Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 25 januari 2011

Du och jag Yvonne


Jag mår fint och är tillbaka!
Mobilen envisas med det finska spåket och gubben har jag inte hört nåt från idag men so what?
Bläddrade bland januaribilder 2010 och hittade en bild av Zeb och mej busande i snön. Ligger ofta på alla fyra i snön jag med och det finns säkert de som tycker det är otroligt omoget men igen so what? Synd med dem som inte kan leka och njuta av livet. Kalla och vackra dagar hade vi också då för ett år sen. Hör nu hur det knäpper i knutarna när temperaturen sjunker till -19,3 för tillfället.

Idag hade jag sotarn på besök när jag kom hem. Haha! han passade på nu när gubben inte var hemma. Bra att han kom för det är längesen och vi eldar med så mycket ved.
Frissabesök har jag också hunnit med så nu är jag ännu kortare och det är precis så jag vill ha det. Orkar inte stå och rätta till alla strån kl. 5-6 på morgonen.
Stora sonen ringde mej i ett ärende så jag fick en liten pratstund med honom och det kändes bra. De ska på innebandyturne till stan imorgon från skolan så de kommer hämta upp lite grejer via jobbet.
Han har matsalsmöblemanget klar för ytbehandling nu och på lördag är det öppet hus på skolan så då får vi se hur det börjar se ut. Han har nog visat bilder som han tagit med mobilen och på dem ser det riktigt bra ut.

I går kommenterade jag ett inlägg på Yvonne Rydings blogg och idag när jag kollade hade hon svarat mej och för blott några sekunder kännde jag att vi liksom "spelar i samma division". Ni vet jag såg hur vi satt bredvid varann i sminkstolarna och fick våra näsor pudrade inför kvällens tv program som ska handla om mode och skönhet och parabenfri smink. Eller också var det så att vi båda kämpade för brödfödan på nån smutsik fabrik med hårtestar hängandes för ögonen och åderbråck som gjorde sej påminda för varje steg, typ nåt sånt ni vet. Hur som helst så de där några fjuttiga sekunderna kändes helt okej.

Som ni märker är läget mycket bättre ikväll och snart kryper jag under täcket och hoppas få sova så örorna fladdrar. Gonatt!

2 kommentarer:

  1. sotarn å yvonne STOR kontrast men man ska jo ha viide register ... tur att du e åtäställd å gubben heim nö onsda måron ..hm sotarn - mamm fömanar

    SvaraRadera
  2. Haha! Kan ju tillägg att svärfar va me heila tiin o övävaka så he ir lungt!

    SvaraRadera