Det räckte tydligen inte att jag glömde alarmet på i fredags, utan i morse på nytt 05.30 satte det igång.
Nå det är ju ändå skönt när man fattat galoppen att det inte är arbetsdag utan man får somna om.
06.00 tittar jag på klockan igen, vaknar av att hunden spyr på hallmattan. Man tackar.
Ut med jycken och mattan skuras. Somnar om och vaknar ett par timmar senare till strålande sol. Hunden står där ute, hungrig och släpps in. När vi fått morgonmål åker ytterkläderna på, gubben far med cykeln och Zeb och jag drar till skogs.
Så fantastisk förmiddag. Där mellan träden var det vindstilla och jag stoppade vantarna i jackfickan och kunde vara utan en bra stund. Mycket harspår att undersöka för Zeb och hade björnen kommit hade han gärna fått göra oss sällskap, just där och då kändes det som om vi kunde varit kompisar med vem som helst. Bäst ändå att vi inte såg till nallen och jag får fortsätta leva i tron.
Det är mycket snö ännu på sina ställen och jag märker hur Zeb blir piggare i sina ben så fort vi kommer till snö, på gruset lunkar han mest fram. En riktig snöhund är han.
Vi blev lite rastlösa mot eftermiddagen och for ut och äta lunch. Så körde vi omkring vid bilaffärer och tittade på några fina exemplar. Tanken har nu slagit oss att det kanske borde vara dags att uppdatera fordonet så småningom. Det kommer ändå att dra ut på tiden, jag har nämligen varit med förr så jag kan rumban kring det hela. Men den som väntar på något gott...
Två vårvintersoldyrkare.
Dags att så tänka på refrängen med ledigheten. Härliga dagar med allt vad de innehållit och jag känner mej tacksam. I morgon är det halare och stålförsedda skor som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar