Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 31 december 2015

Att summera





I går kväll hämtade jag hem mina målningar från Galleri Bruno.
Det var som ett kärt återseende men mer än hälften står nu i skamvrån. Vart ska man göra av alla målningar kan man fråga sej.
Roligt att läsa namnen i gästboken på de som tagit sej tid att besöka utställningen, och de positiva kommentarerna. Nästa gång nån av målningarna eventuellt syns på nån utställning blir i oktober, men dit är det ännu långt.
Fick besök av en härlig kvinna i dag. En som jag under denna höst lärt känna och som jag har delat många glada skratt med. Så roligt med nya bekantskaper som dessutom delar ens intressen och förstår vad man menar utan att behöva bena allt i små partiklar. Fick en fin sak av henne som passar ypperligt att visa er i morgon.
Har också sett tillbaka på året som gått och jag tror alltid jag sagt att det varit ett bra år och det vidhåller jag även detta år.

- Äldsta sonen flyttade hemifrån, och jag överlevde.
- Jag började studera vid Nordiska Konstskolan. Tänk lilla jag!
- Cyklade Lappajärvi runt. (Tänkte skriva, Tänk feta jag!)
- Hade två maratonsitsar med Merabs Skönheter, kan vara den bästa grupp nånsin.
- Hade Nobels frålleripris utdelning på Släta kullen.
- På konsert med fantastiska Schaffer.
- Till ett snörikt Äkäslompolo i mars.
- Till ett soligt Helsingfors i juli.
- Med båt till Mässkär i augusti och njöt av magisk solnedgång.
- Till ett julfint Stockholm i december.
- Min första utställning med akryler.

Och livet och vardagen däremellan.
Ett innehållsrikt år som lämnar mej med en slags värme i hjärtat. Så tacksam för familjen, vardagen, upplevelser och vänner i min närhet. Utan allt detta vore jag ingen.

GOTT NYTT ÅR 2016!


onsdag 30 december 2015

Mommos fjälli


Min mamma fick frestelsen stor när hon i går var till sitt fjäll som vi alltid kallat till mommos fjälli.
Namnet har kommit av att hon med jämna mellanrum tagit de små barnbarnen med på picknick dit. Det började med mina barn och har fortsatt av bara farten. En fin sak som barnen alltid kommer att minnas. Så i dag tyckte jag att gubben och jag kunde ta våra kameror och åka dit en sväng. Så länge sen jag varit dit att jag var osäker på om vi skulle hitta. Kanske lite mera igenväxt men nog stod det där alltid, fjället.


Ett fantastiskt ställe för barn att leka på, massor av vit mossa och bra sittställen för saftpauser.








Rostiga gamla bilar till alla småpojkars glädje.








Så ja. Det var dagens rejäla bildbomb.

tisdag 29 december 2015

En köldknäpp och annat knäppt


Lite kyla har kommit över oss. Ingen köldknäpp precis men tillräckligt för man ska känna av det efter plusgraderna. Att det dessutom vädrar lite i trädkronorna gör sitt till.
På förmiddagen lassade jag in ved i pannrummet och bar in en vedkorg till spisen, så i kväll ska det sättas fyr i den. Inte alltför ofta hittills i vinter vi behövt elda. Nej hellre har vi lite kall för att hunden ska trivas inne.


På bladet i dag stod det läsa om hur många fartdårar som fastnat på bild med övervakningskamerorna.
Ni minns kanske att jag skrev om det för flera veckor sen, att jag blivit fotad och hade vild ångest över det. Mardrömmar ett par nätter till och med, med hutlösa räkningar och arga poliser.
Men nån räkning, hot eller aja baja post har aldrig dykt upp. Nu tror jag bestämt, och gubben med att det var bilen bakom mej som fick den äran. När jag har tänkt igenom händelseförloppet om och om igen så var jag alldeles intill kameran när det brann av. Och nån sån kameravinkel finns inte i de gråa lådorna. Så jag tänker nu helt enkelt lägga den händelsen bakom mej.


Har i dag sett två utställningar vid stadsbiblioteket och beställt lite lyxtillvaro hos Cosmetique. Jojo åldersnojorna kommer och går men rynkor och gråa hår består.

måndag 28 december 2015

Hohooo


Hohooo ute i stugorna! Hoppas ni myser och har det gött!
Vi fortsätter vår ledighet och blir latare för var dag. Sover så öronen "tållas"
Men visst ska man passa på att njuta, snart nog tar allvaret vid igen.
I dag fick vi faktiskt lite skräp till ekorosk, inte en dag för tidigt.
Farmor fick besök på eftermiddagen och i kväll väntar vi hit syster med familj.
Så egentligen har jag varit riktigt social i dag.
Tröttnat på julen har jag också. Det blir alltid så när julhelgen är över. Än så länge finns det lilla pynt som är framplockat kvar men nog kommer jag att börja smyga undan så sakteliga. Granen däremot gläder mej storligen så den får stå kvar så länge den håller sina barr där de ska vara.
Ugglan är en rolig lykta jag fick av svägerskan i julklapp.

söndag 27 december 2015

Miljöombyte


I dag var jag verkligen i behov av miljöombyte.
Efter morgonpromenaden som för övrigt var en riktig skön historia kom jag på att vi ska ut och äta och sätta sprätt på lite julklappspengar.
Eftersom min vilja är lag (hrm...) så gav vi oss iväg mot Kokkola. Hade en het önskan om Pedrinas men de behagade inte öppna förrän 16.00. Nu var klockan 12.00 och vi hungriga. Så det blev Rosso där gubben tog Lax med svampsås och jag Kyckling Saltimbocca. Gottgottigottgott.
Därefter snurrade vi runt lite här och där som en hel massa andra, folk var verkligen i farten. För julklappspengarna köpte vi oss en gjutjärnspanna, som jag har längtat och tänkt på en sån en lång tid, utan att aldrig kommit till skott. Men nu så finns en sån i vår ägo och jag är nöjd och kände mej som värsta kocken när jag rörde ihop lite kvällsmat.
Zeb fick en skön madrass att vila på. Tänkte att det skulle bli skönt för hans slitna höfter och rygg. Tror ni han ligger på den? Nejnej. Bara när han blir ombedd att göra det kan han tänka sej att provlägga sin lekamen på den men är strax uppe tillbaka. Tror jag har flest minuter på den hittills.
Nå med lite tur är det en vanesak och han kommer underfund med att den bara är till hans fördel.


På hemvägen svängde vi in till gubbens faster för att dricka kaffe och betrakta deras julträd.
Nu i kväll har vi åter en snygg fullmåne som jag tänker ta tillvara med en hundpromenad. Vi har gjort en sån Zeb och jag de senaste kvällarna. underbart skönt för oss båda.
Stammarna hängde jag upp ovanför röda soffan, tycker att de får stanna där tillsvidare.

lördag 26 december 2015

Ätandet fortsätter


Det äts och det glöggas.
Ja så kan man sammanfatta julhelgen. Men det är rätt skönt faktiskt och snart kommer ett nytt år och då igen för hundrafemteelfte gången ska jag börja ett nytt liv, bli som en ny människa, bara äta salladsblad och... ja ungefär så. Men nu är det jul och vi frossar och mår.
Julbord var det igår hos svärföräldrarna och svägerskorna med sina familjer. Ett helt gäng som skulle utfodras men med gemensamma krafter blev det ett julbord utan dess like.
Och i dag hade vi rest ätar talko hos oss med mamma och Hasse så snart hittar jag i vårt kylskåp igen. På julafton var det så fullt att jag varken hittade eller kom ihåg morotslådan och så här i efterhand kan det tyckas som en katastrof eftersom jag brukar påstå att jag kunde överleva på endast morotslåda när julen nalkas. Nåja jag kan ana en normalisering där runt hörnet vad gäller matkoman och sånt. Vilket känns som en lättnad.
Så tog jag tag i målandet på nytt. Har haft en lång paus nu med utställning och allt och utan tillräckligt stora dukar har det varit stiltje ett bra tag. Önskade mej ett par dukar av gubben i julklapp och nu har jag fått den värsta klådan att släppa. Det är så roligt att kludda på!

fredag 25 december 2015

Julafton


Vilken fin julafton det blev.
Här väntade vi på att storebror skulle komma hem så att vi alla skulle kunna starta dagen tillsammans med en skogspromenad.


Underbart med ett så härligt vinterföre. I dag juldagen är marken grön...



Hemma igen bjöds det på varm choklad och mandelbullar med saffran.
Gubben och jag begav oss till gravgården för att tända ljus medan pojkarna förberedde julmaten.


