När man nått en milstolpe till i sitt liv och med god tur är på ca halva vägen så kan man se tillbaka och tänka på hur livet och åren gör att man förändras som människa.
Att ha varit en person med mycket dålig självkänsla och rädd för alla nya förändringar i livet så har jag fått arbeta en hel del med det. Med personer runt omkring mej som trott och stöttat mej är jag på god väg att bli det jag så innerligt hoppats på. Jag har många gånger beundrat folk i smyg över hur de har tagit tillvara alla chanser i livet och inte varit det minsta rädd.
Sån blir jag inte och det eftersträvar jag inte heller men att kunna tro att man kan och duger som man är då har jag kommit långt.
I dag är jag mer tillfreds med mej själv än jag någonsin varit.
Jag fick en bok för många år sen av en som hjälpte mej genom en tuff period och den bläddrar jag med jämna mellanrum i och tar till mej av de kloka orden. Boken heter Bejaka -dig själv och andra! Den rekomenderar jag åt ALLA. Boken hör till gruppen Livsgnistor.
Har idag tagit igen mej efter gårdagen och sov en riktigt lång natt för en gångs skull. Plockade ihop lite blommor ur trädgården och förde till mommo och moffas grav och faffas grav. Ibland går det långa perioder mellan besöken till gravgården men så kommer det över mej igen att jag måste dit.
Tydligen är det för slött här hemma nu så gubben har föreslagit ett biobesök i kväll. Helst skulle jag vara hemma och följa med sändningen från The big 4 från Ullevi (rockmorsa som jag är) men vi bandar det så jag får titta senare.
Bland alla fina saker jag fick igår fanns ett verkligt handarbete. Ni minns min målarvän som dog för några år sen. Hon hade påbörjat den här stora korsstygnsduken men sen lämnat den på hälft. Så har hennes syster (gubbens faster) fortsatt på den och gjort den färdigt så igår fick gubben och jag den otroligt fina duken. Den pryder nu Patriks matsalsbord som står i vardagsrummet. Jag säger bara det, det är en verklig ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar