Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 31 juli 2014

Restgarn


Under de hetaste sommardagarna när svetten rann som små rännilar utefter ryggen satt jag i godan ro och stickade. Har en del restgarn och då kom jag på att här ska randas hejvilt till långskaftade sockor som jag sen ska använda i fabriken i vinter. Tänker ta dem med redan på måndag för se den här väderleken kan slå om på ett ögonblick och rätt som det är sitter vi med  snö upp till knäna.
Det har ju förvisso utlovats + 30 grader på måndag...
Hade en liten Purmotös på besök i dag och hon blev förtjust i mina sockor och skrattade hjärtligt åt dem när hon drog på sej en socka och den täckte hela hennes ben. Så sa hon att hon också vill ha sockor som moster och vad gör man inte för en bedjande blick liksom. Jag drog fram mina garnpåsar och hon fick välja färger medan hon satt och fnissade belåtet.
Så nu är jag på gång med ett par nya sockor, dock i storlek mindre.

Efter oväder


Glad att jag fotade lite blommor igår för efter ovädret som drog fram är väl det mesta slaget samman och sönder.
Det står vatten i diket runt gårdstomten och det är väldigt sällan det händer, typ vid vårflöden och sånt. Det mesta ser tilltufsat ut men fixar sej troligtvis under dagen, fast eftermiddagen till ära utlovas mera åska och dunder.
För att inte tala om björkfröna som är precis överallt! Det fullkomligt regnade frön igår när vinden tog i och nu har vi dem överallt, i sängen, i hundpäls, i utemöblerna och ja, de fastnar under skosulor och barfota fötter och följer gladeligen in. Har dammsugit bort det mesta av dem men vet att de kommer följa in i flera dagar framöver.
Jag har ärende uppe på vinden men har dragit mej för det hela semestern. Inte direkt mysigt under plåttaket kan jag tänka mej. Men nu är det mulet trots att luften är rätt kvav och verkar vara den mesta dagen hittills. Så jag får ta min vattenflaska, spänna musklerna och rota runt där en stund, det är nämligen loppis på gång och jag har anmält mej för ett bord vid byagården i Ytteresse.


onsdag 30 juli 2014

Så mysigt


Så kommer de sakta smygande.
De där sena kvällarna när det skymmer och det känn helt okej och lagligt att tända ett ljus eller en lampa. I går kväll var en sån kväll.
När jag kom hem efter en härlig "samtal om livet" kväll med min fina barndomsvän. En kväll vi spenderat i sköna soffor i trädgården och svepte in oss i filtar när solen bleknade. En kväll när vi konstaterade att vi hittills kunnat leva på vår ungdom och skönhet men nu kommer in i en fas när vi får hjälpa kroppen lite extra på traven, t.ex hitta de gömda magmusklerna och sånt som håller uppe hyddan.
Då när jag kom hem var det en föraning om höst i luften. Nästan kyligt och gräset vått av dagg, luften hög och klar. Och inne var det rätt mörkt där familjen satt och såg på tv och jag knäppte på den lilla bordslampan. Lampan som i går fick en ny gullig skärm tack vare Blossoms outlet som jag råkade springa på i stan. 5 euro så fick vi nånting nytt och smågulligt i vårt kök.
Snart är de här de mysiga kvällarna.

tisdag 29 juli 2014

Klocklös


Det börjar kanske bli tjatigt men nog är det skönt med semestern och den här värmen.
Det är klart att lite svalare har heller jag inget emot men jag gillar att komma ut på mornarna och känna solens strålar smeka huden.
Så det här att vara klock och tidlös. Skulle ställa mej för bankärenden i dag och konstaterade att klockan var halv fyra och då stänger de. Hade absolut ingen aning om vad klockan var. Blir att göra ett nytt försök i morgon.
Har hämtat ett bokpaket från posten idag. 4 stycken inbundna böcker för ynka 11 euro. Bokrea när den är som bäst. I vanliga fall får du knappt en halv inbunden bok  till det priset. Tror jag har 6 böcker olästa nu och håller på med en sjunde så vill det sej är resten av året räddat. Beror bara på i vilken fas jag kommer befinna mej i höst.


I kväll ska jag och hälsa på min barndomsvän och det ska bli så roligt. Är så väldigt sällskapssjuk nu just.

måndag 28 juli 2014

När åskan tar över


Det har varit en lång och seg måndag.
Kanske för att jag steg upp med tuppen för att hinna säga hej åt en arbetsåtervändare.
Kanske för att det åskat hela eftermiddagen och tryckt ner mej i nått modd som jag inte kan förklara. Faktiskt också första dagen som jag slängt mej på sängen och jämrat mej att nu är det för varmt. Det var nångång mitt i dagen när världen och vinden stod stilla. Sen har det fläktat ganska skönt och har man dessutom sökt sej i skuggan har det gått att leva med.
Men annars har jag inte gjort något av större betydelse, klippt ner lite lavendel, sålt en byrå, plockat in lite vinbär ( de vita verkar vara färdiga) och stickat på mina långskaftade sockor. Ja jag förbereder mej smått på den kommande vintern och för att inte tala om en kall och dragig arbetsplats där sockorna ska användas.
Skördetiden börjar vara här.
Tänkte på det när vi satte oss ner för att äta i dag. Nypotatis ur fammo och faffas land, morötter, sallad, persilja och tomater från egen odling, grillkorv från...nå det vete fåglarna och kanske lika så bra det. Men hur som helst så känns det bra och smakar gudomligt. Körsbär äter jag dagligen och det första hallonet slank ner i dag. Och vinbären då förstås. Just det här att gå omkring och plocka i sej smått och gott ur egen odling, finns inget Prisma som slår det.
Att ha tillgång till ån när man känner och har lust för det, att bo på landet med skog och åkrar som närmsta granne. Blir alldeles rusig av bara tanken.
Tanken på hur bra vi har det vi landsbor, frihet natur och stillhet. Bara att ta för sej och njuta.

Trolskt


Det blev riktigt fint sent i går kväll.
Efter åska och regn kom solen tillbaka med full styrka och värme. Sen när solen sjönk och det blev svalare i luften kom dimman sakta svepande över markerna.
Det kom nån katastrof film om hajar på tv som skulle ses på men jag tog simdräkten och mobilen ner till ån för dagens sista dopp. " Ifall jag inte kommer tillbaka har nån haj säkerligen tagit sej en kvällsbit" sa jag.


Fasiken alltså, jag har en hares hjärta och en fantasi mer än ett dussin 5 åringar tillsammans.
Där jag vadade ner till djupare ställen stirrade jag som en hök ner i vattnet. Det var alldeles tyst, inte en krusning på ytan och en dimma som svepte längre och längre in. Kastade mej i och sprattlade vilt omkring som för att skrämmas. En haj hade verkligen blivit skräckslagen av mina sprattlingar och flytt. Jajjamensan! Hastigt opp igen och jag kunde pusta ut och pulsen lägga sej i mera normala nivåer.


Måndag morgon och den yngsta i familjen återvände till arbetet efter två veckors semester. Det gjorde att jag kom mej upp mycket tidigare och det var riktigt skönt. Tog en kort promenad med hunden och gjorde undan lite småsysslor som lämnar för att det är för varmt och ingen orkar. Det var molnigt och svalt och jag hoppades att det skulle fortsätta så där jag sen satt med min kaffekopp.
Men nej solen hittade sin väg ut genom molnen och värmen steg direkt.



Så har sista semesterveckan inletts och det känns helt okej.

söndag 27 juli 2014

En tur till havet


På cykeltur till Fäboda i dag.
Tänkte nog först när gubben kläckte ide´n att det orkar jag aldrig. Men envisheten tog över och det var ingen match alls när vi hade drickpauser och vinden fläktade.
Vi har bekanta som har husvagn där men tyvärr var de inte på plats, det hade varit så skoj att överraska dem, ungefär som i Gevaliareklamen. Men vi kände oss som hemma och låste våra cyklar där, tog oss in i förtältet för att byta om till simppare.
Vi meddelade dock grannarna att jag var släkt med vagnsägarna för annars vet man inte om vi skulle blivit anmälda. Vilt främmande folk som bara tar för sej.
Så simmade vi omkring i havet en god stund, vadade över till några klippor längre bort och satte oss i solen för att torka och vinden var så skön.
Tillbaka till vagnen för att byta om och gick sen till kaffestugan för kaffe och smörgås.
Det gick väl som så efter att jag pratat med ägarinnan att vi nånstans på vägen har mötts när de var på väg dit. Så kan det gå men ännu är ju säsongen inte över så kanske vi träffas där ännu.


När såna här gulligt vaggande individer möter en på vägen måste man ju bara stanna. Inte blyga alls och det var massor av dem.


Halva vägen kvar så tyckte jag att det såg oroväckande mörkt ut mot hemtrakterna. Så vi la i en växel till ifall att.  Tog inte länge förrän vi såg blixtar och dunder. Trampade som ett svin och pulsen var säkert uppe i flera hundra. Försökte klara oss undan regnet men det gick inte.
Det var över oss på ett ögonblick och visade ingen som helst barmhärtighet. Jag som drog så mycket väder efter den snabba färden tänkte nästan drunkna i det. Och ingenting såg jag framför mej och fick helt enkelt stanna och vända ryggen till. Vi tog skydd under ett biltak på en gårdsplan och väntade en stund före vi fortsatte. Vi var verkligen inte långt hemifrån då längre men det gick helt enkelt inte att se nåt framför sej.
När vi kom hem och jag tog av mej skorna rann det vatten ur dem och gubbens hjälm var full av grus och lera som skvättat upp.
Så efter vilostund och mat är jag nu rätt mör i kroppen men det ska ju kännas att man haft en heldag denna julisöndag. Min mamma fyller år i dag och befinner sej troligtvis just nu på en båt mellan Mariehamn och Stockholm. Älskade mamma om du läser detta: hoppas du har en fantastisk dag, du är så värd det.

lördag 26 juli 2014

En hemmakväll i trädgården


Poollycka med skräckblandad förtjusning.
Ja så kan man kalla det när Zeb i dag plötsligt blev med egen pool. Han har ju ett sår mellan två tår och för att inte göra saken värre tar vi inte med honom till ån nu på ett tag. Men stackarn gråter varje gång vi tar simpparna på och går iväg och lämnar honom i linan.
Men fammo och faffa hade en överlopps bassäng ( de har för det mesta saker man behöver) och nu har han en lyx som heter duga.


Hur roligt som helst tycker han kanske inte att det är men trivs när vi kastar i hans kompis grisen och nån boll. Då är han kvickt efter dem men lika snabbt därifrån. Men bara han får blött magen lite är väl huvudsaken.


Fast visst är det skönt att sitta med rumppen i blöt i palmernas skugga och blicka ut över fälten...

Nu har vi satt punkt för Jakobs dagar och det kan sägas att det inte blev mycket.  Det blev Esa, mattorget och igår kväll var vi till skolparken för att höra på Henric Blomqvist and friends och minglade sen en stund. Vi var inte som alla andra så vi skulle lyssna på Kaj, har aldrig fattat storheten med dem.
I dag fick jag gubben med till Betania där Lisbeth Zittra sommarpratade och Rolf Wallendahl och Håkan Storbacka spelade fin musik.
Thats it. Säkert  skulle det vara mycket att se och höra i kväll också. Men inget slår en lugn och tyst hemmakväll i trädgården där vi bara kan sitta och filosofera. Trött på folkmassor, tjo och hejsan. Så har vi ju blivit med pool dessutom.

fredag 25 juli 2014

20 år!


Vår lilla pojk har gått och blivit 20 år i dag.
Tänk vad mycket som hänt under de åren, hur världen har förändrats och vi med den.
Helst vill jag bara krama om honom och hålla honom kvar för alltid. Men vet ju likväl att det inte är möjligt och gläds tillika att se att han blivit en självständig individ som står med fötterna stadigt på jorden och vet vad han vill. Han är ju stora karln nu och jag är så stolt över honom.
20 år och världen ligger öppen.

torsdag 24 juli 2014

Tillbaka i tiden


Mitt i dagen när värmen var som värst cyklade jag iväg till Lappfors.
Ser ni har man fått ärva gubbens nerlagda cykeltröja och fått en flaskställning och dessutom har rätt nya handtag så måste det allt testas.
Så jag bestämde ganska snart att det blir Lappfors som är så vackert i mina ögon. Har en förkärlek till byn eftersom mitt farmor och farfars fanns här och alla tänkbara lov skulle åtminstone några dagar tillbringas här.
Precis här har jag simmat, suttit på bryggan och plaskat med fötterna och upplevt fantastiska barndomssomrar. På vintern skidade vi över isen vidare till elljusspåret en bit bort.


Här på den gamla bron har jag stått otaliga gånger med farfar och metat.
Minns en gång när jag hade en baddare till brax på kroken och halvvägs upp tappade den greppet om kroken. Tror farfar var den som var mest harmsen över att det gick som det gick. Han talade nämligen länge länge om hur stor den där braxen egentligen var.
Att se gården med dess trädgård som är såld i dag gör att det kramar till i bröstet. Ser framför mej hur vi lekt och sprungit där, olika händelser och ett barns okomplicerade liv.
Saknar...

Vad är det för veckodag


Blir visst lite kollrig i knoppen av ledigheten.
Får verkligen anstränga mej till max när jag slår upp gluggarna sent om sider om mornarna och undrar vilken veckodag vi befinner oss i. Men det spelar egentligen ingen större roll, bäst när allt flyter omkring i luddig lättja och njutning.
Fast jag inte gillar när taklökar växer på längden och börjar blomma kan jag inget annat än beundra den första utslagna blomman. Liten men bedårande vacker.
Humlorna har hittat rönnspireorna och det var surr i alla tonarter när jag gick till uterummet. Tror inte att det räckte med 100 humlor, för de var överallt. Sånt blir jag glad av för de är så viktiga insekter. Folk skrattar åt mej när jag hittar en svag stackare på fabriksgolvet och jag försiktigt tar den på ett papper och för ut den i gräset, men då känner jag att jag gjort nåt bra.
Men vart har nyckelpigorna tagit vägen? Finns ju inte en endaste en av dem. Jo en har jag sett, men den var död...


Stackars Zeb har ont i tassen.
Redan igår kväll tyckte jag att han slickade sin tass frenetiskt och så i morse fortsatte det efter att han fått mat. Tog mej en närmare titt och mellan tårna har han ett ful sår av nåt slag. Så vi började med första hjälp här hemma till att börja med. Smorde med bakteriedödande salva, klippte sönder en stumpa till passande storlek för en tass och tejpade fast. Allt för att det ska få möjlighet att läkas. Trodde inte ett ögonblick på att strumpan skulle få vara kvar utan han skulle slita i den tills det är borta men han verkar så nöjd över att ha bandage och accepterade den genast.
Kan tänkas också att han insett att alla tycker lite synd om en som är lindad och att det blir mera av kliande bakom öronen. Man får ju inte vara dum heller.

onsdag 23 juli 2014

Ojoj den värmen


Med värmeböljan vi lever i borde man endast ligga i skuggan och göra ingenting.
Men slipper man och se Esa Tiainens tavlor och träffa honom tar man sej givetvis till stan. Han har som bäst en pågående utställning i Betanias festvåning där det dessutom finns möjlighet till kaffe och dopp på eftermiddagarna under Jakobs dagar.
Han har verkligt fina tavlor att beundra och det var trevligt att få prata om målningens underbara värld med honom en stund.
Men med 30 plusgrader är det inte vidare trevligt att sätta sej i bilen som stått i gassande sol efteråt. Kylde och vädrade allt vad som gick och kastade mej i ån så fort jag kom hem. Att få nerkylt både kropp och knopp är bästa medicinen. Blir att hålla sej i skuggan resten av kvällen om inte cykelsuget tar mej.
På bilden Esa med kanske min för dagen favorittavla, tror den hette In i dimman.

Besök




 
Det blev en glad eftermiddag med besök i går.
Ann-Britt kom på besök och farmor orkade också ut i värmen som den äkta festprisse hon är. Hoppas innerligt om jag får uppnå den åldern att jag blir som hon och vill vara med i händelsernas centrum.
Vi satt i skuggan med vårt kaffe och hade riktigt roligt.
Vi gick en sväng till uterummet och farmor skulle naturligtvis med trots att hon inget ser. Men hon fick smaka en jordgubbe från hängampeln och kände med händerna på tomaterna och vinklasarna och häpnade över växtligheten. På så sätt fick också hon en bild på hur uterummet ser ut.
Så kom jag mej en sväng via mattorget i stan och fick mina efterlängtade vitlöksmarinerade oliver som jag väntat ett helt år på nu. Köpte också batonger och lavendelpåsar.
Efter kvällens cykeltur satt jag på terrassen med fötterna i fotbad, läste en god bok, spottade olivkärnor och drack ett glas vin till. Jag frågar mej, kan en kvinna ha det bättre. Tror inte det.

tisdag 22 juli 2014

Det sista av resebilderna


Vi tog färjan över till Hailuoto.
Körde de 30 kilometrarna ut till Marjaniemi lotsstation och det var värt den varma bilfärden. När vi steg ut mötte oss varma vindar och härlig havslukt.


En fin badstrand där det för dagen fanns många soldyrkare.





Så vi gick nu omkring där en bra stund, njöt av solen, måsarnas skrän och jag såg ju vackert i det mesta. Drack kaffe ur udda porslinskoppar, skrattade smått åt tanter som också avnjöt kaffe i shorts som spruckit rejält i sömmen. Ja jag är lätt road och rätt som det är sitter jag själv där en vacker dag.


Sökte oss så småningom tillbaka till färjan och det blev att vänta ett tag. Ringlande bilköer hur långt som helst och ännu längre bakom oss. Men jag hade ställt oss med saft och chips så att kroppen skulle få sitt.


Vi slapp inte med på första färjan utan fick vänta en halvtimme till nästa. Lämnade bilen och satte oss utanför det lilla cafe´et. Där var en familj som hade två underbara zebuhundar i 1 års åldern och den ena skulle genast upp i gubbens famn. Han var så otroligt gullig och la sitt huvud tätt tätt intill gubben och bara njöt av att bli kliad. Fick jag dryft efter vår egen lilla hårboll? Ojoj...


På kvällen lånade vi jopona igen som inte verkade vara i nån större användning. Dumma turister ni fattar inte vad ni missar! Trampade iväg till Nallikari igen efter att vi på morgonen när vi var när fattade att det skulle kunna bli fina bilder framåt kvällen.




Känner att här blir ord överflödiga.
Vi orkade faktiskt inte vara där allt till solen gått ner. En hel dag ute med havsluft gör sitt. Nöjda med dagen trampade vi stigarna tillbaka till hotellet.
Med facit i hand behöver man inte resa till andra sidan jorden för att få fina minnen. Man kan gott lämna kvar i landet och söka efter dess pärlor.

måndag 21 juli 2014

Hem ljuva hem


Hemma igen!
Å vad är väl bättre än att komma hem till en glad fyrfoting och kanske också lite glada barn. Åtminstone att de nu slipper ha ansvar över att ingen växtlighet ska dö bort i värmen och över en rädd för åskan hund (har förstått att det varit ganska häftigt väder så länge vi varit borta).
Så får jag äntligen upp lite bilder och först ut blir torgpolisen. Tror att alla turister ska och fota honom och han vakar nere vid salutorget.


Vy över salutorget och kajen där massor av folk i alla åldrar samlades på lördagskvällen. En sommarstad när den är som bäst.


Tidens gång. En lång rad med människor som skildrar tidens gång. Längst fram sitter Martti som blickar ut mot framtiden.


Vi hyrde som skrivet jopocyklar och det höll på att bli en riktig cykelsemester.


Ute vid Nallikari var det vackert.



Vi cyklade efter en massa olika leder både i stan och utanför.


Såja, det får räcka för nu. Återkommer i morgon.

söndag 20 juli 2014

Dag 2

Efter hotellfrukosten var vi redo att börja dagen.
Hotellet har Jopo cyklar som man får låna 3 timmar i taget och naturligtvis passade vi på. Ett enkelt och behagligt sätt att se staden och dess omgivningar.  Det kändes vingligt med en liten Jopo till först men sen var det bara skoj. Vi trampade runt på en massa leder och jag kunde inte hålla mej utan utbrast "johdladihoo" och vinglade från sida till sida för jag kände mej som Hedvig i från a till ö där jag trampade fram rak i ryggen.
Eftermiddagen har vi tillbringat ute på Hailuoto. For över dit med bilfärja och körde sen så långt vägen bar (30 km). Då kom vi fram till ljuvlig sandstrand med äkta havsluft och Marjaniemi lotstation. Där var väldigt vackert och vi vadade i havet trots att simkläderna var med men de låg i bilen.
Hur som helst var det en massa väntande på färjan bara för att uppleva det men som vi sa, vet ju aldrig om man tar sej dit ut igen.
Vilar nu på maten som vi för en stund sen intog i stan. Man blir väldigt trött av att vara igång hela dagen. Men tanken är att vi ska låna Jopona på nytt ock bege oss till Nallikari för att se solnedgången. Det är ju vår sista kväll här så den ska vi inte sova bort. Och som vi hörde av en man i går "Terve nuori pari!" Å ja, unga par sover helt enkelt inte bort ungdomstiden.

lördag 19 juli 2014

Uleåborg

Vi drog till Uleåborg på förmiddagen.
Kände att en liten semestertripp får det allt bli. Fast i ärlighetens namn hade jag det väldigt bra där hemma också.  Men det sägs att det ska va hälsosamt att vidga vyerna.
Vi kom till ett hett Uleåborg med åska i luften. Efter att ha checkat in på hotellet där vi bokat
in två nätter gick vi ut på stan. Mycket folk i farten och vi mer eller mindre följde med strömmen. Ut mot vattnet där torghandeln var i full gång och skränande finnar med sina ölstop. Drack kaffe på en uteservering och gick genom saluhallen fast jag avskyr fisklukten som finns överallt.
Åskan hördes alltmer och regnet kom. Vi dök in på Hemingway's wine bar i skydd för regnet och satt i de skönaste och bekvämaste läderfåtöljer jag träffat på. Hade jag suttit en stund till hade jag nog slumrat till.
Slappar nu på rummet i väntan på att klockan ska bli åtta, då vi bokat bord i restaurangen.
Hade verkligen tänkt få in en bild eller två men "paddan" vägrar samarbeta så det får vänta tills vi är hemma igen.

fredag 18 juli 2014

Funderingar kring livet och jordgubbar


Vet ni hur det känns när man går omkring och funderar på något.
När man känner att något är fel i kroppen men inte får nåt svar på det. Så har jag haft det nu en längre tid och det har verkligen tärt. Som de flesta av oss (tror jag) så går tankarna lätt till att det säkert är cancer, nästan så man får hicka bara av att skriva ordet. Riktigt så att jag förlikat mej vid tanken att så är det och nu gäller det att ta vara på alla dagar på bästa sätt.
Det är rätt hemskt vad mycket man hinner tänka och för att inte tala om nätterna när man vaknar av att det skaver och tankarna malar på.
Det är alltså min sida uppe vid revbenen som jag vetat av sen februari. Nånting är fel där men vad. Har varit på fysioterapi och fått veta att inget från ryggen skulle kunna ställa till det. En massa prov tagna med goda resultat och ultra utan att hitta nåt oroande (utom levercystan och förfettningen som jag då till på köpet fick). Läkaren vid arbetshälsovården lugnade mej med att där finns inget att oroa sej för. Levde en tid på det glada budskapet men i längden går det inte utan tankarna började mala igen.
I dag hade jag en rutinkontroll vid Esse Läkartjänst och tog upp saken igen. Äntligen fick jag lite svar på mina frågor. Tydligen är det många med mej som har upplevt det här och gått på alla möjliga undersökningar. Orsakas troligtvis av dålig hållning och felbelastning i arbetet. Kan också bero på att nedersta revbenet sitter löst och trycker inåt så att nån nerv blir emellan. Förr i tiden opererades det revbenet bort. Nå nu har jag inte tänkt vara så drastisk utan ska försöka gräva fram magmusklerna, jo de lär ska finnas där långt inne bland allt lulllull. Jobba lite extra med dem och tänka på hur jag sitter. Med facit i hand så vet jag att problemen började när jag fick nya arbetsuppgifter och att det är värre efter att jag cyklat eller krattat löv t.ex.
Så inga hotbilder kom upp i dag utan lugnande och sakliga funderingar. Naturligtvis ska jag följa med nu och se om nånting ändrar. Men vad gjorde vi om vi inte hade läkartjänsten här i byn. Båda två är de guld värda det är min mening.
Man vet aldrig något om morgondagen och vad den bär med sej men jag ska skjuta bekymren åt sidan nu och njuta av livet, att jag får finnas till här och nu.
Det blev lite djupa funderingar i dag men livet är aldrig bara en fest och ibland måste jag helt enkelt bara få lätta.


Patrik hämtade hem jordgubbar som han beställt med en arbetskamrat så vi har rensat kokat sockrat och fryst. Stora vackra bamsingar till gubbar och så goda. Blev gubbar med vispgrädde till efterrätt och magen tackade.

torsdag 17 juli 2014

En tur på cykel



Vi trampade iväg på våra cyklar till Purmo i dag.
Hade siktet inställt på Uffes mat och cafe´ som det faktiskt är rätt länge sen vi besökt.
Beställde varsin pizza och satte oss på uteserveringen i skuggan bakom segeldukar. Tur att man kan sitta ute för vi gick rätt varma efter cykelturen.


Supergod pizza måste jag tillägga, lagom av allt.
Mätta och belåtna tog vi en stilla promenad runt vid Stinasholmarna. Där är vackert men tycker inte om att de börjat med kärlekslåsen där också, det finns ingenting vackert med en massa hänglås i en annars fager natur. Men de gör nu hur de vill.


En sommar har jag också suttit och målat akvarell med likasinnade här och det var också en härlig dag.


Satt en stund och hörde på porlandet från vattnet och tog en halvskakig bild.




Så styrde vi kosan hemåt och bytte om till simkläder och kastades oss i ån. Otroligt skönt och livgivande.
Det ska sägas att varken lyx eller flärd kan jämföra sej med dessa timmar av frihet och tillsammanstid en vacker torsdag.