När alla blommor slutat blomma

När alla blommor slutat blomma, vad gör jag sen då? Så tänkte jag i morse när jag klippte in en bukett med de allra första morotsblomstren. Vilken glädje de förärat mej andra halvan av sommaren mina blommor. I går blev det en bukett till mormor och morfars viloplats som mamma hämtade. 

Tog en liten promenad med Bonzo på morgonkvisten, några hundra meter. Räckte gott och väl till med med mitt flås och ork. Längtar tillbaka till det normala nu.

Blev lycklig när jag hittade ett nystan med tjockare garn häromdagen i mina gömmor. Yxade till en mössa som har varit lagom göra, tog en bild och skickade åt mamma och syster om de kommer med mej till Helsingfors alls om jag kommer i min nya hemstickade. Haha. Senast vi var hade jag basker, för i huvudstaden kan man gå lös på sånt man inte går in till Prisma med i Jeppis ens.

Annars är det nog väldigt långtråkigt i huset. Håller fyr i vedpannan och skrollar på tv:n. Ringde min ena farbror för att få lite hum om hur farmor har det och där är det oförändrat, alltså rätt bedrövligt. Men hon lider inte av frånvaron av mina besök och det är ju en tröst, det är jag som lider av att jag inte kan besöka just nu.

Hösten känns i luften i dag, kallare, råare, gråare. Jag längtar till stickade plagg och goda grytor. men än blommar mina blommor.

 

Positiv

När jag ändå sitter här vi köksbordet ska jag göra ett litet inlägg. Har just ätit hemmagjord "glass" som inte alls är glass men kall och som bomull mot en ond hals.

Det gick ju så att efter två timmar i arbete i torsdags fick jag plötsligt förkylningssymtom och fick bege mej hemåt. Fredag morgon visade testet två streck och sen dess har det bara blivit värre. Snuva hosta ont i halsen och huvudvärk. Dåligt med sömn om nätterna och lika på dagen, så fort jag lägger mej så börjar hostan.

Så vi är tre stycken med tråkiga dagar här nu och Bonzo suckar högt och ljudligt när han slänger sej på golvet som för att riktigt visa hur uttråkad han är. 

Inget tar ju paus fast vi gör det så i växthuset mognar tomater fortare än vi hinner äta undan.

Så i morse ryckte jag upp mej en stund och plockade in två stora bunkar med tomater som kokades och mixades till tomatsås som jag sen frös in i mindre portioner att ta fram till köttfärs sen. Sen var det bara att lägga sej igen totalt utpumpad och andfådd. 

Jag har varit nere till ån med Bonzo ett par dagar nu, räcker gott och väl. Gubben börjar väl ändå vara på bättringsväg så han går lite längre med honom men klart är det för lite motion ändå men han får nöja sej nu bara. Jag tar i alla fall med honom i kopplet när jag går en trädgårdsrunda eller så bara för att han ska få se nåt annat än två slagna hjältar på varsin soffa.

Satt länge i dag och bara njöt av åns porlande ljud. Finns det nåt mera rofyllt.

Till och med Bonzo såg alldeles salig ut.

Äntligen börjar morotsblommorna visa färg, de har tagit god tid på sej.

I kväll när jag klippte bort halvgamla dahlior roade det mej att arrangera dem så får de ett par dagar till på sej.

 

Hösten - nystart

Till först vill jag visa ett ganska lyckat foto vi fick till i går av Bonzo mitt i gräsklippningen. Och inte minst för de välsvarvade benen i bakgrunden!

I dag är det 4 månader till julafton och Bonzo hittade årets julgran och skulle ha med den hem för att kläs med all makt.

Det var ett riktigt slitgöra och till sist tröttnade han. Jag tröstade med att vi har gott om tid att hitta en perfekt ännu och så småningom lät han sej nöjas med det.

I stället åt vi blåbär och njöt av höstens alla vackra ting.

Hösten ja, den är som en nystart mera än vid nyår tycker jag. Som att få en chans att förnya och förändra. Jag har som exempel anmält mej till nåt jag aldrig sysslat med och hoppas väl lite på en ny hobby. Mera om det sen när det är dags. Så mycket annat förändras väl inte, hoppas på långa härliga vandringar i skog och mark. Drömmen vore att få ta Bonzo med på vandring till mera lappländska marker men han behöver nog mogna till först.

Nu ska vi först ta oss ur den här coronaskiten, jag har inga symtom ännu men det gör ju att det hela förlängs. Vad jag sett av det hittills hos oss är jag glad att vi varit kloka nog att ta alla vaccinsprutor som erbjudits. Detta är inte att leka med.

 

Corona in the house

Så var vi där, gubben har Corona och själv går jag som på heta stenar. Känner efter om det inte bränner lite i näsan, går jag inte omkring och harklar mej, värker det inte konstigt i högra sidan av bakhuvudet, frågetecknet är många. Men än så länge är jag vid god vigör, klipper gräsmattan som bäst och pausar nu kring kvällsmaten för att sen fortsätta. Måste ju försöka få världen färdig i fall vi blir sängliggande båda två.

 

Mys tider

Alla årstider och väderlekar har sin charm och Bonzo är inte sen att dra nytta av stunder i soffhörnet.

Ja jag sa det, att du är inte sen att dra nytta av soffstunder. Min lilla myspysare.

I kväll öser regnet ner igen och det är lagom slött och tanken på måndag gör inte att jag hoppar högt precis.

I går var vi till Kokkola för inköp av skor, nåt klädplagg, träningskläder och träningsgrej. För att orka i värmen blev det is cappuccino med vitchoklad och mozzarella croissant vid Espresso house.

Resten av dagen hemma med denna goding och försöka hålla honom på de svalaste ställen.

Sen härlig kvällslänk med vinden i håret.

I dag på lunch till Tallbacka med en blomsterbukett och två påsar tomater.

 Och i kväll står vi här sida vid sida och ser på regnet som bara öser ner. Mysigt ändå att få tända ljus och känna lättjan ta över. det är mysiga tider på kommande.

Tuff första vecka

Det blev en tuff första vecka i arbetet. Hettan och den höga luftfuktigheten har gjort att jag (och alla andra) har varit total dränerad vid arbetsdagens slut. Men själva uppgifterna har varit helt ok och till och med fast det är gubben själv som delat ut arbete till mej har jag varit både lugn och foglig haha!

Kvällarna har mest gått åt till att samla ihop sej för nästa dags svettpass. Jag har suttit och stickat och gjort klart ett framstycke till ett sommarlinne i bomull. Lever på hoppet att det kommer en till sommar.

Njutit av allt vackert, som syrenhortensian som exempel. Den har aldrig blommat så mycket som nu.

I går kväll plockade jag ihop alla vackra blommor till en bukett som jag förde åt svärmor. Så glad att vi har svärföräldrarna nära och att de ser efter Bonzo när behov finns.

Som i morse när åskan gick då vi skulle till arbete. Utan dem hade jag fått stanna hemma tills det lugnat sej då Bonzo är så rädd. Nu fick han komma in till dem strax efter klockan sex och äta sitt morgonmål i lugn och ro, och vara tillsammans med någon tills det värsta var över.

I kväll brakade det lös värre än nånsin. Men i lugnet före stormen hann vi ner till ån för att springa i det höga gräset.

Bonzo passade på att ta fredagstvagningen. Sen blev det mörkare och mörkare skyar och vi hann in med nöd och näppe innan stora tunga regndroppar föll och allt brakade lös.

Men fredag, igen har den dagen fått en helt annan innebörd än under semestern. Ivrig som ett barn tog jag emot den här dagen och glädjen att gå genom ytterdörren mot en helg i frihet är oslagbar. En sån härlig känsla.

 

Första dagen och sommarkväll

Första arbetsdagen avklarad och det gick riktigt hyfsat. Sånt som retar försökte jag låta flyga iväg över huvudet och hålla mej kvar i sommarkänslan. Det är en nödvändighet för annars blir hösten lång. Härligt att träffa arbetskamraterna och pauserna blev onödigt långa när vi skulle ventilera våra sommarupplevelser, visa bilder på både bröllop och nyanlända barnbarn. Vad skulle ett arbete vara utan arbetskamrater?

Hemma var det full sommar och jag har stornjutit av kvällen. Trivs så bra när jag får gå med vattenkannan och vattna. Sen kollrar jag bort mej med att klippa bort gamla blom och så ser jag nåt som behöver stödas upp eller bindas och det tar liksom inte slut i första hand.

Hoppas vi får en lång och fin höst, det är ju nu man får skörda för sina mödor tidigare i sommar.

Satte mej där ute med stickningen och nån på andra sidan av nätdörren undrade hur jag kunde glömma bort honom. Lilla vän <3

 

Härliga minnen från sommaren

Det är så sorgligt att det känns som om sommaren är slut bara för att arbetet tar vid igen. Vi kan ju ha hur många fina sensommardagar som helst ännu framför oss. Som i dag som exempel, hur härligt som helst. Men friheten, den friheten...

Jag har haft en alldeles underbar sommar, finns verkligen inte mycket att klaga på. Höjdpunkten var så klart bröllopet, finns det nåt härligare än att få glädjas tillsammans med sina unga. 

Har frågat om lov redan att brudparet om att få lägga upp några foton så här kommer några. Här min kära familj och Lottas mamma och bror. Att ha en björkalle´ och sol för gruppfotografering är inte så dumt.

Lillebror agerade chaufför under dagen.

 Så klart skulle jag hålla tal till brudparet. Hjärnan rann ut redan där i kyrkan så jag fick ha luntlapp och glömde ändå några punkter.

Ja det är sådana goa minnen man spar där längst in och plockar fram titt som tätt. Tacksam över att få vara med och uppleva.

I dag blev det blåbärspaj med vaniljsås till kaffet och riktigt gott för en som nästan ätit sej fördärvad på glass i sommar. Tror inte jag ätit så mycket glass nån sommar tidigare. Men fy tusan då det är så gott!

Blir nog till att detoxa snart men inte riktigt än...

Lillpojken ska få kämpa med några varma dagar framöver verkar det som. Men han gräver sej en grop, lite djupare för varje dag och lägger sej i den och väntar på svalare tider. Tids nog kommer de.

Gårdagen

Bonzo har blivit bortskämd under semestern att få en länk redan från morgon. På måndag blir det nygamla rutiner igen.

Gårdagens ljuvligheter. Att plocka näven full av olika bär och bara trycka in i brödhålet är ju lycka. Det är så här bär ska ätas, i frysen lämnar de ligga.

Sen söker man sej in i växthuset och trycker in ett par tomater.

Resten av de mogna plockas in.

Satt med stickningen och släckte törst med en ny upplevelse som mest smakade diskmedel, usch. Men pluspoäng för utseendet. Det var det som fick mej på fall, de veta vad de göra.

Gubben överraskade med att komma hem tidigt. För att ta mej med på en liten peedasrunda...

Vi for mot Lappfors och valde alla sidovägar det gick, svängde in efter Smedasvägen och på det viset fick jag åka över gamla åbron även i sommar som jag haft som tradition nu några år. Trodde faktiskt inte det skulle bli denna sommar men sista semesterdagen hände det.

Tog vägen över till Purmo som går via Ålandet och vid den bron bad jag gubben stanna. Hit brukade farmor och jag cykla om somrarna när jag var på lov hos dem. Jag på farmors gröna 3 växlars Nopsa och hon på sin gamla mommoped. När vi släppte nerför sista backen före bron brukade hon ropa "Nö far vi håålt! Det lär vara nån gammal tant som gjort det i tiderna och som fastnat som ett uttryck.

Vid Mosavattnet svängde vi in och här finns inget annat ord än rofyllt att tillägga.

Sländor var enda livstecknet och jag fångade en suddig på bild.

Ja och så vi två då förstås.

Rullade vidare mot Lillby och in på några sidovägar igen för att sen svänga in efter vägen till Fagerbacka fäbodställe.

Slumrande toner.

Och äntligen, äntligen var vi framme vid Uffes och Club Sandwich som jag haft i tankarna i två månaders tid sedan sist. Nu behövde lagren verkligen fyllas på.

Tro nu inte att det blev raka vägen hem efter Nådjärvvägen, nej nu skulle det peedas via Pertanvägen för att inte behöva fara fram så mycket på den håliga och dåliga vägen hem. Vilken omväg det blev och jag höll på att surna till. Dessutom höll jag på att få kramp i lårmusklerna, nåt som jag får vid längre sträckor. Om jag dricker för lite eller om de helt enkelt inte håller pall för trycket vet jag inte. Så vid Nådjärv rastplats satte vi av för att jag skulle få skaka liv i benen. Där svängde vi också in mot Gränlandet för att få en kortare väg hem. Det var faktiskt minimalt med asfalt under däcken på de 68 kilometrarna det blev. Ack så skönt att komma hem och sätta bastun på värmning. Och där hade min surhet också försvunnit. I sanningens namn var det en härlig eftermiddag vi fick.