Sån är jag

I natt sov jag nio timmar i sträck och det är länge sen. Så skönt med vila och att vakna av sej själv pigg och glad. Fick börja dagen med att fylla på matföråden för det var fruktansvärt glest i hyllorna. Märks tydligt att ena sonen är hemma på praktik för det går betydligt mera mat än när bara gubben och jag är hemma. Vi klarar oss bara det finns en ärtsoppsburk att värma upp eller nåt liknande.
Jag har städat Patriks rum idag. Tvättat fönster, bytt gardiner, dammat och tvättat sängkläder. I vanliga fall får de sköta sina rum själva men är de borta lite längre hör det till att jag fixar rummet för att det ska vara fint när de återvänder och skönt att krypa ner i sin egna säng som är renbäddad. Att de ska känna sej välkommen hem.
Han har det bra dit i Ungern, lite småregnigt men trivs. Fick ett kort sms i dag. De är väl tillbaka natten till tisdag men han lämnar ju i Terjärv då och kommer hem på fredag om det inte är nåt skilt. Jag tror det är det längsta jag varit bort från honom men behöver börja vänja mej för efter 4 månader är han i militären. Han är ju en stor karl jag vet men i mina ögon blir han aldrig riktigt stor, jag tror det är så för oss mammor. Oron finns alltid där.

Har fått fin respons för mitt bloggande idag. Det är alltid roligt och gör det värt att fortsätta. Fick också höra att jag har djupa tankar. Det är jag väl medveten om. Jag är en djup människa med känslor som bara bubblar omkring i mej. Mycket djupa och ibland svåra och mörka tankar. Tror att folk ser mej som en glad och positiv människa och de som inte känner mej så väl tror inte att jag har en mörkare sida.
I grund och botten är jag mycket osäker och har dåligt självförtroende men jobbar stenhårt på det. Har mycket lätt till gråt och kan gråta åt nästan vad som helst. Kan jämföra med min mormor hur hon stod och grät på gården när de hämtade bort deras gamla Toyota för en Saab 96. Det bytet kan ju få vem som helst att gråta men lite i den stilen går också jag. Det som ingen annan blinkar åt så kan få tårarna att rinna på mej.
Sen kan jag skratta hejdlöst åt helt banala saker som vår egen Joker Erik här hemma. Ingen får mej att skratta så mycket som han, han vet precis vilken knapp han ska trycka på. Ett skratt kan vara så förlösande.
När jag sen blir arg vilket jag ofta blir är det "leikki pois". Jag hatar att bli orättvist behandlad och när jag vet att jag har rätt så fullkomligt väller det ur mej och gud nåde den som det då drabbar. Jag tänder på alla stubiner på en gång och det bara fräser. Men jag har blivit sårad och trampad på otaliga gånger i livet och jag har sagt till mej själv att det är slut med det. Jag är stolt för den jag är och tar inget skit.
Jag älskar och jag hatar.
Sån är jag.