Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 31 januari 2011

Grattis kära farmor


Farmor blir 84 år idag. Besökte henne efter arbetet och blev bjuden på prinsesstårta och kaffe ur finporslinet. Jag tycker om våra stunder tillsammans som jag anser att blir för sällan hur jag än vänder och vrider på både orken och tiden. Vi har alltid att prata om och skrattar ofta.
Minns som barn mina lov jag brukade tillbringa i Lappfors. Hur jag tjöt av skratt när farmor skulle lära sej simma och ville att jag skulle vara tyst så hon kunde koncentrera sej, vilket gjorde att jag skrattade ännu mer och farmor sjönk.
Hur vi skidade i Lappforsskogarna, farmor med urgamla bindningar som lossnade för jämnan och hur försiktigt hon släppte sej ner för backarna.
Vi gjorde många cykelturer och när farmor fick en ny fin växelcykel så använde jag den alltid och hon fick trampa den gamla cykeln och i backarna ropade hon: nö fari håålt!
Ibland fick jag tillbringa nån timme med henne på Rani plast där hon arbetade och jag satt och vek papperslådor som plastrullarna sen skulle i.
Så hade hon sin målarkammare och redan då visste jag att det var nåt alldeles extra. Doften av linolja och terpentin sitter fortfarande i näsan på mej. Alla färgtuber, penslar och halvfärdiga uppspända dukar. Det var nånting andäktigt över det hela. Med farmors hjälp målade jag mina första tavlor.
Jag skulle lära henne uttala engelska namn när jag på femman hade börjat med språket och tv serien Dallas visades. Vi skrattade så tårarna rann för det visade sej vara rätt så svårt.
Minnena är många och härliga.

söndag 30 januari 2011

Soliga söndag



Det blev ingen soffhörna för mej igår, ej heller disco. Gubben tyckte vi skulle ut och äta fint. Antingen har han vant sej vid oxfile´er efter Sverige resan eller så tyckte han kanske lite synd om mej som sitter med min tomatsoppa allt som oftast. Hur som helst blev det O´Learys och tur hade vi för vi fick sista bordet. Gott var det och då de rika skulle veta hur de fattiga mår de gånger man äter lite "bättre".


Vilken fin dag vi haft i dag. Underbart uteväder för mej och Zeb. När vi gick där i solskenet hördes kyrkklockorna och jag tänkte att ute i naturen är Gud lika nära som i en kyrkbänk. Att stanna efter vägen och andas in den friska luften, att vända ansiktet mot solen och njuta av stillheten och tystnaden och vara tacksam att jag lever här och nu det ger mej så mycket mer än att sitta nertryckt i en kyrkbänk och va rädd att behöva hosta eller nysa. Att sen i tystnaden höra klockorna var rogivande.



Min farbror bjöd på 60 årskaffe idag. Han var 5 år när han fick diagnosen diabetes och läkarna sa åt hans föräldrar att om han lever till 20 så är han vid det laget både blind och döv. I dag är han 60 och både ser och hör. Tänk så fel läkare kan ha och sen för föräldrarna att leva med det budskapet.
För femtio år sen var både vården och vårdpsykologin mer brutal än vad den är idag. Han togs in för fem veckor på sjukhus och föräldrarna förbjöds att komma hälsa på för det skulle bara ge pojken hemlängtan. Det är ju helt omänskligt! Hur tänkte folk på den tiden?

lördag 29 januari 2011

Öppet hus


Öppet hus var det idag vid Optima Hagagränd. Vi fick gå omkring och se eleverna arbeta och har man då sina två pojkar där så är det ännu roligare.
Stora sonen har snart färdigt sitt matsalsmöblemang, håller på med ytbehandlingen som bäst. På bilden står han vid sitt bord men tycker ni bordsskivan ser konstig ut beror det på att den är upp och nervänd för tillfället.


Här syns två av de tillhörande stolarna. Det ser ut att bli riktigt fint, snäppet bättre än i möbelaffärer.




Lillebror har möbel 1 på gång som är ett skåp med dörrar och en låda. Sen snidar han också på en ros och har dessutom ett kundarbete.



Ordning och reda i verktygsbacken som han gjorde på hösten.
Ingen vet om det finns arbete när deras yrkesutbildning är klar men de har yrkesskicklighet som de kommer att ha användning för vad de än sysslar med. Ingen tumme mitt i handen här inte!



Noggranna ritningar görs på allt de lagar. Att göra ritningar hör också till undervisningen.




När solen gick ner i dag var det som om himlen brann. Zeb och jag var ute en sväng efter att jag länge och väl sökt efter mina halkskydd. Utan dem är på egen risk så att säga. Så med halkskydden och sparstötting att hålla mej i var jag redo. Zeb var lite sämre utrustad och fick lägga i fyrhjulsdriften för att få upp farten. När han sen var uppe i höga hastigheter var han med sidan före i kurvorna och hade stora problem vid inbromsningen. Är smått oroad över eventuell träningsvärk i morgon. Ibland såg han nämligen ut som Bambi på hal is.



Att sen få rulla runt i snön och va hur tossig som helst är ett måste.
Nu hoppas jag på en stillsam lördagskväll i soffhörnet. Vet att jag låter som en gammal gumma men jag tror ändå jag passar bäst där. Vi var några mogna damer som med marthaslungan i högsta hugg gjorde entre på stadshotellets disco en julfest och riktigt skakade loss, men blickarna vi fick och hur ungdomarna höll ett visst avstånd på dansgolvet säger mej att den tiden är förbi. Nu får man leka Travolta med golvmoppen när ingen ser på.
Trevlig kväll!

fredag 28 januari 2011

Veckoslutsinköp



Den dag jag vinner på lotto anställer jag en person som tar hand om matinköpen till vårt hushåll. Det är det första jag gör. Men jag borde kanske börja lotta till först.
Jag hatar att gå och plocka de där varorna. Först ska de i inköpsvagnen sen ska de upp på bandet vid kassan, sen plockas i väskor och kånkas till bilen för att sen plockas på plats här hemma. Helt otroligt egentligen.
Man borde verkligen planera lite bättre så skulle maten bli mer varierande. Nu är det typ korv till gubben,grönsaker till mej och nåt näringsrikt till ungarna som också ska gå hem hos dem. En vill ha griskött en annan nötkött. Ketchupen har de också olika åsikter om.
Så ska det tänkas så långt fram som till nästa vecka när jag gör i ordning ungarnas matsäckar för veckan på söndagkväll. De behöver ha nåt att tugga senare på kvällarna efter en lång dag i slöjdsalen eller efter ishockeyn eller krafthallsbesöket.
Efter en sådan inköpstur är jag alldeles tom i bollen. I kväll skulle det dessutom köpas en present och den var redan tänkt ut på förhand. Tror ni de hade det jag ville ha? så klart inte. Att då få hjärnan att ställa om sej en sen fredagkväll är nästan mer än vad jag har kapacitet till.

Lilla sonen fick uppmuntran i form av grön lemonad för hans jobbinsatts efter skolan idag. I 4 timmar svetsade han rävfoderbord och konstaterade att inte blir man rik på det heller. Lustigt, men jag har kommit till precis samma slutsats. Kanske man borde satsa på en lottolapp i alla fall...

torsdag 27 januari 2011

Vinglas och oljor



I kväll har jag och en vän besökt Glenn i Purmo och hans fantastiska lilla stuga. Har ni inte varit där så är den väl värt ett besök. Där hittas de vackraste presenter och det där lilla extra som man många gånger inte själv vet att man letar efter, men så ser man det och vet att det är ju just det här jag behöver. Som med den tjusiga äggklockan jag kom hem med, rund och go och med magnet så den kan få va på kylskåpsdörren. Perfekt till oss som "äggar" ofta och för det mesta har dem att koka för länge.
Vinglas i alla storlekar,vinkaraffer,vas,skålar,fat,bestick,korköppnare ja allt hittar man där. Fina oljor har han också, nu köpte jag bara en billigare rypsolja men där finns citronolja, tryffelolja mm.


Jag har ett dussin vinglas,stora som baljor, men de blir rätt fina i en dukning. Glenn har också så han håller vinprovningar för firmor eller andra grupper. Vi har haft en gång på mitt arbete och det var en rolig kväll. Det blev liksom roligare och roligare ju längre in på kvällen vi kom. Men det är ganska intressant det här med vinprovning, att känna igen olika smaker och dofter som läder och stall.!?

onsdag 26 januari 2011

Kurskväll


Sena inlägg nu men så är det när jobbet tar sin tid och kursen sin. Ville också ha in en bild men hur jag än försökte så tänkte jag inte få nån rätsida på den. Pojkarna borde vara hemma när det strular till sej, de både kan och vill hjälpa en oteknisk mamma. Men det fixade sej till slut.
Var onödigt trött idag på kursen och orkade faktiskt inte ända till slutet. Efter kvällsmaten for jag till stan för att hämta två biljetter till Idolkonserten som jag hade reserverat. Så handlade jag lite och sen till kursen. Väl där när jag fick sätta mej ner och slappna av var det hänt. En till tulpantavla blev det och en nakenstudie lite hastigt och lustigt. Helst av allt hade jag velat måla en elefant! men hann inte ta ut nån bild före jag for.
Men cykeln var lärarinnan supernöjd med. Jag gjorde den klar här hemma så hon hade inte sett den färdig.
Snart ska vi börja måla vatten och vågor. Det blir intressant.

En väninna vill ha mej med på en utfärd i morgonkväll och det ska bli roligt. Jag ska va som kartläsare jag som kan det här med orientering.
Jag tänkte en gång i tiden börja som orienterare så jag for med en gång med en kompis. Det gick superfint och vi hittade varje kontroll, det var bara det att vi inte hade en endaste av dem på rätt ställe och funktionärerna förstod inte hur vi lyckats med det. Är man en naturbegåvning så är man.
Mer om utfärden i morgon.

tisdag 25 januari 2011

Du och jag Yvonne


Jag mår fint och är tillbaka!
Mobilen envisas med det finska spåket och gubben har jag inte hört nåt från idag men so what?
Bläddrade bland januaribilder 2010 och hittade en bild av Zeb och mej busande i snön. Ligger ofta på alla fyra i snön jag med och det finns säkert de som tycker det är otroligt omoget men igen so what? Synd med dem som inte kan leka och njuta av livet. Kalla och vackra dagar hade vi också då för ett år sen. Hör nu hur det knäpper i knutarna när temperaturen sjunker till -19,3 för tillfället.

Idag hade jag sotarn på besök när jag kom hem. Haha! han passade på nu när gubben inte var hemma. Bra att han kom för det är längesen och vi eldar med så mycket ved.
Frissabesök har jag också hunnit med så nu är jag ännu kortare och det är precis så jag vill ha det. Orkar inte stå och rätta till alla strån kl. 5-6 på morgonen.
Stora sonen ringde mej i ett ärende så jag fick en liten pratstund med honom och det kändes bra. De ska på innebandyturne till stan imorgon från skolan så de kommer hämta upp lite grejer via jobbet.
Han har matsalsmöblemanget klar för ytbehandling nu och på lördag är det öppet hus på skolan så då får vi se hur det börjar se ut. Han har nog visat bilder som han tagit med mobilen och på dem ser det riktigt bra ut.

I går kommenterade jag ett inlägg på Yvonne Rydings blogg och idag när jag kollade hade hon svarat mej och för blott några sekunder kännde jag att vi liksom "spelar i samma division". Ni vet jag såg hur vi satt bredvid varann i sminkstolarna och fick våra näsor pudrade inför kvällens tv program som ska handla om mode och skönhet och parabenfri smink. Eller också var det så att vi båda kämpade för brödfödan på nån smutsik fabrik med hårtestar hängandes för ögonen och åderbråck som gjorde sej påminda för varje steg, typ nåt sånt ni vet. Hur som helst så de där några fjuttiga sekunderna kändes helt okej.

Som ni märker är läget mycket bättre ikväll och snart kryper jag under täcket och hoppas få sova så örorna fladdrar. Gonatt!

måndag 24 januari 2011

Skit också!


Undrar om det inte hade varit bäst att stanna på jobbet idag. Jag var nöjd och glad och såg fram emot att komma hem. Så fort jag öppnade dörren och såg hur det regnade försvann all min iver. Halkade mej fram till bilen och och styrde mot butiken. Jösses va det var halt! kände mej som en gammal gumma där jag krampaktigt höll i ratten och hastigheten på max 40.
När jag skulle svänga in till butiken var min gamla handarbetslärarinna mitt efter vägen och jag fick just och just stannat bilen för att själv kunna svänga in. Sa några välvalda ord för mej själv och undrade om hon egentligen bara hämnades på mej och min klass för att vi låg på golvet bak i klassen på hennes timmar och stenvägrade att göra något.
Väl hemma skulle jag byta simkort i mobilen och förstås kom texten upp på finska och så kom flera meddelande i följd från Saunalahti. Jag fattade förstås noll och höll på att explodera när jag konstaterade att jag inte hittar några numror fast de är sparade på telefon. Att sen få den lilla skiten ändrad till SVENSKA! går tydligen inte heller. Hur skulle jag fatta det när allt står på finska? Handboken har jag också gått igenom men om något språkval står det inte. Sverige: jag kommer snart!
I min förtvivlan ringde jag gubben för att få höra hans röst (hans nummer kan jag utantill). De satt på nåt kontor och gjorde sej viktiga så han hade inte tid med mej ännu på flera timmar och dessutom skulle det bli sent i morgon, en halv ett tiden på natten först skulle de komma. Åtta på kvällen var det sagt och jag som redan planerat att vi skulle sitta vid köksbordet och fundera resten av kvällen och dricka ett vinglas och jag hade tom handlat lite salta kex och ost och nästan kört i min handarbetslärarinna till ingen nytta.
Det var inte långt efter några tårar då när pms och annat jävulskap härjar i kroppen.
Hunden är våt och slaskig efter en utedag och inte alls gosvänlig.
Som ni hör är det mycket synd om mej just nu så jag kommer att låsa dörren och sätta mej i den varma bastun. Ha fotbad, ansiktsmask, hårinpackning och bara tycka synd om mej.
Sen om jag överlever och blir på bättre humör återkommer jag i morgon.
Trevlig kväll!

söndag 23 januari 2011

Herre på täppan



Ja det är jag det, i dagarna tre. Gubben har övergett mej för en resa till Jönköping med chefen och andra mindre chefer. De ska och titta på olika målarlinjer för den vi har på jobbet ska förnyas. Smart i alla fall att ta med gubben som arbetar med det dagligen, de andra har inte så stort hum om hur det går till i praktiken. Det går faktiskt framåt på jobbet på den punkten, vi arbetare blir mer och mer hörda och tillfrågade.
I fredags knackade jag arbetsledaren på axeln och sa att nu när de ska ut och resa och fruarna lämnas hemma vind för våg så hoppas jag det finns en punkt på programlistan där det står: inköp av nåt fint till frun. Snabbt kom det svar att sånt har de inte tid med men så flinade han opp sej och sa att säkert har gubben med nåt hem till mej. Det där kan man ju tolka lite som man vill men jag lever på hoppet.
Annars får gubben skryta med att han varit ända till Jönköping för det är längre söderut än Tallinn. Så beresta är vi i detta hus. Nåja, han får åtminstone flyga fyra gånger på tre dar. Sånt gör mej smått knäsvag.

Har så idag fixat till en mustig soppa som ska hålla mej vid liv så länge gubben är borta. Fick receptet från Malenami och den såg så god ut. En tomatsoppa som innehåller tomater?,paprika,vitlök,gullök,riven ingefära,malet kött, basilika och kryddor som grönsaksbuljong,cayennepeppar och chili. Vilken ljuvlig doft som sped sej i köket och jag kände mej riktigt lyxig när jag använde arabias kokkigryta. Vi fick en sån i bröllopsgåva för över 20 år sen men den fick jag att gå i två bitar. Har nu köpt mej en likadan för jag har saknat den så.



Serverade den åt mej själv ikväll med riven ost och en klick creme fraiche och jag säger då bara det. Den var som bomull runt hjärtat.
Stekte massor av plättar till pojkarna så nu får de ta med sej till internatet. Lilla gossen gjorde en deal med storebror idag att om storebror far och tar in lite ved åt gamla mor så gör han chokladbollar till eftermiddagskaffet. Ingen dum ide alls tyckte jag, allt var ju hemåt för mej. Så jag har ätit chokladbollar idag, hur många säger jag inte men så goda så jag tror bestämt det var värt det.

lördag 22 januari 2011

De sista strålarna



Hann ta vara på de sista solstrålarna idag. Efter matinköp i staden och intag av föda här hemma så försökte jag lura ut mina familjemedlemmar i det vackra vädret. Men där gick jag bet. Gubben hade motionerat med snöskuttan i morse, stora sonen grinade illa vid blotta tanken och lilla sonen var rädd för att få kondition.


Så det blev min trogna följeslagare,kameran och jag som begav oss ut. Alltså jag säger bara det, att tar ni inte tillvara dagar som denna så skyll er själva! Det är det här som är livet.



Lite plumsande och plogande var det och Zeb med sina korta ben hade nog mera träning än jag men ändå tror jag bestämt att jag flämtade mera !?



Jag trivs bäst i öppna landskap, där själen kan få ro.



Rådjursspår överallt och de hade hittat en flott restaurang i form av faffas gräsbal. Här tyckte Zeb vi skulle stanna en stund för det här var värt att undersökas.



Efter rådjursjakt i skogen en bra stund kom jägaren tillbaka. Men krafterna började tryta och med stor möda tog han sej upp ur diket och kom till mej på vingliga ben.





Dimman kom och vi begav oss hemåt. Nöjda och ganske lite lyckligare.

I denna stund ligger en lurvig fyrbent vän helt utslagen vid mina fötter.

fredag 21 januari 2011

Väntar på...


Den här veckan har jag hämtat gubben från jobbet varje kväll. Zeb vill helst inte vara ensam hemma utan följer med så klart. Spanar efter katter eller andra hundar ut efter vägen och gör stora ögon när bilar svischar förbi. Hinner inte riktigt uppfatta vad som händer och det är sååå spännande.
Sitter sen väntandes med blicken rakt mot ytterdörren. När kommer pappa? Det rycker i den lilla kroppen varje gång dörren öppnas, inte än, nej det är inte pappa... nu kommer han! Några glada tag med svansen och en blick som säger att du får sätta dej i baksätet för jag sitter framme.
Så kan Zeb äntligen slappna av och lägga sej till vila på sätet för nu bär det av hem igen.

Så bra med fredag igen.
Ska snart hämta gubben. Zeb suckar förnöjt där han ligger på mattan. Hör hur pojkarna pratar och skrattar i bastun. Frid och fröjd. De kommer så bra överens mina pojkar, har alltid gjort det och de har haft glädje av varandra hela tiden fastän det är 2 år och 7 månader mellan dem. Lilla sonen har haft mycket lättare med teoriämnena i skolan och många gånger fått hjälpa storebror som verkligt fått kämpa i många ämnen.
Nu är det storebror som hjälper och ger goda råd till lillebror vad gäller slöjdandet. Vad bra att man kan hjälpa varandra.

Lilla sonen kom till jobbet i dag efter skolan för att lära sej punktsvetsa rävfoderbord. Han gjorde det redan i somras men behövde friska upp minnet ifall de behöver extra hjälp nån helg. Det är supermycket jobb nu och det körs tre skift + natt. Fick förfrågan om jag ville komma på jobb imorgon också. Tror ni jag lovade? inte en chans! Men det svaret tror jag de hade väntat sej också.

torsdag 20 januari 2011

Ivern finns kvar


Tog en välbehövlig paus från köksbordet och målandet. Ryggen som aldrig tycks bli bra värker och en spänningshuvudvärk känner jag är på kommande. Härligt!
Men sitter nu med en rykande tekopp,lyssnande på Ulf Lundell och känner mej nöjd.


Bilden jag hann skissa upp igår kväll är den här. Såg en cykel på ett trafikmärke i en bok lärarinnan hade med och bilden var klar i mitt huvud. Gillar gamla tegelväggar och det blev bakgrunden.
Cykeln är egentligen inte målad för det är färgerna som är målade runt omkring som tagit fram cykeln. Att lämna vitt på pappret gör att man ser att solen ligger på tegelväggen och cykeln och man förstår att dagen är varm och skön. Ett träd syns svagt vid ytterdörren också och fönstret är på samma sätt målat fram. Fick veta att för att ögat ska uppfatta det som en tegelvägg behövs inte mer än ca 10 målade tegelstenar. En teknik jag gillar mer och mer.



Det här med fyra hjul och motor är inte min starka sida men hittade en kul bild med en härligt röd dubbeldäckare med Big Ben i bakgrunden. Den blir nästa projekt, har hört att det är bra att inte fastna i ett fack och bara måla tex blommor. Men jag lär nog inte göra det för i våras kom jag en gång med tre färdigt målade tavlor till kursen. Strandstenar, Esse kyrka och en nakenbild. Då snackar vi variation!

Hur roligt det än är att måla så måste jag nu ta mej an dammråttorna för imorgon kommer pojkarna hem.

onsdag 19 januari 2011

Glädjerus


Jag känner mej så glad att jag knappt kan sitta still.
Tänk vad akvarellen gör med mej! Har haft ångest över att jag inte fått nån målning till stånd på väldigt länge och jag har tvivlat på mej själv. Jag har börjat med så mycket i mina dagar men varit alltför rastlös för att riktigt kunna ta till mej nåt ordentligt. Har faktiskt varit lite rädd att det skulle hända igen. Intresset har funnits där och det går inte en dag utan att jag gör nån målning inne i skallen. Det behöver bara vara en färg jag ser eller en kombination av färger eller också bara en tanke. Sen är hela maskineriet igång. Men inte nåt av allt detta har fastnat på papper...
Igår kväll var jag ivrig som en liten skolflicka på väg till sin första skoldag. Jag gick igenom mina penslar och färger och packade sen ner allt varsamt i min målarkorg. I kväll bar det iväg och när jag steg in i tecknesalen var det som att komma hemma. Jag kände hur tron på mej själv kom tillbaks, jag visste att det är det här jag kan och vill. Alla målade tulpaner ikväll, de hör liksom till årstiden. Ivrig som få satte jag igång och hade målningen klar före andra inte ens var färdig med skissandet. Snacka om skaparglädje!
Började också på en till som var en ide´ som kom från en klar blå himmel. Den är inte klar ännu men det är frågan om, om jag inte målar mer ännu i kväll. Lärarinnan var glad med mej för hon visste om att jag kämpat med mina demoner under ledigheten. Så skönt att veta att hon tror på mej.
Så det hjälps inte men nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna.

Före kursen satt jag hos goda vänner en stund och det är alltid lika roligt. Mannen i huset är en av de få karlar som förstått det fina med Oriflames produkter. Heja!

tisdag 18 januari 2011

Renovera



Skulle så gärna hänga lite nya tapeter just nu. Det finns så otroligt snygga tapeter  men sen det verkligen blir av hittar jag säkert inget. Det är en djungel det här med tapeter.
Vi har snart bott 11 år i huset och kvaliten var inte den bästa på alla tapeter vi köpte. Pojkarnas nappade vi åt oss nästan i flykten för affären skulle precis stänga. I köket blev det de mest förfärliga jag idag kan tänka mej men gubben tyckte de var jättefina och försäljerskan liknade skådespelerskan Demi Moore så vi bara måste handla med henne!
Som tur är så har jag fått nya i köket och det är jag väldigt glad över. Med diverse läckage vid batteriet när det skulle bort fick vi sen stoppat vattenflödet med hjälp av vinkork och spännband. Jag svor på att aldrig mer skulle ett batteri lös i mitt hus men så fick också lilla sonen nya i sitt rum och då gick det mycket bättre för nu var vi mera förberedd. Endast en kökskniv bröt jag av under den tapetseringen.
Nu tycker jag det skulle va dags för den stora sonen att få nya för snart flyger han ur boet och jag kan inte leva med att han hela tiden haft sina fula papperstapeter.
Lilla sonen ville ha guldtapeter när vi flyttade in och han skulle få eget rum. Nu hade jag lite svårt att smälta det så det blev ljusblå och gult. Så när han fick nya för ett år sen fick han fria händer. Jag tog honom till tapethandlaren och så skötte han snacket. Jag har aldrig blivit så förvånad över honom tidigare och måste flera gånger svänga ryggen till för att de inte skulle se hur jag tappade hakan. Där pratade han om kulörer, fondväggar och solida färger. Sånt som jag fått slå upp i ordlexikon. Så han valde och mamma betalade.
Jag måste säga att det är riktigt hans färger och rummet blev hur snyggt som helst. Gubben slet sitt hår över färgvalet när vi kom hem men idag tycker han det är helt okej.


På översta bilden ser ni att det blev en svart fondvägg och resten ljusgrått. Bygglampan är pricken över i:et där den hänger över databordet. En riktig "karalampa". Så går då den svarta färgen genom hela rummet. Möblerna har färgen valnöt och sängöverkastet i mörkbrunt så de går hand i hand.
Det är inget stort rum han har men ett riktigt musikrum blev det.



måndag 17 januari 2011

Home alone


Förärade mej själv med nya läckra blommor till köksfönstret idag. Synd med dem egentligen för de kommer att gå en säker död till mötes i min hulda omvårdnad, men vad kan man. De ser hur som helst ut att tåla lite extra om man säger så.


Erkänner att det är rätt skönt ibland att va ensam hemma och få göra precis det man vill. Blogga ,ligga under pläden och annat livsnödvändigt. Så får man fixa till mat som man gillar och ingen rynkar på näsan åt. Är gubben hemma och jag frågar vad vi ska laga för mat kommer en följdfråga från honom : Har vi korv hemma? Örk, säger jag bara. Korv går an varma sommarkvällar runt grillen eller vid en brasa ute i snödrivan.

När jag var liten hade mormor mej och en annan flicka i dagvård. Vi var jämngamla och hade skoj om dagarna. Bla. så brukade vi stå under en golvlampa och jämföra vem som hade större bröst osv. Men det är en annan historia.
Hur som helst så brukade mormor alltid fråga oss vad vi vill ha för mat och det kom alltid unisont Plääätta!
Så vi åt en massa plättar med sylt och socker och gott var det. Det var nog i mormors kök jag la grunden till mina bilringar. Där var det alltid smör på bullaskivor och smör på pepparkakor och Mariekex. Mycket smör i stekpannan och tjocka bruna såser och mycket salt. Men allt var av kärlek och visst var det gott.

Men jag brukar också skylla min kroppshydda från anlag av vår släkt. Hade för många år sen en släktträff och efter det har jag haft dem att skylla på. Nästan alla kvinnor var breda som ladugårdsdörrar! Så vad gör man? Jo man äter och njuter av livets goda!

söndag 16 januari 2011

Filmsöndag



Överraskade familjen i dag med chokladmousse till efterrätt. Sällan vi har det men nu hittade jag ett bra recept i Per Morbergs kokbok och måste helt enkelt pröva. Det skulle vara 70 % choklad,grädde och äggulor så i min matvärld var det rätt okej. I botten satte jag frusen jordgubbssylt som jag kört i blendern till en slät massa. Blev otroligt bra med chokladen och den fick bra betyg av familjen.

Söndag är många gånger filmdag hos oss. Idag har vi sett filmen Avatar och lite skeptisk var jag i början, sov till och med bort några minuter. En lång film på 2 timmar och 40 minuter ca. Dessutom science fiction och där ryggar jag strax lite. Men den var riktigt bra och fängslande och troligtvis den vackraste film jag sett.
Himlakroppen- Pandora är en grönskande djungel med fantastiska livsformer. Hem för en humanoid ras Na´vi som har blå hud, tre meter långa och svans. De lever i harmoni med sin oförstörda värld. När människorna tränger allt djupare in i Pandoras djungel på jakt efter värdefulla mineraler tvingas Na´vi att strida för sin överlevnad. Mycket sevärd. Stora sonen var på bio och se den när den kom och han var också nöjd med den.

I allmänhet ger jag inte mycket för ÖT, det är mest gamla nyheter men söndagstidningen är emellanåt riktigt intressant. Som i dag tex. Ernst som designat trädgårdsmöbler och somriga tyger. Och så reserapporterna. För mej som har inte har råd att resa långa vägar är det intressant att följa med så här. Har tänkt att jag borde klippa ut och spara för om jag bara får vara med så har jag nog tänkt se lite av världen med egna ögon också. Men till dess kunde jag bläddra och drömma mej bort.
Det var skrivet om Ligurien som ligger i norra Italien. I fjol i maj hade jag haft möjlighet att tillbringa två veckor där med Esa Tiainen och andra målare förstås. Han ringde strax före jul och undrade om jag var intresserad att komma med och måla. Visst hade det varit ett supertillfälle med det hade kostat mej 1600 euro + fickpengar och det fixar jag inte fram hursomhelst. Dessutom är jag av den mycket fega sorten så jag vill gärna ha gubben med om jag ska nånstans.
Men min drömresa går till Hydra, en grekisk ö. Från Aten tar det ca 1,5 timme med flygbåt ut till ön. På den ön finns det inga fordon endast två sopbilar och en polisbil. I stället finns det gångvägar och massor av trappor och högst upp på ön ser man det blå havet så långt ögat når. Där uppe vill jag nångång sitta och måla. Små stränder finns och restauranger och barer utmed vattnet. Tänk att sitta där och äta nåt gott medan solen går ned. Har nämligen sett ljuvliga bilder därifrån.
Hur har jag nu upptäckt denna ö? Jo ser ni, Leonard Cohen köpte sej ett hus där på tidigt 60 tal och de flesta sångtexter har blivit skrivna där. Där fanns Bill´s bar som Leonard tillbringa mycket tid vid och som finns nämd i en sång. Först på 60 talet drogs el dit och en morgon när Leonard titta ut genom fönstret satt en fågel på elledningen och sången Bird on a wire blev till. På nätet finns panorama bilder från hans hus och utsikten från altanen. Underbart så det förslår.
Nu var jag osäker på om han har kvar huset än i dag så för ca ett år sen mejlade jag till Jarkko Arjatsalo- gundaren av Cohen files och fick snabbt svar tillbaka att han visst har huset kvar men det är mest hans barn och släktingar som använder det nu.
Så en dag ska jag förhoppningsvis komma ut till ön,söka hans hus och få ett photo taget där jag står utanför hans dörr. Alla har vi olika drömmar.
Den här är min.

lördag 15 januari 2011

Kall lördag


Eldade i spisen det första jag gjorde i morse. Sen satt jag med kaffemuggen och stirrade in i brasan en lång stund. - 25 visade utetermometern så det tyckte jag att jag gott kunde unna mej.
Zeb hade däremot lite svårt att förstå det. Karlarna fortsatte med tv monteringen och jag visste inte riktigt var jag skulle vara så jag gav efter för Zebs bedjande ögon. Fantastiskt vackert där ute fast det bet rejält i näsan. Det kändes ändå riktigt bra sen vi väl kommit igång och jag passade på att ta lite kort med mobilen.





Nu är tv och dess ställning på plats så det skulle vara fritt fram för mej att svabba av golven, och det måste verkligen göras. Att ha hund gör att golven aldrig är rena. men vad gör det, det är han som värmer mina kalla fötter, får mej ut i naturen och allmänt må bra.
Lilla sonen skulle skjutsas till Forsby för att öva med det andra bandet (det mer seriösa) Orion. Passade då på att överlämna en bukett tulpaner till min härliga vän i Bennäs som fyller år i morgon. Det skiljer 33 år på oss men ni skulle se när vi träffas. Då är vi som vilka jämnåriga som helst och vi har så roligt tillsammans. Det känns tryggt med att själv bli äldre för det verkar bara va en siffra,själv blir man inte gamlare i sinnet. Bara om man tillåter det förstås. Vi träffades genom arbetet och vänskapen har växt genom åren.

Har konstaterat att många bloggar innehåller mycket skönhet och mode och bloggerskan i bikini mm. Det sminkas,poseras och putas med diverse kroppsdelar. Nångång ska jag också lägga in en snygg bild, dock inte i bikini. Tills dess får ni nöja er med denna bild. Tagen ur den verkliga verkligheten och just här just nu.
En frostbiten,rödsprängd bloggerska!!!




Hahaaa! Nu ska här kokas risgrynsgröt så smörar jag lite för gubben. Han fick typ ALDRIG risgrynsgröt varje lördagskväll när han ännu bodde hemma.
Njut av lördagskvällen kära ni!

fredag 14 januari 2011

Weekend


Äntligen fredag!
Så glad att jag tagit mej igenom arbetsveckan trots värk och muskelkramper. Har fått medicin utskriven åt mej så snart är jag en pillernarkoman ut i fingerspetsarna.
Pojkarna är hemma. Eller var, rättare sagt. Den lilla har jag skjutsat till Purmo där det eminenta bandet Sopsäckk (stavas så) hade övning. Den lilla spelar trummor!? där. Massa knasiga melodier med ännu värre text med oj vad pojkarna har roligt. Hör ibland från lillens rum hur han sitter och fnissar för sej själv och då vet man att det har nåt att göra med Sopsäckk. Men jag tycker de har sån skön stil och verkar inte alls ha bråttom med att växa upp och absolut ingen press på att va tuff. Har sett så många band med tonårspojkar som inte vet hur de ska va inför en publik utan måste göra sej supertuffa. Tråkigt för dem.
Den lilla verkar hur som helst va rätt musikalisk för han spelar ju mest elgitarr och sen trummor ibland. Så uppträdde de i Sursik en gång och då spela han bas och det hade vi här hemma ingen aning om. Frågade honom hur i all sin dar han kan spela bas? - Det är ju mycket enklare,den har bara fyra strängar svarade han.

Storebror har farit på fotbollsträning till Tellushallen.
Satt alla och drack kaffe när vi kom från arbetet idag och det är stunder som jag tycker om. Storebror berättade om en ev klassresa till Budapest senare i vår och om ev studier i Sverige efter militären. Men allt är spekulationer ännu men bra att han funderar framåt och vad han vill göra av livet. Han kan ju inte bo hemma med mamma hela livet även om jag ibland önskar det, men bara lite grann.
Bra  tycker jag det är att de vill prata med oss föräldrar men då gäller det också att ta sej tid att lyssna.



Kaos här hemma för nu ska en ny tv hylla skruvas ihop. Gubben konstaterade redan att det inte fanns tillräckligt med skruvar så han fick åka till jobbet och hämta fler. Nu är jag bara rädd att när den är monterad så finns det överloppsskruvar.....



Zeb är helt ointresserad av uppståndelsen och surar istället över att ingen tycks minnas att han också finns.

torsdag 13 januari 2011

Mitt oglamorösa liv



Ibland undrar jag nog om jag inte är den oglamorösaste av dem alla.
Här hemma går jag i halvtrasiga kalsonger för det mesta och hoppas att ingen kommer på besök. I arbetet är det skitiga halare som gäller och far man så långt som till stan så får man inte händerna rena efter all ingrodd smuts.
För ett år sen ungefär så var Jehoviterna mycket flitiga besökare hos oss och de kom alltid på lördag förmiddag. Vilken är den där dagen när mitt hår vanligtvis står på ända för att jag gått och lagt mej med vått hår efter fredagsbastun. Nu var det lite pinsamt varje gång för en av dem som kom var en gammal arbetskamrat till mej så jag stod alltid och pratade en stund med honom och försökte verka cool fast jag kände hur håret vippade. De slutade komma till sist, vet inte varför.
Så fanns det en jultidningsförsäljare som brukade komma strax före jul och det har varit pinsamma stunder må jag säga. Vi känner honom väl och jag tror han har den uppfattningen om mej att jag är rätt så anständig. Nå han har mötts av mej i de trasiga kaliserna, i morgonrock och en gång hade jag de största papiljotter man kan tänka sej i håret. Sista gången han var hit (jag förstår honom) så hade jag varit ut med hunden och satt och pratade i telefon när han kom. Hade på mej genomsvettiga kläder och en polotröja som¨var full av små hål under armarna. Medan jag pratade i telefon satt jag i soffan och petade i ett av hålen och så började jag riva. Hålet blev större och större och till sist var hela sidan ett enda stort hål. Då stiger han in genom dörren! Ve och fasa! Jag drog igen hålet så gott jag kunde och spände fast tyget med armen och tog mej sidledes fram till köket. Pratade glatt om väder och vind och köpte min sedvanliga jultidning. Efteråt ville jag bara sjunka genom golvet.
Så nu i december försökte jag piffa till mej lite om kvällarna för att vara väl förberedd när jultidningen skulle inhandlas. Men han kom aldrig och nu undrar jag om han var lite rädd för vad som skulle möta honom den här gången.

Min dröm i klädväg är nåt av Noolans vackra kreationer och den dag jag införskaffar nåt sånt så ska jag klä upp mej och sen ringa försäljaren och fråga om han har några jultidningar till salu.

onsdag 12 januari 2011

Slutet gott



En morgon kan börja på många olika sätt, både bättre och sämre. Vår började lite sämre eller ska vi säga lite oturlig.
Gubben vaknade tidigt och for för att sätta fyr i pannan. Hörde oxarna väsnas onödigt mycket i arla morgonstund uppe hos farfar. Där var det lösdrift som gällde och nån slags lambada så det var att väcka farfar och försöka få nån ordning till stånd. Efter en nödvändig tur i duschen möttes gubben av en spygolla efter hunden och det var inga kärleksfulla ord hunden fick. Jag drog täcket lite längre över öronen. Så dona han på en stund och skulle sopa vilket ledde till att skaftet gick av. Inga kärleksvisor nu heller vilket gjorde att jag kände på mej att det är bäst för egen del att stiga upp och få fram lite morgonmål. Jag kommer ut i köket och sätter på kökslampan, som blinkar till en gång och sen är den död.
I den stunden börjar man fundera om man ska vända tillbaka till den ännu varma sängen och invänta nästa dag.
Dagen fortsatte ändå rätt bra trots diverse problem med maskinerna på jobbet.

Efter en tur till hudläkare i kväll där jag kom på att läkare troligtvis sammarbetar och sen sätter sej ner och delar pengarna och skrattar åt lättlurade patienter så ringde jag goa mamma och frågade om hon bjuder gubben och mej på kaffe.
Att få sluta en händelserik dag med en trivsam stund med goa mamma så frågar jag bara, kan det bli så mycket bättre?

tisdag 11 januari 2011

Begär


Begär ska man inte förneka. Nej nej. Ge kroppen vad den behöver så mår den allra bäst.
En väldigt trött metallarbetare kom hem idag. Gick och la sej med den fyrbenta värmedynan på magen. Och somnade.
Vaknade av att värmedynan övergett mej och jag var frusen och vrålhungrig. Tog mej yrvaket upp och såg säkert allmänt villrådig ut. Gubben frågade om han skulle åka efter hämtpizza till oss. Ja sa jag, hade tänkt koka mannagryn av den halvgamla mjölken... (detta är nämligen en välbeprövad replik). Nej då hämtar jag nog pizza blev svaret.
Medan jag väntade här hemma knaprade jag på solrosfrön för att inte falla ihop av svält.
Förstår ni hur det känns att få en varm pizza i famnen när man sitter där i soffhörnet med massor av ost,auraost och skinka och bara få sätta tänderna i en stor bit?
Jag tuggar i mej bit för bit och till sist är kartongen tom. Slickar mej om fingrarna och suckar belåtet.
Det går några minuter så frågar jag gubben om jag verkligen åt en hel pizza? Det är inte riktigt den sorts mat jag tänkt sätta i mej.
- Jo du, det gjorde du och din mamma vet om det också!
Hon var nämligen på jobb och tog betalt för pizzorna. Nåja gjort är gjort och gott var det.



Lekte med mobilen efter att jag desperat försökt motionera bort åtminstone auraosten. Inte så värst "lysande" bilder i mörkret. Men alla kan väl se att den här varelsen inte är av denna världen.