Födelsedagskaffe och nere i brunnen

En händelserik dag.
Som startade upp riktigt fint, sen djupdök jag nere i ohälsans dyngbrunn på ett huj. Magplågor som gjorde att det svartnade för ögonen och jag fick köras hem. Inget jag var bekymrad över direkt för detta har jag haft i minst trettio år och det kan gå år emellan anfallen. Medicinerade och vilade och efter ett par timmar var jag igen pigg och kry.
Hade frissatid för upputsning av burret och for därifrån direkt till farmor för att fira hennes 92 års dag med kaffe och tårta. Det är verkligen inte varje dag man får krama om en åldring av den kalibern.
Älskade älskade farmor <3
Och nu tar jag snart natt med förhoppning om en hel fredag i friskhetens tecken.

Gryn i alla linser

Årets hittills grynigaste bild men håll till godo.

Det är gryn i alla linser i kväll. Mina ögon är som de skulle vara fulla av gryn, de är trötta och jag går omkring och tirar. Det blir en tidig kväll.
Jag har gått omkring med dammvippan, picklat rödlök, hängt om några tavlor, beskickat två krukor och messat med en ny bekantskap som ska besöka oss på söndag och vi ska bjuda på mat.
Däremellan har vi tittat på klipp från Florens på nätet och drömt oss bort en stund. Florens och Pisa som vi ska besöka i vår. Så underbart att ha något äventyr som väntar bakom hörnet.

Sing Halleluja!

Det är tisdag och jag borde varit kreativ med målargruppen. Men jag hade inget påbörjat och hade ingen aning om vad jag kunde plita till. Dessutom drog leran oerhört.
Och i detta snöoväder vi nu haft tyckte jag det var klokast att hållas på hemmaplan, har aldrig tyckt om att åka iväg när föret är dåligt.
Var så besviken på mej efter söndagens nollresultat vid drejskivan och kvällen började inte bättre. Hade förberett fem klösar. Första och tredje fick jag skrapa av skivan och slänga åt sidan. Men andra fjärde och femte blev rätt hyfsade och jag befann mej i ett lyckorus och det var lite sing Halleluja över det hela.

Visst, ni ser ju själva att det inte är så raka kanter på de bortersta men jag har höjd (de högsta jag gjort) och tunna väggar och det är inte fy skam. När de torkat till sej några dar går det allra skevaste att fixa och inte ens vi människor är perfekta så varför skulle mina krukor behöva vara det.

Två krukor ligger under plast och väntar på att bli beskickade. Dessa fem på bild är helt klara för skröjbränning.

Melankolisk måndag

Zeb och jag hämtade en korg med brasved på vår runda.
Så in i helgolands kallt när vinden dessutom pinade. Tankarna gick till Mobergs Nybyggarna medan jag parerade sparkstöttingen i snön och Zeb drog åt motsatt håll. Där Karl-Oskar och hans lille pojk var på väg från mjölnaren och vädret svängde hastigt, det blev snöstorm och temperaturen sjönk. Den lille skulle frysa ihjäl om inte Karl-Oskar gjorde ett drastiskt beslut. Han slog ihjäl sin dragoxe och tog ut innanmätet, placerade gossen inne mellan revbenen och drog skinnet över honom och själv hämtade han hjälp. Det var väl så att kärran också gott sönder. Nu minns jag inte riktigt allt kring berättelsen men ungefär så och pojken klarade livhanken. Nu var ju inte vår dagsfärd så drastisk men när det pinar kinderna kan man komma att tänka på allt möjligt.

Stuckit hål i en liten kruka jag tänkt som värmeljushållare. I morgon ska jag fixa hålen jämnare och slipa ner ojämnheter.

Äntligen har jag fått tvättat köksfönstren. Det ena har sett ut som om någon spytt ner det men så blir det med fönster som är nära diskhon, det skvätter och sprätter.
Samtidigt har jag lyssnat på Sara Klangs melankoliska röst. Passar bra på en måndag med vacker sorgsen musik trots att gardinerna utstrålar hopp om bättre tider.

Frostbiten

Svinkall söndag med minus 28 från morgon.
Zeb och jag låg bland kuddar och plädar framför spisen och hörde hur det knäppte i vedträna samtidigt som jag tållade hans mjuka öron i mina händer. Så otroligt skön start på dagen.
Jag borde ha fortsatt i den stilen men skulle ju naturligtvis ha igång drejen. Tre klösar och noll resultat och det retar mej ännu i kväll så få se om jag klarar att hålla mej från den eller om det blir ett andra försök. HUR SVÅRT KAN DET VA???
På den korta men ändå långa promenaden när allt, precis allt ska snusas på var det så vackert men nöp rejält i näsan. Den har oss i sitt grepp nu, kölden.
Kanske jag borde kasta upp en sticksöm och hållas borta från leran i kväll. Satt och bläddrade i en sticktidning och blev inspirerad fast det var alldeles för svåra mönster för mej. Men nånting enkelt borde det ju gå att åstadkomma.

Med och motgångar

Dagen har fört med sej medgång och motgång.
Som synes har vi äntligen fått upp ryan på väggen och den gjorde precis den effekt som jag var ute efter. Gav rummet en mycket varmare atmosfär och liksom ramade in. Dock måste det till lite taveländringar för att få balans men det tar vi efter hand.
Men före allt detta vaknade jag tidigt och tog Zeb på länk. Det var spännande tider för jag hade nästan köpt mej en brännugn och den skulle hämtas under förmiddagen. Nånstans i bakhuvudet hade jag ändå en känsla av att detta inte skulle gå i lås och jag fick så rätt. När vi kom fram såg vi ju att den var alldeles kolossalt stor. Vi skulle inte få in den någonstans i vårt lilla pörte. Var det inte dörrar som var för smala så var det bilen som fått lämna på utsidan och så kan vi ju inte ha det. Så vi fick åka tomhänt tillbaks och jag tröståt en kaka, drog upp snoret och började beskicka mina pyttsor.
Blev kritisk till de elva drejade och förstörde sex av dem, så nu återstår fem. Varför nöja sej med skeva och fula när jag kan bevara de lyckade. Och i nuläget ska det sparas slantar till en splitterny toppmatad brännugn. En sån kan jag med tur får inknycklad i nåt hörn. Med garanti och allt.

Hälsade på hos farmor för att ge henne tröjan jag köpt. Som förstås var onödigt stor men med tre uppvikningar av ärmarna blev den användbar ;) Hon är ju så liten stackarn. Och jag kan känna en så stor bedrövelse i hennes livssituation att jag vill fälla en sorgetår. Bara mina pyttsor torkar till ordentligt ska jag ta med mej en så hon får känna hur jag formar och har mej. Hon tyckte det lät så roligt detta med drejning.

När orken tryter

Nu märks det i kroppen att en arbetsvecka är till ända.
Urlakad, utpumpad, urvriden.
Hade lite tänkt mej till Purmo och Chelsea Hotel men jag hade nog inte haft nån behållning av det. Istället går jag här hemma och sjunger Cohens Chelsea Hotel och vet att inget i världen slår den versionen.
Om jag orkar med På spåret har jag gjort min fredagsresa. Hoppas vakna pigg och kry i morgon för då blir det mycket att stå i.

Öra och öron

Det var i kväll jag skulle göra så mycket.
Bland annat frosta ur frysen men kom sen fram till att det borde man ta tag i från morgon. Men det skulle gå enkelt nu när vi har ätit så duktigt bort bär.
Jag skulle ta tag i ett par kökslådor som svämmar över av onödiga papper. Har inte heller blivit gjord.
Beställningsarbetet har blivit hämtat så det kapitlet får jag kruxa nu, alltid en lättnad när alla parter är nöjda.
Så har kaffemuggen fått ett öra och det är ren och skär lycka. Lite puts på kanterna ännu så får den stå i väntan på bränning. Att arbeta med lera är så otroligt roligt.

Och från min drejmentor och coach fanns ett kuvert i postlådan innehållandes två elefantöron. Superbra svampar till leran.
Det ryktas annars att det är fredag i morgon...

Lillelördag

Mycket nöjd och harmonisk när jag tänker tillbaka på denna dag.
Haft ett varierande arbete och kroppen har trivts med de olika momenten. Helt annat än när du står åtta timmar och gör samma rörelser. Detta har gjort att arbetsdagen gått snabbt och jag slapp hem till min enkla tjäll.
Fick "piickar av gubben att jag börjar ha brett ut mej i hela huset nu med mina hobbyverksamheter och vid närmare eftertanke hade han så rätt. Så jag har städat upp lite i alla hörn och krympt min area.
Gjort färdigt beställningsarbetet som nu ligger i press under tunga böcker. Beställaren var så nöjd och det gläder min själ.
Mamma hade tinat upp efter köldknäppen och kom ut för att hälsa på och se mitt nyaste hobbyköp drejen. Zeb mådde prima i hennes famn.
I går kväll var det målargruppen som gällde och jag fick klar min kvinna som jag haft som projekt två tisdagskvällar nu. Hängde upp den i hallen där den tar sej bra med färgerna och jag kan smygtitta på för att se om eventuella åtgärder ännu behöver göras med den.
Nu blir det soffläge och Violinisten på tv.

Svinkall måndag

Vaknade till -27 grader och blodröd måne.
Som tur var kör gubben kvällsskifte i dag och Zeb har fått spendera mera timmar inne än vanligt. Fast nog ligger han ofta vid dörren och ska ut för det så ganska tålig måste han ändå vara. Veterinären har sagt att han klarar -30 bra men det var före värk och slitna höfters tid. I skrivandets stund väntar han på att vi ska ta en sen kvällspromenad för det har han blivit lovad och sånt glömmer man inte i första taget. Själv behöver jag också komma ut och räta på ryggen efter att ha kämpat med centrering av över 1 kilos lerklösar. Då behöver man ha hela sin härliga kroppstyngd, och ändå är det svårt.

Nån som vill komma städa?
Nej det är bortstädat redan tack och lov, och förlåt om det är mycket drejning men det är liksom livet just nu. Är man i övningsfasen gäller det att hålla leran varm.

Det stora klösarna gick jag nog bet på och fick slänga dem i plastbunke för återanvändning i senare skede. Tog till lite mindre mängd och fick till nåt smått och gott. Den som har "tryta" hade jag menat till ett vas men det började gå ojämnt och den blev likso längre åt ena hållet och då formade jag till den så. men jag tror att det finns nån luftbubbla i den och kanterna är ojämnt tjocka så den kasseras troligtvis, men nu får den vara med ett tag i alla fall.
Den längst bort i bild är jag nöjdast med i kväll och den längst fram drömmer jag om att ska bli min första kaffemugg. Med eller utan öra.

Vacker som en saga

En söndag vacker som en saga.

Var ute från morgon för att skotta snö och solen steg så vackert.

En lätt och pudrig snö har smyckat naturen.

En lätt dimma svepte in.

Och jo, jag drejade också efter att ha lagt mej med keramikböckerna för att studera i går kväll.
Kände i dag efter två skålar att det hade hänt något, att jag började hitta samspelet med leran.
Det är inte fy skam det.

Beskickning

Bild på en som verkligen gillar vinterhalvåret.

I dag kändes vädret lämpligare för att ta sej ut på handlingar. Det behövdes mat, Zeb var utan godis, jag behövde krokar till uppsättning av ryan och plastämbar med lock till leran. Dessutom hittade jag finaste tröjan åt farmor på ett loppis som hon ska få till sin födelsedag.

Det var dags för beskickning av första skålen i dag. Spännande för nu är jag så långt i processen med keramiken som jag aldrig varit tidigare. Jag har drejat men sen har jag lämnat över resten åt Solvej och inte följt upp till slutet när produkten är klar.

Skålen har nu satt sej under plast. Ännu formbar och mjuk men hanterbar på ett helt annat sätt än strax efter drejning. Så jag vände den upp och ner på plattan och fäste med lerklumpar så den inte flyger av vid rotering. Ni ser ju att både kanten och botten måste fixas till.

Slutresultatet. Ett artistnamn är väl ett måste ;)
Och nu är den tillbaka under plasten igen för långsam torkning.

