Om mig
- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
torsdag 20 oktober 2011
Sommarminne
Blomsterkransen jag fick på min 40 årsdag har fram tills nu hängt på en krok vid spegeln.
Vacker var den inte längre men den har påmint mej om en av de roliga sakerna som hänt i sommar.
Idag fick den ett nytt liv genom att jag plockade rosknopparna i en glasburk och band sidenbanden runt burken. Nu står den istället på kökshyllan och fick leva vidare så ännu en tid.
Annars har förmiddagen gått åt till att följa sonens iver med att göra en egen glasslide. Alltså ett rör att föra över strängarna när han spelar. Visseligen har jag köpt 2 stycken åt honom men att göra en egen har väl status i sej.
Han har med hjälp av glasskärare dragit en skåra runt en flaskhals och sen med att växla hett och kallt vatten fått halsen att lossna. Rätt intressant men inte hur enkelt som helst. Det gick åt några flaskor och jag var beredd att hälla ut innehållet ur vissa ifall han behövt.
Så kan man också få ett par timmar att gå.
Själv har jag pysslat på med lite åt gången men blir så fort trött i axlar och armar att det enklaste har varit att lägga sej ner för att riktigt få musklerna att slappna av. Ingen vidare känsla måste jag medge. Blir inte mycket gjort om armarna strejkar. Men i morgon ska jag på massage och det ska bli så skönt.
Fördelen med att vara hemma är att det kan vara riktigt roligt att laga mat. I dag blev det köttsoppa och ugnsvarma scones. Det skulle jag aldrig ha börjat med när jag vanligtvis kommer från jobbet. När jag stod där i köket och tärnade rotsakerna kom jag att tänka på hushållslärarinnan Anna-Bella. När hon pratade om rotsaker i undervisningen så fick det mej att tycka om soppan innan den alls var tillredd. Hon talade om det varma och mustiga i soppor och det nästan vattnades i munnen på mej.
Annars hade jag stor respekt för henne och en gång kom hon förbi just när jag skulle knäcka ett ägg i en bunke och hennes blotta närvaro gjorde att ägget knäcktes och yrde över hela arbetsbänken. Minns att jag sa åt henne att man blir ju nervös av att hon smyger upp sådär bakom ryggen på en.
Innerst inne tyckte jag väldigt bra om henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej du!
SvaraRaderaJo Anna-Bella var bra!
Hur är det med dig? Har tänkt och tänkt att jag skulle ringa men se det tycks stanna vid tanken... Tänker i varje fall på dig! Kramar/Gunilla