Merabs

Det var en gång en herr Dadelstrand som levde sitt stilla liv uppe på den släta kullen tillsammans med sin hulda maka. Han trivdes bäst när han fick påta i jorden i sin lummiga och fantastiska trädgård. Av all nejdens skot gjorde han fantasifulla tingest som i stort sett prydde alla hörn och skrymslen.
Hans stora nöje i livet var dadlar och tillät sej alltid ett par om dagen. Nyårsafton till ära kunde det bli tre. Ville han riktigt festa till det blev det persikor i sockerlag och Fazers blå.
Nu hade sommaren övergått i höst och det myckna arbetet i trädgården började ta slut. Men Dadelstrand som var en rådig karl sörjde inte nämnvärt utan han hade andra planer för den långa vintern som låg framför.
Han grundade gruppen SÄLLSKAPET MERABS SKÖNHETER efter favoritförfattaren Torgny Lindgrens bok Merabs skönhet. Självklart hade han fått klartecken från Lindgren själv att återanvända namnet. Gruppen skulle diskutera litteratur, konst, musik och annat trevligt och det var ingen gräns på hur långa inläggen skulle få vara.
Det som hände sedan är som den bästa solskenshistoria.
Rätt snabbt fick han napp av intresserade och hade fått samlat en nätt liten grupp omkring sej.
Skriverierna kom täta och vi lärde känna varandra, alla kände dock någon kom vi fram till. Det tog inte länge före vi hittade varandra och gemensamma intressen. Inläggen blev djärvare, djupare men också hysteriskt roliga. När jag satte upp bilder på den nakna modellen jag tecknat för nåt år sen tror jag att jag satte ribban. Det liksom lossnade lim i fasaderna och alla hämningar var som bortblåsta.
Här har jag skrattat dagligen åt avhävda skidor, barbösatöser och andra frållerier. Men mycket goda råd om böcker kommer och djupa funderingar kring konsten när det kommer till sölvies målningar och det där med ögonet och öronets vara eller icke vara.
Herrarna i denna grupp har slängt alla fördomar överbord och börjat måla så det stritter. Jag har fått vara med om deras första målningar och det känns stort.
Själv har jag dristat mej till att göra ett par dikter på dialekt. Ti arbeit ilag och Ti stziidär ilag. Ti arbeit ilag dikten har t.o.m blivit skickad åt självaste herr Hulde´n men om han ännu ligger avtuppad i förfäran över att en Essebo förvrängt hans dikt, det vete vi icke ty han har icke höres av.
Men vi har tänjt våra egna begränsningar med idel hejarop och inbördes beundran.
Jag har många namn i gruppen: Fru administratörskan, Anemonen, Essisööto och flodpärlmusslan, ja men ni förstår att jag trivs. Dessutom har jag tilldelats Merabs vita ros för min "ungdomliga framåtanda". Så har vi då Dadelstrand, Härfågeln, Carmencita, Rosa och Solola.
Sex glada skönheter som igår kväll träffades för allra första gången sen vi för ett halv år sen kom igång med Merabs. Vi är en sammansvetsad liten familj med stora planer.
Så lägg Sällskapet Merabs Skönheter bakerom öronet ty ni hafva icke varken hört eller sett det sista av dem än.