Målarkursen drog igång i kväll och jag har aldrig varit så oförberedd som nu. Tittade igenom mina saker i går och kunde konstatera att jag endast har några papper kvar och det är inte likt mej.
Ungefär det samma kan man säga om mitt målande, oförberedd och näst intill panikslagen när jag märkte hur osäker jag var. Jag kluddade på med färger hit och dit och använde flera pensar, jag som annars använder högst två hade nu fem igång.
Det är alltför länge sen jag målade och alldeles för sällan det visade sej i kväll. Men min målarfröken tror stenhårt på mej och det är en tröst mitt i eländet och hon sa att det är precis som med "pedasi" har du en gång lärt dej så finns det där det är bara att öva.
Nåja målningen som jag såg framför mej i soptunnan redan fick några extra penseldrag efter goda råd och när jag kom hem och fick se den i annat ljus var den trots allt inte så dum.
17 akvarellister var vi i kväll, både nya och gamla. Två herremän och det är alltid trevligt för oss kvinnfolk. Den ena har varit med förut men det känns säkert roligare för honom att få en karl till sällskap. Den gamla sa åt den nya att han inte behöver vara rädd för kvinnorna, det är som där hemma att bara man pajar dem lite emellanåt så går det riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar