Om mig
- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
torsdag 13 oktober 2011
Ordentlig post
Som jag har väntat halvt ihjäl mej efter dessa två cd:n.
Äntligen låg de i postlådan när jag kom hem och jag tjoade högt för mej själv.
Började fundera hur ofta man blir glad åt post egentligen. Jag kan meddela att här är det mycket sällan. Jag blir inte lycklig över ahjo och ykköset om nu nån tror det. Reklam kan jag bläddra i men att jag skulle vara ett reklamens offer som gubben vågar påstå det stämmer inte.
Så är det då de där räkningarna, de hoppar jag inte högt åt om vi säger så. Ibland får man nästan vara rädd att öppna postlådan för alla kuvert och mitt i eländet blir man erbjuden snabba lån om man nu mot förmodan skulle behöva ett.
Nej alltså då föredrar jag små nätta paket från cdon med favoritmusik eller nåt bokpaket från adlibris. Sånt gör jag små glädjeskutt åt.
En annan trevlig sak är den lilla tidningen Mitt i stan. Ur den får jag en liten dos Guds ord på ett enkelt och lättförståeligt språk. Var vi än befinner oss, i djup tro eller den enkla barnatron så är det bra att få lite ord på vägen ibland. Det tycker jag åtminstone och är väldigt glad att nån tänkt på mej och skickar den till min postlåda.
Vanliga kort är rätt sällsynta nuförtiden förutom till jul förstås. Men jag har en väninna som är otroligt duktig på det här med kort till födelsedag, vändag, påsk mm. Värmer alltid lika mycket.
Dagens cd:n då?
Ja de var som jag väntat, så bra.
Schaffers innehöll 2 skivor, den ena julstämning och den började jag med men kom inte in i rätt stämning när solen lyste in genom fönstren så den är lagd till sidan för kommande tider.
Adam Cohens var som en varm yllefilt och jag somnade genast. Men tog igen det på vägen till stan på veckoslutshandlandet.
Nu har jag spelat Schaffers andra skiva Instrumentala klassiker och ja, det är inte så mycket att tillägga, två män med sina gitarrer och jag lämnas inte oberörd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar