Knäckt

Nu är jag slut som målare.
Ja just nu känns det så i alla fall. Ingenting blir bra, penseln passar inte i handen. Jag vet över huvudtaget inte vilken pensel jag ska använda utan svabbar omkring med olika. Jag kluddar på med färgerna och vet knappt vad jag håller på med.
Undrar om jag sätter för stor press på mej själv, jag tar förgivet att det ska lyckas.
Jag som haft 3! egna utställningar och sålt ett tiotal tavlor måste lyckas.
Eller så kanske inte. Jag kanske bara har den där svackan som alla tydligen ska ha men jag trodde jag haft min redan.
Jag har rätt att misslyckas precis som vem som helst bara jag tillåter mej att misslyckas. Men ibland känns det som om jag inte kan måla så vad kan jag då? ingenting?
Fy sjutton, nu är jag riktigt på noll.
Ska jag ge opp nu? Aldrig!
Så mycket jävlar anamma som det finns här inne så ska jag komma igen.
Köpa mera papper, måla,måla istället för att springa efter dammsugaren. Om vi så ska vada i skit så ska här målas och endast måla det jag tycker om och inga blommor!
Hur kan jag sitta och måla blommor när jag egentligen inte tycker om dem?
Det blir att sova på saken och komma igen i morgon.