Jag tror knappast ni är så intresserade av mina vissna armar men faktum är att jag av ren envishet tog mej igenom arbetsdagen. Stod och skakade loss kramperna mellan varven och fortsatte envist en timme i taget.
Vad är det med oss kvinnfolk egentligen? Vi har svårt att erkänna att nu är vi i behov av vila och det är en naturlig sak. Vi har för vana att gå med dåligt samvete ifall vi sjukskriver oss eller är hemma med sjuka barn. Har vi sjuka barn men ändå går till jobb har vi dåligt samvete för att vi inte själva tar hand om barnen. Att bli sjuk är väl ändå inget man vill eller kan så mycket åt, ändå känns det som ens eget fel och tröskeln till arbetsledaren växer och hellre biter man ihop ännu en dag.
Det verkar faktiskt som om männen har mycket lättare med det där, där gnager inget samvete. Vår Herre visste tex. nog vem han skulle ge menssmärtorna till. Hade han satt den åt männen hade världen stannat, det är då ett som är säkert. Sorry nu bara alla karlar där ute!
Plöjningen är i full gång och gubben tog ett par timmars pass efter jobbet.
Själv har jag klippt ner min vackra instalation av strumbyxor i äppelträden. Lite synd faktiskt, det kunde ha blivit hur vackert som helst med rimfrost i nylonen.
Jägarna 2 rekommenderas varmt. Den var hemsk, spännande, gripande och vacker. Dessutom är ju Rolf Lassgård och Peter Stormare suveräna i sina roller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar