Samla krafter

Ibland undrar jag vad vår Herre tänkte på när han skapade tisdagen.
Det är en sån jobbig dag. I arbetet går klockan i snigelfart och benen känns tunga som bly och konstigt att det för det mesta är tisdagen som känns så här. I och för sej är jag så in i döden trött varje dag jag kommer hem och har jag inget särskilt som jag ska iväg på så går jag så in i den där tröttheten att det är svårt att rycka upp sej. I dag är en sån.
Så länge maten var i ugnen lade jag mej på sofflocket för att titta på teve med äggklockan inställd på 30 minuter. Det tog mej dock lite längre att ta mej upp ur soffan och det resulterade i lite bränd ostyta på lasagnen. Dessutom smakade den ganska vidrig efterom den inte var hemlagad från grunden eller det kunde också bero på mitt hysteriätande så länge jag gjorde maten,ost,småkakor,torkade tranbär ja sånt ni vet. När jag är trött och hungrig går jag verkligen igång på det där ätandet och det finns ingen naturligt inbyggd broms utan det bara rullar på.
För att så samla krafter tog vi oss till skogen Zeb och jag för att träffa skogshuggare gubben. Konstigt det där att vi arbetar under samma tak, bor under samma tak men ändå kan det kännas som om vi inte hinner träffas. Det ska vi ta igen nästa vecka.
Men för övrigt är jag rätt nöjd med tillvaron och det mesta fixar sej. Men att man är 40 påminner kroppen mej om så gott som varje dag. Tusen tack för det.
Nu borde jag verkligen sätta mej ner för att skissa, tidspress gott folk, tidspress.