Nåjaa...

Alltså inte blev den bra men det är det bästa jag åstadkommit den här hösten och nu hoppas jag att jag är på god väg upp ur den sunkiga gropen.
Fick höra att många av de "riktiga" konstnärerna tagit till flaskan när de varit i en liknande situation. Så illa ställt är det dock inte för mej (än) det är ju trots allt inte mitt leverbröd. Men visst blir man lite rädd när allt man lärt sej plötsligt är som borta och det känns som att börja om från början.
I den situationen jag befunnit mej i denna höst har jag inte kunnat fatta att jag faktiskt haft 3 egna utställningar men 18! alster som mest. Att jag sålt tavlor, kort och fått den äran att donera en tavla. Att jag varit efterfrågad. Det är då man blir rädd när man sitter med papper och pensel framför sej och inte riktigt har nån koll på läget.
Men jag hoppas innerligt att det nu är förbi.
Det är ju det här jag brinner för.