Funderingar kring livet och jordgubbar

Vet ni hur det känns när man går omkring och funderar på något.
När man känner att något är fel i kroppen men inte får nåt svar på det. Så har jag haft det nu en längre tid och det har verkligen tärt. Som de flesta av oss (tror jag) så går tankarna lätt till att det säkert är cancer, nästan så man får hicka bara av att skriva ordet. Riktigt så att jag förlikat mej vid tanken att så är det och nu gäller det att ta vara på alla dagar på bästa sätt.
Det är rätt hemskt vad mycket man hinner tänka och för att inte tala om nätterna när man vaknar av att det skaver och tankarna malar på.
Det är alltså min sida uppe vid revbenen som jag vetat av sen februari. Nånting är fel där men vad. Har varit på fysioterapi och fått veta att inget från ryggen skulle kunna ställa till det. En massa prov tagna med goda resultat och ultra utan att hitta nåt oroande (utom levercystan och förfettningen som jag då till på köpet fick). Läkaren vid arbetshälsovården lugnade mej med att där finns inget att oroa sej för. Levde en tid på det glada budskapet men i längden går det inte utan tankarna började mala igen.
I dag hade jag en rutinkontroll vid Esse Läkartjänst och tog upp saken igen. Äntligen fick jag lite svar på mina frågor. Tydligen är det många med mej som har upplevt det här och gått på alla möjliga undersökningar. Orsakas troligtvis av dålig hållning och felbelastning i arbetet. Kan också bero på att nedersta revbenet sitter löst och trycker inåt så att nån nerv blir emellan. Förr i tiden opererades det revbenet bort. Nå nu har jag inte tänkt vara så drastisk utan ska försöka gräva fram magmusklerna, jo de lär ska finnas där långt inne bland allt lulllull. Jobba lite extra med dem och tänka på hur jag sitter. Med facit i hand så vet jag att problemen började när jag fick nya arbetsuppgifter och att det är värre efter att jag cyklat eller krattat löv t.ex.
Så inga hotbilder kom upp i dag utan lugnande och sakliga funderingar. Naturligtvis ska jag följa med nu och se om nånting ändrar. Men vad gjorde vi om vi inte hade läkartjänsten här i byn. Båda två är de guld värda det är min mening.
Man vet aldrig något om morgondagen och vad den bär med sej men jag ska skjuta bekymren åt sidan nu och njuta av livet, att jag får finnas till här och nu.
Det blev lite djupa funderingar i dag men livet är aldrig bara en fest och ibland måste jag helt enkelt bara få lätta.

Patrik hämtade hem jordgubbar som han beställt med en arbetskamrat så vi har rensat kokat sockrat och fryst. Stora vackra bamsingar till gubbar och så goda. Blev gubbar med vispgrädde till efterrätt och magen tackade.