Vi tittade på när julfreden ringdes in i Åbo medan bastun värmdes.
Efter julbastu och en brakmåltid föll vi alla in i nån slags koma och alla slocknade.
Som tur var vaknade jag fem minuter före Kalle Anka skulle börja.


Zeb började rätt tidigt nalla på sitt julpaket.


Vi gick över till svägerskans hus där julgubben kom.


Ett kuvert av nån...


Snällast av alla har gubben varit. Han tog hem det största paketet.


Efter kaffet for vi åter hem till vårt. Tände ljusen, värmde glöggen och öppnade våra paket som låg under granen. Vi hade fixat fototavlor av Zeb åt pojkarna som blev uppskattade. Det blir ett fint minne av honom sen.
En helt underbar julafton med vår lilla familj. Så tacksam.

torsdag 24 december 2015

Julafton


Julaftons morgon.
Tänk att vi fick lite vitt på marken till slut. Om så bara för ett par dagar men i alla fall. Vi får vara tacksamma för det lilla.
Julljusen är tända, paketen under granen, dofter sprider sej från ugnen, jag går ännu omkring i morgonrock och nynnar julsånger, lilleman spelar vilsamma melodier på gitarren och storebror är väntad. Julfriden har lagt sej över vårt lilla hem.
Julkramar till er som tittar in i dag.

onsdag 23 december 2015

Nu kan julen komma


Jag var uppe med tuppen i morse. Och nu är det förmiddag och jag är färdig med allt det tilltänkta.
Så mycket ledig tid att jag lekt med kameran.


Jag ska ännu ta ett varv in till byn. Glömde gravljusen i går så det ska jag ännu inhandla.
Lägga kött i marinad. Det blir Pulled Pork hos oss den här julen och endast lite färdiglagad skinka.
Varför krångla till det liksom tänkte jag utan vi gör sånt som vi alla gillar. Svin som svin.


Risgrynsgröt ska de få här i huset i dag. Och bastubad på det.


Ikväll blir det uppesittarkväll hemma hos mamma och Hasse. Dit kommer också syster med familj och det vankas mat, pyssel och samvaro.


Så julen, nu är jag redo att ta emot dej. Välkommen!

tisdag 22 december 2015

Det börjar arta sej


Nu är det faktiskt inte mycket som ska till förrän jag känner att vi är redo för årets julhelg.
Som jag skrev tidigare så hämtade vi hem de två sista julklapparna i dag och alla paket är nu inslagna.
Jag har fixat mera egenhändig fågelmat och hängt ut i stamsyrenen utanför köksfönstret. Köttbullarna är färdigt stekta, redo att tas fram julafton när vår egen lilla familj har julmiddag.
I morgon byter jag till julsängkläder och skurar golven, sen är jag redo att slänga upp fötterna.

Julturne´


Igår körde jag hårt på nån slags julturne´ som jag alltid brukar ha ett par dar före julafton.  Det blev faktiskt så att den räckte nästan klockan runt och jag var endast hem för att laga mat.
Inget märkvärdigt utan bara att sticka näsan innanför dörren, prata en stund, kramas, önska god jul och räcka över lite godsaker.
På eftermiddagen blev det farmors tur att få besök och det ville sej så att hon fick tre barnbarn och fyra barnbarnsbarn på en gång. På bilden den äldsta och yngsta i släkten för tillfället. Det har varit en kämpig höst för farmor men hon verkar vara gjord att hård och seg kvalitet för hon har kommit tillbaka till sitt pigga och glada jag. Det om nåt är en sak att vara tacksam för detta år.
Senare på kvällen åkte jag med mamma på besök till hennes moster. Så härligt att kunna glädja i juletider.
Nu på förmiddagen har jag bakat små satser av chokladmuffins med pepparkakskryddor och saffransbullar med mandelfyllning, allt i LCHF anda. Kan ju inbilla sej att det är lite bättre mellan alla konfekter höhö... Nej men jag gillar ingredienserna så därför bakar jag sånt ibland med mandelmjöl, kokosmjöl m.m.
Ska hämta de sista beställda gåvorna åt ungarna från stan i dag. Varsit paket som jag på riktigt tror kommer uppskattas. Jahapp så vi fortsätter. Ser att det finns lite damm runtomkring mej...

söndag 20 december 2015

Gran (skrället)


Nu har vi jul här i vårt hus...
Åtminstone i hörnet där granen står. Tur att man kan välja var man tar bilder. Men nu när den är inne och klädd kan man börja fundera på själva städandet.
Har ju tjatat om att få in granen i dag och när gubben skulle iväg på hockey tog han in den åt mej till min stora glädje och iver. Lite får man allt frisera och det första jag gjorde var att klippa toppen för att få stjärnan att rymmas. Klädde den medan jag spelade julsånger och Zeb låg på golvet och följde med spektaklet.
Hmm... det verkade fattas en kvist på ett ställe och det såg verkligt lite glest ut. Gick ut för att söka reda på kvistar som sågats bort när den skulle på fot. Sökte sen i garaget efter borrskaft och passlig borr. Attans vad tungt det är att borra i färska färdigt klädda granar. Den vippade hit och dit och kulor skallrade och själv bet jag stadigt ihop och tryckte på för sjutton gubbar. Tanken for att slinter borren nu så blir jag ofrivilligt piercad i handen. Nå med diverse mojänger, bland annat en grov takkrok fick jag till ett tillräckligt djupt hål i stammen. Snickrade fint till min kvist och snurrade fast den. Precis som om jag själv gjort det, så fint blev det. Ibland är det riktigt svettigt att klä granar.
Men nu så står den där så grön och grann och julkänslan tog ett par rejäla steg i rätt riktning.

lördag 19 december 2015

Låt aldrig barnet inom dej dö


Jag är förväntansfull som ett litet barn.
Hur härligt är det att inte bli så där allvarligt vuxen och realistisk och pessimistisk.
I och för sej har jag också sådana dagar men för det mesta tillåter jag mej att ta fram den där glädjen bara barn kan känna, särskilt i juletider. Stämningen, förväntan. lyckan i att få ge bort små presenter och glädjas över det man själv får tillbaka. Och jaja, det är ju inte därför vi firar jul det vet jag, men bara för att jag gillar detta med presenter behöver inte betyda att jag inte kan glädjas åt det lilla barnet i krubban och allt det magiska som hände den där julnatten för länge sen. DET om nåt är verkligen stort.
Och visst känner man av köphysterin i affärerna dessa dagar, men vi är ju alla delaktiga i den på vårt eget lilla sätt. Men bara för att världen är upp och ner, människor flyr och barn svälter och far illa betyder det inte att vi inte skulle kunna tillåta oss att leva, dela med oss och glädjas i juletider.Jag tror att de flesta av oss som har möjlighet ändå skänker en slant eller gåva till behövande. Det gör vi väl året om när vi hör om katastrofer ute i världen. Åtminstone har jag fått den uppfattningen att vi är ett land som hjälper när det behövs.
Nej det där förväntansfulla barnet som finns inom mej kommer jag att hålla levande så länge jag finns till. Livet blir så mycket roligare då.


Förkylningen ebbar sakta men säkert ut. På nätterna ska det hostas och det är ännu tjockt i alla gångar inne i huvudet men orken kommer tillbaka.
Granen har kommit hem i dag och den här gången har vi lyckats. Den ser ut precis som jag tycker en gran ska se ut. I morgon ska den allt in om jag får bestämma, det är ju nu det är roligt med julen och inte sen när den är över.
Har varit utan toppstjärna i ett par år men den här julen känner jag för att gå "all in" och haffade sista stjärnan vid Clas Ohlsons.


Underbara lilla Zeb som alltid är med där det händer.

fredag 18 december 2015

Det går bättre


Det går faktiskt mycket bättre redan idag.
Livet återvänder sakta men säkert känner jag. Värst var natten när det förstås ska hostas hela tiden så sömnen blir dålig. Men den tog jag igen på förmiddagen. Efter en dusch är jag som ny och jag till och med kom mej för att sätta ett par puffar av den nya parfymen från Calvin Klein, en lätt och fräsch doft. Hur det sen går ihop med urtvättade joggingbyxor och nerhasande långsockor är en helt annan historia. Dricker fortfarande mängder av varma drycker.


Som bäst äts det julgröt på arbetet och jag sitter och plockar julkulor.
Det blir lite nya och en del gamla i år. Jag har fallit rätt hårt för koppar och lite guld så, så kommer granen kläs i år.
Väntar hem min gubbe så vi kan få dagar av tillsammanstid och koppla av med julledigt ett par veckor framöver. Längtar efter att få hem granen från skogen, sista uppköpen gjorda och samla ungarna under mina vingar. Nå det lär bli svårt men i juletider får man önska sej vad som helst.