Jag trivs när det händer och sker men njuter så kolossalt av en egen ledig hemmakväll. En sån har jag på gång. Redan i arbetet planerade jag mej en festmåltid i min ensamhet. Njöt av maten i lugn och ro efter två hektiska kvällar då jag knappt hunnit tänka på att äta.
Dråsade sen ner på sängen för att vila mina fötter ett slag... Vaknade av att nånting ringde och hade svårt att orientera varifrån ljudet kom, telefonen, dörrklockan, alarm tills jag förstod att klockan slog fem och jag hade varit avtuppad i 20 minuter.
Så med Zeb på skogspromenad som jag försummat det två senaste kvällarna och i dag när jag kom hem visade han sin besvikelse genom att lägga sej ner och vända bort huvudet och vägrade komma in. Desto större var lyckan när jag kom ut med kopplet i hand. Efter en stund kunde jag konstatera att jag i min sömndruckenhet tagit fel skor och kände hur vätan smög sej in. Vägarna är rent ut sagt bedrövliga nu och värst är vintergammal hästskit som breder ut sej som en smet mest överallt.
Den råa och fuktiga skogsluften väckte mej till liv igen och några stackars solstrålar letade sej fram för ett ögonblick. Massor av härliga videkissor kantade vår väg och jag hittade en perfekt gren som ett fågelbo med ägg kan hålla upp som en påskdekoration.
Zeb gladde sej mest åt att småsten tinad fram och vi åter kan ha våra stenlekar. Jag kastar en sten och Zeb hämtar den för att sen ha den i munnen, släppa den i snö eller gräs för att sen krafsa fram den igen. Det är nåt av det bästa han vet.
Nu snurrar tvättmaskinen. Patrik kom hem från en träning för att byta väska och fortsätta på nästa träning, friskt?
Själv har jag förberett mat åt karlarna för morgondagen. Vi har bott i huset i 12 år och de har fortfarande svårt att hitta kastrullerna, suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar