövdes för mitt välbefinnande. Varenda morgon börjar jag mitt stränga hälsosamma liv med fokus på bra mat och det går väl an så länge jag är på jobb och inte har möjlighet att flagga i kylskåpsdörren. Men ack och ve när jag kommer hem och slänger på mej hemmadressen, då blir plötsligt alla snedsteg förlåtna och inget är riktigt förbjudet. Nästa morgon börjar proceduren på nytt. Motivationen är inte riktigt på topp och egentligen är jag rätt nöjd och man måste ju unna sej gott här i livet, en dag är det hur som helst försent.

Har suttit och bläddrat i mina två deko tidningar och de är också inne på det här med höst, varma murriga färger och mys. Själv vill jag den här årstiden bona om mej riktigt ordentligt, få in mörkare färger och blir glad varje gång det regnar.

På jobbet är det mycket södernresprat nu och många längtar till solen och värmen. För mej skulle det vara rena straffet att behöva åka till värmen, fick så nog av den varan i sommar.
Det jag mest av allt vill nu är att dra gummistövlarna på och bege mej ut i skog och mark med hunden och bara andas in den friska luften och känna energin komma tillbaka. Den har varit konstant på noll i sommar.

Min yngsta är hemma och det första vi hörde när vi kom från jobbet idag var gitarrmusik. Sa åt gubben att det är ljuv musik i en mors öron efter en veckas tystnad ja om man bortser från gårdagens svaga ögonblick i dansbandsvärlden.
I morgon ska jag inhandla lite kläder åt honom och så har han frissatid. Osäkert ännu hur mycket hår som ryker, det är troligtvis helgens mest spännande sak.

torsdag 8 september 2011

Thank you for the music



Musik är oerhört viktigt för mej, ungefär som luften jag andas och marken jag står på.
Kom mej för att tvätta köksfönstren och byta gardiner och givetvis ska det vara nån musik på för allt går lättare då.
Letade i lådorna och hittade Sten & Stanleys Bröder. Jag vet, svimma nu bara inte för jag har mycket att berätta ännu. Det har varit så med mej att när jag var "ungvuxen" lyssnade jag på dansband bland mycket annat. När det i dag spelas i mina radiolurar på jobbet stänger jag genast av, kan absolut inget med deras texter om hjärta och smärta och blir enbart spyfärdig.
Idag har jag min givna favorit men också hårdrock gillar jag och skulle kunna åka med Erik på konsert men det gillas tydligen inte. Alltså är jag lite bakfram, borde väl nu börja gilla dansband, gå med plisserad kjol och ringa in till firarsvängen. Men den perioden har jag som sagt haft redan. Hoppas att detta ska hålla mej ungdomlig länge och jag kan sitta och headbanga på nåt ålderdomshem.
Tillbaks till Sten& Stanley. Alltså satte jag på deras cd Bröder och tittellåten är riktigt bra, lite gospel över det hela. En vers känner jag särskilt för: Och man kan mötas ett enda ögonblick. Sen aldrig glömma den som gick.
Så håller jag på där i köket sjunger för full hals, dock lite skrämmande att jag kan hela cd:n utantill ännu efter alla år, tar några danssteg och svischar runt med strykjärnet. Så börjar en låt och redan vid de första tonerna stannar jag upp och håller andan, Gryning över havet, den vackraste sång de har och jag som nästan glömt den. Den går på repeat några gånger.
Har varit ett par tre gånger till Kristallen och sett dem, jodå, hållit Sten i handen och så. Inget jag är vidare stolt över i dag men vad gör man. Autografer har jag på minst två cd:n och också på en lippis som ligger nånstans. Minns ännu första gången de var i Kristallen och vi stod uppe vid ölserveringen. Jag hade inte sett dem komma upp på scenen och så började de spela Spar dina tårar... det var inte så enkelt just då.
Kan tänkas att jag skulle åka en gång till ifall de kommer, man vet aldrig.
Nej tacka vet jag Hallelujah och HellsBells och sånt. Tur att man mognar...Hrm.

onsdag 7 september 2011

Som ett höstlöv



Sitter och lyssnar på Ulf Lundell och njuter av hans vackra texter.
Passar ypperligt en höstkväll som denna. Har just pratat med jägaren som idag burit omkring med granatkastare och sprungit 8 kilometer och trissat upp pulsen till max. Säker härligt efter en natt med dejour mellan 24.00 och 03.00.
Själv har jag också haft ett par vaktimmar i natt. Konstigt vad mycket man hinner tänka på där man ligger och vrider sej. B.l.a hade jag dåligt samvete över hunden som får stå så mycket i lina så därför ställde jag väckning en halv timme tidigare och var på länk med honom före jobbet. Det var rätt skönt och vi fick vara ensamma när de flesta andra låg och sov.
Så funderar man ju alltid först på sina ungar. Pratade i kväll med en mamma som har sin äldsta son i skola i Närpes första terminen och det var så bra att höra henne och hennes nojor. Hon ringde sonen flera gånger i veckan och helgerna tillsammans med barnen hade blivit så mycket viktigare. Precis som jag känner det och vill inte kursa eller dylikt en lördag när jag kan vara hemma med de mina. Trodde jag var ensam men det är jag tydligen inte.
Har varit till frissan och piggat upp mej själv med lite färg så nu matchar jag löven där ute. Det bästa är att det glittriga försvann, tur att det finns hjälpmedel.
Erik ville också ha frissatid för att få bort det risigaste och jag sms:ade honom tiden och skrev att vi tar väl kort den här gången.Svaret kom snabbt tillbaka: Spela int dumb ny!

tisdag 6 september 2011

Hatten av



Det finns de som är så modiga och jag beundrar verkligen såna.
Den finaste rockmorsan har i dag åkt långa vägar för att få rehabilitering. Ett ställe som lär vara det bästa möjliga för hennes sjukdom. I 3 hela veckor ska hon vara borta och dessutom går den på finska. Hatten av säger jag bara och önskar henne allt gott.

Idag har vi ett riktigt höstväder, kanske just för att grillarna igår åkte på vinterförvaring. Löven singlar ner från träden och en massa äpplen låg på marken bara att plockas upp. Vore ett ypperligt tillfälle för mys under filten men ett lika bra alternativ är att tillbringa kvällen med goda vänner som jag tänker göra. Hoppas på mycket skratt, är i stort behov.

måndag 5 september 2011

Definitivt


Hos oss är sommaren från och med i kväll definitivt över.
Därför att gas och kolgrillarna är putsade, inoljade och lagt i vinterförvar för att igen plockas fram lagom till Vappen. Roligare att ta fram en putsad grill än en som blivit bortglömd.

Bortglömd.
Det vill ingen vara.
Ändå kan man känna sej smått bortglömd
när man inte tar för sej utan drar sej undan i stället.
Inte är den som hörs och syns och är duktig i andras ögon.
Bortglömd.

Vacker kväll har vi haft och gubben och jag satt och drack kaffe där ute, var det sommarens sista?
Vemodet lägger sin slöja i kväll.

söndag 4 september 2011

Söndagkväll



Inget nytt under solen här inte.
Söndagarna känns färdigt utstakade och det är bara att följa. Från morgonen när pojkarna ännu sov for gubben och jag med hunden ut i skog och mark. Jag klättrade upp i ett nybyggt rådjurstorn efter att gubben fått lurat mej dit. Höjdrädd som jag är sa jag att jag inte kommer att klara mej ner utan han får lov att hämta mat åt mej. Nåja så farligt var det inte men det var dåligt planetat när man skulle ner för det fanns inte just nåt att ta tag i. Härligt väder och doft av bark.

Sen är det att tänka på mat och då menar jag rejäl husmanskost för vår jägare som har lång väg tillbaks varje söndag. Mos och kalops och till efterätt äpplen under havretäcke med grädde blev det idag. Söndagar känns det som om jag inte gör annat än står i köket men in i veckorna är det desto enklare.
Efter eftermiddagskaffet får vi ställa oss mot busstationen som så många andra föräldrar. Nästa helg sitter han fast visste han redan men veckan efteråt kommer han hem på torsdag. Ny utbildning börjar den här veckan.

Så får lillebror börja tänka över vad han ska ha med sej och den här veckan hamnar han i lingonskogen så stövlarna skulle med. Småsur var han över detta eftersom han själv inte i misstag sätter ett lingon i munnen. Fattar inte varför han ska plocka åt andra.

Så har de då båda åkt iväg och huset är tyst och stilla från surrande datorer, diskussioner, gitarrer och munspel. Går förbi deras rum och sängarna är prydligt bäddade och allt på plats. Lillebror har som vana att torka damm före han åker iväg, det är nåt som han gör av egen fri vilja och det gläder mor.

Själv ska jag ligga utslagen i soffan och försöka fatta att en ny arbetsvecka faktiskt börjar om några timmar. Vart tog helgen vägen?

lördag 3 september 2011

Filmen Iris


En bra dag håller på att gå till ända.
Vi har i kväll varit på bio och se filmen Iris, en mycket sevärd och vacker film som jag rekommenderar till alla.
Erik har idag haft hjälp av storebrors kunskaper när det gäller att göra ritningar på datorn. Erik har gjort det mesta själv men fick goda råd och tips. Alltid bra att vara två.


Själv har jag bakat semlor, krattat löv och rensat ogräs från gårdsplanen.


Plockat in fallfrukt, de sista hallonen, paprikor, squaschen och rabarber som jag skar i rejäla bitar och frös in. De åker i saftmajan när det passar nån gång.


Zeb däremot har inte gjort så mycket.

fredag 2 september 2011

Min karriär inom idrotten


Har ingen aning när världsmästerskapen i friidrott ta slut men jag hoppas det är snart. Hatar det så innerligt och är inte det minsta intresserad, dessutom har jag inte hört om nån kanonframgång för någon finländare.
Hos oss ska det bandas i tid och otid för nu är jag gift med en fanatiker av tv program som detta och det driver mej till vansinne. Före vi kommer iväg till jobbet har tv:n varit igång minst två gånger redan. Så smyger han upp tidigt om morgnarna med kudde och täcke och ligger i soffan och tittar. Tror att jag inte ska veta när han far men han är ingen ballerina om vi säger så när han parerar mellan sängen och skrivbordet för att hitta till dörröppningen.

Nu är det faktiskt så att jag själv idrottat i min gröna ungdom, jojo det kanske ni inte trodde.
I barnträdgården var jag en hejare på skidåkning och klådde alla i skidtävlingen fast jag fick stanna i spåret och binda skosnörena. Fick en pappersmedalj som var guldfärgad och små chokladpåskägg och jag var stolt, så stolt.
Men redan i lågstadiet blev byxbaken för tung och jag tog i för kung och fosterland i början när alla såg på men upp i skogsbacken var jag redan slut och fick stanna för att pusta. Men det såg bra ut i alla fall så länge folk såg mej och det var huvudsaken.
Så försökte jag på orientering men det blev dock bara en gång för jag hittade alla kontroller men inte en endaste var på rätt ställe och det fick funktionärerna att skrapa sej i huvudet. Den karriären blev kort.
Så var jag med i Falken. Kula var min grej och jag tjatade om en egen kula med mamma och vi for till stan. Mamma tyckte de var hiskeligt dyra men försäljaren lovade oss en 3 kilos kula för 50 mark. Han berättade om flickor som satt på hans trappa till affären på lördag mornar stupfulla och som hade kissat på sej och fick kanske mamma att tro att om inte hennes dotter fick en kula skulle hon sluta på samma vis.( Gudarna ska veta att jag kissat på mej i mina dar men det är en annan historia.) Så jag fick min kula, blå och fin.
Så blev jag intresserad av spjut och där kunde jag faktiskt ha blivit någonting för jag hade "kastarm" fick jag veta av både tränare och jumppalärare. Men nu var det så att jag ännu i 10-12 års åldern var den värsta mamis som skådats så jag tränade duktigt men tordes aldrig åka i väg på några större tävlingar.
Den största framgång jag hade blev dock i diskus. Blev uttagen till ÖID mästerskapen på centralidrottsplanen i Jakobstad och tog där en silvermedalj. Den kan jag faktiskt vara lite mallig över än idag. Minns hur stolt jag var när jag klev upp på prispallen och hela läktaren var full med folk som apploderade.
När gubben kommer dragandes med att han blivit kommunmästare på 1000 meter då får han höra om min silvermedalj i ÖID mästerskapen och alltid när jag hittar den i mina gömmor går jag och visar upp den för gubben och barnen och försöker få dem att förstå hur stort det är och att de faktiskt kunnat se sin mamma på VM i tv bara hon inte varit en sån mamis.

torsdag 1 september 2011

September


Så kom då äntligen september som jag väntat på.
Det är nu vi kan frossa i tända ljus, plädar och stickade sockor.

Med anledning av kalendern vill jag meddela att Leonard fyller år denna månad, det får vi inte glömma. Sen har jag från säkra källor fått veta att han är färdig i studion och alla låtar är inspelade men vi får ge oss till tåls allt till våren 2012 före den släpps och den mina vänner kommer att vara värt allt väntande.
Men så länge vi väntar på den kan vi gotta oss åt hans son Adam Cohen.

(Bilden från nätet)

Adam är ute på turne men kommer troligtvis inte till Finland. Dock kommer han till Stockholm och Göta Källare och jag har ju föreslagit åt gubben att vi kunde ta en snabbvisit jag som blivit så bra på att flyga. Men se nu skulle det inte duga, så Adam får jag knappast höra live. Men skulle det ändra i turnelistan och Helsingfors skulle komma med då vet ni vart jag åker.
Adam har en superfin röst, i ärlighetens namn bättre än vad fadern hade i hans ålder och han sjunger med samma inlevelse och intensitet.
Den 3 oktober kommer han ut med en cd och jag har tjuvlyssnat lite och ojojojoj...
Gissa vem som kommer att ha den i sin samling?

Nu ska jag bege mej till Purmo för en träff med en rockmorsa.
See you!