Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

lördag 31 mars 2012

Härliga lördag


Fastän morgonen var kall att vakna till blev sen dagen rätt varm och skön. Visst blåste det ute på vidderna men höll man sej i lä var det perfekt.
Mina stora starka karlar har hållit till på vedbacken nästan hela dagen för att säkra värmen för kommande vintrar. Svärmor bjöd oss alla på köttsoppa och det tackar vi för.
Själv har jag hållit på med det som lördagar brukar innehålla nämligen klädtvätt i mängder. Det var sportväskor och skolväskor fulla med smutstvätt som nu är åtgärdade.
En lättnadens suck drar jag sen Zebs klor är fixade. Det gick riktigt bra med munkavlen så länge gubben också satt bredvid och kliade mellan öronen. Efteråt var Zeb riktigt till sej, precis som om han fått livet tillbaka. Fick förstås godis eftersom han varit så duktig. Stackarn som ska vara så rädd och dessutom ha en extra klo på ena baktassen.
Fick en supernyhet av Erik gällande sommarens musikupplevelser. Det svenska bandet Jerusalem kommer till Humle i augusti och spelar på samma scen som Orion också ska spela på. Förstod att det känns rätt häftigt för pojkarna, nästan lika kul för mammorna också kan jag tro. Jerusalem uppträdde 2009 på Pörkenäs och då var vi också där och diggade. En av de bästa konserter jag upplevt i nejden faktiskt.
Med den här farten blir det en super musiksommar i år och sånt gillar vi.

fredag 30 mars 2012

Yeah freeeedaaaag!



Har i dag gjort nåt jag länge tänkt göra, nämligen sålt mitt guld.
Jag är långt ifrån nån guldmänniska och det är åratal sen jag burit nåt guldsmycke förutom förlovnings och vigselringarna då. Likväl har jag haft några guldsmycken och nu har jag bara sparat det som jag kände var nåt av värde, tex ringen med klack som jag fick av mormor och morfar när jag konfirmerades. Så de två övrigt nämnda ringarna förstås.
I en liten låda fanns örhängen, vinda och sneda, ett par ringar, halssmycken som nån gång varit i kläm och därför obrukbara och så en halskedja som jag använde på den tiden när jag ville vara alla till lags och verka prydlig och så. När jag hade långt hår, blommiga skjortor och plisserad kjol. I dag skiter jag i allt det där och är precis som jag vill och sen är det bara att acceptera eller låta bli.
På kvittot skrevs det "skräpguld" om mina smycken så jag tänkte hur skönt kunde det inte bli att slippa dem och istället få betalt för skräpet. Nu återanvänds allt, smälts ner och blir nya smycken som någon stackars människa kommer att sukta efter.
Glad i hågen åkte jag till Musti & Mirri för att köpa munkavle åt Zeb. Ja inte då för att jag sålt guld utan för att jag faktiskt en tid tänkt fara och se i fall de har sånt. Zeb är livrädd när klorna ska klippas och till sitt försvar har han börjat hugga mot den som klipper d.v.s jag. Förra gången vi besökte veterinären tänkte han äta upp alla som rörde vid honom och munkavle fick sättas på. När han blir orolig och känner spänning i luften reagerar han så. Hans kropp darrar och en massa mjäll kommer fram i pälsen, dessutom är han nästan så han hyperventilerar. Stackare. Få nu se hur det går då när vi tar fram klosaxen, blir knappast mera i kväll utan det blir morgondagens äventyr.

torsdag 29 mars 2012

Recept på en lyckad torsdag



Jag trivs när det händer och sker men njuter så kolossalt av en egen ledig hemmakväll. En sån har jag på gång. Redan i arbetet planerade jag mej en festmåltid i min ensamhet. Njöt av maten i lugn och ro efter två hektiska kvällar då jag knappt hunnit tänka på att äta.
Dråsade sen ner på sängen för att vila mina fötter ett slag... Vaknade av att nånting ringde och hade svårt att orientera varifrån ljudet kom, telefonen, dörrklockan, alarm tills jag förstod att klockan slog fem och jag hade varit avtuppad i 20 minuter.
Så med Zeb på skogspromenad som jag försummat det två senaste kvällarna och i dag när jag kom hem visade han sin besvikelse genom att lägga sej ner och vända bort huvudet och vägrade komma in. Desto större var lyckan när jag kom ut med kopplet i hand. Efter en stund kunde jag konstatera att jag i min sömndruckenhet tagit fel skor och kände hur vätan smög sej in. Vägarna är rent ut sagt bedrövliga nu och värst är vintergammal hästskit som breder ut sej som en smet mest överallt.
Den råa och fuktiga skogsluften väckte mej till liv igen och några stackars solstrålar letade sej fram för ett ögonblick. Massor av härliga videkissor kantade vår väg och jag hittade en perfekt gren som ett fågelbo med ägg kan hålla upp som en påskdekoration.
Zeb gladde sej mest åt att småsten tinad fram och vi åter kan ha våra stenlekar. Jag kastar en sten och Zeb hämtar den för att sen ha den i munnen, släppa den i snö eller gräs för att sen krafsa fram den igen. Det är nåt av det bästa han vet.
Nu snurrar tvättmaskinen. Patrik kom hem från en träning för att byta väska och fortsätta på nästa träning, friskt?
Själv har jag förberett mat åt karlarna för morgondagen. Vi har bott i huset i 12 år och de har fortfarande svårt att hitta kastrullerna, suck.

onsdag 28 mars 2012

MIO målarnas verissage



Högtidlig öppning av MIO målarnas vernissage i kväll.
Tal, musik och sång. Ett dignande bord med dricka och småplock som verkade mycket uppskattat. För att inte tala om besökare! Klockan 18 var det smockfullt och lät som värsta hönshuset. Men det var vad vi hoppats och drömt om. Härligt med folk som kommer och idel glada miner. Att sen få godkännande av besökarna och uppmuntrande klappar på axeln gör att man känner att det inte var så tokigt i alla fall.
Själv var jag lite tagen och folkmassan gjorde att jag knappt fick tagit några bilder fast kameran hängde runt halsen hela kvällen.



Hoppas inte jag får smisk av Helena nu när jag sätter upp bild på henne.
Alltså min målarfröken Helena Cederberg. En otroligt inspirerande person som jag är så glad att jag haft nöjet att lära känna. Hon hjälper,stöttar och stöder i alla lägen. I dag sa hon nåt bra om akvarellen:"Att den är som förälskelsen, den är häftig, härlig och går upp och ner" Nåt i den stilen. Sen om oss målare att det är som att cykla omkull ibland, man stiger upp, borstar av knäna och fortsätter sen att cykla vidare. Hon har så rätt.

tisdag 27 mars 2012

Kurskväll



Folk kursar sej för att bli nåt, förkovra sej eller fördjupa sej i nåt ämne.
Jag kursar mest för att ha roligt. I kväll har varit en sån kväll. Har suttit 3 timmar vid Tobaksmagasinet i Jakartes utrymmen och lärt mej torrtovning. Ämnet var påskpynt men där kom alla möjliga pynt och det är inte konstigt med så kreativa människor. Bland annat ormar och bröstvärmare men också ett och annat påskpynt. Jag tex gjorde två påskharar, och kom nu inte och säg att det inte ser ut som harar för det är just vad det är. Den ljusgråa luktar så fähus och dynga att jag är rädd att Zeb äter upp den om han slipper till. Han har minsann visat stort intresse för den redan. Men jag hoppas att båda hararna överlever påsken.
Håhå, nu måste här ställas inför morgondagen, så mycket på gång.

måndag 26 mars 2012

World Tour 2012



Ja det var ju nånting fantastiskt på gång.
Men måste hålla tyst om det tills i dag när det kommit ut officiellt, men ujuj så svårt när man vill skrika fullt ut av lycka.
2 september kommer ca 10.000 människor att samlas på Sonera Stadion i Helsingfors och svimma av en smula av den mörka rösten. Jag som förstått mitt bästa och blivit medlem i klubben har fått förmånen att få förhandsbeställa biljetter för att få vara med i gänget av de som får de bästa platserna. Så nu är goa mamma och jag nästan på väg till huvudstaden redan.
Gårdagen var en enda lång pina i väntan på att Jarkko Arjatsalo skulle mejla om jag fått mina biljetter bokade och så klart tog det till sena eftermiddagen före det efterlängtade mejlet dök upp. Startade datorn ungefär var 10:de minut för att kolla och gubben fick ingen spelro på datorn han heller. Suck...
Men nu är allt klart, bara den lilla detaljen att betala kvar.
Den där Jarkko är en superman. Han var den som startade klubben som har medlemmar över hela världen och är själv god vän med Leonard och har fått träffa honom vid flera tillfällen. Han ordnar olika meetings överallt i världen och Leonards ö Hydra har det ordnats flera träffar på. Senaste konserten såg jag var han satt och pekade ut honom för mamma. Den här gången ska jag om tillfälle ges skaka labb med honom och tacka personligen. Han lägger ner otroligt mycket av sin egna tid för att vi ska få information om vad som händer och sker.
Satt så i går med blyertspennor och skissade tills hela armen var svart på mej. Nu har jag nåt nytt som måste få ram och hedersplats.



Kvällen till ära ska ni få en låt, från mej till er.

söndag 25 mars 2012

Söndagen som kom och gick



Klockan är 19.30 och det är fortfarande ljust därute. Underbart!
Men kvällen kom ändå hastigt i dag så lite märktes det att vi blev norppade på en timme.
Har pysslat på med olika projekt i dag och har förstås inte orkat hålla mej borta från skurtrasa och dylikt. Fortsatt med klädskåpen och har nu en hög med kläder som ekorosk får ta hand om, mest urtvättade arbetströjor och sånt.
Har också gjort en blyertsteckning som jag är mäkta stolt över, hoppas man får vara det. Lite finjustering ännu när jag gått förbi den och sett från olika vinklar men inte mycket. Det är tänkt att ni ska få se den i morgon. Har annars gått och varit hysteriskt smånervös i dag och väntat på ett besked och jag säger bara, inget är som väntans tider! Mer om det också i morgon.

Dagens bild är en inbjudan till MIO målarnas vårsalong. Vernissage har vi på onsdag klockan 18.00 med småplock och mingel. Känner nån av er att ni vill till Nykarleby på onsdag så har jag rum i bilen. Bara att höra av sej. Annars är utställningen öppen till 22.4.

Så gick då min lediga vecka och snart får jag titta över arbetsväskan. Men jag är så nöjd med min ledighet, jag har fått vila och uppleva nya saker och fått nya intryck. Så med det i bagaget känns det bara roligt att återvända till jobbet. Så har jag en vecka med många roliga saker framför mej så ny vecka, kom bara kom.

lördag 24 mars 2012

Efter regn kommer solsken



Så sägs det i ordspråket och visst är det sant.
Dagen blev bättre ju längre den led och så hände nåt alldeles fantastiskt men som jag inte kan skriva om före måndag, attans också.
Det har varit en rätt så slapp dag och ungarna har t. o. m tyckt att det varit lite segt. Men det är verkligt bra med såna dagar också, att se på klockan hur visarna sniglar sej fram och dagen tycks oändlig.
Som mor och hustru i huset har jag haft mina dagliga sysslor (mycket könsinriktat hos oss ska ni veta) och har även hunnit med lite brödbak. Började så smått i klädskåpet och slängde en hel hop med trasiga stumpor och sånt. Ibland måste man ta tag i rensandet och det skulle vara så skönt att få lägga undan det stora och bylsiga och ta fram det sommarlätta. Men än dröjer det.
Nu med en ännu bastuvarm kropp ska jag njuta av kvällen i lugn och ro. Tända lite ljus och krypa upp i soffhörnet, klia Zeb bakom öronen som alltid smyger upp i min famn så fort tillfälle ges. Sämre kunde man ha det.

Slöja av vemod


På min vanliga promenad med Zeb var marken i dag täckt av snö. Allt var tyst, inte ens fåglarna verkade vara på humör. Snön bildade högar på tåspetsarna av mina skor där jag gick i långsamt fram i mina egna tankar. Den våta snön bildade vattendroppar på glasögonen som gjorde världen suddig.
Kanske det var just det som gjorde att det kändes väldigt vemodigt i dag. Tankarna gick till vår båtresa och en person som var med på båda turerna. Jag upptäckte henne första gången när vi gick iland i Stockholm. Jag gick ett par meter bakom henne och när hon vände lite på huvudet var det som att se min målarvän, hon som gav mej den sista ryggknuffen för att jag skulle anmäla mej på kurs. Hon som inte längre finns bland oss. Jag var som fastnaglad av kvinnan där framför mej och förundrades över hur lik hon var, kläderna, hållningen och frisyren.
Såg henne flera gånger på båtresan hem och det gjorde att sorgen och saknaden kändes väldigt påtaglig just då. Ni vet att mellan glädje och sorg finns inte mycket, kanske som ett tunt sprött istäcke som kan brytas sönder vilken minut som helst. Och just då i det ögonblicket när jag såg den här kvinnan brast det spröda istäcket. Det behövs bara ett ögonblick, en förnimmelse, en bild eller en doft.
På min kursdag med Esa visade jag min stora pensel som jag fått efter henne och frågade om den börjar ha gjort sitt. Den håller på att tappa formen, är inte så spetsig i änden mera och strån börjar spreta ut. Han kände lite på den och sa att det bästa troligtvis nog har farit men lite form finns ännu. Jag kunde ju ge den till något målande barn funderade han. Men om det är nåt jag kommer att spara så är det just den här penseln. Den gav mej mod att ta ut svängarna och tack vare den fick jag min första utställning.
Monica som höll öppningstal på den utställningen sa så här:
"En plats är tom här i dag. En som alltid uppmuntrat dej i ditt skapande var din mans släkting Ruth. Hon målade själv och hon ville att du skulle hitta samma väg. Hon har stor del i din utveckling den gångna vintern, hur konstigt det än kan låta. När hon dog fick du ärva hennes konstnärssaker, allt från papper, penslar och färger till konstböcker. I vinter har du målat flera av målningarna med hennes durabla pensel, en så stor pensel att den gav dej extra mod bara av att du vågade använda den."

I går var jag med tavlor till Nykarleby för vår kommande utställning från kursen. Har haft utställt många tavlor och känner att jag inte är nöjd nu. Har inte presterat som jag borde i vinter. Men har heller inte använt den stora penseln så flitigt. Det har gjort att den lille onde suttit på min axel och flinat och tryckt ner mittt självförtroende i stövelskaften. Men det är väl sånt man får ta, jag har ju ändå inte gett opp som jag nästan gjorde ett tag. Det gäller att öva öva öva.
Nu väntar jag på att isskorpan ska frysa till igen för det gör den, men som sagt den är tunn och skör.
Känner att jag blottar mitt innersta för er, både ni jag känner och alla de okända som läser. Men tror att de flesta känner igen sej i mina upplevelser. Man fortsätter och kommer igen.

fredag 23 mars 2012

Möt våren i färgstarkt


Så ser alltså jackan ut som jag köpte.
Gillade den från första stund och efter att jag betalat för den ringde jag gubben för att höra var han var för att få visa mitt nya kap. Yrade på där i rulltrapporna på Stockmanns i Helsingfors där jag handlade den och eftersom gubben höll till på elektronikavdelningen nere i källaren tog det sin tid.
Alltså det säger jag bara, inte behöver man åka längre än till Helsingfors och Stockmanns för att shoppa. Jösses ett sånt utbud av allehanda ting.
Först gick vi på herravdelningen för gubben var också hör och häpna på köphumör. Armanikostymer och läckra hattar, enbart för stiliga herremän med mörka stämmor. Kärade ner mej där direkt och gick och strök över hattarna en god stund.


Vi måste förstås söka upp Varax läderlappsfåtölj med Marimekkoöverdrag, sen stå där och beundra.
Efter våra turer på de olika avdelningarna (nu blev det ändå mest klädavd.) sökte vi oss till Robert´s coffee för kaffe och bulle för att sen rusa glada och nöjda iväg mot tågstationen.


Redan i provhytten konstaterade jag att färgen på mitt läppstift har samma nyans som jackan och det var alltså det som gjorde att jag köpte jackan. De flesta av er utgår väl från färgen på läppstiftet när ni köper nåt, eller?

torsdag 22 mars 2012

Borta bra men hemma bäst


Så är jag åter tillbaka i rutan med ett nytt äventyr i bakfickan och så mycket nöjdare med tillvaron här hemma i lugna Esse.
Tisdag morgon statade vi med tåget från Bennäs ner till Helsingfors. Hade lite extra tid över och så plötsligt stod vi utanför Ateneum och gubben frågade vad det är för utställning på gång. Kom så ihåg att jag läst om Carl Larsson utställningen och plötsligt hade jag världens chans. Gubben märkte förstås att jag var sjukt peppad på att besöka den så snäll som han är satte han sej tillrätta i en soffa medan jag betalade in mej och vandrade förundrad från tavla till tavla i de många rummen. Hade hur som helst behövt ha ännu mer tid på mej att kunna smälta alla intryck från rundvandringen men kände mej mycket belevad där bland de hundra år gamla tavlorna med svulstiga ramar och ack så ljuvliga målningar. Den karln visste vad han höll på med.


Efter Ateneum steg vi på Silja Symphony och befann oss bland flamencodansare och vackra utstyrslar.


Gubben hittade en trevlig tös att umgås med. (Hon varken sa emot eller var gnällig.)


Själv fick jag ty mej till en lampstolpe.

Följande förmiddag nådde vi Stockholm och strosade runt på Söder och kollade in lite små affärer. Vädret var ljuvligt varmt och vårigt. På Kista galleri mötte vi syster och hennes två äldsta barn som var på besök hos pappas fru. Syster visste att vi var på gång men annars överraskade vi nog genom att dyka upp. Vi gjorde så ett stopp i Sundbyberg för kaffe före vi igen skulle gå ombord.


Det första vi gjorde när vi kom till Stockholm var att åka till Globen och där fick gubben för sej att åka på Sky Wiew upp till toppen. Själv satte jag mej där nere på en bänk solandes så länge och funderade skarpt på vilket tunnelbanetåg som skulle ta mej tillbaks ifall han inte kom levandes ner därifrån. Efteråt tyckte han inte att det hade varit så märkvärdig och fnös åt mej när jag sa att det absolut hade varit min sista stund i fall jag gett mej upp i den plastbollen. Jag som har svårt att klara yttertrappan på Tobaksmagasinet i Jeppis...

Så nu är vi då hemma tillbaks efter en trevlig liten tur. Så här i efterhand tänker jag att jag fick ju min konstutställning men ostkakan är ännu oäten. Såg läckra ostkakebitar vid Robert´s coffee i Helsingfors idag men hade satt sprätt på en del pengar så jag unnade mej bara en örfil. Köpte en del till vår och sommargarderoben och den läckraste vårjacka jag nånsin haft. Blir det inte vår på riktigt när jag drar den på mej blir det aldrig. Bild i morgon.

tisdag 20 mars 2012

Reser bort


Vad är nu detta? Vitt på marken så långt ögat kan nå.
Våren var ju alldeles om hörnet i går och mina tygskor längtade ut. Ingen lerig mark syns och ändå är jag inte nöjd. Vet ni vad, nu reser jag och gubben bort ett tag för att riktigt ha ledigt. Går allt bra har ni mej här igen torsdag kväll. Ha det bra gott folk och njut av livet!

måndag 19 mars 2012

Att vänta tålmodigt


Har spanat efter nya uppgifter om ett eventuellt Cohen besök med ljus och lykta nu några dagar, dock utan resultat.
Gjorde slag i saken och gjorde en förfrågan på gnagglig engelska till Cohenfiles i hopp om att Jarkko Arjatsalo (grundaren) skulle ge en hoppfull själ svar. Ett par timmar senare hade han faktiskt svarat.

I don´t think it is a joke, they are just repeating the same rumor that has recently been going around in Europe. Nothing has been confirmed yet...
Jotta kärsävillisyyttä vaan Anette :)

Just så, bara att vänta.

Vårlängtan


Just nu har jag en enorm längtan till vår och sommar. Att få börja klä sej lättare i pastelliga fladdrande plagg. Varenda vår drömmer jag om skira långklänningar,spets och ståhatt. Det slutar alltid med shorts, t-shirt och lippis.
Lite nya plagg inför våren har jag redan skaffat. Hoppas jag kan fylla på lite till den här veckan. Men just nu är det långt till att strosa omkring i mina nya tygdojjor. Runt omkring i byggden ser det mera ut som nåt Gud glömt. Nu när snön smälter bort är allt som ett enda virrvarr av lera lera och åter lera. Bilen sladdar fram i gyttjan och har stänk allt upp på taket. Zeb och jag trotsar det mesta och luffsar fram så det stänker om det.Ni kan ana hur mycket det fastnar i tassar och päls och han trivs förstås som alla andra bäst i soffor och sängar.
Nå så småningom torkar det upp och grävmaskinerna jämnar till efter sej.

Just nu är en ganska bra tid att spatsera omkring efter skogsvägar på. Det kom jag att tänka på idag när vi var ute. Ormarna sover ännu och inga äckliga överkörda grodor. Två plågoandar som förpestar det mesta i sommarfriden. Ormar har jag en sån skräck för så jag blir alldeles sjuk av att tänka på. Överkörda grodor får mej att rysa ett dygn efteråt. De levande är inte mycket bättre de heller. Fy fasen alltså.

Har efter första lediga dagen konstaterat att man inte bara ska gå hemma när man har ledigt. Hittade mej själv klockan 07.00 på köksgolvet sorterandes glas, plast och metall. Hur sjukt som helst! Jag som skulle sova om mornarna och absolut inte röra ett finger för städandet. Det här får vi verkligen göra något åt.

söndag 18 mars 2012

Sköna söndag


Söndagen har gått i arbetets tecken. Men det har varit ett roligt arbete, nämligen skissande och målande på projektet mitt. Nu är jag så långt så jag är nöjd för tillfället och kan med gott samvete ta vinterledigt från allt jobb och måsten.
Ovanligt mycket skjutsande har vi haft i helgen. Erik och bandet Orion har tillbringat helgen i en studio i Jeppo för inspelning av låtar så det har varit mycket rännande efter vägarna. Men mycket beror ju på om föräldrar ställer upp eller inte. Det här är en sak som är spännande och rolig för alla inblandade så visst ställer man då upp.
Allt däremellan har vi slappat riktigt ordentligt och vad är nu bättre än det. Alltså en riktigt skön söndag.

lördag 17 mars 2012

En dag med Esa


Om det är nån jag faschineras av när det gäller akvarell är det Esa Tiainen.
Att få möjlighet att se på när han målar är en höjdpunkt i sej och man står verkligen bara och suckar ljudligt åt hans penseldrag. Han plaskar och skvätter vatten omkring sej, gestikulerar med penseln samtidigt som han förklarar vad han håller på med. Det borde vara fjärde eller femte gången jag ser honom måla och jag slutar inte förvånas över hur exakt han vet när pappret är tillräckligt vått/torrt för att färgen ska bete sej som han vill.
I dag höll vi till i Tobaksmagasinet där Jakarte har sina utrymmen. I nästan 3 timmar tittade vi på när Esa målade sen gjorde vi tappra försök själva var och en. Fick en pratstund med honom och fick tips om hur jag ska komma på rätt fot med målandet igen, har ju känt mej urusel en längre tid och det tär enormt på självförtroendet. Men med en klapp på axeln och uppmuntrande ord av en som vet och kan såna här saker ska jag sträcka på mej igen och ta nya tag.


Den här vackra skapelsen kom till medan vi andra stod omkring med gapande munnar.


Så har vi då mitt tappra försök till lite träd och sånt. Känner att jag ännu har en lång väg att gå.
Bredvid Esas målning är jag bara som en blek skugga. Men kanske när jag närmar mej en 40,50 års erfarenhet, då kanske.

fredag 16 mars 2012

När hjärtat stannar ett litet tag


Patrik kom hem i dag, frågade mej om jag hört vad som pratats på X3M.
Nej det hade jag inte, jag är ju till åren kommen och hör på radio Vega som spelar dansband och radiodoktorn som diskuterar hemorojder och åderbråck.
Nåväl, på X3M hade de pratat om Leonard Cohen! att han kommer till Finland i augusti på nån utekonsert. Det var i det ögonblicket mitt hjärta stannade för att sen igen komma igång och fullkomligt rusa lyckohjärtslag. Jag kollade nätet men hittade ingen information om saken. Antingen så har de bluffat mej totalt eller så är inte detaljerna klara ännu. Patrik frågade om jag inte sett honom tillräckligt nu och jag försökte förklara moderligt att så länge han orkar komma till mitt land så sviker jag inte, det är bara så. Gubben igen sa att det borde räcka med den gamylen nu men då spände jag ögonen i honom och sa att fast han skulle komma hundrafemtielva gånger får han räkna med att jag sticker hemifrån.
Nu lever jag i spännande tider.
Nu börjar min efterlängtade vinterledighet och fastän det skulle regna småspik nästa vecka skiter jag fullkomligt i det. Då virar jag mej djupare ner mellan lakanen och suckar förnöjt. Nå så värst länge hålls jag väl inte där men det är ganska skönt att ha det öppet och inget inplanerat.
En liten önskan om en tripp till Vasa har jag. Skulle behöva mera akvarellfärger och utbudet är stort vid Sumppis. Så skulle jag bjuda gubben på ett mysigt cafe´ för att dricka kaffe och äta ostkaka. Ostkakebiten har jag drömt om i flera månader och tänker förverkliga den i nästa vecka. Nån utställning skulle inte heller sitta fel, känner mej alltid så belevad och kulturell när ja flanerar där mellan verken och hummar gillande.
Men nu är det fredagskväll och jag ska snart börja förbereda mej för osten,kexen,vinet och Skavlan.
Ännu före det ska jag hämta Erik som sliter lös till en skruttig bil åt sej genom att svetsa rävfoderbord på jobbet. Heja Erik, det är inte lätt att ha fattiglappar till föräldrar.

torsdag 15 mars 2012

Tänka sej!


Tänka sej, igår saknade jag Kuukkeli och i dag fanns den i postlådan!
Lavskrika heter den på svenska men är man i lappland blir det förstås Kuukkeli vilket också är mycket roligare att säga. På vissa ställen kommer den t.o.m och äter ur handen på turisterna. En otroligt vacker fågel och den vore perfekt att sätta ner på ett akvarellark.
Tiden har i kväll flugit i väg och jag har varit böjd över projektet jag håller på med och ingen som helst aning om tiden. Plötsligt var den halv nio och mycket var då ännu ogjort här hemma. Men jag är nöjd med vad jag åstadkommit i kväll fast det ännu är på hälft. Men förstås vet man inte med säkerhet före slutresultatet ligger i handen.
1 dag kvar! sen är det risk att jag sover ihjäl mej.

onsdag 14 mars 2012

Saknar Kuukkeli


Just nu saknar jag Kuukkeli, solens varma strålar mot den vita snön, mammas kalops, våra gemensamma morgonmål som var snäppet bättre än på hotell och framför allt kvällarna runt elden i grillkåtan när det var kolmörkt därute och vi satt och grillade korv inne i värmen. Jösses så mycket roligt vi haft där vid Hookansmaja uppe i Äkäslompolo.


Men sen ungarna inte följer med känns det inte på samma vis. Det är ju nåt man måste komma över också, men så mycket roligare när de är med. Så är det ju det här med hunden. Sist vi var grinade jag redan på vägen dit vid Pello när jag såg en annan hund och det blev nästan fråga om ett överlevnadsläger för mej. Men ändå, visst är det nåt särskilt med den lapplänska luften, lugnet och stillheten. Där hinner man andas och verkligt vila upp sej.


Här skulle jag gifta mej om det nu inte redan varit gjort. I vit hellång päls och röda rosor. Zeb som brudtärna, han skulle klä i rosenkrans.
Så där sitter de nu, mamma och Hasse med ljuset tänt i skyddsrenen Erik köpte för egna pengar åt mommo när hon loopat i spåret och fick tillbringa en natt på sjukhus i Rovaniemi. Sen dess har renen fått vara med på resan till Äkäs för att hålla mommo trygg och varm om hjärtat.
Nästa år är vi med igen, hör ni det!

tisdag 13 mars 2012

Samla krafter


Ibland undrar jag vad vår Herre tänkte på när han skapade tisdagen.
Det är en sån jobbig dag. I arbetet går klockan i snigelfart och benen känns tunga som bly och konstigt att det för det mesta är tisdagen som känns så här. I och för sej är jag så in i döden trött varje dag jag kommer hem och har jag inget särskilt som jag ska iväg på så går jag så in i den där tröttheten att det är svårt att rycka upp sej. I dag är en sån.
Så länge maten var i ugnen lade jag mej på sofflocket för att titta på teve med äggklockan inställd på 30 minuter. Det tog mej dock lite längre att ta mej upp ur soffan och det resulterade i lite bränd ostyta på lasagnen. Dessutom smakade den ganska vidrig efterom den inte var hemlagad från grunden eller det kunde också bero på mitt hysteriätande så länge jag gjorde maten,ost,småkakor,torkade tranbär ja sånt ni vet. När jag är trött och hungrig går jag verkligen igång på det där ätandet och det finns ingen naturligt inbyggd broms utan det bara rullar på.
För att så samla krafter tog vi oss till skogen Zeb och jag för att träffa skogshuggare gubben. Konstigt det där att vi arbetar under samma tak, bor under samma tak men ändå kan det kännas som om vi inte hinner träffas. Det ska vi ta igen nästa vecka.
Men för övrigt är jag rätt nöjd med tillvaron och det mesta fixar sej. Men att man är 40 påminner kroppen mej om så gott som varje dag. Tusen tack för det.
Nu borde jag verkligen sätta mej ner för att skissa, tidspress gott folk, tidspress.

måndag 12 mars 2012

Kvalitetstid


Tog mej själv i kragen och besökte farmor i kväll.
Ringde henne i förra veckan när samvetet gnagde och hörde att hon nog väntat mej. Tyvärr var förra veckan fullspäckad med diverse ting och tiden en bristvara. Men nu har vi suttit ett par timmar och pratat över varsit lemonadglas. Kvalitetstid är precis det rätta ordet. Det är mycket vi hinner gå igenom på våra träffar, mest blir det sjukdom död och elände men det får man räkna med. Men vi skrattar också en hel del för humorn finns där hela tiden.
Farmor kom att tala om en syster hon hade som dog vid 10 års ålder,Venny. Hon fick blindtarmsinflammation som lämnades för länge så den sprack och spred sej i buken. Det fick mej att åter en gång korsjämra mej åt hur det gick till när Patrik kämpade med sin blindtarm. Än i dag har jag så dåligt samvete och det riktigt gör ont. Vi trodde det var vanlig maginfluensa och hade hemma honom alltför länge. Men så när kvällen kom var han så dålig så vi for med honom till Första hjälpen. Efter blodprov stod det klart att det var blindtarmen och han skulle opereras morgonen därpå. Buken fick dräneras och blindtarmen var fem före att spricka. Han fick stanna flera dagar på sjukhus eftersom ingen mat ville hållas i honom och de fick sätta dropp. Mager och eländig fick vi hem honom till slut. Kläderna hängde på kroppen och han gick som en gammal gubbe. Gjorde allt gott jag kom på i matväg åt honom och så småningom blev han sej lik igen. Minns att jag pratade med en läkare om mitt dåliga samvete och hur rutten jag kände mej som mamma, men han sa att det inte går att veta sånt på förhand och fastän han var läkare hade han gjort likadant.
Det som gläder mej mest i historien är att två av hans kamrater kom cyklande från Sansund i januari! till sjukhuset med en ask sisu åt honom. Det var verkligt bevis på god kamratskap och jag hade en mycket gladare pojke efteråt den kvällen.

söndag 11 mars 2012

Årets första uteservering


När solen värmer så skönt som den gjort idag blir jag verkligen sugen på terrasshäng.
Det är det vi är bäst på om sommaren, att hänga på terrassen så mycket som möjligt. Det är ett ställe där hela familjen trivs och en naturlig samlingsplats. Där infinner sej de långa diskussionerna och där har ungdomarna vädrat sina framtidsdrömmar och planer.


Alltså sökte vi fram plädar,bryggde kaffe och tinade upp varsin bulle. Bar ut allt på terassen för att vira in oss i plädarna, njuta av kaffet och grina glatt mot solen.



Zeb är förstås alltid med på ett hörn när det vankas bulle. I dag fick han dock ett tuggben och när han slukat det lade han sej tillrätta för att njuta livets glada dagar.


Bäst jag sitter här och skriver hopar molnen sej där ute och solen får snart se sej besegrad. Men vi har en fin helg bakom oss och snart är det dags att ta tag i en ny vecka. Den sista före gubben och jag tar vinterledigt så med det i tankarna ska vi ta oss igenom den här veckan också. Ett litet orosmoln finns och det är mitt knä som bråkar och håller på att bli riktigt jobbig. Få nu se hur det blir.
I kväll väntar vi gäster hit som en bra avslutning på dagen.

lördag 10 mars 2012

Inredningsnytt


När man anar vår i luften och ljuset återkommer vaknar inredaren i mej.
Jag kollar alltid inredning på nätet och i tidningar men för det mesta sätter ekonomin käppar i hjulen. Drömma kan man alltid och många gånger kan man få ett lyft med bara små förändringar.
I dag hämtade jag min senast inramade tavla från Studio T-A. En Zebra i svartvit med svart passepartou och svartsilvrig ram. Visste redan när jag målade den att den kommer att få plats över vår röda bäddsoffa i hallen. Studio T-A ligger passligt bredvid Sunds lilla affär in i stan och jag svängde så in där med min tavla under armen. Ögonen föll genast på dessa snygga betongkrukor med sköna gröna växter i. Jag som har värsta beslutsångest visste genast vad jag ville ha och önskade gubben varit med, han skulle blivit så imponerad på lilla frun. Glad i hågen styrde jag mot bilen med min tavla och en stor pappersväska med nytt inredningsmaterial.
I bilen låg redan en ny vardagsrumsmatta så jag var rätt nöjd. Den är inte väldans speciell men med tanke på hundhår så fick det bli en lättskött och att den dessutom var sista exemplaret och nästan gavs bort gratis kunde jag inte annat än ta hem den.
Städningen gick som en dans när jag visste att jag hade flera nya saker att sätta fram.


Gamla mattan fick ta plats i hallen och kuddar togs från sovrummet och vips var det som om allt stämde. Ja allt utom de äckliga tapeterna då men det är sånt jag får leva med en tid ännu, men vänta bara. Röda soffan som inhandlades för flera år sen gör mej fortfarande glad. Vilken tur att jag var modig den dagen och stod emot gubbens funderingar om en beigebrun variant.


Ja det var dagens dos av inredning och den borde hålla mej nöjd ett litet tag. Åtminstone i kväll så länge det är nystädat.

fredag 9 mars 2012

Du är så välkommen fredag


Åh dessa tulpaner! Jag får inte nog.

Det känns som att veckans dagar suttit en efter en på mina axlar och tyngt ner mej längre och längre i dyn. Nu sitter jag här alldeles mossig men lycklig över att det äntligen är fredag kväll och redan vid eftermiddagen lade hjärnan av. Hade fullt sjå att läsa av siffror,skrev fel datum och var allmänt slöddrig. Sade åt min jobbkompis att jag snart inte vet vad jag heter men så länge man kan sitt anställningsnummer kommer man långt.
Besökte lokala banken för ett antal uttag och överföringar. Sista lappen jag fick lämnade jag att stirra på och bankfröken fick säga åt mej att även den skulle signeras. Tackade för upplysningen och försökte ursäkta mitt beteende med att det var den tiden i veckan när hjärnan är bombad och totalvägrar samarbeta. Herregud! Fortsätter det så här sitter jag på anstalt om max 5 år.

Hade väntat underverk av mej själv i kväll i form av städning men det har jag glömt sen länge. Försöker igen i morgon när jag förhoppningsvis är piggare. Nu ska här skrubbas bort arbetsveckan, krypas in i en tjock mjuk frottebadrock och sen invänta Skavlan. Det är då mitt fredagsfrosseri av ost och kex tar sin början. Så välkommen ska du vara härliga kväll.

torsdag 8 mars 2012

En trött kvinnas tankar


Det blev sent i dag före jag kom mej på datorn, och det har blivit som ett måste på nåt underligt vis.
Har varit borta mest hela kvällen och först nu kan jag sätta mej ner i lugn och ro.
Internationella kvinnodagen. Jag har gjort mitt yttersta för att få karlarna att fatta att i dag är en dag när de öppnar dörrar och låter kvinnor gå före, spiller i kaffe, bjuder på nåt gott eller varför inte en liten blomma. Jag har t.o.m dansat för en karl i dag för att visa hur glad man kan bli en sån här dag och när det spelas bra musik i radion. Han lyssnade, sen sa han"inte är det här Leonard Cohen? Nej faktiskt inte men jag lyssnar hör och häpna på annan musik också.
Jag har konstaterat att det kryllar av karlar dumma som får i min omgivning. Så jag har köpt mej en egen tulpanbukett och fortsätter dansa för mej själv.
Ni kvinnor som ännu är vakna, hoppas ni haft en bra kvinnodag. Visst behöver vi ha en dag, resten av årets dagar passar vi ju opp männen.


Dagens danslåt:

Macy Gray Beauty in the world

onsdag 7 mars 2012

Hundhår och tidsbrist


Vet att jag beklagat mej länge över det här med hundhår och ibland är det ett verkligt dilemma. Som i morse när jag upptäckte att panelgardinerna i vårt sovrum är igenom grodd med hundhår nertill. Det är såna stunder man sliter i sitt eget hår och himlar med ögonen. Men vad är nu gulligare än det att Zeb kommer inrusande direkt till mej om mornarna för att slicka min hand där jag ännu ligger och drar mej i sängen och sen lägga nosen på sängkanten för att ljudligt sucka och vänta på att jag ska stiga upp.
Hörde om en dam på kontoret som samlat på hundhår från sina hundar och låtit sticka en tröja av det. Så i dag fick jag äntligen se tröjan eller koftan och den var alldeles mjuk,varm och ljuvlig. Har själv för en tid sen börjat samla på Zebs hår och vem vet kanske jag en dag får värma mej i nåt som kommit från en älskad individ som tagit hela familjen med storm. Så visst finns det en liten charm i att hundar fäller hår. Men bara en liten.
Mycket på gång nu och tiden flyger iväg. Projektet som jag skrivit om fortskrider men stannade upp i dag p.g.a en cykel. Låter konstigt men tids nog klarnar det. Vill inte orda för mycket om det före jag har rott det i land. Men jag skulle vara tacksam för ett par timmar till på dygnet, en tid i alla fall.

tisdag 6 mars 2012

Träff över en pizza


Håll i er där ute för snart är två rockmorsor på väg ut för att glufsa i sej varsin pizza.
Vi gjorde samma sak i fjol så det måste väl snart kallas tradition. Har så väntat på den här kvällen, att i lugn och ro få sitta och fundera på dittan och dattan.
Misstänker att jag inte slipper på datorn mera i kväll eftersom gubben har lite service på gång men annars i morgon igen.
Ha det bra vänner!

måndag 5 mars 2012

Vart tog åren vägen?


Läste i dag på Facebook att min lilla Erik har anmält sej till bilskolan.
Alltså nu frågar jag mej vart åren tog vägen? Hur gick det här till? Ännu i dag känner jag mej som 22, ung, dum och nyfiken på livet.
Kommer så bra ihåg natten till den 16 mars 1994 som var min morfars födelsedag men som vi inte skulle fira det året eftersom han ryckts ifrån oss året innan. Den natten låg jag vaken och kände de första rörelserna i min mage av den baby jag bar på. Där i den tysta natten tog jag detta som ett tecken på att om det var en pojke skulle hans namn bli Erik, precis som min morfar.
En ny Erik kom till världen och en helt ny individ tog plats. Ändå är det i mycket de påminner om varandra och jag tror de skulle ha haft många fina stunder tillsammans.
Men nu är det alltså min lilla Erik som börjar bilskolan på onsdag och vart tiden farit sen den där natten har jag ingen aning om.
Betyder det också att jag inte längre är 22? Nej det tror jag väl inte.

söndag 4 mars 2012

Sköna helg


Vid dagens sista utfärd hittade jag lite videkissor att dekorera tulpanvaset med.
Alltså vilken helg vi haft! Sol sol och åter sol. Så mycket bättre kan det inte bli och jag hoppas alla som haft möjlighet har släppt alla måsten och bara varit. Det har åtminstone jag.
Startade i morse med att pröva om skaren höll men inte ens Zeb höll den utan han plumsade glatt igenom den skarpa snöytan. Men så vacker vår värld då var i vitt och silverliknande kristaller som dalade ur björkarna i solskenet. Tror inte ens sommaren slår denna bild enligt mej.
På eftermiddagen värmde solen så skönt här på terassen och pojkarna och jag härjade med Zeb i snön.
Sen här mot sena eftermiddagen kunde jag bara inte hålla mej inne utan tog ut Zeb en tredje gång och tog det sista av solstrålarna.

Det som väntar kvar av den här dagen är en tur till Terjärv. Efter en mycket lång hemmaperiod ska Erik tillbaka till studierna och snickrandet. Roligt för honom men för mej hade han nog fått stanna hemma några veckor till för tiden har gått så snabbt. Han är för det mesta som ett gladpiller åt hela familjen och tar inga bekymmer i onödan utan tror att det mesta löser sej ändå.
På mornarna har han läst Zits för mej, alltså en serie i ÖT som för det mesta handlar om Jeremy och hans morsa som vill honom så väl men som för det mesta blir väldigt pinsamt för Jeremy.
Han identifierar ofta vår hemmasituation med den serien och kan sitta och flina åt mej och säga att mamma det här borde du läsa. Nu har jag faktiskt börjat klippa ur serien för att spara för kommande tider. Man vet aldrig när man får användning för sånt.
En gång mamma, alltid mamma.