Vilken dag

Efter att ha skurat det förbenade duschskåpet så svetten rann tog jag en välbehövlig paus som för övrigt varade nästan dagen ut.
Zeb och jag tog sparkstöttingen och satte av till skogs med nosarna vända mot den ljuvliga solen. Nåja Zebs var nog mera i snödrivorna men i alla fall.

Där ute i skogen träffade vi två trevliga skogshuggare som råkade vara gubben och svärfar. Här fick man se efter för ett tu tre hade man en gran i skallen. Dessutom var terrängen svårframkomlig för min fyrbenta följeslagare.

Värmekälla kommande vintrar.

Naturen har så mycket vackert att bjuda på bara vi har tid att stanna upp och se oss omkring.

Zeb har förstått det här med att njuta av livet och leka lite varje dag.
Vi var ute i två timmar och där mitt ute på vidderna satte jag mej på sparken och delade en påse vindruvor med Zeb. Min trogna älskade vän.

Gubben skulle också ut på en fotorunda så då följde jag med till Hjulfors. Vackert med allt vatten som forsar fram där men jag fick kallt om tårna och nu är jag jämförbar med en kokad kräfta i ansiktet.
Men det har varit en bra dag som vi tagit tillvara på.

Måste ännu få berätta att jag i kväll har gjort laxpaj!!! Jag har gjort laxpaj!
Dukade fint med levande ljus och allt och gjorde mitt yttersta för att komma i den rätta stämningen för att få det att smaka gott. Men nej, det går bara inte. Efter första tuggan kvamnade jag nästan och kallsvettades som ett sjunkande skepp, eller nåt. Men jag försökte verkligen och det är inte första gången. Jag har flera gånger nu gjort fisk till familjen och smakat själv men min överlevnadsinstinkt säger stopp. Som tur är har jag en Erik som har förmågan att se hur det kan tänkas gå och i går vid butiken hittade han chokladkakmix som han tyckte vi kunde pröva på. Nu hade jag då gjort kakan som efterrätt och liksom garderat med den i fall att. Vilken tur för efter min sallad vräkte jag i mej chokladkaka med tjock sliskig glasyr och vispgrädde som pricken över i:et. Inte lämnade jag hungrig i dag heller!