Nog var det då en märkunderlig kväll och natt jag var med om.
På sentimmarna fick jag då ändan ur vagnen och snabbskissade lite streck på en canvastavla och började måla. Penseln flöt på och allt var så förutbestämt. När initialerna satt där kände jag en eufori utan gränser. Så gör jag ibland när jag är helnöjd med nåt alster.
På småtimmarna sen vankade jag fram och tillbaka pigg och hyper och hade nån då frågat mej om jag ska komma ut på en löprunda så hade jag tackat ja, jag som inte sprungit på flera år. Tror jag minst klarat ett halvmaraton där runt midnatt.
Kring halv ett när jag fortfarande var stirrig kom jag på att jag inte ätit nåt sen mitt på dagen och slängde då in ett par limpskivor.
Månen var lika hög och vaken som jag och det var ljust som mitt på dagen. Klev ut i natten i bara morgonrocken och stod huttrandes och beundrade norrskenet som flammade i vackert grönt flämtande ljus. Tror inte jag upplevt ett så vackert norrsken här förut.
Nångång måste jag ändå ha slumrat till för halv tre vaknade jag av att hunden spydde bredvid sängen men så väluppfostrad och klok som han är redde han upp det hela själv. (hoppas ni nu inte sitter och äter nån aladåb)
Ja det var tammetusan en konstig natt. Som efter att man fött ett barn eller nåt.
Mångalen?
Märkligt utvilad trots allt tog jag mej redan på morgonkvisten ut till en massörska som jag inte besökt förut. Blev mycket positivt överraskad och fick fina tips om hur jag kan avhjälpa mina kristallåkommor och mitt annars svaga och vingliga huvud.
Det jag ändå är mest glad över från dagen är att vi kom oss iväg för att hälsa på gubbens mormor. Hon visste nog inte om att vi var där men bara det att få stryka henne över kinden och hålla hennes hand en stund rörde om i hjärtetrakten.
Vet ni en sak. Jag har skissat till en ny målning, men vete gudarna om jag törs påbörja den mera i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar