Musik är oerhört viktigt för mej, ungefär som luften jag andas och marken jag står på.
Kom mej för att tvätta köksfönstren och byta gardiner och givetvis ska det vara nån musik på för allt går lättare då.
Letade i lådorna och hittade Sten & Stanleys Bröder. Jag vet, svimma nu bara inte för jag har mycket att berätta ännu. Det har varit så med mej att när jag var "ungvuxen" lyssnade jag på dansband bland mycket annat. När det i dag spelas i mina radiolurar på jobbet stänger jag genast av, kan absolut inget med deras texter om hjärta och smärta och blir enbart spyfärdig.
Idag har jag min givna favorit men också hårdrock gillar jag och skulle kunna åka med Erik på konsert men det gillas tydligen inte. Alltså är jag lite bakfram, borde väl nu börja gilla dansband, gå med plisserad kjol och ringa in till firarsvängen. Men den perioden har jag som sagt haft redan. Hoppas att detta ska hålla mej ungdomlig länge och jag kan sitta och headbanga på nåt ålderdomshem.
Tillbaks till Sten& Stanley. Alltså satte jag på deras cd Bröder och tittellåten är riktigt bra, lite gospel över det hela. En vers känner jag särskilt för: Och man kan mötas ett enda ögonblick. Sen aldrig glömma den som gick.
Så håller jag på där i köket sjunger för full hals, dock lite skrämmande att jag kan hela cd:n utantill ännu efter alla år, tar några danssteg och svischar runt med strykjärnet. Så börjar en låt och redan vid de första tonerna stannar jag upp och håller andan, Gryning över havet, den vackraste sång de har och jag som nästan glömt den. Den går på repeat några gånger.
Har varit ett par tre gånger till Kristallen och sett dem, jodå, hållit Sten i handen och så. Inget jag är vidare stolt över i dag men vad gör man. Autografer har jag på minst två cd:n och också på en lippis som ligger nånstans. Minns ännu första gången de var i Kristallen och vi stod uppe vid ölserveringen. Jag hade inte sett dem komma upp på scenen och så började de spela Spar dina tårar... det var inte så enkelt just då.
Kan tänkas att jag skulle åka en gång till ifall de kommer, man vet aldrig.
Nej tacka vet jag Hallelujah och HellsBells och sånt. Tur att man mognar...Hrm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar