Vårtrötthet?

Åhå! Tänkte skriva att det är fredag men det var nog ett önsketänk. Torsdag, och är det denna vecka vårtröttheten kom? Eller är det bara en föraning av pollentröttheten som dyker upp lite senare. Ja alltså jag har varit trött...

Glad att det är ljust så länge på kvällarna nu att jag inte behöver stressa iväg på hundlänk. Soffan har nog upptagit åtminstone ett par timmar varje kväll och att försöka vakna till liv igen har varit ett heltidsjobb. Men jag sover rätt bra, ute i friska luften och motionerar, äter bra mat och massa grönsaker och inmundigar dessutom vitaminer. Hur mycket mer kan man.

I kväll har jag varit till stan. Först till Nada Nord med fem par sockor och tre par mössor jag stickat. Tänker att alltid värmer det nån frusen själ.

Sen till Pedersöre gravgård för att tända ett ljus för Anna-Lisa. Har inte varit där sen begravningen och det är ganska skönt att få en ensam stilla stund. Blev så förvånad att hennes namn redan kommit på stenen. Och min blombukett var rätt fin ännu, lite blekare i färgen men det kalla vädret har gjort att hållbarheten förlängts.

Tömde tre matkassar när jag kom hem och bryggde mej en kaffekopp. Den hjälpte föga, får jag ut en soppåse än i kväll är det en seger.

 

Trög start

Trög start på veckan och rätt håglös till både kropp och sinne. Men har man ett par fina foton av sin hund är det väl skäl nog att skriva några rader. 

Det här ovan tycker jag blev så fint med blänk i öga och på nos från ljuset från fönstret. Sen ser han ju smått melankolisk ut lillplutten.

Här gör han sej påmind när jag äter kvällsmat. Bara så jag inte ska glömma bort honom eller att han också kan tänka sej en matbit. Stundvis undrar jag om han är mer människa än hund.

I går fick vi bilder och videoklipp från en utställning som hans pappa Tyko vann i helgen. Han är 8 år gammal och nog ser man dragen från far till son, fast jag tycker Bonzo liknar sin mamma otroligt mycket. Roligt i alla fall att se.

Annars då? Jag fick just hem en vapenskåpdörr som jag ska måla på, utan beställningar nu som då skulle jag helt tappa fotfästet i målarvärlden känns det som.

Tänk att vi kör mars månads sista dagar nu. Ser fram emot april med påsk och konsertbesök i Tammerfors. Blir konserten av kommer jag fira vappen med Andrea Bocelli, det ska jag skryta med sen i eviga tider.

 

Mars sista helg

Lördag i värsta pyravädri for vi för att handla mat och jag ville till Sunds trädgård för att se på nyheter. Alltid trevligt att gå omkring och se på vackra saker. Med mej hem kom en färdig bunden bukett plus några lösplock som jag sen gjorde till en egen bukett. Just nu sitter jag och ser på den från andra hållet och minst lika vacker därifrån.

Vädret tänkte ställa till det med växthuset så gubben fick staga upp det provisoriskt från insidan medan jag stod som nåt slags stöd på utsidan. Vilken sorg det hade varit om blåsten tagit det. Takluckan fick vi söka men den hade landat i diket intill så det slutade bra. Värre var det för min farmor i tiderna när kom kom cyklande från arbetet och möttes av sitt växthus upp och ner seglandes i ån med tomatplantorna uppryckta med. Det hade varit en syn det.

Till kvällen dukade jag bordet.

Det skulle bli Tortillas med tillbehör.

Hela min härliga familj samlades och vi hade en riktig trevlig kväll och här är det inte så fint på bordet längre. Kaffe väntas medan vi sitter och jäser.

Bonzo i kotthimlen yr av lycka. I dag var det sol och vindstilla. Så olika det kan vara från dag till dag. Vi gick en riktig långpromenad medan gubben cyklade runt runt i Botniahallen.

Massor med skägglava i trollskogsliknande skog.

Mera skägglava...nej ursäkta, detta ser mer ut som Bonzos plym som fastnat på bild. Rensade upp torra kvistar på gårdsplan som skräpat sedan stormen. Så härligt att jag inte ville ha bråttom in.

 Nu har blåsten fartat i igen och snön yr omkring så jag har haft en pysselstund på eftermiddagen och gjort två godisburkar med påsk tema. Det är inte så långt till den högtiden nu längre och det är alltid roligt att hitta på nåt.

Det våras

Jamen visst är våren på gång trots att det igen utlovas kallare väder. Kanske bara bra så att inte allt kommer igång för tidigt och sen fryser bort. Men här inne växer de små gurkliven. Nu syns till och med pyttesmå början till gurkor.

Och där lillsonen undrade om jag har påskgräs på gång sticker det nu upp späda plantor av morotsblomster. Ack hur härligt ändå!

I går fick jag se musikalen Tjugo sekunder tillsammans med Patrik och Lotta. Riktigt sevärd och jag tyckte den hade allt utom långsamhet för det hände precis hela tiden. Det har varit lång väntan när pandemin kom emellan men nu kör de verkligen så det ryker.

Hohho säger jag bara och Bonzo håller helt med. Vilken pärs att först ha pälsvård och sen kloklippning, vi var alla utpumpade efteråt. Inte lätt när man är rädd. Men vi tog bilen ut till stora vägen och gick på barmark utan dubbskor och det var minsann en vårig känsla. Hälsade på  mormor ute på terrassen och så hem igen. Så nu är allt jobbigt glömt igen en gång fast pälsen borstas varje dag nu annars skulle vi drunkna i håravfall. Men klorna är inte längre sylvassa och det är skönt.

 

Måndag

Sen måndag kväll. Vi har skogsbadat Bonzo och jag efter arbetet i dag. Vägarna är rätt bra inne i skogen ännu men där solen arbetat är snön sockrig och klottig. Så vackert när ljuset silas mellan tallkronorna och stammarna glöder. Jag kommer att gråta om eller när dessa tallar tas ner på mitt skogsfavoritställe.

Bonzo var vårrusig och det riktigt spratt i hans lilla kropp av lycka. Kopplet ville inte räcka till när han hoppade och skuttade. Enda som fick honom att lugna sej var att locka med godis, då fick jag ta en bild av honom.

Första tre timmarna var jag på metallsidan i dag, sen fick jag flytta över till svets. Så roligt att få hantera en robotsvets och handsvets igen efter flera månader då jag istället tillverkat trädgårdsmöbler.

Men det tar på efter en ledig vecka och snart joinar jag Bonzo...

Det var den veckan det

Vår semestervecka sjunger på sista versen. Men vilken vecka sen! När jag tänker tillbaka till måndag då vi var i Kalajoki känns det som väldigt länge sen och det är en väldigt bra känsla, för hade det varit som i går hade det varit rätt illa.

Tisdag handlade jag hela min bröllopsstass till sommarens bröllop.

Onsdag cyklade vi till Krombi på kaffe och hade en liten släktträff på Epoque på kvällen.

Torsdag massörsbesök och vi fick nockplåten på ladan lagd.

Fredag åkte vi tåg till Seinäjoki och Ideapark

Lördag begravdes min vän och vi fick träffa Eriks Sandra senare under dagen.

Och i dag söndag har det varit perfekt vårväder, snudd på sommar på terrassen när mätaren närmade sej +30 grader uppefter stugväggen.

Jag gjorde pasta al Limone till mat i dag när Patrik och Lotta kom för det känns som en vårig mat. Kaffe och prinsessbakelse på terrassen sen med plirande ögon mot solen. Så härligt.

Nu laddas hörlurarna inför morgondagen, det gäller att vara beredd. Sen är det väl att jobba på till påsken när nästa ledigt kommer. Om jag inte tar nån dag före det, har en hel del dagar att ta ut om det känns så. det är en fördel med att ha jobbat häcken av sej på samma ställe i många år. Så nåt gott kommer det också ur det.

 

Så mycket känslor

I dag har min vän Anna-Lisa begravts och jag ville binda en liten bukett själv som en sista hälsning. Gjorde ett hjärta av björkkvistar som jag böjde till som stomme och på den fick själva buketten vila. Enkel men i går kväll när jag band den band jag samtidigt in så mycket känslor och minnen.

Det blev en vacker och ljus begravning och prästen Mia får nog 10 + för allt det fina hon sa.

Senare under dagen presenterades en ny bekantskap för oss och tacksamheten är stor. Så otroligt glad för all kvinnlig fägring som tillkommit i denna familj.

I kväll har jag gått en länk med Bonzo för att rensa huvudet på alla tankar. Sänt en tacksamhetens tanke uppåt för alla fina människor jag haft och har i mitt liv. Det är lätt att vara ödmjuk.

 

Eitta itas

Det är mycket med ätandet under ledigt, åtminstone tycker jag det haft en väsentligare del i vardagen den här veckan än annars. Men bra så, äta bör man annars dör man som ni vet.

Så i går kväll körde vi till Kiisk och Bockabron för att grilla korv. Härlig kvällssol och underbart överlag. Ån var öppen och de kala björkarna speglade sej så fint.

Så rofyllt.

Andra gången Bonzo är här och nu var han betydligt modigare än när han var en liten valp och ville bäras över bron. Nu tog han för sej desto mer.

Ett gäng övernattare kom på samma gång som oss så vi kände en viss press så ingen glöd inväntades. De ville säkert packa upp så länge det var ljust. Men de var vänliga att hålla sej på bron tills vi var klara.

I dag var det mera pissväder så hux flux hade vi köpt tågbiljetter till Seinäjoki och därifrån tog vi bussen ut till Ideapark. Bra att öva så smått nu när det är länge sen sist, nästa månad åker vi så långt som till Tammerfors!

Först på listan var att äta på Ristorante Momento, där utsökta stora portioner serveras. För oss blev det peppar och wienerschnitzel. Före vi ställde oss att vänta på bussen tillbaka till tågstationen blev det kaffe och gelato. Allt så gott!

Det blev inga storhandlingar men vi har haft en riktigt rolig och trivsam dag. Så trevligt att åka tåg när det är länge sen sist. Och vilken vecka vi ändå haft, finns inget att klaga på överhuvudtaget.

Att en kan få ha det så gött!

 

Lediga dagar

Lediga dagar rullar på och vädret har visat sej från sin bästa sida. I dag torsdag är det lite blåst men annars varmt och soligt.

Alla vänder vi våra bleka nyllen mot solen och bänken utefter husväggen har blivit en favoritplats under veckan.

Hjulfest har vi varje dag...

Blomstermorotens frön har kommit i jord och denna får jag ta som ett experiment eftersom jag inte tidigare har haft den. Läst att rötterna är ytterst känsliga vid omplantering så därför är fröna satt  krukor som jag enkelt kan plantera ute i bänk sedan så behöver jag inte röra nåt.

I går morgon cyklade vi iväg längs skogsvägar rätt tidigt då det ännu var på fruset. Körde mot Brännbacka och stor tallen där vi skrev i motionslådan.

Fortsatte ut till järnvägsspåret och cyklade längs det till Kronoby. Vid Botnia hotell steg vi av, gick in och frågade efter kaffe.

Vi ville sitta ute i solen och det var bra service för ut bars sittdynor och en bricka med kaffe och varma wienerbröd. Ni må tro att det smakade! På det orkade jag nästan hela vägen hem men de sista kilometrarna fick jag kramp i lårmusklerna som inte ville ge med sej fast vi kommit hem. Men 43 kilometer ändå i bilhjulspår, snö och glashalt om vartannat, då kan man ta lite kramp fast det gjorde ont.

Och än var inte det goda slut, långt i från. Det hade bokats bord på Epoque till kvällen och släkt skulle göra sej bekanta. Vi har nämligen den glada händelsen i sommar att Patrik och Lotta ska ingå äktenskap och en mamma och en mormor och en Hasse har inte träffats tidigare och nu hade vi möjlighet att få till det. Synd bara att de giftas sugna inte kunde vara med som det var tänkt från början men vi fick en alldeles lyckad kväll ändå. Visst är det fantastiskt då människor träffas och allt flyter på som om det är gamla bekanta. Sånt gillar vi.

Och det åts så gott så gott.

 Och mera gott. Vi snuddade nästan tre timmar på restaurang och det säger väl en del.

I dag började jag med en massage timme inne i byn och sen har vi mest tåssat på med olika småprojekt. Nån julbelysning har tagits ner, nockplåten på ladan har satts på plats, nån kilo päls har borstats av hunden m.m Vem vet vad vi ännu hittar på i dag. Annars är det skönt att bara vara och inte hålla koll på varken klocka eller tider.

Kalajoki

I dag har jag gått och gått, först med hunden vår vanliga runda. Sen kom vi på att vi kör till Kalajoki och fortsätter gå där, vi hade ju ändå pratat om att lägga en ledig dag på det. Lite molnslöjor för solen men ingen blåst och helt perfekt.

Naturligtvis var vi hungriga strax vi klev ur bilen och styrde stegen mot en grillplats vi kände till. Inne i huset brann det i eldstaden redan så det blev den trots att jag hellre gjort fyr i utegrillen.

Bonzo trodde det var riktigt enkelt och gick fram till luckan och beställde en korv. Han hade hittat världens korvkiosk trodde han.

Men han fick så lov att vänta precis som oss andra.

Mätta och belåtna fortsatte vi vår färd ut på isen i flera kilometer. Det var bara ett fåtal andra ute, måndag och inget sportlov vilket var tur för oss. De några vi mötte hade ändå Bonzo sina cirkustrix för, hoppade fram jämfota på sina bakben...

Men han är en sån snäll och lugn pojke att ha med i bil. Detta blev hans längsta bilfärd hittills och han sov nästan hela vägen dit och på hemväg somnade han också men före Kokkola märkte jag att han blev orolig och började slicka sej om munnen. Då förstod jag att han inte mådde alldeles bra så vi stannade och jag gick ut ett par minuter med honom så han fick frisk luft. In i bilen igen rullade han ihop sej och sov tills vi var hemma. Duktig vovve där.

 

Ingen vilodag precis

Hur definieras en vilodag? Är det att sitta och rulla tummarna och låta timmarna gå eller kan man som jag få vilan i att göra nåt kreativt och känna sej tillfreds med det. Många har sin söndag till ett kyrkobesök, jag har min bästa kontakt till min skapare ute i det fria. Ingenstans känner jag mej så ödmjuk inför livet som i naturen. 

Just nu är det alldeles ljuvligt där ute då allt håller på att vakna ur sitt vinteride. Snön smälter, det är takdropp och fåglarna sjunger för full hals. Mars månad är så underbar. Startade som vanligt helgdagen med hundpromenad i - 6 graders köld, det är rätt kallt om nätterna. Men strax kändes solens värmande strålar så frysa behövde jag inte.

Sen tog jag tag i penseln och målade klart i hjälpköket. Bänken fick också ny färg. Och på håll ser det riktigt snyggt ut så titta inte för nära, fräsch hur som helst.

På eftermiddagen var det nästan bikiniväder på terrassen och det blev kaffe där och "fejkglass" på frusen banan, jordgubbe och naturell yoghurt.

Bonzo undrade förnärmat var hans gofika blev av.

Nå klart att också han fick sin glassportion.

I kväll strax före solen gick ner kom jag på att jag måste ut med cykeln en liten runda. Så skönt att sladda runt på isiga vägar och tillika njuta av solnedgång. Bra känsla att armarna håller nu.

Ett stycke mycket nöjt kvinnfolk.