Att vara lite ledsen

I dag är jag ingen muntergök, långt ifrån.
Patrik har farit till det militära och det tycker inte jag är nåt vidare, jag som helst vill att allt ska lunka på i samma trygga invanda vanor. Vet att det snart börjar kännas bättre men idag får jag inget gjort utan går med en så där liten klump i magen och tänker på de långa månaderna som ligger framför.
Hoppas nu bara att han tycker stället är ok och kan slå dövörat till för alla gaphalsar.
Kvart över sex i morse skulle bussarna fara från busstationen men lite försenade blev de nog. Där var många pojkar som skulle rycka in och alla med likadana frisyrer, den kortsnaggade varianten.
Det positiva var att många Essebor for in nu och de flesta satt i samma buss så resan ner blev kanske roligare på så sett.
Erik är som bäst och övar med sitt band och för en stund var det osäkert om det alls skulle gå vägen för vi hade ett himla åsk och regnväder här men det gick rätt snabbt förbi. Nu lyser solen igen och jag ska rycka upp mej och se vad kvällen har att erbjuda.