Jag är förväntansfull som ett litet barn.
Hur härligt är det att inte bli så där allvarligt vuxen och realistisk och pessimistisk.
I och för sej har jag också sådana dagar men för det mesta tillåter jag mej att ta fram den där glädjen bara barn kan känna, särskilt i juletider. Stämningen, förväntan. lyckan i att få ge bort små presenter och glädjas över det man själv får tillbaka. Och jaja, det är ju inte därför vi firar jul det vet jag, men bara för att jag gillar detta med presenter behöver inte betyda att jag inte kan glädjas åt det lilla barnet i krubban och allt det magiska som hände den där julnatten för länge sen. DET om nåt är verkligen stort.
Och visst känner man av köphysterin i affärerna dessa dagar, men vi är ju alla delaktiga i den på vårt eget lilla sätt. Men bara för att världen är upp och ner, människor flyr och barn svälter och far illa betyder det inte att vi inte skulle kunna tillåta oss att leva, dela med oss och glädjas i juletider.Jag tror att de flesta av oss som har möjlighet ändå skänker en slant eller gåva till behövande. Det gör vi väl året om när vi hör om katastrofer ute i världen. Åtminstone har jag fått den uppfattningen att vi är ett land som hjälper när det behövs.
Nej det där förväntansfulla barnet som finns inom mej kommer jag att hålla levande så länge jag finns till. Livet blir så mycket roligare då.
Förkylningen ebbar sakta men säkert ut. På nätterna ska det hostas och det är ännu tjockt i alla gångar inne i huvudet men orken kommer tillbaka.
Granen har kommit hem i dag och den här gången har vi lyckats. Den ser ut precis som jag tycker en gran ska se ut. I morgon ska den allt in om jag får bestämma, det är ju nu det är roligt med julen och inte sen när den är över.
Har varit utan toppstjärna i ett par år men den här julen känner jag för att gå "all in" och haffade sista stjärnan vid Clas Ohlsons.
Underbara lilla Zeb som alltid är med där det händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar