Silverlera

Jakarte hade ordnat med en kvällskurs i silverlera som jag har deltagit i.
Jag är en total smyckesfreak och vad kan väl då vara roligare än att designa sitt eget personliga smycke.
Hon som höll kursen var finskspråkig-lucky me! Men jag höll mej tätt till en jag kände från förr och hängde med i det mesta, tror jag. Så råkade jag bli ensam med den finskspråkiga vid brännugnen och fick en lång predikning om olika brännugnar och de som har en temperatur på 800 grader och de som har 500 och hur silvret reagerar beroende på ugn och tid. Där stod jag hummande och nickande och emellanåt sa jag ett förvånat jassååå! och höjde på ögonbrynen så hon skulle fatta att detta var revolutionerande för mej. Om mina jassååå kom på rätt ställe har jag ingen aning om men jag lär inte träffa henne på ett tag.
Men visst var det intressant att först göra en prototyp och sen ta fram silverleran och göra en likadan. Så skulle det torka och sen i ugn. Därefter patineras för den som ville vilket gjorde smycket lite mörkare och enligt mångas mening också en dyrbarare look. Så var det att gnida som attans med skoputsmedel och borra hål för öglan.
Riktigt roligt med smakar det så kostar det. 30 euro för leran,öglan och bränning. Kedjan är en av mina gamla.