Glädjerus

Jag känner mej så glad att jag knappt kan sitta still.
Tänk vad akvarellen gör med mej! Har haft ångest över att jag inte fått nån målning till stånd på väldigt länge och jag har tvivlat på mej själv. Jag har börjat med så mycket i mina dagar men varit alltför rastlös för att riktigt kunna ta till mej nåt ordentligt. Har faktiskt varit lite rädd att det skulle hända igen. Intresset har funnits där och det går inte en dag utan att jag gör nån målning inne i skallen. Det behöver bara vara en färg jag ser eller en kombination av färger eller också bara en tanke. Sen är hela maskineriet igång. Men inte nåt av allt detta har fastnat på papper...
Igår kväll var jag ivrig som en liten skolflicka på väg till sin första skoldag. Jag gick igenom mina penslar och färger och packade sen ner allt varsamt i min målarkorg. I kväll bar det iväg och när jag steg in i tecknesalen var det som att komma hemma. Jag kände hur tron på mej själv kom tillbaks, jag visste att det är det här jag kan och vill. Alla målade tulpaner ikväll, de hör liksom till årstiden. Ivrig som få satte jag igång och hade målningen klar före andra inte ens var färdig med skissandet. Snacka om skaparglädje!
Började också på en till som var en ide´ som kom från en klar blå himmel. Den är inte klar ännu men det är frågan om, om jag inte målar mer ännu i kväll. Lärarinnan var glad med mej för hon visste om att jag kämpat med mina demoner under ledigheten. Så skönt att veta att hon tror på mej.
Så det hjälps inte men nu sitter jag här med ett fånigt leende på läpparna.

Före kursen satt jag hos goda vänner en stund och det är alltid lika roligt. Mannen i huset är en av de få karlar som förstått det fina med Oriflames produkter. Heja!