My dearest friends at the moment

Första arbetsdagen på de framförliggande oxveckorna överstökad och jag klarade den trots ihållande ryggvärk. Mycket tack vare mötet med chefen som jag hade i 2,5 timmar. Satt och försökte komma på möjligheter att förbättra min arbetsplats. Lämpligt nog sa han att vi ska göra det så lätt som möjligt för han vet att det inte är nån lätt arbetsuppgift och ingen ska behöva bli sjuk i rygg och axlar. Jo ja tackar jag! lite sent att tänka på det nu när jag äter tabletter så det står ut genom öronen. Men han gör nog sitt bästa chefen och är ganska lätt att tas med. Bara en vanlig Lappforsbo.

En konstig tystnad råder i huset.
Ingen gitarr ljuder i huset.
Bara en dator surrar för tillfället.
Inga skratt och retande kommentarer.
Kylskåpsdörren vilar.
Duschen vilar...
Gäller att vänja sej igen.

Ute är det bäsa tänkbara sparkföre. Zeb och jag susade fram i rekordfart och vinden ven runt öronen, tänkte inte hinna stanna för skitpaus ens. Härligt,härligt bara det inte nu blir varmare än så här och snön börjar smälta. Så ut nu alla och njut av det fina föret.

Blir inga stordåd mera här ikväll. Ska värma en välgörande tekopp och se om det kommer nåt sevärt i televisionen. Annars får jag lyssna på Uffe Lundell. Har en underbar skiva med honom som jag återkommer till då och då. Så mäktig musik att håret reser sej på armarna.