Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 13 januari 2011

Mitt oglamorösa liv



Ibland undrar jag nog om jag inte är den oglamorösaste av dem alla.
Här hemma går jag i halvtrasiga kalsonger för det mesta och hoppas att ingen kommer på besök. I arbetet är det skitiga halare som gäller och far man så långt som till stan så får man inte händerna rena efter all ingrodd smuts.
För ett år sen ungefär så var Jehoviterna mycket flitiga besökare hos oss och de kom alltid på lördag förmiddag. Vilken är den där dagen när mitt hår vanligtvis står på ända för att jag gått och lagt mej med vått hår efter fredagsbastun. Nu var det lite pinsamt varje gång för en av dem som kom var en gammal arbetskamrat till mej så jag stod alltid och pratade en stund med honom och försökte verka cool fast jag kände hur håret vippade. De slutade komma till sist, vet inte varför.
Så fanns det en jultidningsförsäljare som brukade komma strax före jul och det har varit pinsamma stunder må jag säga. Vi känner honom väl och jag tror han har den uppfattningen om mej att jag är rätt så anständig. Nå han har mötts av mej i de trasiga kaliserna, i morgonrock och en gång hade jag de största papiljotter man kan tänka sej i håret. Sista gången han var hit (jag förstår honom) så hade jag varit ut med hunden och satt och pratade i telefon när han kom. Hade på mej genomsvettiga kläder och en polotröja som¨var full av små hål under armarna. Medan jag pratade i telefon satt jag i soffan och petade i ett av hålen och så började jag riva. Hålet blev större och större och till sist var hela sidan ett enda stort hål. Då stiger han in genom dörren! Ve och fasa! Jag drog igen hålet så gott jag kunde och spände fast tyget med armen och tog mej sidledes fram till köket. Pratade glatt om väder och vind och köpte min sedvanliga jultidning. Efteråt ville jag bara sjunka genom golvet.
Så nu i december försökte jag piffa till mej lite om kvällarna för att vara väl förberedd när jultidningen skulle inhandlas. Men han kom aldrig och nu undrar jag om han var lite rädd för vad som skulle möta honom den här gången.

Min dröm i klädväg är nåt av Noolans vackra kreationer och den dag jag införskaffar nåt sånt så ska jag klä upp mej och sen ringa försäljaren och fråga om han har några jultidningar till salu.

4 kommentarer:

  1. ha ha ja fik me et gott skratt fast ja tror ja a hört om tiningsfösäljan förr - men du e bra som du er uta nolan - mamm

    SvaraRadera
  2. Har samma "bekymmer" med grannens dotter, hon ser lika vettskrämd ut varje gång jag öppnar:-) å Noolan e no en dröm här å..

    SvaraRadera
  3. Noolans kläder kostar en hel del men nåt ska man väl unna sej också. Ha det bra!

    SvaraRadera