Att inte ge sej

Har just gjort det jag svor på att aldrig göra efter onsdagskvällen, nämligen ge målningen som blev så misslyckad en chans till.
När karlarna sitter och tittar när svenskarna gör slarvsylta med finnarna i fotboll har jag ockuperat sovrummet. Lyssnat på gitarrmusik från YouTube och som sagt gett målningen "svart stockros" en chans till. Lite bättre blev den allt sen jag fick mera djup i bilden och just nu misströstar jag inte fullt så mycket som för nån dag sen.

Regnet öser på för fullt där ute och här inne har vi inlett spiseldningen. Mysfaktorn höjs avsevärt med levande eld och att det sen är fredag gör inte saken sämre.
Sa åt jobbkamraterna att om det inte varit fredag idag hade jag inte orkat en dag till. Den här veckan tror jag alla kroppsdelar har värkt på mej och det är länge sen jag kämpat med ryggont.
Vänster knä, höger höft och vänster skuldra har varit ordentligt sjuk. Dessutom hade jag öronvärk igår som strålade ut i huvudet och vad som finns i huvudet att värka av vet jag inte. Det är väl bara den röda tråden som håller öronen på plats.
Men jag har stått på ett ben i snart 2 års tid så inte är det konstigt om nånting tar stryk.
Ikväll har jag dessutom börjat känna av sjuk hals så allt har väl sin förklaring.

En jägare med hosta är på väg hem. Han har haft befrielse från tung utetjänst i tre dagar pga feber och slapp undan 30 km marschen i onsdags. Har istället vikt kläder och städat kompaniet.
Men hälften av schacket hade sjukanmält sej inför marschen fast de inte hade något fel så nu får de ta om den på onsdag. Så då hamnar vår jägare också med fast han var sjuk på riktigt. Märkligt ställe det där. Men han har nu under halva tiden kvar. Bara att bita ihop.

Lite musik till och sen Skavlan, det enda tvprogram jag bryr mej om nuförtiden.