Årets färggladaste middag blev det ikväll. Gulbetor, morötter, lila batat och guacamole. En fröjd för öga och gom.
Kvällen tillbringas troligtvis vid köksbordet med skissning av beställningsarbete.

Fredagslycka

Härligt pudrig snö som har kommit och det är riktigt vackert ute.
Men kallt, så kallt att vi skippade handlandet i kväll och hoppas på mildare väder under morgondagen. Zeb myste i soffan och vi njöt av att fredagskvällen var här.

Tände ljus och kockade ihop en god middag. Så skönt att sitta vid köksbordet med känslan att ha all tid i världen.

Och jo, jag kunde naturligtvis inte hålla mej. Fick lite bättre känsla för leran i kväll fast det är långt ifrån bra. Men fyra lyckade av sex försök får jag vara nöjd med.

Påfrestning deluxe

Har räknat ner timmarna under arbetsdagen.
Längtat hem till leran och drejen. Jag hade inte ens tid att vila fötterna som brukligt utan satte genast igång med förberedelser och sedan knådade jag till fyra lerklösar.
Jag var så ivrig och arbetade med klösarna så svetten rann och jag kände hur kinderna hettade.
Försökte komma ihåg allt Solvej lärt mej. Hur viktigt det är att få arbetat bort luften ur klösarna, att få den centrerad och ordentligt fast i skivan. Att inte ge efter för vobblingar, inte få för tjock botten, hålla händerna rätt...
Och ändå, av fyra försök fick jag till endast en skev grötskål, eller hundkopp. Men ta mej tusan, jag är lycklig över den. Gjord all by my self.
När jag var klar med bortstädningen som tog minst lika länge som själva drejandet måste jag ut för att få frisk luft. En snabb promenad ut till landsvägen och hem igen gjorde fint.
Men jag är nu så in i döden trött, fötter som är blytunga och en sliten rygg. Vilken tur att det ändå är fredag i morgon.

En ny kompis

I dag fick jag packa upp min nya kompis. Shimpo RK-55
Mer spännande än julafton själv kan jag lova. Och med 25 kilo lera har jag säkrat de första övningstimmarna. I kväll har jag bara beundrat den och haft skivan att snurra. Måste vara väl förberedd med behandlade lerklumpar och gott om tid när jag startar upp.
Hämtade mitt nya pass i dag och på samma gång passade vi på att äta vid Uffes cafe´ och restaurang. Det är ju lillelördag för sjutton gubbar, och en bättre sådan vill jag påstå.
I går började också målargruppen jag är med i på nytt så jag satte igång med en akrylmålning och en akvarellbeställning ligger här hemma och väntar. Så det är mycket nu får man säga, men det är ju så att allt kommer på en gång och däremellan är det stiltje överallt.

Släkten är bäst

Jag sa i ett tidigare inlägg om att jag gärna hade en vägg rya i vårt hem som skulle mjuka upp och tillföra värme. Gubbens faster läste inlägget och tänkte på sina liggande ryor på vinden.
Så i går kväll var vi dit på besök och jag fick välja och vraka mellan fyra och tog förstås den största :)
I dag har jag fått sågat till en stång och nu ska vi försöka hitta upphängningskrokar också.
Så fint att i stället för att springa på loppisar som jag tänkt göra tidigare får jag nu låna denna så länge jag känner för det. För man vet ju aldrig med mej hur länge det sitter i det som trillar i skallen på mej men ett är säkert och det är att allt sånt hantverk och handarbete kommer tillbaka i inredningen så småningom. Makrame ryorna har slagit stort redan och allt annat kommer efter.

Allt är återställt

Vi har också i dag belönats med sol.
Efter att har farit omkring med dammsugaren i huset så blev det en skogstur. För det mesta är vi alldeles själva Zeb och jag på våra turer men i dag var det plötsligt fem hundar på bara några meters radie.

Till och med elstolpar och ledningar blev vackra i dag och fick mej att stanna för att ta en bild.

Och ungdomarna har varit samlade med oss kring köksbordet och vi bjöd på hamburgare och batat franskisar. Och vi kvinnor konstaterade att ordningen är återställd och allt är som det ska vara när vi kramade om varandra. Och jag fick vara som den hönsmamma jag är, med utbredda vingar och alla de mina samlade under dem.

Tacksamhetens lördag

Drog mej länge i morse. Njöt av första natten med ett nytt fluffigt täcke jag köpt för ett presentkort. Ville aldrig gå upp utan borrade mej längre och längre ner i madrassen. Kaffedoften fick mej ändå att till sist vältra mej ur kokongen.
Skruvade upp den vita knopplisten i sovrummet under spegeln och hängde sommarväskan, nån tygpåse och armband där. Allt i samma nyanser.

Förmiddagen var klädd i sin vackraste dräkt.
Jag njöt mej alldeles full av lycka över Zeb, som ivrigt trippade fram, nosade och undersökte allt som fanns att undersöka. Jagade små isbitar som jag sparkade till honom. Full av liv min älskade vän.

I mitten av veckan trodde jag inte vi skulle få uppleva denna lördag tillsammans. Trodde att detta skulle bli dagar jag fasar för, dagar i sorg utan vår hund. Jag har fällt så många tårar de senaste dagarna när benen inte burit, när jag fått ta honom i famnen och bära in honom de sista metrarna.
Funderat på gropen som ska grävas i frusen mark. När det fasansfulla samtalet till veterinär ska göras.
Och plötsligt är han mycket piggare, springer till dörren när vi kommer hem. tar sej nästan upp i soffan utan problem.

Så i dag kunde vi göra en runda till skogen utan några problem. Han var glad och så lekfull och naturligtvis måste jag gråta en skvätt av bara farten.
Vet ju att detta inte håller i längden, obönhörligt närmar sej slutet. Men bara det att vi ännu fick en helg värdig en hund gör mej så oerhört tacksam. Detta att kastas mellan hopp och förtvivlan gör mej helt slut.

Med Zeb på köksmattan har jag bakat hamburgerbröd tills våra ungdomar anländer i morgon och gjort mera picklad lök (kan man föräta sej på det?)
Saknade farmor i samma veva så det blev ett besök hos henne också här på kvällskvisten. Tänk att hon på januari månads sista dag blir 92 år. Helt underbart när alla andra gick så tidigt.

Hörnan

(varning för grumliga mörkerbilder, som alltid denna årstid)

Hej kära fredag du kom så lägligt också denna vecka.
Hörnan i hallen här hemma, där trappan till vindsvåningen skulle kommit om vi varit på hugget. Eftersom som nu ingen trappa finns där är det en yta som fått ha många möbler att hulda om. Min sekretär fick äran att stå här först när vi flyttade in för 19 år sen. Sen blev det röda soffan som lillebror i nuläget huserar över. Samma brors matsalsmöblemang stod här i tiderna tills han hittade eget krypin. Metallstolar och min egendesignade kaffevagn har stått här och nu är det en släktklenod från gubbens sida som pryder hörnan. Detta skåp är jag väldigt förtjust i med sina skjutdörrar i glas.
Så detta har blivit det ställe i huset som mest byter skepnad, det går liksom att lite fixa och trixa här.
I kväll åkte granen ut som också stod i detta hörn, den finaste gran vi nånsin haft om jag får tycka till. Och nästan inget barr när jag klädde av den och bar ut den på trappan. Riktigt så det kändes smått skamligt att sätta ut den för att dö i vinterstormen när den gjort allt för att hålla oss jullyckliga.
Hursomhelst så skruvade jag upp den guldiga knopplisten. Flyttade en tavla och stylade till med favoritsaker som passar tillsammans.

Favoritväskan, silkesscarfen och baskern.

Blåskväll

Vinden viner utanför fönstren. Så hårt att jag knappt orkar hålla fast ytterdörren när vinden tar fart.
Varför nu detta?
Har målat knoppbrädor, i guld och vitt beroende på var de ska skruvas upp sedan. De tycks finnas överallt i inredningar nu och jag har länge tänkt att jag har grejer som jag gärna skulle se får finnas framme. Mycket av det gamla kommer tillbaka. Tex en färggrann rya skulle jag gärna ha på väggen i vardagsrummet. En färgklick som skulle bringa värme bland det gråa bruna och svarta.

Zeb har fått extra mycket kärlek i kväll. Pälsvård, tassvård, närhet och pussar. Mammas älskade liten <3

Eget

Egengjord skinkpaj av rester.
På mitt eget drejade fat.
I min egen stickade tröja. Som jag bott i de senaste dagarna. Så perfekt att dra på sej när man kommer hem.

Och ett eget målat födelsedagskort.

En liten promenad med doggen när jag inte velat stå på skidor i dag. Knäet är ömt och varmt och trappor är jobbiga. Men jag tror stenhårt på att några dagars vila ska göra susen så kan jag vurpa på nytt.

Bambifars "ligo"

Ovanligt pigg efter en strävsam dag drog jag på mej pjäxorna, steg på skidorna och stakade i väg.
Luften var härligt syrerik och det var tyst och fridfullt. Mycket oljud i arbetet och med Peter Apelgren en halv dag i lurarna så kan vem som helst behöva tystnad. Inte för att jag klagar, jag har skrattat för mej själv åt dråpligheterna han levererat och det har varit självvalt. Men skönt med noll ljud i öronen.
Helt tyst var det ju ändå inte för spåret har sjunkit ihop och på det bildats en isskorpa. Och jag med mina pjäxor modell fartygsbreda gjorde att det var ett krasande ljud hela tiden. Dessutom högg det i jämt och ständigt och rätt vad det var stod jag på näsan med knät i backen först (eller i kanten på skidan vilket verkar vara mera troligt). Sprattlandes en stund tills jag lokaliserade upp och ner, höger och vänster skida. Vilken förödmjukelse, mitt emot svägerskans vardagsrumsfönster och allt. Hoppas de var upptagna med annat och inte stod med näsorna tryckta mot fönsterrutan.
Fortsatte med ordentligt ömmande knä, det trilskande dessutom. Ut efter spåret finns avtryck där rådjur haft sina legor (googlat mej till det ordet) När man kommer till min vurpa kan man tro att självaste bambifar legat där och bäälist.
Spåret blev ju bättre varv efter varv och snart tordes jag svinga stavarna mera men hungern rev i magen och den picklade rödlökens lockelse blev mej övermäktig.
I skrivandets stund sitter jag med blåsvullet knä och skidmunderingen centrifugerar i tvättmaskinen.
Blir inget åka av i morgon har jag på känn, får vara glad om jag kommer mej ur sängen.
Är dock vid gott mod.

Jag har gjort det!

Oj så jag har velat hit och dit, fram och tillbaka.
Bestämt mej men ångrat i nästa stund. Gör jag rätt? Kommer jag att använda tillräckligt? Var ska jag hålla till? Finns det utrymme? (det finns det inte men...)
Så här har jag hållit på i ett par månader nu trots att jag öronmärkt pengar för projektet. Varför denna beslutsångest kan man fråga sej. Vi lever ju trots allt här och nu och inget ska skjutas upp på framtiden.
Så, jag har beställt en drejskiva!!! Åh! Jag ska få möjlighet att dreja sneda och vingliga saker alldeles själv här hemma. Drömmen alltså.
Och det är så mycket jag inte vet, säkert sånt jag inte tänkt på. Men tänker att det är bäst att inte tänka så mycket utan bara köra på nu. Det mesta går att läsa sej till, sen har jag ju min drejande vän som stöttat och av misstag borde t.o.m jag lära mej.
Inget är som väntans tider!

Årets bästa dag

Årets bästa dag titulerar jag denna söndag.
Vi har fått ha hem båda pojkarna på söndagslunch. Fått höra om Thailandsresan och se bilder. Om möten med elefanter apor och en orm. Med sej hade han en vacker silkesscarf till mej, med elefanter på naturligtvis.

Ändrar i färg beroende hur ljuset faller.

Har också gjort premiärturen på skidor. Gick trögt och bolldade under skidorna. Kände mej inte särskilt graciös i spåret och var glad att jag kunde skylla på att jag måste in och skala potatis. Men jag kommer igen.