Tror det var de sista blommorna från trädgården jag plockade in i morse.
Frosten hade lagt sej som ett vitt täcke på gräsmattan i natt och detsamma kommer att hända denna natt. Annars har vädret varit otroligt fint i helgen och jag hoppas ni tagit tillvara de härliga dagarna. Gubben och jag for på promenad med hunden så länge pojkarna ännu sov och luften var kylig men före vi var hem igen värmde solen så skönt. Den här höga klara luften har jag längtat efter.
Annars gillar jag inte söndagar för det är splittringens dag i vår familj och den gör mej inget gott. Bara titta på klockan hela tiden och buss att passa och hinna säga allt det som känns viktigt och ändå blir det ganska tyst i bilen på väg mot stan och så plötsligt sitter jag ensam i bilen på väg hem igen. Jag kommer aldrig att vänja mej.
Det känns annorlunda med Erik. Han far till skolan som är självvald och han trivs och får utlopp för sin kreativitet och har vänner sen länge tillbaks omkring sej. Så är han aldrig långt borta. Men Patrik har inte så mycket att välja på, han bara får finna sej i situationen och så är han den tystlåtne pojken och ibland fast vi pratar mycket kan det vara svårt att veta hur han känner och hur han har det. Då tar det lite extra att se honom ge sej av. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? Det har väl aldrig varit lätt.
Typiskt söndagkväll när mitt innersta är i uppror och känslorna flödar. Det är då tankarna irrar omkring och inte hittar fotfäste. I morgon känns allt bättre igen.
Så har jag en vecka framför mej med mycket roligt att se fram emot och jag tänker ta tillvara varje stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar