Kvalitetstid

Tog mej själv i kragen och besökte farmor i kväll.
Ringde henne i förra veckan när samvetet gnagde och hörde att hon nog väntat mej. Tyvärr var förra veckan fullspäckad med diverse ting och tiden en bristvara. Men nu har vi suttit ett par timmar och pratat över varsit lemonadglas. Kvalitetstid är precis det rätta ordet. Det är mycket vi hinner gå igenom på våra träffar, mest blir det sjukdom död och elände men det får man räkna med. Men vi skrattar också en hel del för humorn finns där hela tiden.
Farmor kom att tala om en syster hon hade som dog vid 10 års ålder,Venny. Hon fick blindtarmsinflammation som lämnades för länge så den sprack och spred sej i buken. Det fick mej att åter en gång korsjämra mej åt hur det gick till när Patrik kämpade med sin blindtarm. Än i dag har jag så dåligt samvete och det riktigt gör ont. Vi trodde det var vanlig maginfluensa och hade hemma honom alltför länge. Men så när kvällen kom var han så dålig så vi for med honom till Första hjälpen. Efter blodprov stod det klart att det var blindtarmen och han skulle opereras morgonen därpå. Buken fick dräneras och blindtarmen var fem före att spricka. Han fick stanna flera dagar på sjukhus eftersom ingen mat ville hållas i honom och de fick sätta dropp. Mager och eländig fick vi hem honom till slut. Kläderna hängde på kroppen och han gick som en gammal gubbe. Gjorde allt gott jag kom på i matväg åt honom och så småningom blev han sej lik igen. Minns att jag pratade med en läkare om mitt dåliga samvete och hur rutten jag kände mej som mamma, men han sa att det inte går att veta sånt på förhand och fastän han var läkare hade han gjort likadant.
Det som gläder mej mest i historien är att två av hans kamrater kom cyklande från Sansund i januari! till sjukhuset med en ask sisu åt honom. Det var verkligt bevis på god kamratskap och jag hade en mycket gladare pojke efteråt den kvällen.