Hann ta vara på de sista solstrålarna idag. Efter matinköp i staden och intag av föda här hemma så försökte jag lura ut mina familjemedlemmar i det vackra vädret. Men där gick jag bet. Gubben hade motionerat med snöskuttan i morse, stora sonen grinade illa vid blotta tanken och lilla sonen var rädd för att få kondition.
Så det blev min trogna följeslagare,kameran och jag som begav oss ut. Alltså jag säger bara det, att tar ni inte tillvara dagar som denna så skyll er själva! Det är det här som är livet.
Lite plumsande och plogande var det och Zeb med sina korta ben hade nog mera träning än jag men ändå tror jag bestämt att jag flämtade mera !?
Jag trivs bäst i öppna landskap, där själen kan få ro.
Rådjursspår överallt och de hade hittat en flott restaurang i form av faffas gräsbal. Här tyckte Zeb vi skulle stanna en stund för det här var värt att undersökas.
Efter rådjursjakt i skogen en bra stund kom jägaren tillbaka. Men krafterna började tryta och med stor möda tog han sej upp ur diket och kom till mej på vingliga ben.
Dimman kom och vi begav oss hemåt. Nöjda och ganske lite lyckligare.
I denna stund ligger en lurvig fyrbent vän helt utslagen vid mina fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar