Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

lördag 10 januari 2015

Hindret övervunnit


Det är mycket nu.
Efter att jag gjort två ofrivilliga piruetter efter vägen i går kväll kände jag mej smått ledbruten i morse och låg i sängen och undersökte, klämde och kände. Lite öm i ena handleden är jag men det är småsaker, kunde ju ha gått så att jag fått den i paket också.
Så i dag skulle jag byta söndriga lampor i fönstren i vardagsrummet och fick först perkulera över lamporna som inte passade. Hur svårt är inte en enkel lamphandel i dag egentligen. Tror faktiskt att folk har otaliga lampor i sina lådor där hemma som inte passar. Nej tacka vet jag den hederliga glödlampans tid. Nå, till råge på allt så tappade jag själva lampskärmen som var av glas och...ja  jag fick perkulera igen när jag plockade upp glasskärvorna. Allt elände till ingen som helst nytta.
Kände hur jag blev alldeles matt och helt enkelt måste lägga mej och titta på Härfågelns återkomst i tv. En vacker pippifågel som är utrotningshotad. Sen lite huvudvärk på det. Tackar och bockar.
MEN jag förklarade lugnt och sansat i morse att idag ska här kollas in tapeter och lite blek om nosen följde gubben lydigt med. Konstaterade ganska snabbt att jag också blev blek om nosen. Det är så ångestladdat detta med tapeter. Det går bra att säga att så och så skulle jag vilja ha det när det inte är aktuellt men ve och fasa när man inser att nu är det blodigt allvar. Då sätter sej ångesten som en sten i magen när man tänker att det som väljs nu får jag stå ut med i minst 15 år. 15 år, då är jag...urgammal och orkar säkert inte tapetsera mera och får uthärda i ännu 15 år. Det gör en lätt svag i knäna kan jag tala om. Men säja vad man vill om gubben men han är fin han. Kom ihåg att jag dillat om en tegeltapet på en vägg i flera år redan och fick det på tal. Själv blev jag så mesig att jag endast fick ur mej att nånting ljust skulle nog bli bra. Så nu har vi hem ett par böcker och ska sova ett par nätter på saken för att se om det hjälper. Och hindret som fanns där från början och som nu är övervunnet, visade sej bli min klippa också den här gången. Kärlek när den är som bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar