Dimman svepte in i går kväll och gjorde det trolskt och vackert strax före solnedgången.
Alla molnformationer som bildas på himmelen kan jag inte sluta faschineras av, ett skådespel av högsta klass.
Så hittade jag en sån liten lång sak i gräset.
Så dålig på sniglar men det är väl inte en mördarsnigel? Minns att de skulle vara mörkare till färgen och hoppades på att detta var en vanlig skogssnigel. På nätet såg de väldigt lika ut sniglarna så klokare blev jag inte.
Vi tar det säkra före det säkra sa sonen som kom för att se och hämtade...
en yxa! (Garanterat sett för mycket film) Ja jag behöver väl inte säga hur det gick för stackars snigel och jag har dåligt samvete än i dag, ifall det var en vanlig hederlig en vill säga.
Minns ännu när pojkarna var små och vi besökte Ruth och Tor i Södertälje där det kryllade av mördarsniglar. Nästbäst efter Gröna Lund var nog när kvällarna kom och de fick varsin sax och begav sej ut i trädgården för att klippa huvudet av sniglarna. Fy vale så äckligt det var men pojkarna fick nåt bestämt i blicken och det sa bara klipp klipp.
Vet inte om det var dimman som gjorde mej melankolisk och höstlig men man måste helt enkelt "go with the flow"och en hösttavla i akryl såg dagens ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar