Men vet ni gott folk, i dag får man vara tacksam att man har väggar och tak över sej. Jag sitter här vid fönstret och tittar ut och undrar om jordklotet ska ha farit ur sin bana när snön vräker ner precis vågrätt. Borde inte den komma uppifrån?
Jag har just suttit och funderat över trädgårdsdrömmar med den äldre sonen och det säger inte riktigt sant det heller, allting fastnar i nåt sorts vänteläge. Som en enda lång raksträcka som känns evighetslång.
Någonting gott har i alla fall dagen fört med sej.
Jag har fått provsvar från sockerbelastningen och alla andra prov som blev tagna samtidigt och det är bara fina värden på allt. Så fantastiskt skönt. Med diabetes i släkten så går man hastigt som på nålar när man märker att nåt inte är som det ska vara. I vinter har jag haft och har fortfarande massa småsprickor i mungiporna som aldrig riktigt läker utan spricker opp hela tiden. När jag hade provat det mesta i vitamin och smörjväg och ingenting hjälpte sökte jag läkarhjälp och det var då jag fick höra att om sockret är på högre sidan kan såna små sår uppstå. Men nu var ju det bra så jag fortsätter med salvan jag fick som verkar hålla det hela i schack någorlunda och hoppas på att solen och den efterlängtade värmen ska läka torr och sprucken hud.
Jag är pånyttförälskad i en vas som i många år stått längst bak i skåpet. Nu kunde jag bara konstatera att den är hur het som helst i vår. Tänk vad man kan se med nya ögon på ett gammalt föremål som bara varit en sak bland andra saker. Nu blir det paradplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar