Nostalgisk? Jag?

Fick sms från syster idag:
Sku ba koll huru nostalgisk du ir. Finns en stor risk at pojkas barnvagn åker till ekorosk ida, eli ska du ha e?...
Jag svara:
Herrigud va sejr dö??? Sku ja ha rym för e sku å få paradplats i finrummet. Släng fort fön ja ångrar me.
Det gick en stund så sökte jag efter båda pojkarnas första fotoalbum och började titta på bilder. Hitta ett par där vagnen var med och kände hur det drog till där i hjärttrakten.
Undrar hur många av er mammor har låtit pappa ta hand om vagnsköpet utan att så mycket som ge en vink om hur den borde se ut? Hos oss födde vi först barn och sen när jag var hemkommen for pappa ensam iväg för att handla barnvagnen.
Det var den ljuvligaste vagn jag sett och jag var så stolt över gubben. Måste tillägga att vi nu talar om början av -90 talet när färgerna var skrikiga, massor av mönster och alla färger passade tillsammans.
Märket var Ora (tror jag) och den var stor och rejäl och barnen har kunnat sova länge i den.
För att riktigt matcha vagnen köpte jag en lila vinterhalare och vi var så snygga där vi spatserade fram genom byn.
Det där sms:et gnagde i mej och jag funderade fram och tillbaka. Vägrar föda flera barn så egentligen behöver jag den inte men mina pojkar har sovit i den och alla minnen...
Kanske ev. barnbarn kan ligga i den när de kommer på besök? Så farmor stolt kan gå på promenad i byn och visa upp underverket. Hoppas ändå att det inte blir så snart.
Ingenting av det där är viktigt men nostalgisk det är mitt andra namn så jag ringde syster och bad att den skulle få nåd för den här ekoroskturen. Jag måste först få se den efter alla år, lite känna, kanske skuffa den lätt framför mej...
Så lättad att jag räddade den för en stund i alla fall..

Bilden ovan är det Patrik som ligger i vagnen i en stuga nära Storforsen i Sverige.
Erik på biden nedan.