Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 31 oktober 2011

Månadens sista


Tänk att vi om några timmar är inne i November.
Helt otroligt vad tiden går fort fast man ibland tycker att allt stampar på ett ställe.

Arbetsdagen har gått rätt hyfsad så bara nattsömnen inte störs av domningar så är jag väl på gång igen.
Härligt att träffa kompisarna och en hel del har hänt sen sist.
Så har vi bara två arbetsdagar kvar den här veckan för på torsdag bär det av till Åbo med Ikea i sikte, varma bassänger och god mat. Höjdpunkten blir ändå fredag med Öppna portarnas dag i Dragsvik.
Skönt med en minisemester blir det hur som helst.

Fort är man inne i arbetsruljansen igen och all den pysseliver jag hade tid och ork med de här dagarna jag gick hemma är som bortblåst i kväll.
Så kommer mörkret så hastigt och man blir riktigt överrumplad. Hann inte ute med hunden i dagsljus idag eftersom vi skjutsade vår soldat till bussen. Så istället tände jag en brasa i spisen och satte mej i soffhörnet med en sticksöm. Ljuv gitarrmusik hördes från radion och det tog inte lång stund före huvudet började svaja hit och dit. Hypnotiserad av eldslågorna så ögonen tvinnade i huvudet på mej.
Ja sen blir det inte så mycket gjort, det är bara så.

söndag 30 oktober 2011

Söndag kväll



Så är ännu en helg till ända och en bra sådan.
Vi har inte gjort nåt särskilt utan mest bara varit tillsammans och det är väl det bästa man kan göra.
Erik for just iväg men Patrik är hemma och det är otroligt skönt att ha honom här en söndagkväll.
Vi var till mommo och Hasses på kvällskaffe för mommo tyckte Patrik hade sett så manlig ut på ett foto så hon behövde få se honom och visst håller det på att bli karl av honom. Bara han behåller sitt goda hjärta.
Har fått ta del av pojkarnas planer och framtidsdrömmar och funderingar. Drömmar kan lämna i drömmar men visst kommer man en bit på vägen i alla fall.
Har njutit av min lilla familj.
Får ställa mej för arbetsdag i morgon och det ska bli intressant att se hur det går. Roligt att träffa kompisarna igen. Det är de där kaffepauserna.

lördag 29 oktober 2011

Ett liv till



Ja man kan ju ta de där bilderna själv också.
Alltså det är min gamla ylletygsjacka jag pysslat med. Minst 10 år på nacken har den och den kändes stor, noppig och allmänt anskrämlig. Så den har hängt oanvänd där i garderoben i ett par vintrar men fick nu ett nytt liv.
Jag har broderat med ett superfint garn. Sytt in den i sidorna. Noppat den och försiktigt tvättat lite.
Känner så att den kommer att användas i vinter. Lite folklorestil över det hela.

Ni kan inte gissa vad som står i hallen... barnvagnen!
Jag har fört handen över kuren ett otal gånger, suckat djupt och rullat den lite lätt fram och tillbaks. Känner nu att jag är färdig med den och tagit farväl ifall den fortsätter vidare.

Nu blir det soffan fram till att jag hämtar hem sonen.







Med solsken i blick



Idag har vi ett underbart väder som jag har njutit av i skog och mark redan.
Måste ta mej ut en gång till idag bara för att sticka näsan mot solen. Tänk vad lite sol gör underverk!
Annars har jag haft lite sällskap av 14 kilos symaskinen men det gör ingenting att den är tung för den har samarbetat ypperligt med mej. Men vad är upp med det att det finns 4 saxar i hushållet och alla tuggar tyg som uppnötta löständer?!
Nu är det endast lite finlir kvar så ikväll ska ni få se det där projektet som jag smygvisade för nån dag sen. Ifall att jag får någon att hålla i kameran vill säga.

Sonen skulle starta med buss från Dragsvik kl. 12 men så hade de glömt att beställa buss!!!??? Så nu startar de först kl 16. Tur är att de får stanna hemma till måndag. Men sånt prövar nog pojkarnas tålamod, mammas också för den delen.



Malvorna är i full blomning trots att vi skriver 29.10. Men att träd och buskar har nya gröna skott, det är inte bra alls.

fredag 28 oktober 2011

Lite till



Fortsatte att experimentera fram olika effekter men tror jag är klar med det nu för en tid framöver. Men oavsett om det lyckas eller inte så lär man sej nåt för varje målning och det är öva öva öva som gäller. Dessvärre börjar jag ha ont om papper.

Just ska jag lägga mej under massörens helande händer.
Vi ses!

torsdag 27 oktober 2011

Nostalgisk? Jag?



Fick sms från syster idag:
Sku ba koll huru nostalgisk du ir. Finns en stor risk at pojkas barnvagn åker till ekorosk ida, eli ska du ha e?...
Jag svara:
Herrigud va sejr dö??? Sku ja ha rym för e sku å få paradplats i finrummet. Släng fort fön ja ångrar me.
Det gick en stund så sökte jag efter båda pojkarnas första fotoalbum och började titta på bilder. Hitta ett par där vagnen var med och kände hur det drog till där i hjärttrakten.
Undrar hur många av er mammor har låtit pappa ta hand om vagnsköpet utan att så mycket som ge en vink om hur den borde se ut? Hos oss födde vi först barn och sen när jag var hemkommen for pappa ensam iväg för att handla barnvagnen.
Det var den ljuvligaste vagn jag sett och jag var så stolt över gubben. Måste tillägga att vi nu talar om början av -90 talet när färgerna var skrikiga, massor av mönster och alla färger passade tillsammans.
Märket var Ora (tror jag) och den var stor och rejäl och barnen har kunnat sova länge i den.
För att riktigt matcha vagnen köpte jag en lila vinterhalare och vi var så snygga där vi spatserade fram genom byn.
Det där sms:et gnagde i mej och jag funderade fram och tillbaka. Vägrar föda flera barn så egentligen behöver jag den inte men mina pojkar har sovit i den och alla minnen...
Kanske ev. barnbarn kan ligga i den när de kommer på besök? Så farmor stolt kan gå på promenad i byn och visa upp underverket. Hoppas ändå att det inte blir så snart.
Ingenting av det där är viktigt men nostalgisk det är mitt andra namn så jag ringde syster och bad att den skulle få nåd för den här ekoroskturen. Jag måste först få se den efter alla år, lite känna, kanske skuffa den lätt framför mej...
Så lättad att jag räddade den för en stund i alla fall..

Bilden ovan är det Patrik som ligger i vagnen i en stuga nära Storforsen i Sverige.
Erik på biden nedan.

Dagens konstpass



Jag har använt dygnets ljusaste timmar till akvarellen.
Såg halva kurskvällen på en dvd om en Ann Blockley som var rätt djärv i sitt utövande. Till att börja med var jag inte alls imponerad, hon verkade mest klottra ihop färger. Dessutom målade hon blommor, och det var ju det jag inte skulle göra. Men slutresultaten var otroliga det måste jag medge och det fick mej att gå ordentligt lös på pappren idag. Jag har använt massor av vatten och låtit det rinna och för att riktigt förstärka också en vattensprayflaska. Salt har också hamnat på pappren och jag har vänt och svängt för att få färgerna att flyta ihop.
Jag har haft roligt.



Varje dag lär man sej något nytt.
Har så idag kommit underfund med att två av mina målningar ligger under soffan hos en medlem i Trio Saludo, hur märkligt är inte det?
Tro det eller ej.

onsdag 26 oktober 2011

Nåjaa...



Alltså inte blev den bra men det är det bästa jag åstadkommit den här hösten och nu hoppas jag att jag är på god väg upp ur den sunkiga gropen.
Fick höra att många av de "riktiga" konstnärerna tagit till flaskan när de varit i en liknande situation. Så illa ställt är det dock inte för mej (än) det är ju trots allt inte mitt leverbröd. Men visst blir man lite rädd när allt man lärt sej plötsligt är som borta och det känns som att börja om från början.
I den situationen jag befunnit mej i denna höst har jag inte kunnat fatta att jag faktiskt haft 3 egna utställningar men 18! alster som mest. Att jag sålt tavlor, kort och fått den äran att donera en tavla. Att jag varit efterfrågad. Det är då man blir rädd när man sitter med papper och pensel framför sej och inte riktigt har nån koll på läget.
Men jag hoppas innerligt att det nu är förbi.
Det är ju det här jag brinner för.

Att ha det bra



Trots att jag är ofrivilligt hemma går det ingen nöd på mej. Försöker faktiskt njuta lite grann också. Borde kanske inte ens tänka tanken men tycker att armarna har känts en aning bättre i idag. Hoppas nu det är nåt som håller i sej.
Besökte den andra rockmorsan i dag för att dricka förmiddagskaffe. Vi fick ett par kvalitetstimmar där runt köksbordet.

Har träffat på vår granne flera gånger nu vid postlådan. Det verkar som om vi tycker det är dagens höjdpunkt att vänta på postbilen. Så står vi där och mumlar om att det är ju ändå bara räkningar och reklam och så. Men så idag sa han nåt som får bli dagens visdomsord: Den dagen det slutar komma räkningar i postlådan, ja ser du då är vi döda! Så låt komma bara, mera räkningar för här betalas det så gärna.

Ska just ställa mej till målarkursen och har faktiskt förberett och allt. Tror det skulle bli lite filmvisning först fick jag höra igår när jag träffade målarfröken på en annan kurs :)
Det var den där julklappskursen och visst fick jag gjort det jag tänkt och lite till. Nöjd med resultatet.
Få se om jag är lika nöjd efter kvällens.

tisdag 25 oktober 2011

Ett leende inom mej



Började dagen med att hälsa på farmor.
Visst blev hon överaskad när jag dyker upp runt 9.30 då jag borde vara i arbete. Men snabbt är hon inne i historien och vi sitter sen och pratar fram till att hon ska till matsalen för att få mat.
Vid butiken sen träffar jag på en äldre tant som jag är släkt med. Det kan gå år emellan jag träffar henne och det brukar vara just vid butiken. Går fram och hälsar och får världens leende tillbaka. Hon är nog den gladaste människa man kan träffa på och hon frågar efter alla och undrar om jag fortfarande har samma arbete. Tycker sen att jag absolut är värt lite ledigt nu.Sen får hon bråttom, vill inte ha sin chaufför att vänta. När hon går lämnar hennes leende ansikte för mina ögon och inombords har ett leende funnits hela dagen. Tänk vad ett kort människomöte kan göra.
Köper ett gravljus för att åka vidare till gravgården med. Min älskade mormor skulle ha fyllt 85 år idag. Vilken fest vi skulle ha haft.

I kväll har jag kurskväll i Tobaksmagasinet. Det är tänkt att årets två första julklappar ska tillverkas.
Men inte mer om det, hemligt, hemligt.


                                                              Tänker på dej...

måndag 24 oktober 2011

1 år med blogg



Dagen till ära visar jag en bild på min otroligt vackra orkide´.
Jag är som bekant ingen hejare på blommor, ta död på de flesta men den här blommar faktiskt för andra gången otroligt nog.
Ja alltså för 1 år sen gjorde jag mitt första inlägg. Var skitskraj och fattade egentligen noll med vad jag gav mej in på. Men jag trivs fortfarande och fortsätter så länge det är roligt och jag hittar nåt att skriva om.


Var till läkare idag och kom hem med ett sjukintyg för hela veckan och en ask med Ibusal. Det blev ungefär som jag trodde, vila,lite töjningar och åter vila. Så mycket annat finns inte att göra. Musklerna är trötta, det är ett faktum. Så här sitter jag med mitt dåliga samvete fast jag flera gånger hört idag att det ska jag inte ha, ändå gnager det. Borde vara duktig och orka.
Har kört ett jumppaprogram med töjningar och enkla övningar med 1 kilos hantlar för att hålla igång musklerna. Men mestadels av dagen har jag haft en våt nos i min famn. Borde skriva en kärlekförklaring till den hunden. Så underbar.
Men jag har en hel del på gång så jag tror inte det kommer att gå nån nöd på mej. Så är jag så hemmakär. Har en väninna som brukar säga att hon inte skäms att säga att hon trivs väldigt bra i sitt eget sällskap, att hon tycker hon är ett bra sällskap för sej själv. Det tycker jag är bra sagt.



Zeb och jag stod i soffan ikväll med nosarna tryckta mot rutan och såg när solen färgade himlen röd. Ljuset speglades i Zebs ögon och han morrade till lite åt sina osynliga spöken. Dimman kom smygande och närmade sej för att till sist ha tagit över helt.
Det är då man tänder ljus och gör det ombonat. Lyssnar på musik. Pappa Cohen har den äran efter en paus för sin son. Som att sätta den sista pusselbiten.


söndag 23 oktober 2011

Söndagskvällen sänker sej över oss



Om jag ska välja mellan att ha lite kaos som igår och lugnet som håller på att infinna sej ikväll så tackar jag hemskt gärna ja till gårdagen.
Gårdagen när vi alla gick huller om buller över lådor möbler och sladdar och Zeb förstås skulle vara i händelsernas centrum för att flera gånger bli trampad på. Det är såna dagar man krampaktigt håller fast i och vägrar släppa taget. Så länge vi har pojkarna för oss själva alltså. Det kommer troligtvis nån flicka med i bilden vad tiden lider men hoppas kunna ta vara på den situationen också och kunna känna samma gemenskap. Det är väl bara hur mycket man anstränger sej själv.
Ni märker det är söndag va? Det är då jag blir så där djupsinnig och känslosam.
Jägaren har åkt igen för att ännu tillbringa en vecka i skogen. Skogslivet tröttar ut dem rejält och första natten hemma sov han klockan runt. Men jag hade inte hjärta att väcka honom heller för ibland behöver de få sova ut.
Erik drar de sista tonerna på elgitarren för att sen packa väskan. Det har varit härligt att ha honom hemma den här veckan. Mina sjukdagar har inte gått så långsamt då. Han är ju den som pratar och får mej att skratta så där hejdlöst tills tårarna rinner.
Funderar om jag ska åka med när gubben skjutsar till skolan ikväll. Det blir alltid så tyst och tomt efter att de lämnat huset.

I morgon har jag tid hos arbetsläkaren. Men tror inte på nån vidare hjälp, vad finns det att göra åt muskler som är utarbetade? Sover bättre om nätterna men dagtid känner jag av domningarna i tid och otid. Gubben och jag var ute med hunden på eftermiddagen och när vi kom hem tillbaks hade jag kramp i båda armarna. Blir på dåligt humör och saknar mina arbetskamrater och kaffepauserna, de är det bästa med mitt jobb. Hälsningar till er, ni är bäst!

Det här var ju ett uppmuntrande inlägg! Men så är livet, som en berg och dalbana men då förstår man också att ta tillvara varenda litet guldstänk.

lördag 22 oktober 2011

Kaos i vårt hus



Sonen är mycket nöjd efter att ha inhandlat ett eget tv åt sej.
Men det betyder också kaos. Paff,styrox,flyttning av möbler och dammtussar som varit väl gömda kommer fram. Lite på hälft ännu men det mesta ändå i hans rum. Han rensade åtminstone sängen så han har nånstans att lägga sej när han kommer hem.
Resten fixar vi till i morgon för nu ska jag ta kväll i soffhörnan.



Så ett litet smakprov av det jag håller på med. Mer en annan dag.

Min eftermiddag



En liten liten stund lyste solen i dag och jag ut fort som attans med hund och kamera.
Jag gillar att fotografera men kan egentligen inte nåt om kameran, bara siktar och bränner av.
Ibland är jag rätt nöjd med mina bilder som tex. den här uppe. Färgerna, ljuset och t.o.m skärpa finns i den. Visar triumferande åt gubben att se nu så fin bild jag tagit och han ler lite överseende och nickar på huvudet.




Solljuset gjorde att lingonriset glimmade som små kristaller. Zeb nosade ivrigt omkring.



Borde kanske skaffa hem lite skogsmaterial nu före snön kommer och täcker marken.



Brummeli brum vem lufsar där?



En våt men ack så lycklig liten pojk.

Nu ska jag sätta mej med mitt senaste projekt en stund. Kanske ni får se nån glimt av det än i kväll. Får ta lite åt gången, mina armar är långt ifrån pigga ännu och det tar på humöret. Men bara lite.

fredag 21 oktober 2011

Att ta kväll



Känner mej så där lagom mör i kroppen efter dagens massagepass. Men nog känns det bra alltid.
Men strax efteråt är man smått yr då man sätter sej upp, håret står på ända och så är där märken i ansiktet som om man legat och stirrat ner i ett potthål, vilket man ju nästan har.

Har ikväll påbörjat ett nytt projekt, sådana börjar jag med i tid och otid. Ibland får jag en snilleblixt (tycker jag i den stunden jag får den i alla fall) och kan ligga vaken halva natten och tycka jag är ett geni som kommer på så bra ideer. Men när morgonen kommer och jag väcks av klockalarmet så är ideen inte mera vad den var och jag kan skälla ut mej själv för att jag inte sovit istället.
Men den här kom jag på dagtid och tycker fortfarande den är briljant. Mer säger jag inte nu utan visar sen ifall det inte blir en flopp på vägen.

Ska ännu ikväll/natt till Jeppis för att hämta upp två militärer men det är bara roligt. Kul att se vilket samlingsställe busstationen blir just före bussarna kommer.
Lyfter på baretten för militärerna som lägger så otroligt mycket tid på att sitta i bussen. Men de vill ju alla hem på loma förstås.

Morgonpromenad


Fina vyer från vår tidiga morgonlänk. Fåglarna söker sej till varmare trakter och det är inte en dag för tidigt om ni frågar mej.


Alltid är det någon som lämnar på efterkälke... Nu gäller det att flaxa lilla du!

torsdag 20 oktober 2011

Sommarminne



Blomsterkransen jag fick på min 40 årsdag har fram tills nu hängt på en krok vid spegeln.
Vacker var den inte längre men den har påmint mej om en av de roliga sakerna som hänt i sommar.
Idag fick den ett nytt liv genom att jag plockade rosknopparna i en glasburk och band sidenbanden runt burken. Nu står den istället på kökshyllan och fick leva vidare så ännu en tid.

Annars har förmiddagen gått åt till att följa sonens iver med att göra en egen glasslide. Alltså ett rör att föra över strängarna när han spelar. Visseligen har jag köpt 2 stycken åt honom men att göra en egen har väl status i sej.
Han har med hjälp av glasskärare dragit en skåra runt en flaskhals och sen med att växla hett och kallt vatten fått halsen att lossna. Rätt intressant men inte hur enkelt som helst. Det gick åt några flaskor och jag var beredd att hälla ut innehållet ur vissa ifall han behövt.
Så kan man också få ett par timmar att gå.

Själv har jag pysslat på med lite åt gången men blir så fort trött i axlar och armar att det enklaste har varit att lägga sej ner för att riktigt få musklerna att slappna av. Ingen vidare känsla måste jag medge. Blir inte mycket gjort om armarna strejkar. Men i morgon ska jag på massage och det ska bli så skönt.

Fördelen med att vara hemma är att det kan vara riktigt roligt att laga mat. I dag blev det köttsoppa och ugnsvarma scones. Det skulle jag aldrig ha börjat med när jag vanligtvis kommer från jobbet. När jag stod där i köket och tärnade rotsakerna kom jag att tänka på hushållslärarinnan Anna-Bella. När hon pratade om rotsaker i undervisningen så fick det mej att tycka om soppan innan den alls var tillredd. Hon talade om det varma och mustiga i soppor och det nästan vattnades i munnen på mej.
Annars hade jag stor respekt för henne och en gång kom hon förbi just när jag skulle knäcka ett ägg i en bunke och hennes blotta närvaro gjorde att ägget knäcktes och yrde över hela arbetsbänken. Minns att jag sa åt henne att man blir ju nervös av att hon smyger upp sådär bakom ryggen på en.
Innerst inne tyckte jag väldigt bra om henne.

onsdag 19 oktober 2011

I städerna två



Förmiddagen började med ett besök hos fysioterapeuten på arbetshälsovården.
Där var jag inne 45 minuter och fick goda råd med små jumppaövningar och töjningar. Så pratade vi också om hur viktigt det är att bryta mönstret om man börjar få mycket besvär med kroppen som jag nu har. Vid 40 är man inte längre som 20??? och både orken och muskelstyrka blir sämre. Styrkan ska jag försöka träna upp på egen hand bara armarna får ta igen sej ett par dar till.
Att ha ett sånt fysiskt krävande jobb som jag har gör att man inte orkar fundera så mycket på kroppen och den återhämtning den skulle behöva ha när kvällen kommer.
Hon var inte alls förvånad över att armarna har fått för mycket stryk när jag förklarade och visade mina arbetsrörelser. Så nu har jag lovat mej själv att pausjumppa mer och inte låta arbetstakten bli för hög och krävande. Ingen tackar mej ändå för det.

Erik var med till stan för att få sej nya värmebyxor och en jacka.
Byxorna gick lätt att hitta och jackan likaså men tyvärr hade de inte hans storlek mera för efterfrågan på dessa jackor hade varit stor. Men skam den som ger sej. När gubben kom hem körde vi till grannstaden och där hade de passande storlek av samma jacka och pojken var nöjd. Vad gör man inte för de sina.



En sån där liten sak jag går och suktar efter är Iittalas Kivilyktor.
De är så underbart vackra i sin enkla stil och färgerna ljuvliga. Flera år har jag kastat längtande blickar till de julröda med då de är så fruktansvärt dyra. Nu i dag blev det en lågpris budget variant. 4 röda glaslyktor av märket House för 1.95 st. Iittalas röda närmar sej 30 euro st.!
Just nu är jag nöjd med dessa MEN jag ska ha av den äkta varan ännu nån dag och av alla underbara färger. Skulle bli så vackert i en dukning.
En sista önskning för idag är att få sova i natt. Börjar bli smått hängig efter nätter av bortdomnade armar.

Lycka



Att en blåsig onsdag morgon ta sej i kragen och med försiktiga steg närma sej vågen för att göra en närmare bekantskap efter månader av distans. Kliva upp och hålla andan för att sen lyckligt släppa ut luften och konstatera att det inte alls var ett sånt nederlag som man trott. Att finna att det inte var så illa alls.

I sin iver leta i garderoben och dra på sej plagg efter plagg, studera kritiskt i spegeln och komma fram till att årets julfestkläder redan hänger i garderoben. Det är lycka en blåsig onsdag morgon.
För mej.

tisdag 18 oktober 2011

Höstkylan



Att gå hemma och inte kunna knåda bulladeg eller skura golvet med rotborste (vilket jag aldrig gör) gör att man blir frusen när höstvindarna viner runt knutarna.
Det är då man vänder sej mot sin älskade spis och sätter fyr i den. Sen får man inte så mycket gjort utan sitter framför den och bara känner värmen omfamna en.
Jag är fortfarande förtjust i spisen efter snart 12 år. Snygg och stilren. Tror den är det enda jag skulle lämna kvar av inredningen om jag måste välja. Så var jag inte ens med och köpa den utan lämnade över det till två herrar med mycket god smak. I och för sej hade vi redan köpt en spis men det köpet fick vi upphävt tack och lov. Den hade jag tröttnat på i dag.

Förmiddagen tillbringade jag med damerna i Sex and the city. Har aldrig följt med den serien men har hört att jag borde se på den. Så när filmen kom på tv för nån vecka sen satte jag den på bandning för kommande tider. Tyckte det passade utmärkt så här från morgonen och nu vill jag inte verka pryd eller så för det är jag inte men det var liksom ingen hejd på scenerna när de väl kom igång och jag var tacksam att lilleman tog en lång sovmorgon. Så att.

Promenaden med Zeb var kanske inte det bästa för domningarna tilltog när jag gick där och slaskade med armarna neråt. Blåste så in i norden gjorde det också.
Hade frissabesök och flera sms och telefonsamtal av omtänksamma människor, vilket gör mej glad.
Patrik ringde från skogen och var nöjd för tillfället efter bastubad och en sotkubil med kaffe och munkar på väg till dem.
Det blev kväll idag också fast tiden gått långsamt här hemma.

Att ge sej till slut



Där runt 01.00 i natt bestämde jag mej att inte gå till arbetet idag.
Domningarna har gjort att det är mycket lite sömn jag fått. Har mest legat och vridit mej för att hitta en bekväm ställning, somnat och vaknat med ett par blyklumpar bredvid mej som har varit totalt utan känsel.
I morgon får jag träffa en fysioterapeut för läkartid finns inte före på måndag! 3 dagar hemma till att börja med sen får vi se.
Så nu kunde jag byta eller köpa ett par nya armar, dock välsvarvade sådana. Men mina brännmärken vill jag ha kvar för de är en del av mej.
Vid ca 1,5 års ålder drog jag en vattenkastrull med skållande hett vatten över mej och fick tillbringa en tid på sjukhus. Blev fastbunden i spjälsängen för att inte slippa och skrapa mina sår. Tur att jag inget minns av händelsen för att bli fastbunden och ingenting kunna göra hör till de värsta scenarior som finns i mitt huvud.
Min mormor kom ihåg saken med jämna mellanrum och det var alltid med gråt i rösten. Hur glad jag hade varit när julgranen kläddes och jag hoppade omkring och när granen slängdes ut låg jag på sjukhus.
I dag har jag mina ärr, under hakan, på axeln och utefter armen allt till handleden. Men de är en del av mej och att hudtransplantera har det aldrig varit frågan om. Tur i oturen att inget kom i ansiktet.

måndag 17 oktober 2011

Att bita ihop



Jag tror knappast ni är så intresserade av mina vissna armar men faktum är att jag av ren envishet tog mej igenom arbetsdagen. Stod och skakade loss kramperna mellan varven och fortsatte envist en timme i taget.
Vad är det med oss kvinnfolk egentligen? Vi har svårt att erkänna att nu är vi i behov av vila och det är en naturlig sak. Vi har för vana att gå med dåligt samvete ifall vi sjukskriver oss eller är hemma med sjuka barn. Har vi sjuka barn men ändå går till jobb har vi dåligt samvete för att vi inte själva tar hand om barnen. Att bli sjuk är väl ändå inget man vill eller kan så mycket åt, ändå känns det som ens eget fel och tröskeln till arbetsledaren växer och hellre biter man ihop ännu en dag.
Det verkar faktiskt som om männen har mycket lättare med det där, där gnager inget samvete. Vår Herre visste tex. nog vem han skulle ge menssmärtorna till. Hade han satt den åt männen hade världen stannat, det är då ett som är säkert. Sorry nu bara alla karlar där ute!


Plöjningen är i full gång och gubben tog ett par timmars pass efter jobbet.


Själv har jag klippt ner min vackra instalation av strumbyxor i äppelträden. Lite synd faktiskt, det kunde ha blivit hur vackert som helst med rimfrost i nylonen.

Jägarna 2 rekommenderas varmt. Den var hemsk, spännande, gripande och vacker. Dessutom är ju Rolf Lassgård och Peter Stormare suveräna i sina roller.

söndag 16 oktober 2011

Söndag då



Så har vi haft en vacker höstdag som jag inte desto mera har tagit tillvara.
Var lite trögstartad på förmiddagen så gubben fick ensam gå på promenad med hunden. Min tid idag har som vanligt på söndagar nuförtiden gått åt till att försöka få så mycket mat som möjligt i vår jägare. Han kommer hem till helgerna lika mager och benig och jag gör mitt yttersta för att ens få lite till runt midjan på honom. Men jag blir nog förlorare där. Allt godis och munkar han stoppar i sej tycks istället ta sej raka vägen till min kroppshydda. Det kanske är straffet för att jag är mamma till denna fina skapelse.

Själv är jag lika vissen i armarna idag och domningar har stört nattsömnen, men inte så farligt ändå. Dessutom har jag agerat taxi åt unga män som lekt sofistikerade och samlade vuxenpoäng i natt (deras egna ord). Inget mer om det men jag tror jag hade lika roligt som de hade åt sej själva igår kväll när jag inledde min taxiverksamhet.

Erik har inkommande vecka höstlov och vad är väl bättre än det. Roligt att komma hem från jobbet och någon finns här hemma. Det är väldigt sällan.

Kvällen kommer att tillbringas framför bioduken. Vi ska och se Jägarna 2 och jag borde ta en kudde med mej. Uppsprättade magar och annat snusk är inget för mej men jag föll för trycket från de äldre som ska med. Men jag kan ju blunda och kisa lite nu och då.

lördag 15 oktober 2011

Rosa bandet



Rosa bandet kampanjen är i full gång.
Hoppas du också är med och stöder. För ynka 2 euro kan du köpa rosa bandet och på så sätt bidra till bröstcancerforskningen.

Idag har inte varit min dag.
Huvudvärken kom smygande igår och vaknade av att den intagit hela huvudet. Mina armar och axlar har fått rejält stryk de senaste veckorna och nu känns det som om de inte kan ta mer. Domningar och krampande muskler är belöningen.
Har ni hört Håkan Strengs "En pensionärs läkarundersökning"? (tror den heter så) Den passar ypperligt på mej nu, tror faktiskt jag har de flesta symptomen och frågar mej om jag "rejnt åv haldä på å vaar sjuuk".
Det tar på humöret och jag frågar mej om det faktiskt är värt att ge kroppen så mycket stryk? Bohemen i mej talar.



Här är nu då docksängen som Patrik snickrat till Marie,och sängkläderna som jag satt och tråcklade ihop i går.
Vi hälsade på en stund i dag och hade gamla farmor med också.
Marie bäddade ner sin docka men den hade varit i badet så hon kissade på madrassen. Tur att det ändå bara var vatten.

fredag 14 oktober 2011

Symaskinen och jag



Ja fast det är fredagkväll och mysfaktorn borde vara hög så har jag spenderat en rätt lång stund med symaskinen.
Vi ska och fira Patriks fadderbarn i morgon och han snickrade ihop nåt fint det sista han gjorde i våras i skolan och nu har jag suttit och tråcklat ihop lite tyg till det ikväll.
Lite hemlighetsfull måste jag vara till i morgon för syster kikar in här titt som tätt. Men imorgon får ni veta mera.
Nu handlar det inte om några kompliserade sytekniker men är man inte den händigaste vid maskinen behövs det inte så mycket före det ryker ur öronen.
Men nu är jag klar och det tackar vi för.

Jag kom hem idag på samma gång som båda mina pojkar kom från Terjärv. Patrik hade hämtat lillebror samtidigt som han själv fått träffa gamla lärare och fått kaffe och så.
Skolan har anmält Patrik till tävlingen Årets artesan som är en tävling för hela landet och han visade hur de satt ihop bilder från ettan till trean av hans möbler och själv är han med på flera bilder. Såg riktigt proffsigt ut men inte tror han att han kommer längre än så här men han är hur som helst utvald att delta. Roligt redan det.
Så det har varit mycket skratt och historier hos oss ikväll och modershjärtat har dunkat några extra slag i ren glädje.

Men nu ska här firas fredag och gubben är på väg hem med lite mat. Lite vin på det och allt är frid och fröjd.

torsdag 13 oktober 2011

Ordentlig post



Som jag har väntat halvt ihjäl mej efter dessa två cd:n.
Äntligen låg de i postlådan när jag kom hem och jag tjoade högt för mej själv.

Började fundera hur ofta man blir glad åt post egentligen. Jag kan meddela att här är det mycket sällan. Jag blir inte lycklig över ahjo och ykköset om nu nån tror det. Reklam kan jag bläddra i men att jag skulle vara ett reklamens offer som gubben vågar påstå det stämmer inte.
Så är det då de där räkningarna, de hoppar jag inte högt åt om vi säger så. Ibland får man nästan vara rädd att öppna postlådan för alla kuvert och mitt i eländet blir man erbjuden snabba lån om man nu mot förmodan skulle behöva ett.

Nej alltså då föredrar jag små nätta paket från cdon med favoritmusik eller nåt bokpaket från adlibris. Sånt gör jag små glädjeskutt åt.
En annan trevlig sak är den lilla tidningen Mitt i stan. Ur den får jag en liten dos Guds ord på ett enkelt och lättförståeligt språk. Var vi än befinner oss, i djup tro eller den enkla barnatron så är det bra att få lite ord på vägen ibland. Det tycker jag åtminstone och är väldigt glad att nån tänkt på mej och skickar den till min postlåda.
Vanliga kort är rätt sällsynta nuförtiden förutom till jul förstås. Men jag har en väninna som är otroligt duktig på det här med kort till födelsedag, vändag, påsk mm. Värmer alltid lika mycket.

Dagens cd:n då?
Ja de var som jag väntat, så bra.
Schaffers innehöll 2 skivor, den ena julstämning och den började jag med men kom inte in i rätt stämning när solen lyste in genom fönstren så den är lagd till sidan för kommande tider.
Adam Cohens var som en varm yllefilt och jag somnade genast. Men tog igen det på vägen till stan på veckoslutshandlandet.
Nu har jag spelat Schaffers andra skiva Instrumentala klassiker och ja, det är inte så mycket att tillägga, två män med sina gitarrer och jag lämnas inte oberörd.

onsdag 12 oktober 2011

Att snickra är att skapa



Har tillbringat kvällen på föräldramöte vid Optima Hagagränd i Terjärv.
Denna fantastiska skola som det alltid är lika trevligt att komma till. Vet inte vad jag gör när Erik tar sin examen därifrån och slutar. Kanske det skulle ha varit den där lillebror som Erik så önskade sej så kanske han också skulle blivit träartesan. (Nu var det ju så att när Patrik visat bilder ur sin skolbok hur det går till när barn blir till så ångrade sej Erik genast för sånt äckligt ska inte hans föräldrar behöva hålla på med.)
Men atmosfären är så bra i den skolan och lärarna kom ihåg Patrik och frågade efter honom. För att inte tala om allt vackert som tillverkas i den skolan.
Nu just hade de en svensk träsvarvare på besök som lärde dem svarva skålar av färska björkar. Han gjorde en skål också som vi föräldrar fick vara med och se när den tillverkades och jag kan bara säga att det var inte första gången den mannen svarvade. På bara några minuter hade han den slätaste skål till beskådning.

Patrik ringde för att meddela att han överlevt marschen idag. Men trött var han och sjuka fötter, dessutom hade nåt skavt på en ryggkota så han hade fått en stor bula.
Men han får sätta sej på bussen imorgon och komma hem och så behöver han inte samla in några pengar på fredag utan får vara ledig. Så då åker han för att hämta lillebror och en kompis från skolan och får på samma gång träffa sina gamla lärare. Det såg han fram emot.

Själv får jag just ta natt efter att ha sovit ca 3 timmar föregående natt. Ibland är det här med sömn inte så enkelt. Men jag låg som död en halv timme efter arbetet idag. Annars hade jag väl somnat bakom ratten till Terjärv. Jobbigt att köra efter våta och mörka vägar och regn som piskar mot rutan. Dessutom sprang Hälge över vägen men för mej var det inget nära ögonblick, dock han som körde om hade det kunnat gå riktigt illa för.

tisdag 11 oktober 2011

Som man bäddar...



Det är ganska lustigt om morgnarna när vi kvinnfolk samlas i omklädningsrummet. Man kan tydligt se de som har alltför mycket program om kvällarna och går på högsta varv ännu när de kommer på jobb. Så har vi de slutkörda och de som verkligt är utvilade.
För det mesta hör jag till den sistnämda, men det kan också vara olika från dag till dag, men för det mesta.
Så kom då en jobbkompis på måndag morgon och var i högvarv ännu efter helgen som bestått av fester och arbete där hemma. Hon sa då åt mej att hon tänkt på mej i helgen, hur jag hinner njuta och ta det lungt?
Jag skrattade lite och sa att vad skulle jag göra om inte njuta av min fritid?
Men det är ju så att ungarna är stora och skräpar inte så fasligt mycket mera. Gubben är stor och skräpar men med höjd röst och fingervisningar så fixar han det mesta efter sej. Så har vi då hunden med sin päls och den kan han inte så mycket åt. Dessutom har ju vi valt att köpa honom så lite skit i hörnen får vi allt tåla.
Men visst får också jag vara igång men jag tar lite åt gången.
Så har jag min kurskväll och mina vänner och de är högt värderade. Men man får inte glömma att sätta sej själv i första hand mellan varven för på det sättet orkar vi så mycket bättre.
Så spenderar jag rätt mycket tid vid datorn men det betyder att för det mesta är tv:n avstängd hela kvällarna när jag är ensam hemma.
På datorn följer jag olika bloggar och lyssnar på musik och intervjuver av personer jag tycker är intressanta. Det ger mej så mycket mer än att slötitta på en massa tävlingsprogram i tv.
Så ikväll har jag medan jag klickat mej fram på YouTube rensat gubbens klädhyllor fria från sommarkläder. Alltså två flugor på smällen!

MEN hade jag pengar skulle jag vara igång med stora renoveringen här hemma. Då skulle det inte finnas tid att sitta. Men nu har jag inte det, alltså är det lungt. (Tur är väl ändå det.)

måndag 10 oktober 2011

Årsdag



Hon den gulligaste av alla gulliga blir hela 2 år idag. Moster ger dej puss och kram.

Så är det 3 år sen mamma och jag gjorde vår roligaste resa ever. Jag tror inte en sån kommer igen. Kan man vara mycket rikare än så, att få åka iväg med sin egen mamma och skratta tills man tjuter och ge magmusklerna vad de tål och lite till.
Vet så att det är 3 år sen Martti Ahtisaari fick Nobels fredspris för då låg vi på hotellrummet vilandes inför vad som komma skulle och såg när Martti tog emot gratulationerna och hans fru inte visste till sej av lycka.
Ja så går de där åren.

Känner mej ganska tam just nu efter en dag med femtielvatusen frågor snurrandes i mitt huvud. Vissa dagar är svårare än andra. Men snart är gubben hemma och då får jag nån att luta huvudet mot.

söndag 9 oktober 2011

Söndagen som gått



Dagen har inte fört med sej något ovanligt utan lunkat på i samma takt som alla andra söndagar.
Morgonen började med strålande solsken efter åter en kall natt,men också mörka moln som nästan såg ut som snömoln och pricken över i:et, regnbågen.
Gubben och jag tog en promenad med hunden så länge ungarna ännu sov. Men nu är verkligt mössan och handskarnas tid här och visst är det skönt att dra mössan över öronen, särskilt som jag vet av lite öronvärk till och från. Känner av en förkylning nånstans långt där inne men den har inte brutit ut ordentligt.
Annars har dagen pendlat mellan sticksöm, bok, tv, viloläge och allt för mycket kladdkaka.
Patrik har vi skjutsat till bussen men väntar hem honom redan natten till fredag för att samla in pengar till krigsveteranerna. Men så är det också den där 30 km marschen.
Eriks skjuts kom just och hämtade upp honom. Han träffar vi på onsdag kväll då det är föräldramöte.
Jag tror han är glad varje söndagkväll att åka tillbaka för här hemma finns inte så mycket att göra. I skolan får han utlopp för sin kreativitet och nu skulle en från Sverige komma och undervisa i svarvning de två första dagarna.
Patrik däremot är mycket förnöjd att vara hemma :) Vi sa idag att han inte har rört sin bil på hela helgen eftersom han fick skjuts av kaveri igår kväll. Men på det viset sparar han också pengar. Fortsätter han så här är han rejält på plus när arme´n är över.

Själv är jag nöjd med helgen. Vädret har varit bra och fönstren är tvättade på utsidan.
Jag har fått pyssla på här hemma där jag trivs allra mest. Stunttat omkring i hemmadress med håret på ända, då är jag i mitt esse.

lördag 8 oktober 2011

Amatörer



Alltså man får fråga sej vem som skötte ljudet på MGP galan ikväll. Kanske de hyrt in nån från Pedersöre När Tv. Vi hade absolut inget ljud de första fyra låtarna och därmed hörde vi inte när Lina sjöng men som tur var har jag hört den på radion den här veckan.
Tyckte hon förtjänade en bättre placering och det har inget med att jag känner henne. Hon har en klar fin röst och nån nervositet syntes inte till. Men det är bara att ta nya tag och inte ge sej.

Som med mitt målande. Har kluddat lite ikväll också och nu kommer det inte nåt seriöst men försöker har roligt och inte tänka att nu ska det bli en Monalisa.
Bara hitta tillbaks till den där känslan.