Det sista av resebilderna

Vi tog färjan över till Hailuoto.
Körde de 30 kilometrarna ut till Marjaniemi lotsstation och det var värt den varma bilfärden. När vi steg ut mötte oss varma vindar och härlig havslukt.

En fin badstrand där det för dagen fanns många soldyrkare.

Så vi gick nu omkring där en bra stund, njöt av solen, måsarnas skrän och jag såg ju vackert i det mesta. Drack kaffe ur udda porslinskoppar, skrattade smått åt tanter som också avnjöt kaffe i shorts som spruckit rejält i sömmen. Ja jag är lätt road och rätt som det är sitter jag själv där en vacker dag.

Sökte oss så småningom tillbaka till färjan och det blev att vänta ett tag. Ringlande bilköer hur långt som helst och ännu längre bakom oss. Men jag hade ställt oss med saft och chips så att kroppen skulle få sitt.

Vi slapp inte med på första färjan utan fick vänta en halvtimme till nästa. Lämnade bilen och satte oss utanför det lilla cafe´et. Där var en familj som hade två underbara zebuhundar i 1 års åldern och den ena skulle genast upp i gubbens famn. Han var så otroligt gullig och la sitt huvud tätt tätt intill gubben och bara njöt av att bli kliad. Fick jag dryft efter vår egen lilla hårboll? Ojoj...

På kvällen lånade vi jopona igen som inte verkade vara i nån större användning. Dumma turister ni fattar inte vad ni missar! Trampade iväg till Nallikari igen efter att vi på morgonen när vi var när fattade att det skulle kunna bli fina bilder framåt kvällen.

Känner att här blir ord överflödiga.
Vi orkade faktiskt inte vara där allt till solen gått ner. En hel dag ute med havsluft gör sitt. Nöjda med dagen trampade vi stigarna tillbaka till hotellet.
Med facit i hand behöver man inte resa till andra sidan jorden för att få fina minnen. Man kan gott lämna kvar i landet och söka efter dess pärlor.