En dag kan innehålla så väldigt många känslor.
Har i dag gått i spänd förväntan på veterinärsbesöket och visste ju innerst inne hur svaret skulle bli. Ändå är det så hårt att höra någon säga det rakt ut. Zeb har förkalkningar mellan bröstkotorna vilket gör att nervtrådar kommer i kläm. Det i sin tur gör att han har ytterst dålig känsel i baktassarna och benen. Inte ens när hon pickade honom med en vass nål reagerade han. Med tiden blir han förlamad i bakdelen och inget går att göra. Jag känner mej rätt bedrövad just nu.
Tillika har vi firat kvällen med prinsessbakelser och julmust. Vår förstfödda fyller år i morgon och det passade bäst för oss att fira lite grann i kväll. Den största glädjen av allt är att få förmånen att följa sina barn år efter år. Sorgen och glädjen de vandrar hand i hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar