Där runt 01.00 i natt bestämde jag mej att inte gå till arbetet idag.
Domningarna har gjort att det är mycket lite sömn jag fått. Har mest legat och vridit mej för att hitta en bekväm ställning, somnat och vaknat med ett par blyklumpar bredvid mej som har varit totalt utan känsel.
I morgon får jag träffa en fysioterapeut för läkartid finns inte före på måndag! 3 dagar hemma till att börja med sen får vi se.
Så nu kunde jag byta eller köpa ett par nya armar, dock välsvarvade sådana. Men mina brännmärken vill jag ha kvar för de är en del av mej.
Vid ca 1,5 års ålder drog jag en vattenkastrull med skållande hett vatten över mej och fick tillbringa en tid på sjukhus. Blev fastbunden i spjälsängen för att inte slippa och skrapa mina sår. Tur att jag inget minns av händelsen för att bli fastbunden och ingenting kunna göra hör till de värsta scenarior som finns i mitt huvud.
Min mormor kom ihåg saken med jämna mellanrum och det var alltid med gråt i rösten. Hur glad jag hade varit när julgranen kläddes och jag hoppade omkring och när granen slängdes ut låg jag på sjukhus.
I dag har jag mina ärr, under hakan, på axeln och utefter armen allt till handleden. Men de är en del av mej och att hudtransplantera har det aldrig varit frågan om. Tur i oturen att inget kom i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar